Verklighetsflykt…

Ett inlägg om hur jag flyr verkligheten och om att ensam inte alltid är så stark.

Idag ska jag fly verkligheten. Men nej, det är inte så högtravande som det låter. Jag ska städa bort lite negativa energier. Städning är en utmärkt sysselsättning på alla sätt och vis: man jobbar bort smuts och damm, men man jobbar också bort sånt som är mindre bra inuti en själv.

Verklighetsflykt…

Det är skitkallt idag, kallare än sex minusgrader. Jag tänker på Prinskorven och undrar om hans mamma hittade nån vinterjacka till honom igår när hon gick in i garderoben, så att säga. Jag var så frusen igår kväll, men som tur var hade jag kyckling som skulle tillagas i ugnen och av ugnsvärmen blir det varmare – i alla fall i köket. Dessutom tog jag ett glas rött till maten.

Kvällen tillbringades med en god och klok vän i örat samt Bron på TV därefter. Jag är så tacksam att det finns vänner som är smartare än jag och som ändå kan tänka sig att prata med Bebis-Tofflan, typ. Jag hade därför inga problem sen att koncentrera mig på Bron – det var riktigt spännande igår och slutade, förstås, med en cliffhanger… Nu har hälften av denna säsongs avsnitt visats och serien blir bara bättre och bättre och än mer spännande från avsnitt till avsnitt.

Men nu är det idag. Och jag ska inte hänga vid datorn nån lång stund. För tillfället blir det lite paus från jobbsökeri och annat, för nu ska jag som sagt greppa trasor och dammsugare. Jag har nån idé om att jag skulle vilja storstäda ett rum i taget så att det blir riktigt rent – typ vika en dag för badrummet och duschrummet/toan, en för köket, en för smårummen och hallen, en för vardagsrummet och en för sovrummet. Men idag blir det vanlig veckostädning. Det är inte helt fel att dröja sig kvar inomhus tills termometern klarar sig över nollan, i alla fall. För lite senare blir det en promenad. Jag har slarvat med dessa i veckan som gick. Nu är det skärpning som gäller!

Ett ensamt löv.

I skrivande stund känner jag mig omsluten av värme och av nån som vill mig väl, skydda mig. Det är gott! Tillsyn och omtanke är inte alltid fel, för man kan inte jämt och samt vara stark när man är ensam. Det påminns jag om varje gång jag ser och känner av ärret på utsidan, om inte annat. Det är allt annat än vackert, men faktum är att jag lever och mår ganska bra. Idag fick jag mig tillsänt via e-post ett erbjudande om plastikoperation. Mer än hälften skulle jag få i rabatt. Men slutnotan skulle ändå bli över 17 papp. Då behåller jag hellre mitt ärr och funderar på om jag så småningom ska ta hjälp för att få bukt med musklerna runt omkring det genom nån form av träning. Det tar visserligen inte bort det fula, men bättre muskler skulle ta bort onda muskler på annat ställe i kroppen. Ärret får vara kvar som en påminnelse om att livet faktiskt är en gåva.

Livet är kort.

Read Full Post »

Spännande intervjuer och en och annan bilanekdot

Ett inlägg där Tofflan känner sig lite tjolahopp, tjolahej, du vet! 

Nu är snart även torsdagen lagd till handlingarna. För min del väntar veckans sista arbetsdag i morgon. Eller nej, kanske inte… Eftersom jag i princip från och med nu är inblandad i en seriös och bra lokal nyhetssajt (jag skulle inte blanda mig i nånting oseriöst och dåligt!) kanske det blir lite jobb för mig även i helgen. Jag har kontaktat tre personer för att boka in intervjuer. Och självklart, don’t worry, ska jag berätta mer om detta sen, när jag har publicerat min första webbartikel! Men jag lovar att det är tre väldigt spännande personer som jag gärna vill intervju! Tills vidare ligger jag lite lågt med övriga detaljer. Känner du till nån person här i Uppsala som du skulle vilja veta mer om eller som du tycker vore intressant att jag intervjuar får du gärna tipsa!!!

