Upptrappning och en fot i dörren

Ett uppspelt inlägg om händer, tänder, fötter, nackar, huvuden och andra kroppsdelar.

---

 

Måndagstrött, men inte nattsvart.

Måndagstrött var mitt namn i morse. Det var ju så att jag blev lite långledig i helgen, hela fyra timmar extra. Då blir en trött. Mycket trött. Det går alldeles för lätt att vända på dygnet, nämligen. Men snart kom jag igång på jobbet. Det är roligt och skönt att ha mycket att göra. Det är inte nattsvart utan tvärtom. Jag mår bra av att ha mycket att göra och dåligt av att ha för lite att sätta tänderna i.

Huvudredaktören från norr är nere på besök och då får jag passa på att samla ihop de frågor jag har. Inte så lätt alltid, för jag och närmaste kollegan försöker ibland lösa saker på egen hand – på gott och ont. Jag jobbar i vart fall på och idag har jag fått en hel del saker ur händerna. Nu är lay outerna för fyra (fem?) trycksaker klara förutom ett antal illustrationer av varierande sort som ska petas in. Det trillar också in textkorrektur vartefter.

En fot i dörren. Men frågan är vilken dörr…

Kanske ska jag nämna nåt om egen fot också. Frågan är bara i vilken dörr den lilla rätt stora Toffelfoten ska placeras… Det händer saker, kan en lugnt säga. Ibland skulle jag behöva klona mig lite, för jag gillar inte att släppa sånt som inte är färdigt. Men jag är inte där än. Jag bara trappar upp. Det är nämligen så att mötet härom veckan har gett utdelning i form av en inbjudan till ytterligare ett möte, på onsdag. Ja jemine…

Nog har jag jobbat ganska hårt den senaste månaden. Den har hänt otroligt mycket på kort tid i livet och jag har lärt mig nya saker i och med jobbet. Det är roligt, men nacken har börjat protestera idag. Därför ska jag strax avsluta den här sittningen vid datorn och rulla lite med huvudet. Ja inte som hon flickan Regan i Exorcisten – inga helvarv här, inte. Min kväll ska jag ägna åt att tänka på saker och ting – hur jag ska förhålla mig och hur jag ska hantera dem. Lite senare har jag telefontid med en vän. Vi behöver verkligen uppdatera varandra! Sen ska jag nog ge Väninnan en del av min tid också. Att läsa är ett bra sätt att bearbeta saker, framför allt att läsa om verkliga människor och stora problem.

Det snurrar rätt bra i skallen här. Vad rör sig i DIN skalle? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fallet Vincent Franke

Ett inlägg om en bok.

---

 

En dag, när jag som bäst behövde lite… omtanke, hittade två böcker av Christoffer Carlsson ner i min postbox. Igår kväll tog jag fram Fallet Vincent Franke, författarens debutroman från 2010. Man kan verkligen säga att jag slukade den, för varje ledig stund sen dess har jag läst i den. TACK, INGER!

Huvudpersonen Vincent Franke är en morfinist som just släppts ur häktet. Hans hem är genomsökt av polisen. En dag hamnar en ung kvinna, Maria, i hans vård. Han får i uppdrag att hålla henne i lägenheten. Uppdragsgivaren är Pastor, en riktigt ruggig typ i Stockholms undre värld. Men så går det som det går: Vincent faller för Maria och bestämmer sig för att rädda henne. Det innebär en livsfarlig flykt.

Det här är ingen skön och vacker bok, inte heller är det nån deckare eller psykologisk thriller i vanlig bemärkelse. Jag skulle säga att den handlar om två vilsna existenser som dras till varandra – på gott och ont. Den som läser får se om det goda segrar eller det onda…

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Älskade du

Ett inlägg om en bok.

---

 

Barbara Voors är författaren med det märkliga namnet som är svensk. Fast ändå inte. Hon är född i Stockholm, har holländskt påbrå, är uppvuxen i Iran och bor i Nacka. En salig och härlig blandning. Jag har läst ett par böcker av henne tidigare och blev överlycklig när jag hittade hennes debutroman Älskade du för fem kronor i Missionskyrkans hylla för böcker till salu. Boken kom ut redan 1990 och utgåvan som följde med mig hem är publicerad i serien En bok för alla.

