Dags för imagebyte

Ett förändrat inlägg.

---

 

Det är dags att ändra stil. Byta image. Tuffa till sig med läder, minska i storlek och dessutom bli brun…

Vem är DU idag???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag låg till jobbet

Ett bilinlägg. Med ett nytt konstaterande om att det är svårt med kommunikation.

---

 

En sån här svischade jag i till jobbet i morse.

Idag låg jag till jobbet. Ja alltså, så här var det: Clark Kent* skulle till bildoktorn i morse. Han skulle lämnas och skrivas in kvart i sju och jag skulle samtidigt hämta en lånebil. Fine. Jag var sen, naturligtvis. Men till min ursäkt hör det faktum att tågen inte går som de ska och nästan  alla Uppsalamänniskor som jobbar på vägen till eller i Stockholm åker bil. Nästan alla, skrev jag. Vad jag förstår går vissa tågturer och en del bussar. Fast det blir totalstopp i helgen. Och tidsplanen att tågen ska gå som vanligt på måndag har spräckts. Nu är det tisdagen den 10 juni som gäller. Nästan två veckors elände, alltså. Lång historia, alltså, men den innebär bilköer. Bilköer både till bilverkstan och till mitt jobb. Så jag blev sen. Jag skyller på tågeländet. Som alltså skapar bilköer.

Men kanske var det bra att jag var lite sen, för jag fick en urhäftig lånebil. Det kändes som om jag låg ner och körde. Inte optimalt för min bråkiga rygg, men när jag väl kom i läge i sätet gick det bra. Jädrar i min lilla växellåda vilket klös det var i bilen! Sex växlar dessutom, vilket gör mig enormt avundsjuk. Nyckel som fälls in i sin hylsa när den inte används. Bluetooth för mobajlen via ratten. Och lite såna bra saker. Mindre bra var förstås hastighetsmätaren. Jag är van vid en stor, digital display. Den här var liten och inte så digital. Dessutom skymdes den av den plastiga ratten (jag har en läderratt). Backspeglarna fick jag inte heller i bra läge, så döda vinkeln kändes större än jag var van vid. Eller vidare, kanske man säger?

Det som var ännu lite mindre bra var att bilverkstan stänger tidigare idag. Och detta lilla faktum hade man inte informerat mig om när jag bokade tid. Nu måste även jag sluta tidigare för att kunna hämta min bil och lämna lånebilen. Dessa röda dagar ställer till det – när man är kund… Och kommunikation är ju, som bekant, svårt. Hade jag vetat om detta skulle jag kanske ha tagit en semesterdag eller jobbat hemifrån idag.

Är mönsterdjupet OK? Är gummit torrt och sprucket? Sånt vill jag som bilägare gärna att den som byter däck till sommar- eller vinterversionen på min bil upplyser mig om.

Som vanligt när jag anlände till bilverkstan krånglade deras skrivare. Och utan skrivare – ingen order. Jag får nu bara hoppas att de gör rätt saker med min bil… Kanske ska jag tipsa dem om att byta skrivare, också. Eller nej. Det kanske är elakt. Mindre elakt är i alla fall att jag upplyser dem om att de gärna får berätta för kunden att hennes däck är dåliga när hon låter verkstan byta från vinterdäck till sommardäck. Jag vill liksom gärna veta sånt, jag är ingen expert på bilar. Det är andra gången man underlåter att berätta detta för mig. Första gången var mönsterdjupet helt slut på två av sommardäcken som märkesverkstan tog av. När de sen på våren skulle monteras igen, vägrade verkstan sätta på dem eftersom de var ”slut”.  Den här gången är däcken torra och spruckna. De monterades på av verkstan i mitten av april. Besiktnings-mannen klagade på dem den 27 maj. Så snabbt kan de ju inte liksom bli torra. Jag menar, jag vill ju inte råka ut för nån olycka – och bilverkstan vill väl sälja? Igår kväll när jag åkte hem stod en kraschad bil på tre däck vid motorvägens sida. Vid mitträcket låg det fjärde däcket… Just saying…

Kommunikation är svårt. Just saying dä määä…

 

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Har du ärvt ditt yrke?

I dagens lokalblaska hittar jag en intressant artikel om detta med att ärva sitt yrke från föräldrarna. Det är faktiskt så många som var tionde som gör det! Siffran förvånar mig lite eftersom jag trodde att detta var en företeelse från äldre tider. Men icke!

Förr var det väl snarare så att pojkbarnen, sönerna, ärvde sitt yrke efter sin pappa. Bondsöner blev bönder, skomakarens pojke blev skomakare och så vidare. Men trots att tiderna är annorlunda idag och att det finns en massa fler olika yrken, tycker jag, är det sociala arvet nåt som väger tungt när man ska välja yrke.

Statistiska Centralbyrån och tidningen Du & Jobbet har undersökt hur det förhåller sig. Statistiken baseras på 2,3 miljoner personer där det finns en uppgift om en förälders yrke. Resultaten visar alltså att ungefär en tredjedel väljer samma yrkesbana som nån av föräldrarna! Troligt är, att man som ung väljer ett yrke där man kan föreställa sig hur livet blir. Och ett yrke man känner till, som föräldrarnas, påverkar. Det som är välbekant eller välkänt minskar liksom riskerna. Naturligtvis handlar det om trygghet, men också det faktum att man troligen får mer hjälp på vägen av föräldrarna om man gör ett yrkesval liknande deras.

Vissa yrken har också, enligt forskare vid Uppsala universitet, en stark personlig koppling. Som exempel nämns läkare, advokat, journalist och skådespelare.

Det blir även allt vanligare att döttrar ärver sin pappas yrke. Inom en del yrken som är mansdominerade har det visat sig att det är vanligt att de kvinnor som arbetar där har/har haft en pappa i yrket!

De tio vanligaste yrkena man ärver är

1. fiskare/jägare
2. vård- och omsorgspersonal
3. växtodlare och djuruppfödare
4. städare
5. garvare, skinnberedare och skomakare
6. fordonsförare
7. maskinoperatörer, textil-, skinn- och läderindustri
8. hälso- och sjukvårdsspecialister
9. processoperatörer vid stål- och metallverk
10. djuruppfödare och djurskötare

De tio yrkena som är ovanligast att man ärver är

1. specialister inom biologi, jord- och skogsbruk
2. fysiker och kemister
3. biomedicinska analytiker
4. säkerhets- och kvalitetsinspektörer
5. samhälls- och språkvetare
6. industrirobotoperatörer
7. datatekniker och dataoperatörer
8. lantmästare, skogsmästare
9. tecknare, underhållare, professionella yrkesutövare
10. administratörer i intresseorganisationer

När jag var barn vill jag bli professor i inre medicin eller hemlig agent. Mina föräldrar tyckte att jag skulle bli lärare. Min mamma jobbade främst som kontorist, min pappa som journalist. Jag skulle aldrig bli journalist, det var jag tvärsäker på. Jag blev informatör/redaktör…

Vad ville du bli när du var liten? Vad var dina föräldrar? Och vad blev du???

Read Full Post »

Nitar och läder…

Nitar och läder, från lite olika tidsåldrar, århundraden. Den bruna tingesten, med sits i läder och nitar runt om, är gissningsvis från nån gång kring 1930. Den svarta, som står i stolen, är Fästmöns senaste inköp inom genren väskor…

Nitar och läder från två olika århundraden…

Read Full Post »