Britt-Marie var här

Ett inlägg om en bok.

---

 

Fredrik Backman skriver böcker jag berörs av. Jag skrattar och gråter åt Ove och mormor. På bokrean hade Akademibokhandeln särskilt reapris på Britt-Marie var här under en dag. Jag rusade till Stormarknaden och la beslag på ett exemplar. I kväll läste jag ut boken.

Britt-Marie är 63 och arbetssökande efter att hon har lämnat sin hemmafrutillvaro med mannen Kent sen 40 år tillbaka. Ödet placerar henne i Borg, en håla där allt utom pizzerian är nedlagt. Och så finns fotbollen. Britt-Marie gillar inte alls fotboll, men hon gillar ordning och reda. En dag blir hon fotbollslagets tränare.

Efter ett par sidor inser jag att Britt-Marie och jag har mycket gemensamt. Men till protokollet vill jag ha att hon är tio år äldre än jag och gift med en man! Däremot vill både Britt-Marie och jag ha jobb, inte några kurser, vi vill ha återkoppling från Arbetsförmedlingen, vi skriver listor, våra grannar kallar oss gnällkärringar, vi är bra på att städa och vi avskyr fotboll. Allt sammantaget gör att jag faller för denna tvillingsjäl redan från början.

Liksom Backmans tidigare böcker är denna en tragikomisk historia. Fast av nån anledning blir jag inte lika berörd av Britt-Marie som jag blev av Ove och mormor. Jag känner igen mig, visst, jag skrattar. Men jag gråter inte, trots att boken har sina sorgliga sidor och sin död.

Kanske, kanske skadas jag lite av det jag uppfattar som osant i boken: Britt-Marie ringer ofta, ofta sin handläggare på Arbetsförmedlingen och denna svarar. I verkligheten svarar aldrig handläggarna på Arbetsförmedlingen när man ringer till dem, de vill att man ska mejla om man vill ha kontakt med dem.

Toffelomdömet blir därför högt, men inte det högsta.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fortitude

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Tolv avsnitt av brittiska Fortitude ska visas i SvT 1. Det första gick i kväll. Fästmön och bänkade oss framför TV:n. Jag något inställd på att frysa – serien utspelar sig nämligen i en påhittad arktisk stad (Fortitude). Vissa andra förväntningar fanns förstås också, bland annat för att Sofie Grobøl från Brottet finns med i skådespelarlistan.

Enligt SvT:s webbplats är genren

[…] arctic noir med mycket mystik och ett okänt underliggande hot […]

Alltför svart och kyligt gillar jag förstås inte, inte heller när det är alltför många avsnitt, men det brittiska och Sofie lockade.

Några av karaktärerna i Fortitude. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Fortitude är alltså en påhittad stad, men i serien finns den i Arktis. Det är den mest säkra plats på hela jorden, för nåt våldsbrott har inte begåtts där. Inte förrän nu. Märkliga saker inträffar. Det börjar med att två barn hittar ett dött djur. Ett av barnen blir sjukt. Djuret kan vara en utdöd mammut. Två män tar tillvara på liket och försöker sälja det. Samtidigt… händer en massa saker och första avsnittet slutar med ett skumt dödsfall. Eller mord. Nåt som lär påverka guvernörens planer att förvandla stan till en exklusiv turistort…

Hum nja… Visserligen är det elva avsnitt kvar, men… Nä, det här är för konstigt för mig. Kanske att jag ser ett avsnitt till. Kanske.

Toffelomdömet blir lågt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Melodifestivalen 2015: Deltävling 3. Östersund

Ett schlager-inlägg.

---

 

Deltävlingarna i årets Melodifestivaltjosan fortsätter. I kväll är det Östersund som gästas av schlagerspektaklet. Startfältet hittade jag på SvT:s melodifestivalssida. Det är ju inte svårt att i förväg – och utan att ha tjuvlyssnat – gissa vilka som går vidare: en eller båda Andreasarna och så Jon Henrik, som är det lite udda inslaget som faktiskt kan falla mig på läppen.

Kanske, kanske blir det så att jag livebloggar i kväll. Följ mina uppdateringar här genom att använda F5-tangenten. Och du som finns på Twitter kan ha lite koll där när jag (@tofflisen) uppdaterar. OM jag nu gör det… Jag gör det, jag gör det!!!

