Förundran

Ett positivt inlägg.

---

 

Det har varit en bra dag idag, även om timmarna har sniglat sig fram. Nån besiktningsman har ännu inte synts till. Jag väntar med spänning, han har två dar på sig.

Förundrad blev jag av ett fint mejl från min handläggare på Arbetsförmedlingen, Alexandra Norlén. Jag skrev ju ett blogginlägg igår efter vårt telefonsamtal. Innan vi avslutade samtalet berättade jag att jag tänkte skriva om att hon hade ringt, men jag lovade också att mejla över länken till inlägget till henne. Man måste kunna stå för sina åsikter, men man måste också kunna vara ödmjuk, inse att man har agerat fel och säga förlåt. Och om man får återkoppling som den jag fick via e-post känns det… förundransvärt!

En av dagens våfflor, serverad med hjortronsylt och grädde, förstås.

Det började dra sig mot middagstid och jag hade dukat fram för våffelgräddning idag. Ekströms stod för smeten. Det var tredje – och dyraste sorten! – jag provade. Helt OK, men Eldorados mix, som är betydligt billigare, är inte sämre. Den köper jag nog i fortsättning eftersom det skiljer några spänn i pris.

Men… vänta nu… innan jag hann få järnet varmt och smida ringde mobilen. Jag fann mig plötsligt svara på frågor om mina yrkesmässiga kompetenser och erfarenheter. Mitt i alltihop ringde förstås mamma på den andra telefonen, jag bad om ursäkt och svarade hastigt och bad att få ringa upp. Mamma kan bli rätt… avig då, men det hade jag inte tid att tänka på i stunden. Telefon-intervjun ledde till att vi bokade in en träff för en personlig intervju. Så på måndag ska jag ta en tur till Kungliga Hufvudstaden och Östermalm, minsann, och prata om ett uppdrag som kanske, kanske kan bli mitt.

Sen ringde jag tillbaka till mamma. Och lyssnade och lyssnade och lyssnade – med ett halvt öra. För jag väntade på en bekräftelse på måndagsintervjun och naturligtvis dök datorn. Jag höll andan och startade om och allt funkade igen. Därpå rafsade jag rätt på originalhandlingar av intyg, betyg, anställningsbevis etc. Tur att jag har ordning i mina pärmar! Men när jag satte mig till bords var jag så förundrad över alltihop att jag inte tänkte på hur våfflorna och hjortronsylten och grädden smakade ijenklien…

Jag har också pratat med Fästmön, som på sitt håll har en del att tänka på vad gäller jobbet och en pågående upphandling där. Det är en märklig värld vi lever i och ingen och ingenting är säker(t), känns det som. Det jag menar är inte att Anna riskerar att hamna i min sits, men att saker och ting kan förändras från en dag till en annan – på gott och ont. Förändringar behöver inte vara av ondo, de kan faktiskt innebära… förundran.

I kväll lugnar jag ner mig med lite blodig TV, How to get away with murder på Kanal 5 klockan 21.55. Det är andra delen i kväll av denna… märkliga nya serie…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Min nya jobbarkompis och lite annat nytt

Idag hade jag en lunchdejt med min nyaste jobbarkompis. Det var riktigt, riktigt roligt att träffas och att få höra att det går bra. Det verkar som om en första arbetsveckan har gått bra. Arbetsuppgifterna är varierande – en del uppgifter är förstås roligare än andra, men inte ett enda klagomål! Jag hoppas att det här blir tre riktigt bra månader, för det är den här grabben värd!

Jag fick äran att bjuda min nya jobbarkompis Johan på lunch idag. Och ja, jag har tillstånd att lägga ut bilden, men nej, det är inte öl i glaset utan äppeldricka.

Vi blåste bort till Wallins. Johan åt revbensspjäll och jag vegetarisk lasagne. Magen blev väldigt förvånad när den fick varm mat till lunch. Jag tog inte så stor portion och lämnade en del kvar på salladstallriken. Ändå ville tarmarna inte riktigt att maten skulle stanna kvar. Jag var lite ”morsig” och talade om för Johan hur viktigt det är att han äter ordentligt till lunch, inte bara mackor. Det lunchkort att köpa på alla restauranger här på området och det blir mycket billiga luncher då. Men för en som inte har nån vidare ersättning blir det förstås tufft, så jag lovade att försöka bjuda på lunch en gång i veckan.

Det blåser kallt och det snöar lite, men jag tog en extra promenad ner till Tele efter lunchen för att hämta några tillbehör till min iPhone. Det var dels en laddaradapter till bilen, dels en blåtand. Ska testa blåtanden ett tag och se om den är bra. I såna fall skrotar jag min bordstelefon. Det är ju liksom lättare att prata i en blåtand än med en platt glasruta mot örat, en ruta som blir rätt läskigt flottig av öronsvett. Ja, jag är äcklig.

Med den här i örat kanske jag kan skrota borstelefonen helt och bara använda iPhonen på jobbet.

Jag har fortsatt läsa mejl och jag har inte bara hämtat nya prylar utan även min post. Det har blivit en del publicerat på intranätet. Så nånting vettigt har jag fått gjort idag. Efter lunch fick jag som sagt ganska ont i magen. Ärret gör också lite ont. Tröttheten började smyga sig på under eftermiddagen, men en hel dag ska jag väl klara av att jobba.

En sittning med M har det blivit. Det är roligt att få höra att jag har varit saknad. Nu hoppas jag bara på rejält med kraft och ork så jag kan leva upp till förväntningarna och göra bra ifrån mig. Jag har återsett så många goa människor, S, B, Å, P och I, för att nämna några förutom M. Min första arbetsdag går mot sitt slut. På måndag lär jag vara ännu mer utvilad, får jag hoppas…

Ett mejl från min nästan-bror har ramlat in och det slår mig hur lika vi är – kanske inte till utseendet (vi är sysslingar) – men däremot vad gäller vänskap, att bli utfryst för att man står för sina åsikter och att bli dissad på grund av sjukdom. Man tror inte att det är sant när man hör hur somliga beter sig. Det gör mig ont om min nästan-bror, som jag VET är en synnerligen kompetent forskare och författare! Vi måste ses snart och dilla lite! Inte röja, för det orkar jag inte!!!

Livet är kort.

Read Full Post »