Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Fuji’

Ett fotografiskt inlägg.


 

Det var ett tag sen jag gjorde min senaste fotobok. I november 2012 blev Året på Ultuna färdig. Innan dess gjorde jag Älskade Byhåla (2010) och Solfjäderstad (2011). Tro nu inte att jag har slutat fota sen dess. Det är nog bara så att tiden eller pengarna inte har räckt till för en ny fotobok. För det är ganska pyssligt att sätta ihop en fotobok i text och bild. Och så kostar det en del om man göra en fin bok.

Tre fotoböcker

Mina tre fotoböcker.


Jag har hittills
gjort böckerna hos Fuji. Det blir jättefina böcker. Jag har valt ett fyrkantigt format med hårda pärmar och tjockt papper i inlagan som gör bilderna rättvisa. Och då kostar det. Men det som också får mig att tveka är att det har varit ganska mickligt att göra böckerna. Man kan göra på två olika sätt – och båda sätten har sina för- och nackdelar. Jag har hittills endast gjort böckerna online, men det går också att ladda ner ett program. Genom att göra boken online kan jag välja olika teman, men jag kan inte redigera mina bilder (det går att beskära bilder i alla fall) eller spara en kopia på min dator. Ändå känns det bättre än att ladda ner en programvara. Och redigera mina bilder gör jag ju i Photoshop.

Mina två första böcker innehåller bilder från Metropolen Byhålan. Den tredje är bilder från Sveriges lantbruksuniversitet på Ultuna. Och nu är jag sugen på att göra en fjärde bok. Frågan är bara vilken typ av bok jag skulle göra. Jag älskar ju träd och blommor och har tagit en del bilder på sånt. Fast det känns lite tjatigt och inte så originellt (om jag nu har ett behov av att vara mer originell än jag redan är…). Naturen gillar jag ju, å andra sidan. Kanske himlar och moln, kan vara nåt..? Jag vet inte… En bok med roliga bilder..? Jag har tagit några såna bilder genom åren.

En riktig utmaning vore att göra en bok med porträtt. Och då menar jag inte selfies, även om det i sig också kunde vara en kul grej. Fast selfies drunknar man i på Instagram och det räcker. Många unga människor har Instagramkonton som enbart innehåller bilder på dem själva. Hur kul är det, liksom? Jag tycker att selfies kan vara roliga och fina – i lagom doser.

Nä, men porträtt, dårå… Jag är verkligen skitdålig på att ta bilder av människor. Kanske har det att göra med att jag ibland har lite svårt att närma mig människor. Det är lättare att närma sig träd. De står stilla. Så just därför vore det ett sätt för mig att träna på att fota människor och sen göra en fotobok med bra bilder. Eller i vart fall hyfsade bilder… I klass med Elisabeth Ohlson Wallin blir jag förstås aldrig… Nästan alla hennes porträtt är ju helt fantastiska.

Ack Sverige, du sköna

Elisabeth Ohlson Wallins fotobok Ack Sverige du sköna hade jag förmånen att få recensera för ett tag sen. Klicka på bilden så kommer du till den recensionen!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ibland blir jag irriterad när andra planerar så att min egen dags planering faller. För det är ju så att den egna planeringen i vissa fall omfattar andra människor. Men det går inte att lära ut framförhållning och planering, det är en egenskap man har inbyggd. Jag kan till exempel säga till mamma att

Det är ingen idé att du ringer i morgon, för jag är inte hemma.

Då ringer mamma garanterat i morgon – för att hon bara vill det. Att jag har en annan planering… WTF, liksom…

Så det är ingen idé att irritera sig, verkligen inte. Solen skiner dessutom och det droppar från taken. Man får nästan vårkänslor och undrar varför inte pippina kvittrar.

En av mina planer för dagen var i alla fall att åka till Fuji på Stormarknaden (en av affärerna som har flyttat runt, men jag hittade!) för att ta ett foto till mitt nya presskort. Mitt gamla presskort gick ut i mitten av oktober, men först nu har det av praktiska skäl blivit möjligt för mig att fixa ett nytt. Men ett stort problem är jag, som fotar väldigt mycket själv, hatar att vara föremålet framför kameralinsen.