Jisses, vilket intro! Här sitter jag i bästefåtöljen och är alldeles flåsig. Är det nån som tänker använda appen i kväll???

Så här ser kvällens startfält ut:

1. Ellen Benediktson: Insomnia
   En nittonåring som är med för andra gången. Oj, där var det tajta brallan! Men rösten är kanon! Låten är annorlunda och kanske ingen schlager, men jag gillar den. Låten gick vidare vid första omröstningen.
2. Kalle Johansson: För din skull
   Fästmön började sjunga: ”Kalle Johansson, Kalle Johansson…” Ja jo hum jorå. En trallvänligt och fastnig låt, men lite falskt sjunger han allt, Kalle. Han var bättre på Tracy Chapman. Ingen direkt koreografi att tala om. Trist.
3. Andreas Weise: Bring out the fire
   Första gången för Andreas Weise i Melodifestivalen. Jag får lite… Tom Jones-känning, men kanske skulle bringan under den uppknäppta skjortan ha varit lite hårigare för detta. Bra och stark röst, men nä… Mest tjatigt. Låten gick vidare till Andra chansen.
4. Andreas Johnson: Living to die
   Å. Nu blir det tungt. Och djupt. Kostymen… känner jag igen, på nåt vis. Lite för tungt för min smak. Döden hör liksom inte riktigt hemma i detta ytliga.
5. Isa: Don’t stop
   Oj, bara 16 år! Då kan man visa magen så där… Lite osäkert röstmässigt. Nej, det håller inte riktigt. Jag tänker… tuggummipop, av nån anledning. Låten gick vidare vid första omröstningen. Låten gick vidare till final.
6. Kristin Amparo: I see you
   Vilken häftig pipa! But Aaaaaj will ålwöjs lavv jooooo-varning. Låten gick vidare vid första omröstningen. Låten gick vidare till Andra chansen.
7. Jon Henrik Fjällgren: Jag är fri (Manne Leam Frijje)
   Har tidigare fastnat med näbbskon på scenen. Ett sånt svar borde ge direkt biljett till finalen! Fast de där spökena bakom honom hade han kunnat vara utan. Det dansande paret var inte särskilt samdansade. Ja det här var ju… annorlunda… Frågan är om jojk är schlager. Jag är inte så säker på det. Låten gick vidare till final.

Kvällens basröst: Sanna Nielsen. Det var riktigt roligt, juh!

Kvällens nej: Filippa Bark. Östersund ligger mitt i Sverige.

Kvällens gubben i lådan: Kalle Moraeus.

Kvällens dubbelmormor: Agneta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Förundran

Ett positivt inlägg.

---

 

Det har varit en bra dag idag, även om timmarna har sniglat sig fram. Nån besiktningsman har ännu inte synts till. Jag väntar med spänning, han har två dar på sig.

Förundrad blev jag av ett fint mejl från min handläggare på Arbetsförmedlingen, Alexandra Norlén. Jag skrev ju ett blogginlägg igår efter vårt telefonsamtal. Innan vi avslutade samtalet berättade jag att jag tänkte skriva om att hon hade ringt, men jag lovade också att mejla över länken till inlägget till henne. Man måste kunna stå för sina åsikter, men man måste också kunna vara ödmjuk, inse att man har agerat fel och säga förlåt. Och om man får återkoppling som den jag fick via e-post känns det… förundransvärt!

En av dagens våfflor, serverad med hjortronsylt och grädde, förstås.

Det började dra sig mot middagstid och jag hade dukat fram för våffelgräddning idag. Ekströms stod för smeten. Det var tredje – och dyraste sorten! – jag provade. Helt OK, men Eldorados mix, som är betydligt billigare, är inte sämre. Den köper jag nog i fortsättning eftersom det skiljer några spänn i pris.

Men… vänta nu… innan jag hann få järnet varmt och smida ringde mobilen. Jag fann mig plötsligt svara på frågor om mina yrkesmässiga kompetenser och erfarenheter. Mitt i alltihop ringde förstås mamma på den andra telefonen, jag bad om ursäkt och svarade hastigt och bad att få ringa upp. Mamma kan bli rätt… avig då, men det hade jag inte tid att tänka på i stunden. Telefon-intervjun ledde till att vi bokade in en träff för en personlig intervju. Så på måndag ska jag ta en tur till Kungliga Hufvudstaden och Östermalm, minsann, och prata om ett uppdrag som kanske, kanske kan bli mitt.