Den här boken handlar, precis som du säkert förstår av titeln, om kärlek. Men det är en omöjlig kärlek. Berättarjaget drabbas av den första kärleken och den är så skör och svår och… bara omöjlig. Med sig i bagaget har hon också sina föräldrar, med mamman som då och då packade sina väskor och flyttade för att leva med en annan man än pappan. Jaget själv har ett otroligt självhävdelsebehov, medan syskonen verkar betydligt tryggare.

Jag dras in i den här boken, obevekligt. Den gör fruktansvärt ont att läsa. Den får mig att känna att Lena Andersson kan slänga sig i väggen med sin Egenmäktigt förfarande. Älskade du har ord som knivar och jag minns precis hur det var när man älskar och blir älskad första gången och hur sårbar man var. Hur varje ord fick enorm betydelse – liksom varje uteblivet ord.

I början av boken skriver Barbara Voors:

[…] Vi tror att vi väljer kärleken och den vi älskar. Det är inte så. Kärleken väljer oss till offer som hon formar efter behag. Kärleken är inget milt eller ens särskilt gott, det är ena sidan av djävulens ansikte. Jag trodde att kärleken var såsom en berättelse i Bibeln, som jag sov med som liten. […] Sålunda kom kärleken bakifrån och slog sina knän under mina så att jag föll under smärtan, genom smärtan. Du. […]

Även om den här boken är skriven när mobiler, datorer och internet var nåt som var inte gemene mans verktyg står den sig. Men kanske hade personerna i berättelsen agerat annorlunda med sms och i cyberspace – på gott och ont.

Toffelomdömet blir det högsta.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Omkastade planer

Ett oomkullrunkeligt inlägg.

---

 

Sent-på-kvällskvisten-en-måndag-fest.

Mitt liv tycks bestå av omkastade planer. Flexibilitet har blivit mitt mellannamn. Men det är bra. Det är sånt jag behöver träna på, det vill säga snabba byten av planer. Tidigare kunde omkastade planer ha kastat omkull mig. Nu ska det mycket till. Den största delen av tiden är jag oomkullrunkelig! (Det är ett ord som är helt underbart att få lägga i Ordjakten!)

Igår jobbade Fästmön både eftermiddag och kväll. Därför intog jag några spinkiga räkcrèpes till middag fram på eftermiddagen. Goda, men inte särskilt mättande. När jag sen hämtade Anna hade hon fått i sig några plättar till lunch – klockan kvart över fyra – så hon var inte direkt proppmätt. Då passade det hur bra som helst att duka fram de goda ostar vi inte orkade äta i helgen, kexen samt var sitt glas hemtrampat rött. En liten Sent-på-kvällskvisten-en-måndag-fest, helt enkelt! Varför ska man bara äta gott på helgen? Nej, här kastar vi om alla planer.

Största omkastningen blir idag. Jag har plötsligt fått flera ärenden inne i stan, både roliga och mindre roliga, så jag ska inte bli sittande vid datorn alltför länge. Jag ska träffa flera myndigheter – vilket får till följd att jag måste skippa en, nämligen Pensionsmyndigheten. Fast det är bra, för då vet jag att jag kommer ut nån annan dag också. Ut i verkligheten med mig, bara!

Dags att köpa nytt i klädväg?!

Kanske borde jag också försöka hitta lite tid och pengar till klädinköp. Favorit-tischan har haft ett par pyttesmå hål och blev en hemma-tischa för ett tag sen. Men i morse när jag hade bråttom att få på mig kläderna för att skjutsa Anna till jobbet gick den definitivt sönder och duger inte ens som hemma-tischa. Om det inte är väldigt varmt och magen behöver kylas av… Jag bjuckar på en bild för att visa eländet.