Blä, usch och tvi!

som Knattarna skulle uttrycka det. Men faktum är att tjejen som plåtade mig lyckades vid första knäppet. Det blir inte bättre än så här:

fyra tofflor

Fyra tofflor – alla är lika fula. Men jag ser faktiskt ut så här och det kan ju inte fotografen hjälpa.


På torsdag klockan 11
har jag dejt med presskortsadministratören på hennes jobb mitt i stan. Då fyller jag i blanketten i hennes närvaro, legitimerar mig och lämnar ett foto. Om tre veckor får jag åka in till stan igen och hämta kortet.

Själva Stormarknadstrippen tog fem minuter med bil och fotograferingen samt betalningen för densamma lika lång tid. Tog svängen om Preem på vägen hem för att tanka – det var över en månad sen, tror jag…

Och nu är jag hemma igen. Har startat en maskin grön tvätt och är helt slut. Varför blir jag så jäkla trött?! Jag ska ju börja jobba på fredag och det vill jag ska gå bra. Men den här förödande tröttheten som bara slår ner på mig är otroligt jobbig… I övrigt har ju operationen gått bra och jag mår bra, har bara positiva upplevelser.

Så det vete 17 om jag orkar tjafsa med Tastelines Matkasse. Jag fick svar från dem ett dygn efter att jag hade mejlat in min fråga. Men då uppstod en ny fråga. Och om de fortsätter att ta ett dygn på sig att svara lär mitt presentkort löpa ut… Men jag ska nog inte ge mig, jag är ju faktiskt kund och jag har rätt! Jag fick ju det här presentkortet i avskedsgåva från avdelningen när jag slutade jobba på fakulteten i januari förra året… Men jag ringde och efter en stund i telefonkö kom jag fram till hjälpsamme Dan som ordnade allt åt mig. Tastelines matkasse har gått ihop med ett annat företag och heter numera Mathem. Detta ska bli spännande att testa! Åtminstone en middag får Fästmön, för den innehåller köttfärs. Och en recension av Mathems matkasse kommer förstås sen när matkassen är testad – på en blogg nära dig!


Livet är kort. 

Read Full Post »

Det var en rätt seg dag idag. Gråtrist. Jag kände mig rastlös – och det är ett tecken på att jag börjar bli riktigt frisk!

Messade lite med min nya jobbarkompis idag på förmiddagen och fick veta att allt har gått bra hittills – trots att jag inte var på plats. He he, närå, man kan inte vara handledare åt en familjemedlem. Men man kan vara lite

morsig.

Jag passade också på att ta lite nödvändiga kontakter angående mitt presskort. Det gick ju ut i mitten av oktober förra året, men eftersom det inte har funnits nån som har kunnat administrera produktionen av nya kort här i Uppsala har jag struntat i det. Vem i Uppsala har tid att åka till Stockholm en vardag under kontorstid när man jobbar vardagar och kontorstid? Och inte bara en gång, förresten, utan två: första gången för att lämna in foto och fylla i blankett, andra gången för att hämta ut kortet. Nej, jag är mycket nöjd! I morgon ska jag åka till Fuji på Stormarknaden och ta foton. På torsdag förmiddag ska jag åka in till stan och träffa journalisten som administrerar presskorten.

Nästa grej jag försökte fixa var att utnyttja mitt presentkort på Tastelines Matkasse, en avskedspresent jag fick av avdelningen vid mitt förra jobb. Det går nämligen ut den 24 januari.  Men jag blev rätt förbannad. Det står att kortet ska gälla mat och recept som levereras direkt hem till mig samt

[…] I kassen finns mat för 5 middagar för 4 personer. […]

Bara det att när jag hade fyllt i min presentkortskod skulle jag ÄNDÅ få betala 300 kronor själv… Vadå presentkort på fem middagar för fyra personer? Presentkort är för mig nånting som täcker hela kostnaden, inte delar av den. Jag mejlade en fråga till Tasteline om detta, men trots att det var i förmiddags har jag fortfarande inte fått svar. Och nu är klockan snart halv åtta på kvällen. Dåligt, Tasteline!!!

Varuvagn

Nej, jag får nog åka till affären och handla mina matvaror själv.


Var och hämtade Fästmön vid 14-tiden.
Vi stannade till vid ICA Heidan för att inhandla NYTTIG middagsmat. Det blev var sin bunke sallad och lite vitlöksbröd.