Vidare kan jag meddela att Clark Kent* fick helt godkänt på bilprovningen idag! Besiktningsmannen var så snäll och bankade inte särskilt hårt i Clark eller vred hjulen ur styrled eller nåt. Men jag fick inte åka med när han testade bromsarna. Det var som att lämna sitt barn på dagis första gången, om jag har förstått den känslan rätt… Överlycklig är jag och ser fram emot att få köra min lille man ett år till. Det kan ju inte bli annat än fem Clarkar till, eller hur?

Mamma berättade en rolig bilanekdot häromdan när vi telefonerade. Jag tycker att jag är larvig när det gäller min bil, men nu vet jag varifrån pjoltet kommer: min pappa. Nog för att jag nojar om att bilen måste vara fläckfri inför besiktningen och att jag mår nästan fysiskt illa varje gång jag har rullat in där och står och väntar på min tur, men… Min pappa klarade inte av att åka till besiktningen med sin bil själv! Han anlitade i stället nån på Märkesverkstan… Lite gulligt, ändå, tycker jag, att min modiga pappa var en sån softis när det gällde bilen!

Efter besiktningen åkte jag aldrig tillbaka till jobbet. Det kändes liksom lite dumt att flänga iväg en halvtimme för ytterligare en halvtimmes arbete, ungefär. Åkte till ICA Heidan i stället och lyckades handla allt jag behövde UTAN lapp (den låg hemma på köksbänken). Dessutom inhandlade jag middag, vilket blev en räk- och kräftstubbe. Fästmön tyckte väl att den inte riktigt passade in i hennes diet just nu, men jag vidhöll att den ju innehöll många grönsaker. Anna undrade då vilka och i hastigheten kom jag på en:

Dill!

Det visade sig sen, emellertid, att stubben faktiskt innehöll många flera nyttigheter – såsom gurka, morot, paprika, rödlök och så räkor och kräftsjärtar, förstås. Sen var det ju lite mycket majonnäs och ett och annat ägg på, men gott var det, jag lovar!

Så här såg den förra stubben ut. Dagens var ganska lik. I alla fall lika god.

Anna var ledig idag och passade bland annat på att hälsa på sin relativt nyopererade mamma. Det passade bra att jag svängde förbi efter handlingen och plockade med mig älsklingen hem. Till Annas snälla mamma ska vi åter i helgen för lite umgänge och tillsyn eftersom hon blir gräsänka. Anna ska jobba och jag får nog städa och stryka lite – om det inte dyker upp nån spännande intervju som ska göras, foto som ska tas, artikel som ska skrivas…

*Clark Kent = min bilman

Livet är kort. Jag älskar det skrivna ordet.

Read Full Post »

110 000 per månad får inte sin medicin

Apotek växer upp som svampar. Bara nära mig finns det fyra stycken. Man Jag undrar hur de går runt… En annan sak man jag undrar över är hur 110 000 svenskar, enligt Dagens Nyheter, varje månad lämnar sitt apotek utan att få sin medicin. Det finns inte ett enda apotek som lever upp till 24-timmarsregeln, enligt artikeln…

Inte säkert att du får några på apoteket…

Siffrorna kommer från Sveriges Apoteksförening som har gjort en undersökning. Och det är den undersökningen som visar att över 100 000 kunder varje månad får lämna sitt apotek utan medicin eller gå hem med en annan medicin.

Jag behöver bara titta på mig själv och Fästmön. Jag får nästan aldrig den medicin som står på receptet. Sist fick jag en tablett som var väldigt lik en annan tablett. I morse höll jag på att ta fel – av den ena sorten ska jag ta två om dan, av den andra en… Anna får aldrig alla grejor till sin insulinpump. Sen lovar apotekspersonalen att ringa eller sms:a när det som stod på receptet har levererats. Fast antingen hör de aldrig av sig eller så hör de av sig betydligt senare än 24 timmar…

Jag tycker att det är OK att försöka hålla kostnaderna för läkemedel nere genom att kunden får en billigare sort. Men det ska inte alltid vara så. Det borde gå att lägga in nåt larm när läkaren skriver sitt e-recept om han inte håller sig till aktuell så kallad läkemedelslista.

