Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ha ihjäl’

Ett tipsande inlägg.


 

argt bi3

En av sommarens plågor – för den som är rädd för brummande insekter.

Det börjar gå mot… sommar. Måndagen i Uppsala var solig och varm. Det tar en sekund så kommer även sommarplågorna fram, dessvärre. Vissa saker går tyvärr inte att freda sig mot. Till exempel får en mentalt blunda när en ser alla exponerade kroppsdelar som främlingar visar upp i offentliga miljöer, till exempel livsmedelsbutiker, utan blygsel. Värst är nog vuxna män som klär sig som småpojkar i kortbyxor och keps.

Inte heller kan vi undkomma röken och stanken av grillad gris när människor envisas med att laga mat utomhus utan hänsyn till KOL-patienter, överkänsliga eller veganer.

MEN… när små brummande insekter flyger in i våra hem genom alla öppna fönster… då kan vi faktiskt göra nåt! Dessutom behöver vi varken skada eller döda dem – vi kan rädda dem! Jag ska berätta hur. Och allt du behöver är…

Solkudde kort och glas


Jag är skiträdd för brummande insekter. 
För mig är de kanske sommarens värsta plåga, nakna lemmar och grisstank till trots. En gång flög det in en geting i mina shorts när jag satt HEMMA på ballen*, jag var inte i nån mataffär och visade upp mig. Tursamt nog för mig flög eländet ut igen. Men när jag har öppna fönster hemma flyger det in både randiga och orandiga brummande insekter och skrämmer mig.

Förr om åren har jag ryckt åt mig en tidning, jagat insekterna och ibland haft ihjäl dem. Men i år har jag använt mig av ett knep som jag kom på själv. Därmed inte sagt att andra inte har använt knepet före mig. Nu ska jag dela med mig. Så här gör du:

Ta ett vykort från en vän samt ett glas. (Jag använder ett kort från Karin som inte längre finns med oss här på jorden. Däremot är jag säker på att hon sitter på ett moln däruppe och tittar ner på mig och skrattar.) Sätt glaset över insekten när den tillfälligt parkerar sig på till exempel en fönsterruta. Skjut sen in kortet mellan rutan och glaset och ta bort dem från rutan. Kortet ska alltså fungera som lock på glaset. Gå sen till den öppna balledörren**, sträck ut handen genom dörröppningen, ta bort vykortet – och låt den brummande saken flyga sin kos. Den är fri och du är fri – tills nästa kommer, förstås. 

Hittills i år har jag ”räddat” fem getingar och två humlor – tidigare hade jag troligen mördat dem eller skrikit så deras hörsel tagit skada. Jag är mycket nöjd.


*ballen = balkongen

**balledörren = balkongdörren

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Saknaden efter JosefDet sägs att en lär så länge en lever. Detta omfattar förstås endast dem som är utvecklingsbara. Uppenbarligen tillhör jag den skaran, för idag har jag lärt mig en sak som gjorde att jag fick möblera om i hyllorna: Elizabeth George är inte nån brittisk författare, hon är amerikansk! Jag har alldeles nyss slagit ihop pärmarna på den första av hennes böcker jag fick av vännen Agneta, Saknaden efter Josef. Tack! Boken kom ut 1992, i svensk utgåva 1994, så helt ny är den inte. Frågan är om den håller…

I en liten engelsk by snackas det en del om dess kyrkoherde, som blev matförgiftad och avled. Hur kunde kvinnan, som är så kunnig vad gäller växter och örter, ta fel på palsternacka och sprängört och därmed ha ihjäl prällen? Fick hon hjälp att sopa undan spåren av byns polis, tillika hennes älskare? Ja, det finns en del frågor som gör att inspektör Thomas Lynley från Scotland Yard åker till byn och börjar nysta i fallet – detta efter ett gräl med sin fästmö med en inställd semesterresa som följd.

Det här är en ganska tjock bok, närmare 500 sidor. Dessutom har den rätt många år på nacken. MEN… förutom att det saknas mobiltelefoner i den håller den fortfarande! Det är en riktigt spännande historia vars sidospår Thomas Lynley kommer in på tack vare en dotter som söker sin far. Detta sidospår har en avgörande roll i dramat.

Storyn håller fullt ut och därför kan inte Toffelomdömet bli annat än det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Alla kan se digGotland är, som bekant, Sveriges svar på Englands Midsomer. Men skillnaden är att Gotland faktiskt finns, medan Midsomer är påhittat. I litteraturens värld tas oändligt med människor av daga på den svenska ön. Så sker även i min sjunde lästa julklappsbok från 2015, tillika Anna Janssons sextonde bok om Maria Wern, Alla kan se dig. Tack snälla mamma!

Precis som i TV-serien Shetland försvinner alltså en ung kille på en färja. Den här färjan går emellertid till Gotland, inte Skottland. En äldre dam ser nånting mystiskt och vill kontakta polisen. Problemet är bara att hon är psykiskt sjuk. Samtidigt är det nån galning som ger sig på äldre människor på Gotland och har ihjäl dem. Maria Werns chef Tomas Hartman klarar inte riktigt av utredningen av åldringsmorden – det händer mycket i hans privatliv. Maria Wern tar över när chefen blir suspenderad.

Det händer väldigt mycket på de knappa 300 sidorna som utgör den här boken. Det är, förutom mord, mobbning, äktenskapsproblem, demenssjukdom, pedofili, uthängningar på nätet, sadism med mera. Dessutom finns här en och annan med skyddad identitet. Faktum är att det blir… lite för mycket av det goda onda. Visst är boken spännande.  Och ja, detta med att filma och lägga ut på internet i elakt syfte – att hänga ut nån på nätet för att jävlas – liksom pedofili är hemska saker. Ändå känns det inte helt trovärdigt – verkligheten är så mycket värre och har drivit så många till att ta sina egna liv.

Toffelomdömet blir emellertid högt. Boken är som vanligt välskriven och det är svårt att lägga den ifrån sig.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om filmer.


 

Den här helgen blev en riktig filmhelg. Vad passar väl bättre än att krypa upp i soffa och fåtölj och glo på lite fiktiv spänning medan mörkret är kompakt utanför?

 

Omen IVFörst ut var filmen Omen IV (1991) som vi såg på Tv12 hos Fästmön. Damien, den ondskefulle lille pojken och sedermera mannen, är död. Men som ett under (?!) lever han vidare i flickan Delia. Delia adopteras som nyfödd av ett advokatpar som är barnlösa. Flickans ursprung är väldigt oklart, nåt adoptivföräldrarna inte bryr sig om. Först. Framför allt pappan är totalt charmad av sin dotter, men mamman blir allt mer misstänksam och börjar nysta i flickans förflutna.

Det här var inte nån jättespännande film och framför allt inte en av de bättre Omen-filmerna. Men jag är snäll och Toffelomdömet blir medel. Det var trots allt lite kul att se gamla locktångsfrisyrer och jeans som sitter uppe i armhålorna.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 

OrphanNästa film blev Orphan (2009) på Kanal 5. Vi missade en hel del i början eftersom jag hade fått för mig att vi redan hade sett filmen. Återigen är huvudpersonen en ond liten flicka som adopteras av ett par. Paret har två barn sen förut, en son och en döv liten dotter. Den adopterade Ester blir på sätt och vis ett substitut för deras tredje biologiska barn som är dödfött. Ester är minst lika vidrig som Delia, men hon är mer manipulativ och det är mer uttalat att hon vill ha pappan för sig själv…

Toffelomdömet blir lite högre för Orphan än för Omen II.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


PrometheusPå lördagskvällen bänkade vi oss
i min soffa och fåtölj. Först såg vi filmen Prometheus (2012) som jag hade spelat in åt Anna i veckan från TV3. Lite nyfiken var jag dock själv, så vi tittade tillsammans. Det här är en science fiction-film och jag är ingen större fan av såna filmer. Men det är bra skådespelare, bland andra Noomi Rapace, och faktum är att jakten på människans ursprung, som filmen handlar om, blir en obehaglig resa in i framtiden. Ett par forskare, där Noomi Rapace spelar en av dem, har hittat grottmålningar på olika ställen. De reser in i framtiden och hamnar på en plats där även nån från Alien har landat en gång tidigare… Filmen hänger alltså på sätt och vis ihop med Alien-filmerna, men om det är en prequel eller en spin off-film är oklart.