Dagens roligaste möte blir med en journalist och författare som jag inte har träffat sen… 2010. Av olika skäl som jag hoppas få höra lite om idag över en skål soppa. Vi har annars haft annan kontakt – idag är vi ju alla så tillgängliga – på gott och ont.

På hemvägen måste jag handla kaffe och mjölk. Dessa två varor och toapapper är det som går åt mest här i hushållet när jag går hemma och drar. Anna slutar jobba klockan 16. Då blir det en tur ut till Förorten där det ligger paket med läkemedelstillbehör, tror vi, och väntar på henne i den där affären där jag helst inte handlar eftersom de var oförskämda mot mig och yngsta bonusdottern en gång för tre år sen. Vadå långsint..? Jag? Ha ha ha, det finns folk som är ännu mer långsinta, kan jag tala om. Såna som… äh, det är ett ämne för ett alldeles eget inlägg! Förresten har affären ifråga visst bytt ägare och kanske kan det göra sitt till vad gäller kundbemötande. Den ligger hur som helst lite off för oss, så där blir ändå inte mycket handlat. Många paket – inte alla! – kommer emellertid dit av nån anledning.

Nu ska sängen bäddas, magen få lite fil, kroppen tvagas och hela kläder letas fram. Vad händer på ditt håll idag??? Skriv gärna några rader så har jag nåt intressant att läsa när jag kollar bloggen nästa gång!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Förundran

Ett positivt inlägg.

---

 

Det har varit en bra dag idag, även om timmarna har sniglat sig fram. Nån besiktningsman har ännu inte synts till. Jag väntar med spänning, han har två dar på sig.

Förundrad blev jag av ett fint mejl från min handläggare på Arbetsförmedlingen, Alexandra Norlén. Jag skrev ju ett blogginlägg igår efter vårt telefonsamtal. Innan vi avslutade samtalet berättade jag att jag tänkte skriva om att hon hade ringt, men jag lovade också att mejla över länken till inlägget till henne. Man måste kunna stå för sina åsikter, men man måste också kunna vara ödmjuk, inse att man har agerat fel och säga förlåt. Och om man får återkoppling som den jag fick via e-post känns det… förundransvärt!

En av dagens våfflor, serverad med hjortronsylt och grädde, förstås.

Det började dra sig mot middagstid och jag hade dukat fram för våffelgräddning idag. Ekströms stod för smeten. Det var tredje – och dyraste sorten! – jag provade. Helt OK, men Eldorados mix, som är betydligt billigare, är inte sämre. Den köper jag nog i fortsättning eftersom det skiljer några spänn i pris.

Men… vänta nu… innan jag hann få järnet varmt och smida ringde mobilen. Jag fann mig plötsligt svara på frågor om mina yrkesmässiga kompetenser och erfarenheter. Mitt i alltihop ringde förstås mamma på den andra telefonen, jag bad om ursäkt och svarade hastigt och bad att få ringa upp. Mamma kan bli rätt… avig då, men det hade jag inte tid att tänka på i stunden. Telefon-intervjun ledde till att vi bokade in en träff för en personlig intervju. Så på måndag ska jag ta en tur till Kungliga Hufvudstaden och Östermalm, minsann, och prata om ett uppdrag som kanske, kanske kan bli mitt.

Sen ringde jag tillbaka till mamma. Och lyssnade och lyssnade och lyssnade – med ett halvt öra. För jag väntade på en bekräftelse på måndagsintervjun och naturligtvis dök datorn. Jag höll andan och startade om och allt funkade igen. Därpå rafsade jag rätt på originalhandlingar av intyg, betyg, anställningsbevis etc. Tur att jag har ordning i mina pärmar! Men när jag satte mig till bords var jag så förundrad över alltihop att jag inte tänkte på hur våfflorna och hjortronsylten och grädden smakade ijenklien…

Jag har också pratat med Fästmön, som på sitt håll har en del att tänka på vad gäller jobbet och en pågående upphandling där. Det är en märklig värld vi lever i och ingen och ingenting är säker(t), känns det som. Det jag menar är inte att Anna riskerar att hamna i min sits, men att saker och ting kan förändras från en dag till en annan – på gott och ont. Förändringar behöver inte vara av ondo, de kan faktiskt innebära… förundran.

