Teori och praktik bra torsdagsblandning

Ett inlägg som är både teoretiskt och praktiskt.

---

 

Min router står bland mina kaktusar.

I natt sov jag uselt. Jag har redan börjat oroa mig för kommande prövningar och det är inte bra när det påverkar sömnen. Mindre bra kändes det också att starta dan med lite praktiskt arbete i form av bråkande router. Men jag vann kampen, kan jag meddela, och nu funkar det trådlösa nätverket igen. HA! Jag fattar inte hur jag klarade mig utan trådlöst nätverk tidigare – jag går ju liksom omkring här hemma hela tiden… Lite jobbigt att släpa på utrustning med sladd då.

Jag ska fortsätta med en del praktiskt arbete idag, allt medan jag väntar på besiktningsmannen. Tänkte använda tiden till att gå ett varv med dammvippa och snabeldrake*. Ibland är det skönt att känna att man liksom gör nånting med kroppen också, inte bara med hjärnan.

Idag har jag fått månadens gigantiska utbetalning från a-kassan – hela 9 900 kronor. Wow! Vad ska jag göra med alla dessa pengar? Jo…

• betala månadsavgifter och hyror för hem, garage, parkering och förråd
• betala bolåneränta
• sätta undan 1 000 kronor till mat
• betala mobilräkningen
• betala bensinräkningen
• betala fackavgiften
• betala bredbandet
• betala a-kasseavgiften

Och faktum är, att en snabb huvudräkning visar att jag får 2 000 kronor över! Dessa ska räcka till resor till intervjuer (såna som jag inte kan göra med bil utan med buss, tåg etc), medicin och kläder. Fast jag köper ju aldrig kläder, så jag får försöka spara några kronor till julklappar. Jag är överväldigad! Så här mycket pengar har jag aldrig fått över när månadens räkningar är betalda. Jag tror att det tarvar lite teori och att jag faktiskt behöver sätta mig ner och räkna så att det stämmer!

Dagens andra teoretiska övning innebär diverse förberedelser inför måndagens övning. Jag behöver läsa in mig lite på vissa saker, fortsätta leta intyg och betyg, kontakta referenter etc.

Vad händer hos DIG idag? Blandar du teoretiska och praktiska övningar eller vad håller du på med? Skriv gärna en rad i en kommentar så blir jag glad!

*snabeldrake = dammsugare

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Förundran

Ett positivt inlägg.

---

 

Det har varit en bra dag idag, även om timmarna har sniglat sig fram. Nån besiktningsman har ännu inte synts till. Jag väntar med spänning, han har två dar på sig.

Förundrad blev jag av ett fint mejl från min handläggare på Arbetsförmedlingen, Alexandra Norlén. Jag skrev ju ett blogginlägg igår efter vårt telefonsamtal. Innan vi avslutade samtalet berättade jag att jag tänkte skriva om att hon hade ringt, men jag lovade också att mejla över länken till inlägget till henne. Man måste kunna stå för sina åsikter, men man måste också kunna vara ödmjuk, inse att man har agerat fel och säga förlåt. Och om man får återkoppling som den jag fick via e-post känns det… förundransvärt!

En av dagens våfflor, serverad med hjortronsylt och grädde, förstås.

Det började dra sig mot middagstid och jag hade dukat fram för våffelgräddning idag. Ekströms stod för smeten. Det var tredje – och dyraste sorten! – jag provade. Helt OK, men Eldorados mix, som är betydligt billigare, är inte sämre. Den köper jag nog i fortsättning eftersom det skiljer några spänn i pris.

Men… vänta nu… innan jag hann få järnet varmt och smida ringde mobilen. Jag fann mig plötsligt svara på frågor om mina yrkesmässiga kompetenser och erfarenheter. Mitt i alltihop ringde förstås mamma på den andra telefonen, jag bad om ursäkt och svarade hastigt och bad att få ringa upp. Mamma kan bli rätt… avig då, men det hade jag inte tid att tänka på i stunden. Telefon-intervjun ledde till att vi bokade in en träff för en personlig intervju. Så på måndag ska jag ta en tur till Kungliga Hufvudstaden och Östermalm, minsann, och prata om ett uppdrag som kanske, kanske kan bli mitt.