Toffelomdömet för Prometheus blir förvånansvärt högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


A nightmare on elm street 2010Andra film på lördagen
blev Terror på Elm street (2010) och den visades på TV12. Det här var alltså en nyinspelning av den gamla skräckfilmen och på engelska heter denna A Nightmare on Elm Street. Tyvärr hade jag ganska nyligen (för två år sen) sett filmen. Här kan du läsa vad jag tyckte om den då! I kväll blev jag fortfarande rädd, men mest hoppade jag till av alla effekterna, framför allt ljuddito. Det är en sjuk mardröm om en galen typ i randig tröja som jagar ett gäng ungdomar, varav en med ADHD, bara för att han vill ha ihjäl dem.

Toffelomdömet för Terror på Elm street (2010) har sjunkit sen 2013.

rosa toffla minirosa toffla mini


Halloween IITredje film på lördagen 
blev Halloween II (2009). Även den gick på TV12. Michael Myers går igen, men tyvärr mindes jag alltför lite från den första filmen för att uppföljaren ska ge mig nåt. Det är bara blodigt och vidrigt. En galning går lös och har ihjäl alla han möter, ungefär. Michael Myers har i vart fall rymt från mentalsjukhuset och nu söker han sig till sina hemtrakter igen för att leta efter sin syster.

Toffelomdömet för Halloween II blir lågt. Det är inte spännande, bara blodigt och meningslöst. Vi såg bara knappt en timme av filmen.

rosa toffla mini


Det var mina och Annas filmer i helgen. Har DU sett några??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

I kväll var det premiär på TV3 för den nya serien Mordet. Tyvärr är webbplatsen dåligt byggd med länkar som inte fungerar, så det är osäkert hur många fall som ska visas. Det verkar som om vissa delar har visats tidigare på Play. Jag själv har tittat på lite andra saker i afton, bland annat filmen Pride och Veckans brott. Därför blev det en inspelad titt på Mordet för min del.

Mordet

I kväll inleddes serien Mordet med fallet Anna Norell.

 


I den här serien 
är det mordoffren som berättar sin historia. Ja, dramaturgiskt, alltså, via skådespelare. Men händelser spelas upp och vi tittare får även ta del av autentiska förhör med mera. Kvällens avsnitt handlade om mordet på Anna Norell. Den unga mamman mördades i sitt eget kök, medan pojkvännen Tommie låg och sov. Tommie greps för mordet, men visade sig vara oskyldig.

Jag kommer ihåg det här hemska mordet. Det jag minns mest av allt är pojkvännen Tommie, som då, när han berättade i Efterlyst, kanske det var, såg ut som en liten pojke. Jag minns särskilt när han berättade att han sprang ner till sin pappa när han påträffat Anna och mördaren. Det hela är så oerhört sorgligt, för den unga mamman fick aldrig se sin son växa upp och sonen fick inte ha sin mamma i livet. Tommie miste sin flickvän just när de hade blivit en familj. Sorgligt och grymt.

Den verkliga mördaren dömdes till rättspsykiatrisk vård. Men först hade h*n haft ihjäl ytterligare en ung kvinna. Annas son Mario dömdes till ett liv utan mamma. Tommie blev dömd av samhället innan mördaren hittades. Och allt sedan mordet äter han medicin. Det är tio år sen i mars.

Det blev en stark och känslosam start på den här serien. Blandningen av dramatisering och autentiskt material påverkar mig mycket.

Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


Fyra delar
om rektor Emma och polisen Filip har Kristina Appelqvist nu skrivit. Och med De blå damerna har hon avslutat just den serien – men skriver på en ny deckare!

De blå damerna

De blå damerna och ett gult hus.


I Skövde
har man fått låna ett gäng van Gogh-tavlor till sin konsthall. Men en natt försvinner en av målningarna, Det gula huset. När tjuvarna lämnar konsthallen hittar de emellertid en död kvinna i hissen – och det är inte tjuvarna som har haft ihjäl henne. Polis Filip nystar i mordet, medan kollegor från Stockholm försöker hitta konsttjuvarna. Stölden och mordet verkar på nåt sätt hänga ihop med sällskapet De blå damerna. Rektor Emma inser att hennes kommunikationsavdelning håller på med nåt skumt…

Åter en ganska trivsam deckare om rektorn och polisen som får ihop det och där rektorn verkar dra till sig mord. Den här gången innehåller historien för säkerhets skulle också en konststöld, korruption och ett suspekt pokergäng. Lite mycket av det goda, kan tyckas. Men boken är spännande även om slutet känns lite ihoprafsat.

Det blir inte högsta Toffelbetyg, dock ett högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket det omvärldsspanas lite inifrån och ut.


Eftersom jag har en innedag idag,
uppenbarligen, passar det mig bra i alla fall att kolla vad som händer i omvärlden. Och det gör jag förstås genom att flaxa runt bland diverse mediewebbplatser. Häng med om du vill, stå kvar om du vill. Nu drar jag i alla fall!

 

vintrigt träd o gatlykta en kväll på jobbet

Den får vara tänd.

Kommunen tänder lamporna igen. För ett tag sen tyckte alla partier utom ett i gatu- och samhällsmiljönämnden att lampor på offentliga platser i Uppsala kommun skulle släckas. Det handlade om att släcka var tredje lampa och att strunta i att laga trasiga lampor. Ett bra sätt att spara, tyckte politikerna. Men det tyckte inte allmänheten. Medborgarna. Vi som bor här. Och politikerna lyssnade och ändrar nu sitt beslut. I stället sparar man genom att införa anställningsstopp på förvaltningen. Skälet till att man måste spara är att snöröjning och färdtjänst har kostat för mycket. Snöröjning och färdtjänst är tjänster som köps av externa aktörer. Så ja, jag tycker att det är rätt beslut att införa anställningsstopp. Det behövs väl i princip bara en eller två upphandlare..?


Gömde pojkvän i frysboxen.
Inte nog med att den 29-åriga kvinnan hade ihjäl sin morf… pojkvän, 58. Hon lindade honom i plast och lade honom i… frysboxen. Ovanpå detta placerades en juldekoration. Hälsningar från Avdelningen för Viktiga Fakta i en nyhetsartikel.

 

älghuvud

Åkes älg super inte mer. Den sitter på väggen på Åkes kontor.

Berusade älgar undkom polisen. Nej, det är varken nån felskrivning eller första april. Älgarna hade kalasat på jäst fallfrukt i en trädgård på Ingarö och vägrade släppa in villaägaren. Polis tillkallades, men då hade fyllona älgarna hunnit smita. Ett tips därför: låt inte fallfrukt ligga fallen – om du inte vill ha fulla älgar på din tomt. Du vet, falleri fallera faller alla… Kanske även älgar…


”Nätjournal kan vara farlig”
Farlig? Ja alltså kritiker menar att patientsäkerheten hotas. Och visst vill inte jag i alla fall att grannen eller nån icke estimerad person i mitt förflutna ska kunna ha en möjlighet att läsa ens en enda rad i min journal. Men frågan är om det inte var lättare att komma över journaler förr, när de kunde ligga och skräpa i pappersform lite här och var där doktorn droppat dem… Nej, jag är kluven i den här frågan, verkligen. Traumatiska besked får man, för övrigt, förr eller senare ändå. Om man ska få nåt, menar jag…


Dagisbarnen kan rymma för lätt.
Eh… jag skulle också försöka rymma om jag tvingades vara på dagis…

 

Jordgubbar på datorskärmen

Har bloggat sen 2009.