I kväll lugnar jag ner mig med lite blodig TV, How to get away with murder på Kanal 5 klockan 21.55. Det är andra delen i kväll av denna… märkliga nya serie…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Semester, turism och Pride

Ett inlägg om de kommande dagarna.

---

 

Äntligen fick jag vakna till lite mulet väder! Det verkar som om det har regnat hela natten och det behövdes. Nu tittar solen fram, men jag känner att luften är friskare och lättare att andas. Det tackar jag för.

I morse slog jag upp mina blå strax före sju. Jag hade två spännande jobbannonser att knåpa ihop ansökningar till. I morgon ligger mitt aktiva jobbsökeri nere, för vi åker ju till Stockholm Pride i eftermiddag för lite semester. Men vem vet, det kanske ringer ytterligare nåt företag som är intresserat av mina kompetenser och då svarar jag självklart i min mobil! Det är lätt att vara tillgänglig jämt numera – på gott och ont. När det gäller att bli kontaktad om jobb är det förstås på gott för min del.

Många har hört av sig och vill träffas under Pride. Men vi säger ungefär så här till alla:

Vi ses i vimlet!

Kanske behöver vi regnbågsparaplyer?

Det främsta skälet är att det här är vår semester, Fästmöns och min. Vi åker bort för att i första hand få vara med varandra och uppleva saker tillsammans. Det utesluter förstås inte att vi träffar på vänner och bekanta – helt asociala är vi inte. Men vi åker inte bort för att träffa andra människor i första hand. De som bor nära oss rent geografiskt kan vi träffa vid andra tillfällen än Pride. Det är till exempel bara 42 minuters restid med pendeltåg till Stockholm från Uppsala…

Vi ska inte bara delta i Pride. Detta är ju vår semester också och vi ska turista lite – precis som vi brukar göra – i Stockholm. Anna har nyligen varit där och turistat med killen som fyller tolv idag. Men nu blir det lite vuxengrejor. Vi planerar till exempel att besöka ett och annat museum och att äta en och annan romantisk middag på tu kvinna hand. Det blir inte av med det senare så värst ofta, tvärt emot vad en del tycks tro. Jag har fortfarande en sparad slant kvar – jag fick ju fin rabatt vid datorköpet – så nu kan jag unna mig nånting dessa dagar (som ju egentligen blir en helg och en dag). Datorn får förstås följa med till Stockholm, men jag räknar inte med att sitta och blogga en massa, det kanske blir nåt litet kort inlägg med bild. Kanske.

Nu ska jag sätta fart med att röja lite här så att jag inte får skämmas när Lucille vaktar mitt hem. Och så ska blommorna vattnas och jag duschas och tvagas. Runt 14-tiden lämnar jag byggnaden för att åka ner till stan och fixa ett SL-kort. Anna och jag strålar samman på 15.11-tåget, förhoppningsvis, för avfärd mot äventyret.

Vi ska alltså på Pride-äventyr. Men vad ska DU göra den här helgen??? Skriv några rader i en kommentar och berätta så att jag kan hålla mig uppdaterad.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det här med AF och dess GD…

Ett inlägg om ArbetsförMEDLingen, dess avgående GD och ArbetsförNEDRingen.

Jag vet inte hur många gånger jag har bloggat om Arbetsförnedringen den senaste tiden. Många är det, i alla fall. Jag har bland annat skrivit

En seger… eller i alla fall nånting avklarat

Att man ska behöva bli arg varenda dag…

En tripp till Stockholm, bara så där

Vecka 32: Mjukare och Energislukare

Fredagsfunderingar framåt aftonen

Vecka 33: Bankett och Blankett

Oro och nervigt inför nya regler och system

Loppis-lördag och Mina sidor

Den lilla människans besök på Arbetsförnedringen

Jag har haft en omröstning här på bloggen, där jag har undrat om Arbetsförmedlingen behövs…

Tofflan undrar: Behövs Arbetsförmedlingen?

