Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘anmärka’

Ett språkligt inlägg.


 

Igår noterade jag vissa… talspråksformuleringar i lokalmedia på webben…

Var ute och promenera

Talspråk på webben. Fy så slarvigt!!!


Idag är troligen samma skribent
igång igen, nu även i rubriken:

Duscha

Ännu mer talspråk, från samma källa, på webben.


Hur svårt kan det vara med imperfekt??? Men…
efter några minuter var talspråket ersatt med korrekt skrifttempus. Min dag är räddad, Radio Uppland! Det finns hopp! Och Sveriges Radio kan med hyfsat gott samvete betala ut lön till denna proffsskribent, medan vi andra, som både kan svensk grammatik och stava sitter sysslolösa och oavlönade och inte har nåt bättre för oss än att anmärka på dem som får lön för sisådär utfört arbete. (<== känga till mig själv)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


Sara Lövestam är inte bara SFI-lärare.
Hon är författare också. Dessutom en väldigt duktig sådan. Och även om jag tyckte att hennes senaste bok, Hjärta av jazz, började lite trevande, slutade den desto mer i… crescendo, för att låna en term från musiken. Tack till Fästmön, som gav mig boken i julklapp förra året!

Hjärta av jazz

En bok med musikaliska förtecken. Och om mobbning, förr som nu.


Steffi går i nian
och är mobbad. Men i musiken finner hon tröst och sin egen väg. Hon finner också Alvar genom musiken. Alvar, som spelade Povel Ramel just när Steffi gick förbi utanför hans öppna fönster på hemmet. Genom boken får vi följa Alvars berättelse om hur han kom till Stockholm för att lira jazz parallellt med Steffis berättelse. De två lite udda existenserna blir vänner, nånting som förändrar bådas liv.

Först undrar jag om jag läser en ungdomsbok. Men det gör jag inte. Mobbning har förekommit i alla tider och i alla åldrar. Allra mest kanske jag ryser när Sveas historia uppdagas.

Steffi förgyller Alvars sista tid i livet och han räddar henne från att gå under och bli offer för mobbarna. (Kanske är det hans katharsis eller rening från skulden den gången, för länge sen, när han inte ingrep och räddade en liten flicka?) Alvar får inte många besök, men Steffi blir en återkommande gäst på Alvars rum på hemmet. Hemmet, som bebos av gamla, snurriga tanter och farbröder som sköts av änglar. Eller vad sägs om denna fina beskrivning av personalen:

[…] Hon har mycket att göra, det vet han och kan se i den bultande ådran på hennes hals. Men han tvingar henne att lyssna tills hon säger ja. Han vet nämligen vilka som söker sig till äldrevården. Änglarna. […]

Om jag skulle anmärka på nånting blir det möjligen texten till Alvars ”bit”. Det är inkorrekt engelska att säga

[…] feel the smell […]

One doesn’t feel a smell, one smells. Feel är nåt taktilt, vilket skulle göra the smell, doften, i det här fallet till en… otäck fis, kanske…

Det här är ytterligare en fantastisk bok, signerad Sara Lövestam. Toffelomdömet kan inte bli annat än det högsta – trots att HBTQ-temat denna gång är ytterst litet. 😉

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Läs vad jag tycker om Sara Lövestams andra böcker:

Udda

I havet finns så många stora fiskar

Tillbaka till henne


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ilska.


Uppdaterat inlägg:
Jag glömde skriva att jag också är arg på alla skitdåliga plastkassar som bara går sönder, allra helst när man använder dem för kompostavfall. Avfall, som då rinner i hinkar, på golv och på kläder när man ska byta påshelvete!…


När det hade gått några timmar idag
insåg jag att jag är arg. Jag är jättearg. Fullkomligt skitförbannad. På det mesta och de flesta. Fast egentligen inte. Det är väl den allmänna frustrationen över tillvarons jävlighet. Mycket av det/dem jag är arg på kan jag inte åtgärda/förändra. Då gäller det väl bara att gilla läget. Eller?

arg_tant

Jag är skitarg.


Jag är till exempel skitarg på…

  • ungar, som hela tiden måste utstöta oljud i affären och på andra offentliga platser. Vad är det för fel med att prata?
  • folk, som skriker i sina mobiler. Sänk rösten eller köp en ny mobil! Eller skaffa hörapparat! Sms:a. Jag vill inte höra era privata samtal!
  • personalavdelningen, som inte kan posta papper förrän samma dag jag behöver ha dessa papper i min hand. Varför? Jag fattar inte!
  • chefen, som mejlade idag och undrade var pappret är som jag skulle skriva på och skicka in. Jag skickade det för farao för nästan fyra veckor sen. Till personalavdelningen, för det var ju det som stod på det!
  • människor, som låtsas vara så förstående och som sen kommer och ber om nån sorts jävla undantag för just dem. Som om de skulle vara heligare än andra…
  • myndigheter, som inte kan informera ordentligt på sina webbplatser och inte heller ha en vettig kommunikation mejlledes med samhällsmedborgare. Vilken TUR att jag inte är dement, att jag är svensk, att jag inte är förståndshandikappad, att jag inte har dyslexi och att jag har datakunskaper som är liiite högre än vanliga användare.
  • iPhone 5, som vägrar skicka bilder direkt från bildalbumet upp till Twitter. Jag har till och med installerat om appen.
  • människor, som bara ska anmärka på varenda jäkla ord jag skriver. Sluta läs om det stör dig så mycket!