Sen ringde jag tillbaka till mamma. Och lyssnade och lyssnade och lyssnade – med ett halvt öra. För jag väntade på en bekräftelse på måndagsintervjun och naturligtvis dök datorn. Jag höll andan och startade om och allt funkade igen. Därpå rafsade jag rätt på originalhandlingar av intyg, betyg, anställningsbevis etc. Tur att jag har ordning i mina pärmar! Men när jag satte mig till bords var jag så förundrad över alltihop att jag inte tänkte på hur våfflorna och hjortronsylten och grädden smakade ijenklien…

Jag har också pratat med Fästmön, som på sitt håll har en del att tänka på vad gäller jobbet och en pågående upphandling där. Det är en märklig värld vi lever i och ingen och ingenting är säker(t), känns det som. Det jag menar är inte att Anna riskerar att hamna i min sits, men att saker och ting kan förändras från en dag till en annan – på gott och ont. Förändringar behöver inte vara av ondo, de kan faktiskt innebära… förundran.

I kväll lugnar jag ner mig med lite blodig TV, How to get away with murder på Kanal 5 klockan 21.55. Det är andra delen i kväll av denna… märkliga nya serie…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

”Dagarna mörkna…”

Ett mörkt inlägg.

---

 

Sökta jobbhögen idag på morgonen, den 22 oktober 2014. Nu är den högre än Ballografpennan!

Dagarna känns allt kortare och mörkare. Jag som går hemma större delen av dygnet får oftast ha en eller flera lampor tända under min vakna tid. Mörkret brukar göra mig sömnig, men jag sover sämre och är tröttare än nånsin trots att jag inget gör.

Som vanligt inleder jag mina vardagar med att söka jobb. Jag har haft bra flyt den här veckan och hittat intressanta och relevanta lediga jobb att söka. Det har ännu inte trillat så många nej heller, bara ett enda. Och då handlade det om att företaget valt en annan lösning än att rekrytera (externt?). Sökta jobb-högen växer. Jag har nog sökt runt 230 jobb sen i somras. Endera dan måste jag gå igenom högen och rensa bort de ansökningar och annonser som jag har fått nej på – detta innan högen blir så hög att den glider av skrivbordet och jag uppfattas som en Samlare som inte kan kasta saker.

Det pågår en ubåtsjakt har jag noterat. Jag tycker att det är svårt att se vad som är sanning och vad som är… gissningar i media. Media skrämmer upp folk, skrämmer upp mig. Och så undrar jag hur i h-e mycket det kostade att frakta runt en journalist från Expressen i en helikopter runt sökplatsen – samtidigt som en jädra massa fotografer vid samma tidning blir uppsagda – utan avgångsvederlag! I mina ögon ter detta sig skamligt!

I min lilla värld händer inte så mycket alls. Jag räknar med att vara hemma helt och hållet i dagarna tre eftersom det har aviserats att det ska komma en besiktningsman nån gång under dessa dygn. Inte vill jag att främlingar ska runt i mitt hem utan att jag är närvarande!

Så jag blir vid min läst. Jag har böcker att läsa och TV att glo på, om jag vill det. Igår satt jag med spänd förväntan och glodde på Veckans brott eftersom en dyngförkyld Leffe skulle öppna Kuvertet. Alltså Kuvertet, i vilket han lagt ett papper där han för ett och ett halvt år sen skrev ner vad han trodde hade hänt och vem som var skyldig till en viss kostöld. Det var Camilla Kvartoft som sprättade och spänningen var olidlig när hon läste:

Stölden den 19 december har aldrig hänt. I stället har korna försvunnit på annat sätt. Det kan ha varit flera gärningsmän.

Så var det med det! I domstol blev ko-ägaren förklarad oskyldig, det är det enda vi vet i fallet. Fortfarande höljt i dunkel, mörker, alltså.

Lilla My, i form av reflex, hängde på en före detta kollega.