Hemma tog vi en fika innan vi stolpade över till Arge Kaj, som ju har 30 procent på allt (utom skinnkläder) just nu. Jag köpte trosor där i lördags och eftersom det var ett riktigt bra köp ville jag köpa flera. Dessutom inhandlade jag en sen julklapp till min mamma.

Jag tyckte att jag kunde unna mig lite nytt med tanke på det glada beskedet jag fick per brev idag från Sjukstugan i Backen: vävnadsproverna visade bara godartade saker!!! 

Brev från Sjukstugan

”…godartade…”


Det är skönt
att ha blivit av med alla de där ”knutorna” och dessutom att ingen av dem var maligna! Att jag sen på kuppen blev av med ett annat organ gör mig inte ett smack. Mamma hade ringt när vi var ute. Det var roligt att kunna leverera lite goda nyheter när jag ringde upp henne!  Och på fredag ska jag börja jobba!!!

Nu blir det lite softande i vardagsrummet med min kära, troligen nån film jag har spelat in på DVD-hårddisken och kanske lite TV. CSI NY har säsongsstart i kväll klockan 21 på Kanal 5, till exempel…


Livet är kort. Jag är glad idag!

Read Full Post »

För ett tag sen skrev jag här om mina våndor när jag för tredje gången skulle göra en fotobok hos Fuji. Jag saknade ordentliga instruktioner på deras hemsida och jag fick inte den information jag behövde. Efter många om, en hel del svordomar och ett antal men var i alla fall Fuji så justa att jag fick rabatt.

Men… Jag fick också ett par förslag i kommentarer till mitt inlägg om andra ställen där man kan göra fotoböcker. Ett ställe jag fastnade för var Solentro.

  1. För det första tyckte jag att Solentro har ett större urval av olika typer av fotoböcker än andra ställen med fotoböcker. Förresten kan man göra andra böcker där också, inte bara fotoböcker. Roligt
  2. För det andra verkar Solentros fotoböcker vara väldigt enkla att göra.
  3. För det tredje finns kul alternativ som att man kan bjuda in andra och tillsammans med dem göra en bok eller en fotobok. Vilken annorlunda grej!
  4. För det fjärde kan man göra en riktig bok, med ISBN-nummer och allt, och låta Solentro sköta marknadsföringen och publiceringen av boken. Guld värt för den som kanske inte vill ge ut massupplagor.

 

Jag brukar göra fotoböcker till jul, till min mamma. Hon orkar inte läsa så mycket, men gillar att se på mina bilder. Men det är ju inte bara till jul man kan göra fotoböcker – folk fyller ju år, man är med om spännande upplevelser som man vill spara i bokform etc etc.

Nästa gång jag ska göra en fotobok ska jag definitivt testa Solentro. Här ser jag nämligen större och fler möjligheter än hos andra företag som också erbjuder fotoböcker. Fujis fotoböcker har emellertid väldigt hög kvalitet i såväl papper som tryck, det vill jag dock framhålla. Men Solentro känns mer… spännande!


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår var jag och hämtade ett paket. Det visade sig att det var fotoböckerna jag hade fixat hos Fuji – de som jag sen fick det rabatterade priset på! (Tack, Fuji!)

Nu ska ett exemplar av boken bli en julklapp till mamma, men jag har ändå satt ihop ett litet bildspel som du kan få titta på här på bloggen – om du lovar att inte avslöja nåt för mamma, förstås!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort.

 

Read Full Post »

Idag är jag lite nöjd med mig själv, men också med andra människor! Att det lönar sig att vara rak kan ibland vara svårt att inse. Dessutom gäller det att vara rak utan att vara plump och elak. Jag gillar att vara rak, men inser att jag ofta uppfattas som elak för den skull. Det här är nåt jag jobbar med och som jag antagligen får jobba med hela livet.

Jag är inte bara rak, jag kan vara lite sned också…


Men jag är också lite grann
som Lisbeth! Precis som hon vill jag vara lite speciell. Det går inte att uppfostra andra vuxna människor, men jag vill inte ta vilket beteende mot min person som helst. Det räckte med den mobbning som pågick under många, många år. Inte konstigt att man blir kantig och låtsas-kaxig… och elak, enligt några. Det tar emellertid inte bort mitt personliga ansvar för hur jag beter mig.

Först vill jag tacka Fuji! Även om ni inte kunde svara på mina frågor till fullo gjorde ni ert bästa. Dessutom, när droppen med mejlet om 50 procent kom och jag påtalade för er i ett mejl (även här på bloggen!..) att det var riktigt dumt, i princip, då gjorde ni nåt snällt och juste: idag fick jag ett mejl om att jag får den 50-procentiga rabatten på mina fotoböcker trots att erbjudandet om detta kom ett par timmar efter att jag hade skickat in min beställning. Detta var mycket bra gjort av Fuji!  Heder! Därmed inte sagt att jag lär göra några fler fotoböcker hos er. Så blir det troligen inte.

Nästa grej som bekräftade för mig att det är bra att vara rak var det faktum att jag inte sprang omkring och gnällde om dålig återkoppling på jobbet – jag påtalade direkt, först i mejl, sen öga mot öga i eftermiddag med berörd person. Jag gav en rejäl bakläxa, kunde visa på att jag hade gjort det jag skulle göra, men att andra hade underlåtit att göra det de hade till uppgift. Det fanns faktiska ”bevis” för detta, så jag hade belägg för det jag sa. Och faktum är att det gav ett superresultat! Vid 18-tiden i afton trillade det in ett mejl med en del av det material jag behöver för att kunna arbeta vidare på en sak. (Nu har jag inte lusläst mejlet, det gör jag på arbetstid i morgon, men det verkar väldigt lovande!)

Jag är väldigt nöjd med både mitt agerande och utfallet. Nu finns det med all säkerhet somliga som tycker att det här inlägget är larvigt och självcentrerat. Och ja! Det är i alla fall självcentrerat – det är skrivet på min blogg. Min. Jag tvingar ingen att läsa här. Jag skulle själv aldrig återkomma och läsa blogginlägg hos nån annan, än mindre följa nån bloggare, som skrev saker jag tycker är larviga eller som jag inte gillar. Ett rätt enkelt val. Men föredrar man att hata och vara bitter, så kan jag ju inte göra nåt åt det. Jag uppfostrar inte andra vuxna människor, jag talar bara om vad jag känner och tycker och hur jag gör.


Livet är kort.

Read Full Post »

Under en veckas tid har jag haft lite mejlkontakt några vändor med Fuji. De senaste tre åren till jul brukar jag göra en fotobok, en uppskattad julklapp till min mamma. Men det är lika tjorvigt varje gång jag ska göra en bok och jag saknar ordentliga instruktioner på Fujis hemsida. I år mejlade jag därför kundtjänst och efterfrågade såna.

2010 års fotobok.


Tyvärr, tyvärr,
finns inga instruktioner, svarade man på Fujis kundtjänst, men jag fick ställa frågor via mejl. Och det gjorde jag. Frågor som jag ibland fick vettiga svar på, ibland goddag yxskaft-svar på. Som när jag frågade om upplösning och man svarade mig med storlek, till exempel. Eller när jag frågade om antal bilder som går åt till en fotobok och man svarade att jag bestämmer antalet själv. Bara det att när jag sitter och jobbar står det att det är ett visst antal bilder – och jag har laddat upp för få.

Jag vet inte hur många gånger (tre?) jag fick göra om årets fotobok. Kanske hade jag inte så gott tålamod, men ändå. Det är tredje året i rad jag gör en fotobok, som sagt, och jag tycker att det krånglar varje gång. Jag förstår verkligen inte varför det inte ligger enkla instruktioner på hemsidan, till exempel hur man gör om man vill byta ut en bild som man har monterat. Ganska basal information, alltså.

2011 års fotobok.


Och som grädde på moset
– man tror nästan inte att det är sant! – när jag hade kämpat med årets fotobok och gjort om skiten tre gånger, men till sist skickat iväg min beställning. En beställning som slutade på närmare tusen kronor. Då… DÅ! …kommer en mejl från Fuji där man meddelar att jag, om jag anger en särskild kod vid beställning, får 50 procent rabatt på fotoböcker till och med den 14 november i år…

JAG ÄR SÅ JÄVLA SUR!!!

Och det lär vara sista gången jag beställer en fotobok från Fuji.


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »