Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘labb’

Ett inlägg om en sen lördagsmiddag och dåligt minne.


Det här med närminnet
är väl inget vidare hos somliga *pekar med hela labben på yours truly*. Men men, jag knaprar mina piller varje dag. Not that it does much good, though…

På seneftermiddagen och tidiga kvällen fastnade jag på diverse sätt och rätt som det var var klockan närmare halv åtta. Och jag hade inte ätit sen frukost… Hungern slog verkligen klorna i mig och jag började nästan käka på tangentbordet.

Nån pulversoppa hade jag inte lust med. I stället grävde jag ut kyl och frys och fann stekta kalkonbitar och potatisklyftor i frysen, vitlökssmör i kylen. Såsen kommer från ICA Solen. Jag lyckades bränna mig på plåten, men i övrigt gick allt bra. Förutom att jag glömde grönsakerna, dårå… Men potatis är väl nästan grönsaker, eller..? 😳

Kalkon och potatisklyftor

Kalkon och potatisklyftor, vitlökssmör och hot béasås = Tofflisk lördagsmiddag. Pulversoppan blir söndagsmiddag!


Dags att sjunka ner
i bäste fåtöljen, med min bok på gång och TV:n i bakgrunden. Jag bokmässar på, helt enkelt. Är helt slut efter all matlagning och disk…


Livet är kort.

Read Full Post »

Vilken frukost jag fick idag! Lucille, som egentligen heter nånting helt annat, kom ju med två bitar lettisk ostkaka igår kväll som jag skulle ha till frukost. Jag gissar att den ena biten var till Fästmön, men hon är ju hemma hos sig – så jag åt båda!!! Jag micrade bitarna först. Egentligen skulle jag ha haft gräddfil till, men det ekar i kylskåpet för tillfället – mellan burkarna med smörgåsgurka och öl, ungefär.

Den lettiska ostkakan var mer som ostpaj.


Den lettiska ostkakan var mer som ostpaj.
Fast lite söt också. En märklig kombination, ost och socker, men gott var det! Och jag tror att jag står mig bättre till lunch på detta än en skål med mild lättyoghurt och müsli.

Det blev en tur till labbet efter frukost för ytterligare provtagning. Jag fick min favoritstickerska, hon gör det så bra och idag gjorde inte ens ont. Eftersom mitt blod inte gärna vill sluta flöda när jag har blivit stucken sitter jag nu med en gigantisk kompress tejpad i armveckad. Men jag är ju allergisk mot tejpen, så snart åker skiten av. Ville bara att du skulle se att jag har varit modig idag. (Jag hatar både nålar och blod!!!)

Hårig arm med gigantisk kompress i vecket.


Det är ju populärt att visa upp på sin blogg
hur sjukvården misshandlar en. Arga Klara har gjort det, Anna Maria likaså. Så nu var det min tur! Hur det ser ut UNDER kompressen kan jag emellertid inte visa upp eftersom jag troligen svimmar om jag tittar.

Två sidor på intranätet har jag åstadkommit idag, ett massmejl och ett försök att lösa ett tekniskt webbproblem har jag också gjort. Snart dags för stormöte! I eftermiddag blir det en intervju med en spännande man. Och tänk om vädret kunde hålla sig så att jag kunde sticka ut och ta några bilder på lunchen!!!

Read Full Post »

Alltså jag börjar allvarligt undra om det är ett kontrakt ute på mig. Ett kontrakt att ha ihjäl mig. På vägen hem från jobbet är det alltid nån idiot som gör nåt vansinnigt i trafiken. Idag var det en galning som körde en blå firmabil från Wikmans elektriska som körde slalom – och in rätt framför Clark Kents* nos. Näru, det företaget tänker jag varna

alla

för just nu. Det ligger inte bra till i min bok av förorättelser. (Heter det så i plural?)

Och uppe på Tycho Hedéns väg var bilköerna kilometerlånga och det var i princip tvärstopp. Inte svårt att gissa varför – det hade naturligtvis smällt nånstans. Nåt pucko hade väl glömt att blinka, gjort nån halsbrytande omkörning eller helt enkelt inte hållit avstånd. Man tänker att även om man inte är rädd om andras liv i trafiken borde man kanske vara det om sitt eget. Eller åtminstone sin bil…

Som vanligt körde en massa bilar omkring enögda också. Just den här säsongen gör det ju inte så mycket, men när en strålkastare är trasig, brukar den andra lysa starkt och bländande. När jag var på besiktningen pratade besiktningsmannen och jag just om detta och jag undrade om glödlamporna hade blivit sämre eller om folk bara var lata som inte byter det som är trasigt. Men besiktningsmannen svarade att det är så mycket elektronik som drar ur lamporna i nya bilar. Lamporna går stup i ett. Själv var jag till verkstan och lät byta en strålkastare för första gången i våras. Nej, för att jag har liksom inte aparmar med gripklo i änden, trots att jag är så ful. På verkstan, däremot, har de bra verktyg för lampbyten…

Jag lyckades i alla fall ta mig helskinnad till Stormarknaden där jag inhandlade en platta malt och vinkade till en mobiltelefonerande GH, en kollega från förr i tiden. Det är så märkligt, för jag såg GH så sent som i morse, på cykel. Innan dess är det många år sen sist.

Hemma i New Village möttes jag av brädor i trapphuset. Jorå, om det inte är ungar som skriker så väggarna vibrerar så är det folk som renoverar. Just den här familjen har renoverat i typ åtta månader. Man undrar om de bygger ett helt nytt hus i lägenheten eller vad.

Men jag har snälla och normala människor omkring mig också. Igår kväll plingade Lucille, som Fästmön kallar henne (Lucille heter nånting heeelt annat), på för att låna en kopp socker. Jag gav henne visserligen det, men var väldigt stressad eftersom jag var

strängt upptagen

med nåt

mycket viktigt

(en Alfapetmatch på nätet med Anna). I kväll när jag just hade torkat mig och smort in fötterna efter en dusch ringde det på dörren igen. Jag tänkte först skita i att öppna, men så beslutade jag mig för att kolla i ögat vem det var. Det ringde nämligen två gånger, så det verkade angeläget. Jag svepte om mig handduken och halkade ut i tofflorna i hallen. Det var Lucille som bjöd mig två bitar lettisk ostkaka till frukost!!!

Lettisk ostkaka à la Lucille.


Lucille är inte alls lettiska,
men kakan är det. Och den ska jag visst äta till frukost i morgon! Jag ska ju sen passera labbet och lämna prov på väg till jobbet och då kan man få vänta. Bäst att vara mätt och nöjd då.

Jag har bäddat rent och tvättat och hängt en maskin tvätt. Kvällen till ära – och för att jag ska lämna prov i morgon – har jag ätit tre (3) knäckemackor med LEVERpastej (snacka om kvasi-vegetarian!..) och smörgåsgurka till middag. Jag firar att jag överlevde den fruktansvärda hemfärden, ingenting annat, typ…


*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Ja, jag kom inte på nån bättre rubrik just nu. Det jag ville förmedla med den är att det är sommar nu – eller borde vara det. Somliga av oss arbetar och ska så göra ett tag till, medan andra går på semesterledighet efter midsommar som ju infaller i helgen. Fästmön ska börja jobba administrativt om en vecka. Då blir det lite mer regelbundna arbetstider och dessutom inga kvällar och helger. Men det är ju förstås bara tillfälligt några veckor i sommar. Jag hoppas att det löser sig med den yngsta i familjen, men som bonusförälder förväntas man veta när man inte ska lägga sig i. Och barnuppfostran eller försörjning av barn är ju faktiskt föräldrarnas sak, inte min.  Jag har förstått från vissa håll att jag ska hålla undan – ibland. Lite svårt att veta vilket ben man ska stå på stundom, jag gör så gott jag kan.