Det har börjat ljusna utanför mitt arbetsrumsfönster och jag ser på björken att det blåser. Men du som ger dig ut – oavsett tidpunkt – denna årstid har väl reflexer, hoppas jag? Det är inte svårt att komma ihåg om du fäster dem vid ditt ytterplagg. Det blir inga böter om du glömmer reflexer, men vi bilförare blir glada för det ger oss en chans att se dig. Igår höll jag på att mosa en mörkklädd kvinna som gick på fel sida av vägen, till exempel. Hade hon haft reflexer hade jag sett henne och sluppit tvärnita. Då är jag ändå en mycket van bilförare som har haft körkort i över 30 år. Körkort, förresten, är nåt man måste ha med sig när man kör bil. Det kan bli dyrt om man glömmer det hemma, läste jag häromdan i Byhålebladet…

Dags att försöka fylla den här dagen så att mörkret fortsätter att lätta… Jag tar fortfarande emot tips på läskiga filmer som jag och Fästmön kan gotta oss med under höstens enda långhelg framöver!!! Skriv ditt tips i en kommentar så blir jag glad, även om jag låter grinig och mörk.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Noll koll på dagarna

Ett inlägg om datum.

---

 

Söndag 26 oktober, måndag 27 oktober och… tisdag 28 november?! Men vänta nu…

Jag har köpt en kalendersats. För även när det gäller kalendrar kör jag med hängslen och livrem, precis som jag gör när det gäller bredband. Fast här handlar det om lite mer än så… Jag har en filofax som ligger på mitt skrivbord, kalendern i iPhonen använder jag och så har jag en väggalmanacka OCH ett datumblock i köket. För säkerhets skull, alltså. Och faktum är att det verkar behövas, för allt fler runt omkring verkar ha noll koll på dagarna. Då måste nån (==> jag) ha koll.

Igår kom ett knappt läsbart papper från min bostadsrättsförenings styrelse (hört talas om att byta toner i skrivaren/kopiatorn???). Där stod bland annat att jag inte får låsa båda låsen till min lägenhet från och med onsdagen den 22 oktober till och med fredagen den 25 oktober för då kommer det hit en besiktningsman (underförstått mannen kommer hit nån gång under dagarna). Eh… fredagen den 25:e..? Men… den 25:e är ju på lördag och fredagen är bara den 24:e… Nåja, det är inte första gången det kommer såna här konstigheter från BRF-styrelsen. Med min fantastiska slutledningsförmåga (<== självironi!) kom jag emellertid fram till att det är fredagen den 24 oktober som avses. Vilket betyder att det då är helt legitimt för mig att stanna inne i tre dar (se föregående inlägg!), för jag vill inte att främlingar ska röra sig fritt i mitt hem.

Sen blev jag lite konfunderad igen när jag började bläddra i veckans TV-tidning. Alltså, jag köper Expressens vanliga TV-tidning, den som kommer ut en gång i veckan och sträcker sig från torsdag till och med onsdag. En vecka. Inte bilagan TV14, den tycker jag är skitdålig (den sträcker sig över 14 dagar, därav dess namn, förstås) Men… jag undrar vad hoppet på en hel månad kommer sig av i veckans TV-tidning! För mellan den 27 oktober och den 28 november är det ju en månad… Dessutom är den 28 november en fredag i år.

Ja, ja… Det är tur att jag har så många kalendrar hemma och kan ha koll, när andra verkar ha noll koll på dagarna…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vinterdäck – tänk efter före

Ett inlägg om vinterdäck

---

 

Vinterdäck ska ha bra mönsterdjup och friskt gummi.

OK, jag veeet. Det låter inte klokt att redan nu börja tänka på vintern. Men… hur har du det med dina vinterdäck, egentligen?Med tanke på att sommaren har varit så het kanske inte gummit är det bästa när det väl är dags. Själv tänker jag kolla upp mina däck i god tid. Varför då då?

Jo, två gånger har jag råkat ut för att jag har fått panikköpa däck, i princip. Då har det varit sommardäck, som i de flesta fall är billigare än vinterdäck. Detta trots att jag gör service på Fina Märkesverkstan en gång om året och i samband med det låter dem byta däck.

Det som hände en gång var att servicekillarna endast kollade en uppsättning däck, vinterdäcken, som de skulle montera på min bil. Sen när våren kom och däcken skulle skiftas till sommardito befanns två av däcken vara helt slut. Jag gjorde då ett misstag och lät nån som jag trodde hade kompetens nog att fixa nya däck åt mig. Det slutade med att jag fick fel dimension. För i våras sa besiktningsmannen att de två äldsta sommardäcken hade sprickor och behövde bytas. Jag gjorde då inte om mitt misstag utan vände mig till verkstan. Det var när jag skulle beställa rätt storlek som jag upptäckte att de äldre däcken var mindre än de nyare… Inte bra!