Sen ringde jag tillbaka till mamma. Och lyssnade och lyssnade och lyssnade – med ett halvt öra. För jag väntade på en bekräftelse på måndagsintervjun och naturligtvis dök datorn. Jag höll andan och startade om och allt funkade igen. Därpå rafsade jag rätt på originalhandlingar av intyg, betyg, anställningsbevis etc. Tur att jag har ordning i mina pärmar! Men när jag satte mig till bords var jag så förundrad över alltihop att jag inte tänkte på hur våfflorna och hjortronsylten och grädden smakade ijenklien…

Jag har också pratat med Fästmön, som på sitt håll har en del att tänka på vad gäller jobbet och en pågående upphandling där. Det är en märklig värld vi lever i och ingen och ingenting är säker(t), känns det som. Det jag menar är inte att Anna riskerar att hamna i min sits, men att saker och ting kan förändras från en dag till en annan – på gott och ont. Förändringar behöver inte vara av ondo, de kan faktiskt innebära… förundran.

I kväll lugnar jag ner mig med lite blodig TV, How to get away with murder på Kanal 5 klockan 21.55. Det är andra delen i kväll av denna… märkliga nya serie…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Visstidsanställning kan bryta mot EU-lag

Ett inlägg med fokus på arbete.

---

 

TCO:s chefsjurist Samuel Engblom skriver om visstidsanställningar i en debattartikel hos Dagens Nyheter. Idag har väldigt många svenskar visstidsanställningar, det vill säga jobb som är tidsbegränsade. Enligt debattartikeln har så många som en kvarts miljon människor i det här landet mycket korta anställningskontrakt. Dessutom har fler än 40 procent av de visstidsanställda anställningar som är kortare än en vecka. Ovanpå det finns det 65 000 människor som har varit anställda hos samma arbetsgivare i över fem år – på visstidskontrakt. TCO har anmält till EU-kommissionen för brott mot EU-direktivet om visstidsarbete eftersom förbundet anser att vi har lagar i det här landet som gör det lätt att missbruka upprepade visstidsanställningar.

Möjligheten för arbetsgivare att anställa människor på viss tid är en bra grej. Det handlar ju om att den som har en tillsvidareanställning (”fast” anställning) kanske behöver vara föräldralediga, för att ta ett konkret exempel. En visstidsanställning kan också vara ett sätt att testa om en person passar för en mer permanent anställning. Och för den enskilde kan ju en visstidsanställning vara en väg in till ett en mer varaktig tjänst.

Men… det finns också just ett antal men… eller som Samuel Engblom skriver i sin debattartikel…

[…] Samtidigt vet vi att tidsbegränsade anställningar kan skapa problem för individen. Ekonomisk osäkerhet gör det svårt att planera sitt liv och svårare att få lån eller bostad. Forskningen visar att visstidsanställda i högre utsträckning än tillsvidareanställda upplever koncentrationssvårigheter, oro och nervositet samt har lägre självskattad hälsa. […]

Idag finns det många arbetsgivare som utnyttjar den här möjligheten att anställa personer på viss tid på fel sätt. På ett fult sätt, skulle jag vilja säga. För varför tillsvidareanställer man till exempel inte de 65 000 personer som varit visstidsanställda hos en och samma arbetsgivare under så lång tid som fem år???

År 2007 ändrades lagen om anställningsskydd sina regler för tidsbegränsade anställningar. Reglerna blev enklare, vilket naturligtvis var bra. Men det som var mindre bra var ju förstås det faktum att arbetsgivare sen dess kan stapla visstidsanställningar på varandra – så att en person kan vara visstidsanställd hos samma arbetsgivare år ut och år in. Detta som ju, enligt forskningen som hänvisas till i citatet ovan, skapar koncentrationssvårigheter, oro, nervositet och sämre hälsa… Förutom svårigheter att planera livet, få lån och få nånstans att bo.

TCO anmälde då alltså Sverige till EU-kommissionen för brott mot EU-direktivet om visstidsarbete (1999/70/EG). Kommission gav TCO rätt. År 2010 kom en formell underrättelse och förra året och i år kom yttranden. Regeringens argument håller inte, men inget händer, menar Samuel Engblom. Det spelar ingen roll vem som är arbetsmarknadsminister. Nu har regeringen på sig till den 22 juni att vidta åtgärder. Är det nån som tror att det sker? Vad blir påföljden om så inte sker?