Knepet som kan förbättra dina jobbchanser. Nu, den 27 augusti 2013, levererar Aftonbladet detta knep. Vi som haft hemsida eller blogg i några år smackar med tungan, skakar på huvudet och säger: ”Kom med nåt nytt!”


Snart lugnare utanför fönstret.
Artikel i MvT. Artikel i Corren. Det fixas en ny genomfart genom Metropolen Byhålan tack vare bron som invigs i oktober. Nytt är också att de båda tidigare konkurrerande lokalblaskorna har samma ägare – och samma artiklar. Vådan av att bli uppköpt… Nej, fy så urtrist!!! Och det är inte första gången jag noterar detta…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


Fästmön gillar ju Björn Hellbergs böcker
och brukar köpa eller önska sig såna. Jag tycker inte heller att böckerna är så dumma och lånar dem gärna av Anna. Så som jag gjorde med Den vita döden.

Den vita döden

Den vita döden utspelar sig i tennisvärlden.


Den här gången
är varken Sten Wall med eller Loviken. Den vita döden utspelar sig i tennisvärlden. Eller rättare sagt, bland före detta tennisspelare. Journalisten Kim Stockman, själv en gång tennisspelare, ska skriva en bok om tennis. Ganska snart börjar det inträffa märkliga dödsfall bland ett gäng människor som deltog i ett tennisläger i början av 1990-talet. Ett läger där Kim också var med. Först sker två självmord, men när ett tredje dödsfall inträffar är det helt klart att nån är ute efter att ha ihjäl deltagarna i lägret.

Jag tycker att den här boken är spännande, men jag får inte riktigt fram mördarens motiv i slutet. Roligt med en kvinna i huvudrollen, vilket ju är ovanligt bland manliga författare.

Det blir medelbetyg eftersom jag tycker att motivet haltar. Betyget kunde ha blivit betydligt högre…

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg till om en ny, läskig TV-serie.


Hur var läget egentligen
med Norman Bates före Psycho? Det får den som ser på serien Bates Motel på SvT1 veta. I tisdags gick första delen av tio.

Norman och Norma Bates
Norman Bates och hans mor Norma. (Bilden är lånad från SvT.)


Den här serien utspelar sig i vår tid.
Norman har till exempel en iPhone. Annars är det mesta sig likt sen Psycho – huset, motellet och den dominanta mamman. När Normans pappa plötsligt dör köper mamman ett motell i en ny stad. Norman försöker skaffa vänner, men mamman har alltid nåt som sätter stopp för saker och ting. I det här första avsnittet lyckades hon ha ihjäl nån och behövde hjälp med att dumpa liket…

Åter igen en läskig serie, denna är amerikansk. Den är alltså en prequel till Psycho, ändå utspelar den sig i nutid. Men det spelar ingen roll – Bates Motel och dess ägare är lika otäcka som då, i Hitchcocks tappning…

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om farorna i livet. För där ute, där känns det väldigt farofyllt just nu.


Uppdaterat: Idag kommenterade Fredrik Reinfeldt Husby på en pressträff.


Alltså vad är det som pågår där utanför min glasbur?
Idag arbetade jag på femte våningen och kontoret är stort och luftigt och väggarna och dörren utåt är av glas – därav glasbur. Och just utanför min dörr händer ju inget, jag menar lite längre bort. Men inte mycket.

blixt
När fallvindar och uppvindar möts i intensiva åskmoln kan det uppstå en tromb. Eller en tornado, som man säger i USA.


När jag läser detta orkar jag inte spana mer i omvärlden just nu. Då känns alla andra irritationsmoment, som studsmattor  (nu kompletterad med vattenleksaker) utanför mitt arbetsrumsfönster hemma, trasiga persienner och till och med beslutsimpotens i arbetslivet så jävla futtiga.


Livet är kort. Nu måste vi göra nåt så att det blir bättre. På riktigt.

Read Full Post »

Older Posts »