Av detta har jag förstås lärt mig vilken dimension jag har/borde ha på mina däck. Men jag har också lärt mig att det kan bli väldigt dyrt med dessa panikköp. Så framåt hösten ska jag kolla skicket på mina vinterdäck.

Nordendäck är en firma som jag har sett en del reklam för då och då. Jag kollade upp deras webbplats. Där fann jag bra information om vad som gäller för vinterdäck, typ när de ska av och på, mönsterdjup, skillnaden mellan dubbdäck och friktionsdäck (dubbfria däck) etc. Man kan skriva in sina däckdimensioner och få upp lämpliga däck inklusive priser och kundrecensioner. Eller så kan man skriva in sitt registreringsnummer så kommer förslagen upp automatiskt. En helt suverän tjänst som jag med all säkerhet använder mig av OM jag nu behöver köpa nya vinterdäck. Att priserna är väldigt bra, vill jag också tillägga. Så nu är det bäst att jag kollar mina vinterdäck i tid. Inga fler panikköp här, inte!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag låg till jobbet

Ett bilinlägg. Med ett nytt konstaterande om att det är svårt med kommunikation.

---

 

En sån här svischade jag i till jobbet i morse.

Idag låg jag till jobbet. Ja alltså, så här var det: Clark Kent* skulle till bildoktorn i morse. Han skulle lämnas och skrivas in kvart i sju och jag skulle samtidigt hämta en lånebil. Fine. Jag var sen, naturligtvis. Men till min ursäkt hör det faktum att tågen inte går som de ska och nästan  alla Uppsalamänniskor som jobbar på vägen till eller i Stockholm åker bil. Nästan alla, skrev jag. Vad jag förstår går vissa tågturer och en del bussar. Fast det blir totalstopp i helgen. Och tidsplanen att tågen ska gå som vanligt på måndag har spräckts. Nu är det tisdagen den 10 juni som gäller. Nästan två veckors elände, alltså. Lång historia, alltså, men den innebär bilköer. Bilköer både till bilverkstan och till mitt jobb. Så jag blev sen. Jag skyller på tågeländet. Som alltså skapar bilköer.

Men kanske var det bra att jag var lite sen, för jag fick en urhäftig lånebil. Det kändes som om jag låg ner och körde. Inte optimalt för min bråkiga rygg, men när jag väl kom i läge i sätet gick det bra. Jädrar i min lilla växellåda vilket klös det var i bilen! Sex växlar dessutom, vilket gör mig enormt avundsjuk. Nyckel som fälls in i sin hylsa när den inte används. Bluetooth för mobajlen via ratten. Och lite såna bra saker. Mindre bra var förstås hastighetsmätaren. Jag är van vid en stor, digital display. Den här var liten och inte så digital. Dessutom skymdes den av den plastiga ratten (jag har en läderratt). Backspeglarna fick jag inte heller i bra läge, så döda vinkeln kändes större än jag var van vid. Eller vidare, kanske man säger?

Det som var ännu lite mindre bra var att bilverkstan stänger tidigare idag. Och detta lilla faktum hade man inte informerat mig om när jag bokade tid. Nu måste även jag sluta tidigare för att kunna hämta min bil och lämna lånebilen. Dessa röda dagar ställer till det – när man är kund… Och kommunikation är ju, som bekant, svårt. Hade jag vetat om detta skulle jag kanske ha tagit en semesterdag eller jobbat hemifrån idag.

Är mönsterdjupet OK? Är gummit torrt och sprucket? Sånt vill jag som bilägare gärna att den som byter däck till sommar- eller vinterversionen på min bil upplyser mig om.

Som vanligt när jag anlände till bilverkstan krånglade deras skrivare. Och utan skrivare – ingen order. Jag får nu bara hoppas att de gör rätt saker med min bil… Kanske ska jag tipsa dem om att byta skrivare, också. Eller nej. Det kanske är elakt. Mindre elakt är i alla fall att jag upplyser dem om att de gärna får berätta för kunden att hennes däck är dåliga när hon låter verkstan byta från vinterdäck till sommardäck. Jag vill liksom gärna veta sånt, jag är ingen expert på bilar. Det är andra gången man underlåter att berätta detta för mig. Första gången var mönsterdjupet helt slut på två av sommardäcken som märkesverkstan tog av. När de sen på våren skulle monteras igen, vägrade verkstan sätta på dem eftersom de var ”slut”.  Den här gången är däcken torra och spruckna. De monterades på av verkstan i mitten av april. Besiktnings-mannen klagade på dem den 27 maj. Så snabbt kan de ju inte liksom bli torra. Jag menar, jag vill ju inte råka ut för nån olycka – och bilverkstan vill väl sälja? Igår kväll när jag åkte hem stod en kraschad bil på tre däck vid motorvägens sida. Vid mitträcket låg det fjärde däcket… Just saying…

Kommunikation är svårt. Just saying dä määä…

 

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Spännande intervjuer och en och annan bilanekdot

Ett inlägg där Tofflan känner sig lite tjolahopp, tjolahej, du vet! 

Nu är snart även torsdagen lagd till handlingarna. För min del väntar veckans sista arbetsdag i morgon. Eller nej, kanske inte… Eftersom jag i princip från och med nu är inblandad i en seriös och bra lokal nyhetssajt (jag skulle inte blanda mig i nånting oseriöst och dåligt!) kanske det blir lite jobb för mig även i helgen. Jag har kontaktat tre personer för att boka in intervjuer. Och självklart, don’t worry, ska jag berätta mer om detta sen, när jag har publicerat min första webbartikel! Men jag lovar att det är tre väldigt spännande personer som jag gärna vill intervju! Tills vidare ligger jag lite lågt med övriga detaljer. Känner du till nån person här i Uppsala som du skulle vilja veta mer om eller som du tycker vore intressant att jag intervjuar får du gärna tipsa!!!

Vidare kan jag meddela att Clark Kent* fick helt godkänt på bilprovningen idag! Besiktningsmannen var så snäll och bankade inte särskilt hårt i Clark eller vred hjulen ur styrled eller nåt. Men jag fick inte åka med när han testade bromsarna. Det var som att lämna sitt barn på dagis första gången, om jag har förstått den känslan rätt… Överlycklig är jag och ser fram emot att få köra min lille man ett år till. Det kan ju inte bli annat än fem Clarkar till, eller hur?

Mamma berättade en rolig bilanekdot häromdan när vi telefonerade. Jag tycker att jag är larvig när det gäller min bil, men nu vet jag varifrån pjoltet kommer: min pappa. Nog för att jag nojar om att bilen måste vara fläckfri inför besiktningen och att jag mår nästan fysiskt illa varje gång jag har rullat in där och står och väntar på min tur, men… Min pappa klarade inte av att åka till besiktningen med sin bil själv! Han anlitade i stället nån på Märkesverkstan… Lite gulligt, ändå, tycker jag, att min modiga pappa var en sån softis när det gällde bilen!

Efter besiktningen åkte jag aldrig tillbaka till jobbet. Det kändes liksom lite dumt att flänga iväg en halvtimme för ytterligare en halvtimmes arbete, ungefär. Åkte till ICA Heidan i stället och lyckades handla allt jag behövde UTAN lapp (den låg hemma på köksbänken). Dessutom inhandlade jag middag, vilket blev en räk- och kräftstubbe. Fästmön tyckte väl att den inte riktigt passade in i hennes diet just nu, men jag vidhöll att den ju innehöll många grönsaker. Anna undrade då vilka och i hastigheten kom jag på en:

Dill!

Det visade sig sen, emellertid, att stubben faktiskt innehöll många flera nyttigheter – såsom gurka, morot, paprika, rödlök och så räkor och kräftsjärtar, förstås. Sen var det ju lite mycket majonnäs och ett och annat ägg på, men gott var det, jag lovar!

Så här såg den förra stubben ut. Dagens var ganska lik. I alla fall lika god.

