Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘första gången’

Ett djuriskt inlägg.


 

Annas kattungar

De små sover mest, men när ögon och öron nu börjar öppnas lär det hända saker…

Jag vidhåller att jag inte är nån kattmänniska, men… Igår fyllde Fästmöns kattungar en vecka – och jag klappade dem för första gången. Vi har varit och sett till dem nästan varje dag. De stunder vi inte är där har äldste bonussonen nu gått från att vara barnmorska till att vara matmor. Till pottan sträcker sig emellertid inte den husmoderliga lusten helt. Det är mest Anna som sköter den.

Varje gång vi har varit till Himlen har vi sett hur de små växer så det knakar. Igår såg vi att deras ögon håller på att öppnas. Och öronen börjar se mer ut som öron och inte som små rosa grejor.

Lilla mamman ligger mest som en mjölkmaskin. Där ungarna har snuttat är hon alldeles hårlös. Hon halvsover, mamman, men när vi har kommit de senaste gångerna är hon mest intresserad av att vi ger henne mat. Hon kan äta hur mycket som helst och ändå är hon ganska smal. Det verkar vara precis som hos oss människor, att ammande mammor kan äta massor utan att de blir tjocka.

Sen vill kattmamman gosa lite också. Jag är väldigt försiktig. I början, när ungarna var nyfödda, var jag rädd att hon skulle flyga på mig i sin instinkt att skydda sina små. Men nu kan hon helt sonika hoppa ner från boet i yngsta bonusdotterns säng och strosa iväg trots att vi sitter där.

Våra mobilkameror går heta. Det är svårt att fånga två rörliga små ungar vars främsta mål i livet just nu tycks vara att hitta den rätta mjölktillbringaren.

Här är några bilder från igår:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Här är bilderna från i tisdags.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflan känner sig lite tjolahopp, tjolahej, du vet! 


Nu är snart även torsdagen lagd till handlingarna.
För min del väntar veckans sista arbetsdag i morgon. Eller nej, kanske inte… Eftersom jag i princip från och med nu är inblandad i en seriös och bra lokal nyhetssajt (jag skulle inte blanda mig i nånting oseriöst och dåligt!) kanske det blir lite jobb för mig även i helgen. Jag har kontaktat tre personer för att boka in intervjuer. Och självklart, don’t worry, ska jag berätta mer om detta sen, när jag har publicerat min första webbartikel! Men jag lovar att det är tre väldigt spännande personer som jag gärna vill intervju! Tills vidare ligger jag lite lågt med övriga detaljer. Känner du till nån person här i Uppsala som du skulle vilja veta mer om eller som du tycker vore intressant att jag intervjuar får du gärna tipsa!!!

Clark Kent miniClark Kent miniClark Kent miniClark Kent miniClark Kent mini

Vidare kan jag meddela att Clark Kent* fick helt godkänt på bilprovningen idag! Besiktningsmannen var så snäll och bankade inte särskilt hårt i Clark eller vred hjulen ur styrled eller nåt. Men jag fick inte åka med när han testade bromsarna. Det var som att lämna sitt barn på dagis första gången, om jag har förstått den känslan rätt… Överlycklig är jag och ser fram emot att få köra min lille man ett år till. Det kan ju inte bli annat än fem Clarkar till, eller hur?

Clark Kent miniClark Kent miniClark Kent miniClark Kent miniClark Kent mini

Mamma berättade en rolig bilanekdot häromdan när vi telefonerade. Jag tycker att jag är larvig när det gäller min bil, men nu vet jag varifrån pjoltet kommer: min pappa. Nog för att jag nojar om att bilen måste vara fläckfri inför besiktningen och att jag mår nästan fysiskt illa varje gång jag har rullat in där och står och väntar på min tur, men… Min pappa klarade inte av att åka till besiktningen med sin bil själv! Han anlitade i stället nån på Märkesverkstan… Lite gulligt, ändå, tycker jag, att min modiga pappa var en sån softis när det gällde bilen!

Efter besiktningen åkte jag aldrig tillbaka till jobbet. Det kändes liksom lite dumt att flänga iväg en halvtimme för ytterligare en halvtimmes arbete, ungefär. Åkte till ICA Heidan i stället och lyckades handla allt jag behövde UTAN lapp (den låg hemma på köksbänken). Dessutom inhandlade jag middag, vilket blev en räk- och kräftstubbe. Fästmön tyckte väl att den inte riktigt passade in i hennes diet just nu, men jag vidhöll att den ju innehöll många grönsaker. Anna undrade då vilka och i hastigheten kom jag på en:

Dill!