Jag har haft olika visstidsanställningar sen 2011. Värst av alla arbetsgivare när det gäller korta, tidsbegränsade anställningar är staten och offentlig sektor. Det är rätt sjukt, egentligen…

Och tro mig, det är ingen dans på rosor att få sin redan osäkra anställning kanske förlängd en eller två månader, i bästa fall tre månader. Det går inte att planera särskilt långsiktigt det som vi alla kallar… livet. I längden är det att leva lite grann i helvetet, faktiskt. Om du inte tror mig, så prova får du se. Snart tre år sätter sina spår som aldrig går att ta bort i till exempel familjelivet.

Här kan du läsa Samuel Engbloms debattartikel i sin helhet!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Miljonär???

Ett hoppfullt inlägg.

---

 

När jag fyllde år för ett par veckor sen skickade mamma två Trisslotter. En av dem bar en vinst på hela 30 kronor, så jag löste in lotten och tog en ny. Det var den vinstlotten jag skrapade härom kvällen. Och si… den bar frukt! Jag vann hela 60 kronor!

Idag har jag därför plockat ut två nya lotter att skrapa vid nåt tillfälle när jag behöver lite spänning/tröst/stimulans/underhållning. Så nu kan man ju säga att jag är miljonär. Kanske… I alla fall en stund i tanken, eller hur?

Kanske dessa döljer miljoner..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Idag: Stängt!

Ett inlägg om tisdagen.

Idag är jag ute på vift hela dagen. Möjligen poppar jag upp här i kväll. Kanskekanskekanske…

Läst, förstått och utfört.

Men du får gärna skriva några rader ändå. Nån gång tittar jag in och svarar. Tror jag…

Livet är kort.

Read Full Post »

Tack för 50 procents hjälp, Telia!

Ett inlägg om ett inköp hos Telia som jag är missnöjd med.

Den 18 juli köpte jag en ny mobil. Skälet var att jag skulle lämna tillbaka min tjänstemobil före månadsskiftet juli-augusti. Och en mobil måste man ju ha – så att, i mitt fall, alla jätteintresserade arbetsgivare kan nå mig.

Samma dag var Johan här och hjälpte mig städa förrådet. Det gick undan, så när vi var klara föreslog jag ett besök på Stormarknaden för att kolla mobil. Johan hängde med. Jag ville gå till Teliabutiken och titta. Ett skäl var att jag hade en trasig mobil med Teliabonnemang, ett annat att jag tycker att Telia har funkat så bra för mobilen, men även det fasta telenätet.

Jag skulle TITTA på en ny mobil. Det blev… ett inköp! Och skälen till det var att Telia hade ett bra erbjudande just då, men också att jag skulle få hjälp att föra över mina privata prylar från tjänstemobilen till den nya. Erbjudandet gällde iPhone 5. Jag tog ett mellanabonnemang som skulle ge mig 1 500 fria samtalsminuter, lika många fria sms och så 3GB fri surf. Tjänstemobilen var en iPhone 4S som fungerat bra, förutom kameran.

Det blev en iPhone 5.

Det första jag upptäckte när jag skulle testa mobilen samma kväll var att i princip ingenting hade blivit kopierat från tjänstemobilen – förutom sms:en (minst intressanta eftersom de flesta är ”färskvara”). Satte mig därför och skrev in kontaktuppgifter manuellt liksom kalendarieuppgifter. Flera av apparna fick jag ta bort och ladda ner igen. Inte lätt med alla jäkla lösenord, men jag fick till det till sist. En hel jäkla kväll tog det – förutom de två timmar Johan och jag fick häcka på Stormarknaden medan tjejen i Teliabutiken skulle kopiera över saker och ting. (HA!)

Men det räckte inte med att endast sms:en hade blivit kopierade. Jag upptäckte ett annat problem: Min nya, fina mobil hade svårt att hitta min router och det var urdålig täckning. Jag har inte hört nån i bekantskapskretsen som har haft detta problem med sin iPhone 5, så jag skulle då bli den första. Tyvärr har mina efterforskningar på nätet visat att modellen OFTA har problem med trådlösa hemmanät.