Anna var ledig idag och passade bland annat på att hälsa på sin relativt nyopererade mamma. Det passade bra att jag svängde förbi efter handlingen och plockade med mig älsklingen hem. Till Annas snälla mamma ska vi åter i helgen för lite umgänge och tillsyn eftersom hon blir gräsänka. Anna ska jobba och jag får nog städa och stryka lite – om det inte dyker upp nån spännande intervju som ska göras, foto som ska tas, artikel som ska skrivas…

*Clark Kent = min bilman

Livet är kort. Jag älskar det skrivna ordet.

Read Full Post »

Med livet nätt och jämnt i behåll – och lettisk ostkaka

Alltså jag börjar allvarligt undra om det är ett kontrakt ute på mig. Ett kontrakt att ha ihjäl mig. På vägen hem från jobbet är det alltid nån idiot som gör nåt vansinnigt i trafiken. Idag var det en galning som körde en blå firmabil från Wikmans elektriska som körde slalom – och in rätt framför Clark Kents* nos. Näru, det företaget tänker jag varna

alla

för just nu. Det ligger inte bra till i min bok av förorättelser. (Heter det så i plural?)

Och uppe på Tycho Hedéns väg var bilköerna kilometerlånga och det var i princip tvärstopp. Inte svårt att gissa varför – det hade naturligtvis smällt nånstans. Nåt pucko hade väl glömt att blinka, gjort nån halsbrytande omkörning eller helt enkelt inte hållit avstånd. Man tänker att även om man inte är rädd om andras liv i trafiken borde man kanske vara det om sitt eget. Eller åtminstone sin bil…

Som vanligt körde en massa bilar omkring enögda också. Just den här säsongen gör det ju inte så mycket, men när en strålkastare är trasig, brukar den andra lysa starkt och bländande. När jag var på besiktningen pratade besiktningsmannen och jag just om detta och jag undrade om glödlamporna hade blivit sämre eller om folk bara var lata som inte byter det som är trasigt. Men besiktningsmannen svarade att det är så mycket elektronik som drar ur lamporna i nya bilar. Lamporna går stup i ett. Själv var jag till verkstan och lät byta en strålkastare för första gången i våras. Nej, för att jag har liksom inte aparmar med gripklo i änden, trots att jag är så ful. På verkstan, däremot, har de bra verktyg för lampbyten…

Jag lyckades i alla fall ta mig helskinnad till Stormarknaden där jag inhandlade en platta malt och vinkade till en mobiltelefonerande GH, en kollega från förr i tiden. Det är så märkligt, för jag såg GH så sent som i morse, på cykel. Innan dess är det många år sen sist.

Hemma i New Village möttes jag av brädor i trapphuset. Jorå, om det inte är ungar som skriker så väggarna vibrerar så är det folk som renoverar. Just den här familjen har renoverat i typ åtta månader. Man undrar om de bygger ett helt nytt hus i lägenheten eller vad.

Men jag har snälla och normala människor omkring mig också. Igår kväll plingade Lucille, som Fästmön kallar henne (Lucille heter nånting heeelt annat), på för att låna en kopp socker. Jag gav henne visserligen det, men var väldigt stressad eftersom jag var

strängt upptagen

med nåt

mycket viktigt

(en Alfapetmatch på nätet med Anna). I kväll när jag just hade torkat mig och smort in fötterna efter en dusch ringde det på dörren igen. Jag tänkte först skita i att öppna, men så beslutade jag mig för att kolla i ögat vem det var. Det ringde nämligen två gånger, så det verkade angeläget. Jag svepte om mig handduken och halkade ut i tofflorna i hallen. Det var Lucille som bjöd mig två bitar lettisk ostkaka till frukost!!!

Lettisk ostkaka à la Lucille.

Lucille är inte alls lettiska, men kakan är det. Och den ska jag visst äta till frukost i morgon! Jag ska ju sen passera labbet och lämna prov på väg till jobbet och då kan man få vänta. Bäst att vara mätt och nöjd då.

Jag har bäddat rent och tvättat och hängt en maskin tvätt. Kvällen till ära – och för att jag ska lämna prov i morgon – har jag ätit tre (3) knäckemackor med LEVERpastej (snacka om kvasi-vegetarian!..) och smörgåsgurka till middag. Jag firar att jag överlevde den fruktansvärda hemfärden, ingenting annat, typ…

*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Härliga papper … och mindre härliga

Nu har vi kommit hem från den årliga hälsoundersökningen av Clark Kent*, jag och Clark Kent. Jag är lika nervös varje gång (detta är den tredje med Clark) och jag menar verkligen nervös som i spyfärdig. Men allt gick bra och vi lämnade Librobäck med det här pappret, som du bara får se en del av!