Eventuellt blir min anställning här för övrigt förlängd, bland annat eftersom jag väntar på operation. I såna fall är det kanske möjligt att jag kan ta ett par, tre veckor semester – varav en viks åt mamma och så går det åt typ fyra dagar för hämtning och lämning av densamma också eftersom hon vägrar söka riksfärdtjänst. Då skulle det bli knappt en och en halv vecka semester för mig själv. Det känns lite lite, men det är OK. Och sen vet man ju som sagt inte när operationen blir av. I samband med den blir det ju ”långledigt”.

En midsommarbukett för ett antal år sen.


I morgon bitti före jobbet
ska jag åka till labb och lämna ytterligare prov, ett resultat som jag också är spänd på att få veta. För övrigt känner jag mig ganska OK. Jag sover som en spänd fjäder, det vill säga vaknar en gång i halvtimmen eller timmen från klockan två, ungefär. Jag hoppas att det blir bättre när jag blir av med diverse orosmoment.

I morse drabbades jag av nån sorts energisjuka, för jag rev ur påslakanen ur sängen och förberedde för renbäddning i kväll. På hemvägen ska jag stanna för att inhandla maltdryck till midsommar. På tal om midsommar hittade jag ett smaskigt recept på en röra i mina gömmor (det är en riktigt elak historia kring hur receptet kom i min ägo, jag kanske tar den nån gång när jag är på hämndhumör). Det mesta i röran ska hackas och sen just röras ihop. Anna hittade ett annat rör-recept som vi också ska testa till midsommar. Men mat och sånt inhandlar jag nog inte förrän senare i veckan – eller kanske i morgon, för då måste jag ändå köpa TV-tidning.

De här lakanen ska på i kväll. En julklapp från jobbet förra året. Inget skit från arbetsgivaren här, inte. Det vill säga inga billiga fleecefiltar, termosar som inte håller värmen, fula ljuslyktor eller nåt annat onödigt utan dubbla påslakanset av bra kvalitet.


Men först ska jag jobba lite.
Idag på förmiddagen har jag bokat in två intervjuer – dels ska jag samtala med en kemist, dels med en instrumentmakare. Visst låter det spännande? Och jobbet hjälper mig att skaka av mig de känslor av stor irritation som jag känner inför en viss person som går under kategorin skenhelig. Tänk om jag kunde skriva fritt här, såsom jag vågade göra förr… Allra helst önskar jag att jag kunde konfrontera personen öga mot öga, men jag vet att det inte gör nån som helst nytta utan bara förvärrar saker och ting. Tufft läge…

Read Full Post »

Så var det gjort! Dagens första prövning. Jag blev stucken av samma duktiga biomedicinska analytiker som de senaste två gångerna. Alltså kom det blod som det skulle. Jag lär i och för sig få ett osnyggt blåmärke i armvecket, men bara det kommer blod, så. Som vanligt tittade jag bort. Tål ju varken nålar eller blod, så detta är i sanning en prövning!!!

Morgonen började kall och mörk. Jag vaknade vid 6.30-tiden och skuttade ur sängen tämligen omgående. Tog medicin och med perkolatorn gjorde sitt tvättade jag och klädde på mig. Inför dagens prövning skulle jag vara fastande, men medicinen fick jag ta och vatten och kaffe – tack och lov! – var helt OK. Läste lokalblaskan först idag – det blev ingen dator påslagen förrän jag kom hem! (Stort KORS i det proverbial tak! Varför finns det inget bra ord på svenska för ”proverbial”???)

På labbet var det MASSOR av folk, men jag hade garderat mig för väntetid med min bok på gång, Hanne Vibeke Holsts Drottningoffret. Jag gav den till mamma i julklapp förra året. Trots att jag fick könummer 16 gick det hela ganska snabbt. Det blev två lagoma och sköna promenader från parkeringen till labbet och tillbaka. Stannade till vid en mack och drog av rutorna fram och bak så att jag skulle se nåt – Clark Kent* är genomskitig och skulle behöva en LÅÅÅNG dusch. Och HEPP! så tittade solen fram!