Det visade sig sen, emellertid, att stubben faktiskt innehöll många flera nyttigheter – såsom gurka, morot, paprika, rödlök och så räkor och kräftsjärtar, förstås. Sen var det ju lite mycket majonnäs och ett och annat ägg på, men gott var det, jag lovar!

räk- o kräftstubbe
Så här såg den förra stubben ut. Dagens var ganska lik. I alla fall lika god.


Anna var ledig idag
och passade bland annat på att hälsa på sin relativt nyopererade mamma. Det passade bra att jag svängde förbi efter handlingen och plockade med mig älsklingen hem. Till Annas snälla mamma ska vi åter i helgen för lite umgänge och tillsyn eftersom hon blir gräsänka. Anna ska jobba och jag får nog städa och stryka lite – om det inte dyker upp nån spännande intervju som ska göras, foto som ska tas, artikel som ska skrivas…


*Clark Kent = min bilman


Livet är kort. Jag älskar det skrivna ordet.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan harklar sig och startar sin dag. Ungefär.


Usch, så svårt jag hade att somna
igår kväll! Jag var verkligen jättetrött, men så fort jag stängde av TV:n (jag måste ha TV:n på med svagt ljud för att kunna somna ensam – inte för att Fästmön låter som en TV när hon ligger bredvid, men för att jag behöver ett litet ljud) och släckte blev jag klarvaken. Men upp kom jag i morse i alla fall.

Den här veckan har jag ju tillgång till lokalblaskan eftersom jag är lägenhetsvakt. Det kändes lite som

förr i tiden

när jag sörplade i mig min yoghurt, idisslade russinen, lät nötterna fastna i tänderna, drack mitt morgonkaffe – och läste tidningen. Men ingenting har förändrats sen jag prenumererade på tidningen: det var sport som lyftes fram på första sidan och det var en tidning som gick att bläddra igenom, utan lust att stanna och läsa nånting mera noggrant, på fem minuter.

fil o müsli o UNT
Som förr i tiden – fil med müsli, java och lokalblaskan vid köksbordet.


Så jag hann sitta hos Storebror
 – där jag nu sen en tid tillbaka vanligen äter frukost också – och skriva det mesta av det här inlägget, twittra lite samt svara på ett mejl. Mejlet gällde ytterligare en spännande bok som jag ska recensera på en blogg nära dig. (Nu har jag ju två på gång.)

Dagen är solig och varm redan från start. Morgonen inleddes med att jag la ut en film från körens framträdande i fredags på Husets webbplats. Därpå blev det stormöte och jag fick till och med se mitt namn på väggen i en PPT-presentation *gör vågen*  i samband med att min tjänst har blivit förlängd. Det är liksom inte första gången tjänsten blir korttidsförlängd (två månader), men det var första gången jag såg mitt namn. Jag måste ta itu med trycksaksjobbet jag blev tilldelad i förra veckan – trots att jag är allting annat i min kommunikatörsroll än en trycksaksproducent! Det görs ju nästan inga trycksaker längre… Men nu ska institution 2 ta fram en folder som ska tryckas etc innan jag slutar i juli. Det ska bli intressant att se om jag ens får underlag innan dess, men det är en annan historia. Jag har tagit kontakt med en duktig formgivare och frågat om det är möjligt, om det finns tid den närmaste tiden. Det finns det. Men, som sagt, då måste jag ju ha ett underlag. Text och bild. Vid mötet i torsdags, när jag fick uppdraget i samband med att vi diskuterade min tjänst, ställde jag frågor om målgrupper och syfte etc. Möttes av frågetecken och allmänna svar. Så det blir ju intressant att se om det går att göra nånting bra av det hela.

Tre hela dagar ska jag arbeta nu. På onsdag är det avtackning för B på lunchen. Å, jag kommer att sakna den vänliga personen!!! På torsdag är det röd dag igen och då skulle jag vilja bättre på färgen i ansiktet jag fick igår. Ja, det hettade rejält i plytet igår kväll. Jag tror inte bara att det berodde på rödvinet jag drack till maten utan majsolen. Fast på torsdag, sägs det, är det dags för sämre väder igen. Så möjligen att jag nån av dessa dagar utnyttjar friskvårdstimmen för en gångs skull första gången. Den går ju alltid att kombinera med fotografering utomhus…


Livet är kort.

Read Full Post »