Notera att det står ”Fordonet har godkänts vid kontrollbesiktning.” till höger i bild!

Den enda som fanns att anmärka på var inställningen på vänster strålkastare, men den snälle besiktningsmannen tog fram en mejsel och justerade det direkt. Snacka om service! I övrigt hittades inga prickade barn eller så på nån kofångare. Nä, till och med jag har som sagt mina gränser vad gäller elakhet.

Idag hann jag delta i introduktionen för nyanställda i cirka en timma och en kvart – varav en halvtimma ägnades åt kaffe och macka. Sen blev jag tyvärr tvungen att rusa iväg eftersom min närvaro var önskad annorstädes. Med tyvärr menar jag att jag ju inte kan vara på två ställen samtidigt – för övrigt var det inte alls nåt tyvärr.

Jag skulle dra min kommunikationsplan för ledningsgruppen och det var en trevlig upplevelse. Av nån anledning var jag inte ett dugg nervös, trots att jag vet att så gott som alla som var i rummet har betydligt högre och finare examina än jag. Jag fick bra återkoppling på det jag skrivit. En del bitar kring till exempel mål ska formuleras om och kompletteras, men efter en första justering ska planen mejlas ut till alla anställda på institutionen. Efter midsommar ska ledningsgruppen samlas igen och ta en diskussion om huruvida planen ska antas eller inte. Tanken är också att ha en halvdagsövning i höst där alla anställda får vara med och tycka, komplettera, diskutera (kring) innehållet. Jag är faktiskt nöjd med såväl plan som presentation, men mest av allt med mottagandet – även om alla inte var överens. Några vill börja jobba med/enligt planen genast, medan andra vill fnula lite mer. Slutsatsen blev i alla fall att även denna plan var härliga papper – men du får ingen bild på den eftersom det är arbetsmaterial!

Efter min show på ledningsgruppen var det ingen idé att gå tillbaka till introduktionen för en halvtimmas sittning och därefter lunch, så jag jobbade lite i stället. Bröt för lunch och intog grekisk sallad, helt perfekt en het dag som denna! Men till kvällen blir det kokt kalkonkorv med bröd och jag tror jag slår på stort och sköljer ner den med en öl!

Fick en hel del gjort trots den korta tiden – nu funkar ju min dator som den ska igen. Besiktningstiden var 14.40 och jag körde förstås nästan vilse dit, som vanligt. Men jag hann fram i god tid. Dessutom fick jag vänta i gassande sol. Ungefär 20 minuter försent körde jag in i hallen och runt halv fyra körde jag där ifrån med det härliga pappret ovan.

Hemma i New Village var postboxen överfull. Där låg TVÅ buntar reklam, en från posten och en från jag vet inte var. Nej, torsdagar är det aldrig nån intressant post. Idag var det ett rejält bottennapp och hela den här högen gick direkt till pappersinsamlingen. Vilket slöseri!

Slöseri!

Det enda som är läsvärt i dagens hög är Uppsalatidningen. Men frågan är om bytet tidningen gjorde av utgivningsdag, från fredag till torsdag, var så smart. Tidningen slinker lätt med övrig reklam som lätt kastas i pappersinsamlingen direkt. Nu ska jag i alla fall bläddra i den en stund innan jag hoppar in i duschen. Jag är SÅ VARM!

Det enda läsvärda i postboxen idag.

PS Som grädde på moset har nån idiot säljare försökt ringa mig två dar i rad på mobilen. Jag har kollat upp numret så jag vet att det är ComHem som försöker nåt sälja nåt skit till mig. Därför trycker jag helt sonika av när numret dyker upp. Och alldeles nyss kom ett sms från Telia om att jag kan få ett gratis refillkort med ett års surf och 100 pix att ringa för. Men hallå! Jag har ju för fan ett abonnemang på mobilen… Varför skulle jag vilja ha ett refillkort då??? Puckon!

*den årliga hälsoundersökningen av Clark Kent = besiktningen av min bil-man

Read Full Post »