Jag tycker inte att det är OK att kunden/patienten behöver stå och argumentera på apoteket så att alla andra kunder hör varför h*n behöver ha just en viss sort. Det kan nämligen handla om att man inte tål en viss beståndssdel i just den alternativa sorten. För en medicin kan ju innehålla flera saker, inte bara det som är förskrivet…

Just nu utreder regeringen 24-timmarsregeln. I september ska utredningen vara klar. Problemet ska kartläggas och åtgärder ska föreslås. En sån åtgärd tycker jag ska vara ökad tillsyn av att regeln efterföljs…

Read Full Post »

Blåsvart dag – och själ

Idag är det helt klart en blåsvart dag. Så där blåsvart som himlen kan vara, men också själen. Den som är slagen gång på gång utan att få veta vad den har gjort för fel. Den som är blåmärkt så länge så att den till sist blir svart, elak, ond.

Då blir det hugsvalelse för denna blåsvarta själ att få ett tjockt kuvert med roligt budskap och lite smaskens. Jag måtte ha världens snällaste läsare! Stort TACK, Reb!

Jag och min blåsvarta själ fick hugsvalelse i vårt nödläge!

                                                                                                                                                              Det har blivit minusgrader och kallt igen! Jag tror att det är därför min näsa kliar infernaliskt och exploderar i fontäner av vattniga nysningar som jag inte hinner skydda omvärlden från med näsduk. Fruktansvärt irriterande! Men det gör inte ont, det är just bara kliigt och irriterande.

I morse var vi tre i bilen. Jag skjutsade Elias till fritids och Fästmön till jobbet och sen åkte jag hem till mitt gula hus och min mörka lägenhet och det första jag såg var den suraste av de sura. Den som jag skrev om för ett tag sen under rubriken Moget? Ja, jag vet att inlägget är låst och alla kan inte läsa texten, men jag har snart lösenordsbyte på gång. Kanske att du kan få tillgång till mina skyddade inlägg när strulet här i bloggen har ordnat upp sig. Det händer nämligen märkliga saker som gör att jag undrar om jag är den enda som skriver här i min blogg… Jo, jo, så är det! Sen vet jag inte om det beror på spöken eller sjukdom eller faktum! Det finns ju puckon till allt…

Idag har jag inga uppdrag, mer än att jag ska vattna mina ledsna krukväxter och klippa naglarna. Borde ta en dusch också. I morgon förmiddag ska jag lägga huvet i M:s händer och komma därifrån riktigt fin i skallen. Utanpå, vill säga. Och det är tack vare vännen R jag kan gå dit, det var nära avbokning den här gången!

Jag fick ett erbjudande för ett tag sen från Dagens Nyheter om en gratisprenumeration på fyra veckor (eller ett antal helger i stället med gratis tidning). Visst fattar jag att de sen vill att man ska fortsätta prenumerera, men så blir det ju inte för min del. Enda motprestationen var att jag ska delta i en panelundersökning. Och det kan jag väl ställa upp på, jag älskar ju att läsa tidningar, men har för det mesta numera bara råd att läsa urvalet av de papperstidningar som har hemsidor. Att läsa tidningar på nätet blir som sagt ett urval – ett urval som tidningarna själva gör. Jag vill förstås mycket hellre välja själv… Nu har DN-prenumerationen inte kommit igång än, men jag hoppas att den gör det snart för det var ett par dagar sen jag skickade in kupongen.

Skicka in, för resten… Jag tycker så synd om lilla mamma som ligger sjuk och ensam. Igår inhandlade jag därför en trisslott på ICA Solen och la i ett krya-på-dig-kort och postade till henne – det lär väl inte komma fram förrän fredag. Hon skulle få lite tillsyn idag, torsdag, men sen visade det sig att ”tillsynaren” själv hade blivit sjuk. Det är OROLIGT att ha gamla och sjuka föräldrar på långt avstånd!

Nu ska jag gå och kolla om det står nåt väsentligt i lokalblaskan. Jag tycker att den har blivit så otroligt tunn och tråkig vad gäller nyhetsdelen, men kulturdelen innehåller desto mer bra saker. Synd bara att utrymmet är begränsat i B-delen därför att sporten tar för många sidor. Kan inte sporten få en egen del så att jag bara kan kasta den direkt i pappersinsamlingen??? Hmmm…

Read Full Post »