Solen har tittat fram idag! Igår lyste den med sin frånvaro…

                                                                                                                                                      Igår kan man ju verkligen säga att solen lyste med sin frånvaro. Det var en alldeles utmärkt dag för städning. Och bättre blev den, för på seneftermiddagen ringde mamma och berättade att hon fått riksfärdtjänst till jul beviljad. Hon kommer redan den 18 december och stannar till den 8 januari. Det blir tre hela veckor, det… Vi får hoppas att det går bra. Men nu har jag ju mer ork tack vare medicinen, så det ska väl funka.

Pratade med Fästmön två gånger igår. Hon mådde väl sisådär, men hade börjat känna sig lite rastlös. Det är ett friskhetstecken! Fast risig låter hon, så hon blir hemma idag också. Jag lovade att höra av mig efter provtagningen, men tänkte vänta ett tag ifall hon sover än.

På dagens agenda står annars att fylla i ett antal blanketter som ska in till a-kassan om en vecka. Som synes tar jag GOD tid på mig för denna uppgift! Detta på grund av att blanketter är blanketter – det vill säga inte anpassade eller formgivna för normalbegåvade människor utan för… tja, det vete 17 vem! Inte finns det väl nån i vårt avlånga land som tycker att blanketter är anpassade efter individen, i alla fall…

So wish me luck…

                                                                                                                                                         *Clark Kent = my carman

Read Full Post »

Ägnade en god stund på förmiddagen åt att leta en utredning som NÅN uppenbarligen inte längre vill ha till offentlig beskådan. Kontaktade därefter en referent som jag inte lyckats få tag i tidigare. Och sen blev det lite bråttom…

Färden in till stan började med att jag såg en gammal demon i backspegeln. Det var svårt. Det var mycket svårt att se vederbörande. Men som tur var skildes våra vägar efter nån kilometer.

Hade precis klivit ur bilen, lagt i parkeringspengar och biljetten i fönstret. Hastade! Då möter jag ”Heliga Birgitta” som jag inte har sett på x antal år!!! Jag hade bråttom och HB hade bråttom så det blev en varm och snabb kram, frågor om jobb och så fick hon mitt visitkort med orden:

Nu ringer du! Vi måste prata mer över lunch eller fika!

Gick sen ner till labbet. Jag frös och då drar ju kärlen ihop sig. Påpekade detta samt att jag var skiträdd, men den duktiga biomedicinska analytikern träffade rätt på en gång! Firade detta med en fika på Storken, där jag också träffade min vän Greken och fick en kram.


Storkens minsta kaka, en latte och lite läsning – före lunch!

                                                                                                                                                             Nån timma senare mötte jag F för lunch! Det var också alltför länge sen jag träffade denna VÄN. Men det är aldrig svårt att ta upp vänskapen direkt trots att det var månader sen vi sågs. När jag skulle ta av mig tröjan upptäckte jag att jag hade lämnat så mycket blod att plåstret var rött och blött. Du ska veta att jag nästa svimmar vid åsynen av blod, men eftersom vi var på Lokal var det bara att traska in på närmaste toalett och tvätta av eländet. Tröjan hade klarat sig!

Fästmön messade att mormor dyker upp i eftermiddag, så jag bröt upp och åkte hem för att fixa ett par saker innan jag ska vidare till Annas jobb för att plocka upp henne.

En räkning och TVÅ FINA KORT var dagens innehåll i postboxen! Tack VÄNNER, ni vet själva vilka ni är!


Östergyllens landskapsblomma – eller en Folkpartisymbol – till vänster, en mer kaxig attityd har vykortet till höger, som bär texten: ”Make your own damn dinner.”

Read Full Post »