Så! Nu har jag lättat på trycket och pyst. Rejält. Hur brukar du göra när du är arg??? Skriv gärna några rader och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Nu har vi kommit hem från den årliga hälsoundersökningen av Clark Kent*, jag och Clark Kent. Jag är lika nervös varje gång (detta är den tredje med Clark) och jag menar verkligen nervös som i spyfärdig. Men allt gick bra och vi lämnade Librobäck med det här pappret, som du bara får se en del av!

Notera att det står ”Fordonet har godkänts vid kontrollbesiktning.” till höger i bild!


Den enda som fanns att anmärka på
var inställningen på vänster strålkastare, men den snälle besiktningsmannen tog fram en mejsel och justerade det direkt. Snacka om service! I övrigt hittades inga prickade barn eller så på nån kofångare. Nä, till och med jag har som sagt mina gränser vad gäller elakhet.

Idag hann jag delta i introduktionen för nyanställda i cirka en timma och en kvart – varav en halvtimma ägnades åt kaffe och macka. Sen blev jag tyvärr tvungen att rusa iväg eftersom min närvaro var önskad annorstädes. Med tyvärr menar jag att jag ju inte kan vara på två ställen samtidigt – för övrigt var det inte alls nåt tyvärr.

Jag skulle dra min kommunikationsplan för ledningsgruppen och det var en trevlig upplevelse. Av nån anledning var jag inte ett dugg nervös, trots att jag vet att så gott som alla som var i rummet har betydligt högre och finare examina än jag. Jag fick bra återkoppling på det jag skrivit. En del bitar kring till exempel mål ska formuleras om och kompletteras, men efter en första justering ska planen mejlas ut till alla anställda på institutionen. Efter midsommar ska ledningsgruppen samlas igen och ta en diskussion om huruvida planen ska antas eller inte. Tanken är också att ha en halvdagsövning i höst där alla anställda får vara med och tycka, komplettera, diskutera (kring) innehållet. Jag är faktiskt nöjd med såväl plan som presentation, men mest av allt med mottagandet – även om alla inte var överens. Några vill börja jobba med/enligt planen genast, medan andra vill fnula lite mer. Slutsatsen blev i alla fall att även denna plan var härliga papper – men du får ingen bild på den eftersom det är arbetsmaterial!

Efter min show på ledningsgruppen var det ingen idé att gå tillbaka till introduktionen för en halvtimmas sittning och därefter lunch, så jag jobbade lite i stället. Bröt för lunch och intog grekisk sallad, helt perfekt en het dag som denna! Men till kvällen blir det kokt kalkonkorv med bröd och jag tror jag slår på stort och sköljer ner den med en öl!

Fick en hel del gjort trots den korta tiden – nu funkar ju min dator som den ska igen. Besiktningstiden var 14.40 och jag körde förstås nästan vilse dit, som vanligt. Men jag hann fram i god tid. Dessutom fick jag vänta i gassande sol. Ungefär 20 minuter försent körde jag in i hallen och runt halv fyra körde jag där ifrån med det härliga pappret ovan.

Hemma i New Village var postboxen överfull. Där låg TVÅ buntar reklam, en från posten och en från jag vet inte var. Nej, torsdagar är det aldrig nån intressant post. Idag var det ett rejält bottennapp och hela den här högen gick direkt till pappersinsamlingen. Vilket slöseri!

Slöseri!


Det enda som är läsvärt
i dagens hög är Uppsalatidningen. Men frågan är om bytet tidningen gjorde av utgivningsdag, från fredag till torsdag, var så smart. Tidningen slinker lätt med övrig reklam som lätt kastas i pappersinsamlingen direkt. Nu ska jag i alla fall bläddra i den en stund innan jag hoppar in i duschen. Jag är SÅ VARM!

Det enda läsvärda i postboxen idag.


PS
Som grädde på moset
har nån idiot säljare försökt ringa mig två dar i rad på mobilen. Jag har kollat upp numret så jag vet att det är ComHem som försöker nåt sälja nåt skit till mig. Därför trycker jag helt sonika av när numret dyker upp. Och alldeles nyss kom ett sms från Telia om att jag kan få ett gratis refillkort med ett års surf och 100 pix att ringa för. Men hallå! Jag har ju för fan ett abonnemang på mobilen… Varför skulle jag vilja ha ett refillkort då??? Puckon!


*den årliga hälsoundersökningen av Clark Kent = besiktningen av min bil-man

Read Full Post »