Först har jag kollat så att det inte är fel på min router. Jag har fått viss hjälp via Twitter och per telefon (fast sådan) av Telenor och Bredbandsbolaget (jag har avtal om trådlöst och fast med Bredbandsbolaget). Men ingenting de gjorde från sitt håll hjälpte. När jag placerade routern på golvet i ett av mina rum blev det marginellt bättre. Men… hos Fästmön har jag samma problem – dålig kontakt med hennes router och dålig täckning. Fast… jag kan ju liksom inte möblera om hemma hos andra…

Igår upptäckte jag, via appen Mitt Telia (jättebra app, för då har man koll på hur mycket man ringer, messar och surfar för!) att jag dessutom inte tycks ha 3GB:s fri surf, för en avgift var påförd. Vad var nu detta? Idag tog jag kvitton etc och åkte tillbaka till butiken.

Fick jag nån hjälp? Tja, 50 procent, kanske man kan säga om man är snäll. Surfavgiften löstes galant. Det visade sig att den tillhörde min gamla mobil.

Återstod Wi-Fi-problemet. I butiken var det naturligtvis inget problem att hitta Wi-Fi-nätet. Det är aldrig några problem att hitta det nätet i surfzonerna. Det är trådlösa nätverk hemma som är problem. Jag fick veta att en återställning av mobilen kanske – KANSKE! – fixar till det hela. Det skulle innebära att jag får kopiera, tömma och sen föra tillbaka. Men jag kan inte det. Jag vet inte hur man gör. Vad jag förstår måste jag ladda ner nåt program och göra det via datorn. Bara det alla mina tre datorer är helt kassa och jag tror inte att hårddiskarna pallar för ny mjukvara.

Frågan jag måste ta ställning till nu är om det är värt att göra en återställning på mobilen och ytterligare en gång sitta och lägga in allting. Eftersom det bara KANSKE löser mitt problem känner jag mig inte så sugen på att testa. Men detta måste jag alltså göra först innan jag kan få vidare hjälp – för det KAN vara ett mjukvarufel.

Alltså jag avskyr sånt här! Tekniska prylar ska bara funka! Eller… rättare sagt… Jag sa ju att det var en förutsättning för köpet att allt utom bilderna (de var så jävla många) och jobbmejl skulle kopieras över, jag bad om hjälp med detta och säljaren lovade att utföra detta. Men det funkade alltså inte!

Får fundera över det hela ett tag till. Såna här energislukarproblem hanterar jag inte så bra just nu, det är bara att inse.

Livet är kort. Och fullt av problem att försöka lösa.

Read Full Post »

”Oh what a beautiful evening, oh what an awful morning…”

Ett inlägg om svängningarna i tillvaron. (Och för den som inte kan läsa mellan raderna kan jag berätta att jag är rätt förtvivlad. Jag bara försöker att inte tappa livsgnistan.)

Igår kväll anordnade Fästmön en riktig fest för oss! Och det var precis vad vi behövde båda två. Den här veckan har inte varit rolig. För min del har den inneburit tre nej och ett kanske som jag absolut inte vågar hänga upp mig på. Inte ett dugg.

Anna gjorde två läckra räksmörgåsar med aioli, tomat, sallad, dill, ägg och citron åt oss. Det var ljuvligt gott att kunna sitta på ballen* och avnjuta!

Läckert!

Och som av en händelse råkade det slinka med ett par flaskor vitt vin när jag var och köpte midsommarsnaps på Systemet! Det ena vinet skulle passa perfekt till vit fisk och skaldjur. And I can promise you, it did! (Jag är inte så bra på vita viner, så jag blev glatt överraskad.)

En chardonnay som slank ner fint.

Det var så gott att hela flaskan tog slut, faktiskt, vi som brukar vara så måttliga! Men Anna har ju semester och jag låtsades att jag hade det. Till och med fröken Pick & Joy gladdes för vår skull.

Fröken Pick & Joy.

Vi njöt på ballen av såväl mat och dryck som den tystnad som infann sig så småningom. Vi fick ingen vidare matro först, men vad kan man förvänta sig?

Jag fick en inbjudan av en färgrik (inte bara färgstark, den här gången…) person att spela Wordfeud. I samband med det bokade jag in en intervju tid med personen. En intervju som förstås ska bli en artikel till Uppsalanyheter.se nästa vecka!

Accessoar från vinflaskan som jag genast applicerade på mitt högra långfinger. Micket snigg sidenrosett!

Kvällen avslutades med ett TV-program om nordiska deckarförfattare, i och för sig intressant, men inte nåt som gav mig nån ny information.

