Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ringa på dörren’

Alltså jag börjar allvarligt undra om det är ett kontrakt ute på mig. Ett kontrakt att ha ihjäl mig. På vägen hem från jobbet är det alltid nån idiot som gör nåt vansinnigt i trafiken. Idag var det en galning som körde en blå firmabil från Wikmans elektriska som körde slalom – och in rätt framför Clark Kents* nos. Näru, det företaget tänker jag varna

alla

för just nu. Det ligger inte bra till i min bok av förorättelser. (Heter det så i plural?)

Och uppe på Tycho Hedéns väg var bilköerna kilometerlånga och det var i princip tvärstopp. Inte svårt att gissa varför – det hade naturligtvis smällt nånstans. Nåt pucko hade väl glömt att blinka, gjort nån halsbrytande omkörning eller helt enkelt inte hållit avstånd. Man tänker att även om man inte är rädd om andras liv i trafiken borde man kanske vara det om sitt eget. Eller åtminstone sin bil…

Som vanligt körde en massa bilar omkring enögda också. Just den här säsongen gör det ju inte så mycket, men när en strålkastare är trasig, brukar den andra lysa starkt och bländande. När jag var på besiktningen pratade besiktningsmannen och jag just om detta och jag undrade om glödlamporna hade blivit sämre eller om folk bara var lata som inte byter det som är trasigt. Men besiktningsmannen svarade att det är så mycket elektronik som drar ur lamporna i nya bilar. Lamporna går stup i ett. Själv var jag till verkstan och lät byta en strålkastare för första gången i våras. Nej, för att jag har liksom inte aparmar med gripklo i änden, trots att jag är så ful. På verkstan, däremot, har de bra verktyg för lampbyten…

Jag lyckades i alla fall ta mig helskinnad till Stormarknaden där jag inhandlade en platta malt och vinkade till en mobiltelefonerande GH, en kollega från förr i tiden. Det är så märkligt, för jag såg GH så sent som i morse, på cykel. Innan dess är det många år sen sist.

Hemma i New Village möttes jag av brädor i trapphuset. Jorå, om det inte är ungar som skriker så väggarna vibrerar så är det folk som renoverar. Just den här familjen har renoverat i typ åtta månader. Man undrar om de bygger ett helt nytt hus i lägenheten eller vad.

Men jag har snälla och normala människor omkring mig också. Igår kväll plingade Lucille, som Fästmön kallar henne (Lucille heter nånting heeelt annat), på för att låna en kopp socker. Jag gav henne visserligen det, men var väldigt stressad eftersom jag var

strängt upptagen

med nåt

mycket viktigt

(en Alfapetmatch på nätet med Anna). I kväll när jag just hade torkat mig och smort in fötterna efter en dusch ringde det på dörren igen. Jag tänkte först skita i att öppna, men så beslutade jag mig för att kolla i ögat vem det var. Det ringde nämligen två gånger, så det verkade angeläget. Jag svepte om mig handduken och halkade ut i tofflorna i hallen. Det var Lucille som bjöd mig två bitar lettisk ostkaka till frukost!!!

Lettisk ostkaka à la Lucille.


Lucille är inte alls lettiska,
men kakan är det. Och den ska jag visst äta till frukost i morgon! Jag ska ju sen passera labbet och lämna prov på väg till jobbet och då kan man få vänta. Bäst att vara mätt och nöjd då.

Jag har bäddat rent och tvättat och hängt en maskin tvätt. Kvällen till ära – och för att jag ska lämna prov i morgon – har jag ätit tre (3) knäckemackor med LEVERpastej (snacka om kvasi-vegetarian!..) och smörgåsgurka till middag. Jag firar att jag överlevde den fruktansvärda hemfärden, ingenting annat, typ…


*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Tidigare i kväll ringde det på mammas dörr. Tre ringsignaler, du vet så där som att man har gjort upp med nån vän eller släkting om att ringa på så man vet vem det är. Mamma stapplade upp och öppnade. Utanför stod en kvinna med en bukett plastade rosor som hon försökte kränga för 20 pix styck. Pengarna skulle gå till

Barnen i Balkan

Min fråga är nu om nån vet vilka dessa barn är???

Alltså jag blir skitförbannad när jag hör och ser sånt här! Därför att det är organiserade ligor som jobbar. Och att plinga på hos gamlingar vars hjärtan naturligtvis ömmar för fattiga barn…

Jag har sett såna här ligor operera på gatorna hemma i Uppsala och nu sist när jag och CL var på Kafferummet Storken och fikade. Fruktansvärt!  (Notera att strax innan hade en ANNAN pengatiggerska tryckt en insamlingsbössa framför näsan på mig. Ser jag rik ut, eller?..)

Om jag säkert visste att ett enda stackars barn skulle få en eventuell tjuga om jag köpte en ros, skulle jag inte tveka att räcka över sedeln. Men jag vägrar att finansiera oseriöst tiggeri som utnyttjar gamla människors svagheter. SKÄMS!

Det kan ju inte bli annat än en sån här, eller hur?!


En svart bak till ligor som tigger pengar till ”barnen på Balkan”.

Read Full Post »