Tofflan undrade: Behövs Arbetsförmedlingen?

Jag har skrivit utifrån min egen situation och utifrån mina upplevelser – vilket naturligtvis inte behöver vara andras upplevelser eller sanningen – ur ett underläge.

Jag har också skrivit om den avgående generaldirektören Angeles Bermudez-Svankvist, fast för ett tag sen:

Fas 3 – modernt slaveri eller ny chans för arbetslösa?

Regn, regn, regn och rusk – och lite rock på finska

Hur är läget på arbetsmarknaden EGENTLIGEN?

Hur avslutar man ett jobbmejl?

Men hur kunde det bli pengar över, Arbetsförmedlingen?

Arbetsförmedlingen misslyckas med en av sina viktigaste uppgifter

Fredagstur

Vecka 25: Midsommar och Miss-sommar

Nu är det klart att Angeles Bermudez-Svankvist avgår med omedelbar verkan. Det är rätt beslut, tycker jag. Och skälet är inte att hon har klantat sig med sin mobil eller tagit med sin familj på tjänsteresor. Skälet, som jag ser det, är att hon trots sin månadslön på 142 000 kronor och de gedigna ledarerfarenheter (jag skrev inte ledaregenskaper!) hon har i bagaget  inte har lyckats leda Arbetsförmedlingen på ett bra sätt.

För den skull tycker jag inte att man behöver häckla Angeles Bermudez-Svankvist mer. Det är som det är. Hon har inte skött sitt uppdrag och hon slutar genast. Måste man hålla på och skriva kilometervis om henne som person, ironisera, vara oförskämd EFTERÅT – NU NÄR HON HAR, så att säga, FALLIT AV TRONEN? Var fanns alla som hade synpunkter på henne INNAN???

Nej, tänk om alla dessa tyckare i stället kunde sätta press på regeringen att göra en ordentlig genomlysning av Arbetsförmedlingen och dess organisation! Tänk om man kunde undersöka varför Arbetsförmedlingen inte gör nåt vidare bra jobb och varför många arbetslösa tycker att de inte får rätt sorts hjälp därifrån…

En genomlysning torde leda till organisationsförändringar så att de som jobbar på Arbetsförmedlingen gör det namnet på myndigheten säger att de BORDE göra – nämligen förmedla jobb? Vara en länk mellan arbetssökande och arbetsgivare. Omplacera oengagerade handläggare. Jobba mer nytänkande och oortodoxt. Så som min favorit på Arbetsförmedlingen, Ingmari! Jag kan garantera att om man sätter henne som ny generaldirektör så skulle det hända saker!!!

Om inte en sån pärla som Ingmari duger för regeringen, anmäler jag mig härmed frivilligt som sökande till uppdraget. Jag har massor av erfarenheter och förslag på vad som behövs göras. Men jag behöver inte 142 000 kronor i månadslön.

PS Jag har träffat Angeles Bermudez-Svankvist ett antal gånger (inte många, men några) eftersom vi i ett tidigare arbetsliv har jobbat i samma organisation. Min uppfattning om henne är att hon är en virvelvind – på gott och ont. Så där som många av oss är.

PS 2 Det här har Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen bland annat skrivit om det generaldirektörens avgång:

DN:
Bermudez-Svankvist behåller lönen
Bermudez-Svankvist får sparken
Bermudez-Svankvist: ”Det har varit fantastiska år”
”Det är klart att det är ett bakslag för regeringen”
Krismöte på departementet
Så var Engströms presskonferens

SvD:
”Problemen försvinner inte med Bermudez”
Bermudez-Svankvist: ”Jag är stolt”
Bermudez-Svankvist sparkas
”De har agerat oprofessionellt”
Källa: ”Självklart sitter hon inte kvar”
”Någon måste betala för förtroendekrisen”
Arbetsförmedlingens styrelse saknar förtroende för sin GD
”Det är rimligt att hon får gå”
Ministern vill inte uttala sig om AF-chefen
Bermudez-Svankvist skyller räkning på jobbet

Aftonbladet:
Hon fälldes av alla skandaler
Får behålla sin sexsiffriga lön
Planen: Hon skulle gå i tysthet
Bermudez-Svankvist: Jag har gjort maximalt
Åkte på tvådagarskonferens – stannade en vecka
Tog med sig familjen på jobbresorna
Hon måste gå omedelbart
Teleräkningen: 310 000 kronor
Angeles Bermudez-Svankvist: Inte mitt fel
Plötsligt finns en annan syndabock än regeringen

Expressen:
Här hämtar Bermudez-Svankvist sina saker
Bermudez-Svankvist ersatt redan i lördags
”Hon är inte längre generaldirektör”
Bermudez-Svankvist överraskad på mötet
Bermudez-Svankvist: Stolt över arbetet
Clas Olsson tar över arbetsförmedlingen
Bermudez-Svankvist: Agerar oprofessionellt
Källa: AF-chefen kommer tvingas gå
Bermudez-Svankvist åkte på lyxresa i tjänst
Ekot: ”Har Borgs och Reinfeldts förtroende”
Generaldirektören riskerar att få sparken

Livet är kort.

Read Full Post »

En dag i saknad och en dag att göra det bästa av

Ett inlägg om trötthet, hushållsarbete, saknad och ord som berör.

I morse var jag trött och tung som en sten. Så märkligt det är! Igår, när Fästmön skulle vara snäll och låta mig få sovmorgon, vaknade jag pigg som en lärka (nåja…); i morse var jag, som sagt, som en tung sten när hon kom och petade på mig vid sjutiden. Upp kom jag i alla fall och Anna är nu på jobbet.

Jag har rivit ut lakanen i sängen och startade faktiskt en maskin tvätt före klockan åtta. (Vi får tvätta från klockan sju, men…) Så tidigt brukar jag inte tvätta även om det är vardag, men jag ska sluta vara så hänsynsfull, har jag bestämt. Somliga i huset tvättar alltid så tidigt att det redan centrifugeras, med påföljd att hela huset skakar, runt sju på söndagsmorgnar. Men det får de väl göra då, om de tycker att det är kul. Jag tycker att det är taskigt och hänsynslöst. Fast man kan ju inte förvänta sig annat.

Renbäddning och tvätt liksom strykning står på dagordningen idag. Strykningen ska jag nog börja med snart, för enligt Anna ska det bli varmare idag och sol. Det var hela 18 grader när vi stack i morse, så prognosen kan faktiskt slå in! Blir det bra väder framåt kvällen tänker jag ordna en picknick med kyckling och vin för min älskade.

Min frukost/lunch blir jordgubbar och mjölk. Anna var över till Tokerian igår kväll och köpte en liter, säkert en av de sista vi äter. Gubbarna börjar sina nu. Vi får helt enkelt besöka Slottet och kolla hur det står till med Annas snälla mammas hallon…

Jordgubbar – säsongens sista för Anna och mig?

Jag tränar på att fylla mina dagar. Det går sisådär. Måndag – onsdag nästa vecka ska jag jobba, sen är det över för den här gången. Mardrömmen börjar igen.

Känslan som uppfyller mig idag är emellertid inte mest oro eller rastlöshet utan saknad. Den här morgonen för sju år sen var den sista i min pappas liv. Nån timma eller två efter lunch var det slut. Bara så där. Jag vet inte om det var nån skön död för honom. Mamma har berättat om han sista ord, som i mina öron var ganska ångestfyllda. Men det gick snabbt. Och det är väl ett snabbt slut vi alla önskar oss, inte nån utdragen plåga, eller? För oss som blev kvar blev saknaden en ständig följeslagare. Min mamma har inte längre sin älskade sen 50 bast hos sig; jag har inte min starka, kloka och knäpproliga pappa.

Se så stark han var, min pappa! Han lyfter mig på sina armar.

Många gånger har jag undrat vad pappa hade tyckt och tänkt om saker och ting. Det som hände för över fyra år sen hade gjort honom helt galen, det är jag säker på. Om inte jag hade överklagat saker och ting hade pappa gjort det åt mig. Jorå, jag vet nog varifrån mitt temperament kommer…

Det finns fler likheter mellan pappa och mig. Han fick sent i yrkeslivet av en krönikespalt av Byhålebladet där han jobbade som lokalredaktör sen 1950-talet. Den fyllde han med vardagsbetraktelser även efter pensionen. Men han skrev så träffande att somliga läste in sig själva – och slutade hälsa. På både pappa och mamma. Det känns igen… Sen spelar det ingen roll att man beskriver typer, många ser sig själva till och med om man i grunden beskriver… inte dem alls utan sin egen person!!! Jaja, folk ska aldrig upphöra att förvåna mig. Jag ser det som att jag skriver så att människor blir berörda – på gott och ont – och för mig är det ett kvitto på att kombinationerna av mina ord är rätt bra.

Idag blir det åter ett telefonsamtal med mamma. Den här dagen, den 24 juli, är en svår dag för henne. Önskar att det just idag inte var 30 mil oss emellan.

Och älskade, ilskna, kära, roliga, flänga gubbe – så jag saknar dig!!!

Pappa som jag minns honom. (Foto: Henrik Gedda)

Livet är kort.

Read Full Post »

Andlighet, intuition och Tarot

Det här med andlighet… Det ÄR min grej. Jag tänker på det varje dag, vissa dar starkare än andra. Igår skrev jag om min intuition, den jag har på gott och ont. Ibland är det en fördel att inte veta nåt om framtiden… Men jag tror att just min intuition är av den arten att den ger vinkar, vinkar som jag sen kan använda mig av hur jag vill. Den ger mig inga svar eller råd när det gäller mig själv. Det låter märkligt, men det handlar om en blockering jag har satt upp. En blockering därför att jag faktiskt inte får utnyttja min intuition för egen vinnings skull. Rätt eller fel???

Om du har läst så här långt undrar du kanske vad min intuition har med andlighet att göra. Jag har inga svar att ge dig, bara att det hänger ihop för mig.

När jag var som djupast nere i min kris träffade jag en vänlig själ som ställde mitt horoskop light. Du bör veta att den vänliga själen inte kände till särskilt mycket om mig. Att vara i svartaste djupet, nere på botten i den berömda brunnen, och få höra att man har varit med om sitt livs stora kamp och klarat sig med livet i behåll blev en vändning. Efter detta har det kommit både små och stora bakslag och vid ett tillfälle var det en annan vänlig själ som inte tillät att jag utplånade mig från världen. Men jag kan nog säga, att det mesta av kampen har jag fört själv.

I mitt förra arbetsliv var vi två personer som hade intuitionen som förmåga. Men det gick snett emellan oss – därför att jag tror att vi använde våra förmågor på fel sätt. Min före detta kollega hade dessutom en annan förmåga: kunskapen att använda Tarot. Vid ett tillfälle, när det hade varit kris i arbetsgruppen och en person hade tvingats lämna oss, gick min före detta kollega emot sina principer att inte titta i Tarotkorten efter hur det skulle gå för den som fått avsked. H*n vågade inte göra en hel spådom i Tarotkorten, men h*n drog ett enda kort. Det kortet slog h*n sen in i ett fint paket och la detta tillsammans med övriga avskedspresenter till den som fått sluta. Vilket kort det var? Det var det här:

Solen…

Jag själv har aldrig blivit spådd i Tarotkort, men jag har alltid velat. Kanske är det så att jag inte har vågat, jag vet inte. Tarotkort används ju för övrigt inte bara till att spå. Framför allt används de som vägledning. Man kan se framtiden likväl som det förflutna och man kan få råd i frågor. Jag hittade en sida om Tarot och lärde mig bland annat att Tarot bygger på ett siffersystem. Och kanske är det ytterligare en indikation på att jag inte har vågat testa – jag brukar ju säga att jag ibland drabbas av akut dyskalkyli…

Har du testat Tarot??? Fick du vägledning eller var det bara blaha, tyckte du???

Livet är kort.

Read Full Post »

Mobilmupp

Blev jag ilsken igår på nyårsaftons kväll, eller, när min tejpade mobil bestämde sig för att lägga av?! Svar: JA! 👿 Mobilen laddade upp sig – och sen laddade den ner sig, så att säga. Batteriet bara la av. Hela mobilen är för övrigt glapp lite här och var… Redan efter ett par månader började den avge ett irriterande vibrerande ljud när man pratar i den. Det är ett av skälen till att jag använder blåtand, för då slipper jag oljudet. Ett annat skäl är att blåtand är väldigt praktiskt, för då har man ju händerna fria.

En sån här har jag, nu i två exemplar.

I höstas kom jag över en likadan mobil, tack vare en snäll person! Tanken har varit att jag ska byta ut min tejpade mot den andra. Min mobil är ju fyra och ett halvt år, den andra ungefär tre år, så något bättre borde den ju vara. Jag minns så väl när jag köpte den. Jag skulle få inhandla en ny tjänstemobil och tog bilen till den affär min dåvarande arbetsgivare hade avtal med. Med mig hade jag en rekvisition och en önskelista på vad jag ville att min nya mobil skulle fixa.

Ett av kraven var en bra kamera. Och är det nåt jag inte har blivit besviken på så är det den här telefonens kamera! Den är så bra! Alla foton som jag har tagit själv och lagt ut här på bloggen är tagna med min älskade mobilkamera! Den är så bra att jag faktiskt inte vill byta mobil, trots att jag inser att det snart är tvunget…

Men jag var ganska svettig när jag åkte tillbaka till jobbet, för den här mobilen var dyr. Jättedyr. Den kostade 8 500 kronor år 2007. Samtidigt tänkte jag att om chefen blir arg betalar jag mobilen själv, så kan jobbet stå för abonnemanget, kanske. Men chefen blev inte arg utan sa att jag

[…] var värd det bästa! […]

(Det var på den tiden jag var chefens gullegris.)

Igår blev det ju liiite panik. Jag ville skicka nyårshälsningar per sms, framför allt till ”barnen” och Fästmön.  Men till sist kom jag på att jag ju kunde testa att byta batteriet mot det som satt i utbytesmobilen, numera reservdelsmobilen. En annan trasig grej på min mobil är bakstycket som har glappat och som jag har varit tvungen att tejpa fast. Jag tror, ärligt talat, att detta glapp har gjort att mobilen inte riktigt vill ladda ordentligt. Eller att batteriet helt enkelt laddar ur för fort. Så jag bytte även bakstycket och satte mobilen på försöksladdning. Batteriet var helt tomt, så det tog ganska lång tid att ladda. Under tiden ramlade det in en massa sms, så jag sprang mellan TV-fåtöljen och sovrummet där jag hade mobilen på laddning. Till sist blev den uppladdad! Och vet du, den har hållit laddningen och inte sjunkit en pinne sen dess!

Jag är så glad, så glad, för en ny mobil har jag verkligen inte möjlighet att köpa just nu. En sån som jag får inte ta den på avbetalning heller, trots att jag inte har några betalningsanmärkningar. Men jag har ju inget jobb… Och som arbetssökande är man utestängd från många såna här möjligheter – på gott och ont. Det klart att det är bra att man inte kan förköpa sig när man inte har nån inkomst, men en mobil är på nåt sätt en tingest man förväntas ha när man söker jobb – liksom en dator och numera också en skrivare. Det är inte klokt vad samhället förutsätter att vi arbetssökande ska ha tillgång till elektronikprylar! Men så är det.

Nu slipper jag emellertid göra nåt panikköp – jag håller helt enkelt andan och hoppas att mobilen funkar ett tag till. Den är sååå skön att hålla i igen, ingen vass tejp på baksidan som skaver i handen och ser ful ut.  Lycka! Sen kan ni andra leka med era ajfånar och spela spel och sånt – jag har en fungerande mobil igen och jag kan fota med den!..

Read Full Post »