Eller nej. Kvällen avslutades inte därmed. Jag fick ett sista uppdrag. Det är ju så att jag är tillsammans med en blondin. En vacker kvinna som gav sig ut i junisolen igår – utan att smörja in sig med nån solskyddsfaktor. Och kanske var det ryggfärgen som inspirerade till räkmackorna på kvällen? Ungefär samma färg hade de, i alla fall, räkorna och ryggen…

Min älskade blondins räkfärgade rygg.

I natt sov jag hela natten utan att nån elektrisk apparat på andra sidan väggen orsakade störningar på min klockradio mellan klockan fyra och sex som morgonen innan. Ändå var jag skittrött när jag vaknade. En ledig dag i morgon samt två till i och med lördag och söndag känns extra skönt! Jag funderar fram och tillbaka på hur jag ska göra, men som läget är nu försöker jag jobba tills jag stupar. Och slutar. Jag har dragit ut en blankett för Arbetsgivarintyg som jag tänkte be A fylla i åt mig så att jag kan ta med den när jag den 1 augusti traskar iväg till Arbetsförnedringen för att skriva in mig. Den ljusnande framtid är verkligen inte min…

Redan igår morse bytte jag ut Sarah Dawn Finer på musikanläggningen i bilen. Nu går Marilyn Manson i stället. Han passar min sinnesstämning mycket bättre just nu, ärligt talat. Jag är besviken, arg, ledsen och förstås väldigt orolig. Hur mamma mår ska vi inte tala om. Jag är en stor besvikelse och en enorm källa för oro. Vem vill vara det om man finge välja? Inte jag, i alla fall. Som vuxen hade jag hoppats kunna supporta mamma lite ekonomiskt med tanke på den usla pension hon har. Snart måste jag börja vända på varenda krona. Igen. Men jag är van, så det går. Det måste gå.

Den här morgonen började verkligen inte bra. Jag skriver ju ofta om mina mottrafikanter på morgnarna, men en del cyklister tar faktiskt priset! I morse var det en karl – en vuxen man, alltså, ingen barn eller tonåring eller ens en ung man – som cyklade mot rött och rakt ut framför min bil (som hade grönt). Jag hann bromsa och la mig sen på tutan. Karl’n klarade sig från att bli ett med Clark Kent**s lack – med nöd och näppe. Galning!

På jobbet ägnade jag ungefär den första halvtimmen åt att jaga en fungerande skrivare i huset så att jag kunde skriva ut några viktiga papper. Detta är fantastiskt – NOT! Jag har tillgång till fyra skrivare, ingen enda fungerade som den skulle. Män från IT alternativt Ricoh (ja, det tycks bara vara män som jobbar med skrivarreparationer) är här jag lovar dig VARJE DAG och grejar med skrivarna. Och när reparatörerna har gått fungerar skrivarna i typ fem minuter innan det är dags att braka samman igen.

Idag är min intention att gå två timmar tidigare. Jag ska ut till Förorten och hämta Anna och sen ska vi åka och handla helgmat. Vi får se hur det blir. Med min vanliga tur, så…

* ballen = balkongen
**Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 25: Midsommar och Miss-sommar

Ett inlägg i vilket Tofflan redovisar veckans toppar och dalar.

Inte den bästa av veckor har förflutit sen sist, men till somligas förtret har jag överlevt och rest mig igen. Här kommer veckans toppar (midsommar) respektive dalar (miss-sommar) – enligt mig, förstås. Det är inte svårare än så här:

Midsommar

• Paketet från Charlotte och Apoteket Hjärtat (Behövde lite uppmuntran!)
• Fästmön (Den bästa, den som alltid tror på mig och som älskar mig trots mina tillkortakommanden. DET är stort!)
• Camaroturen på en minut – och Peter Pepps besök, förstås! (Häftigt!)
• Väldoftande örter på ballen* (Härligt!)
• Gott (Ibland är det bara gott…)

Miss-sommar

• Nej (Tre nej och ett kanske den här veckan. Det duger inte!)
• Ensamhet (Alla ensamma människor det finns…)
• Nya vridpinnar som bara går sönder (Skräp!)
• Angeles Bermudez-Svankvist (som tycker att 142 000 spänn i månaden är för låg lön)
• Mottrafikanter (Är det bara jag som kan trafikreglerna i Uppsala?)

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »