Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘löna sig’

Ett inlägg om en rätt bra seneftermiddag/kväll.


 

Mamma på Luckan

Mamma fin i håret.

Vi kan ha trevligt tillsammans, mamma och jag. Det finns bra dagar. Det finns dagar när de hårda och kalla tonfallen inte existerar. Vi har haft en bra helkväll. Eller snarare seneftermiddag/tidig kväll.

Först åkte vi till Norrmans skor där mamma i lugn och ro fick prova ut skor. Personalen där är otroligt serviceinriktad och hjälpsam. Det lönar sig – mamma rollade därifrån med två par dojor.

Ett litet ärende hanns med innan jag följde mamma in till min frissa för att hon skulle få håret tvättat och lagt. Sånt kan jag inte. Det blev till och med lite klippning. Medan M började med mamma stack jag ut på ytterligare ett par ärenden. Och träffade på en märklig person som skrämde mig.

Nysnaggad

Nysnaggad Toffla.

Sen blev det min tur. M rakade av mig håret och stoppade sen tillbaka en massa småhår i halslinningen, i öronen och på ögonlocken. Äh, jag skojar bara! Det är ett internt skämt vi har. Jag blev kortklippt och nöjd som vanligt och fick också möjlighet att prova nåt nytt hårklet.

Mamma var snäll och betalade både för sig och för mig. Sen rollade vi in på Luckan där vi intog middag – som mamma också bjöd på.

Det var alldeles för mycket bjudande idag. Dessutom fick jag en extrapeng senare på kvällen eftersom mamma vet att jag har så många utgifter i januari. Just nu kan jag inte ge tillbaka, men snart…

Hemma i New Village gjorde vi kaffe. Mammakusinen B ringde och det är alltid så roligt att prata med henne! Jag är så glad att hon finns för både mamma och mig – förutom för sin stora familj (man, barn och barnbarn).

Jag hann med ett litet samtal till min kära innan mamma och jag satte på TV:n för att kolla Den hattiga fjärde mannen. Anna lät trött och jag förstår henne med det schema hon har just nu. Och dubbla pass i morgon på nyårsafton är väl inte världsroligt, precis, även om det ger bra betalt med storhelgstillägg.

Vi satt och läste en stund innan vi sa god natt, mamma och jag. Jag läser Den tomma stolen just nu som jag har lånat av Anna. Sen har jag nio julklappsböcker kvar av de tio jag fick, men jag har inte bestämt mig för vilken bok som blir den andra i högen jag ska läsa…

Nu har det hunnit bli den sista dagen år 2014. Jag önskar dig ett riktigt gott slut på det gamla året och ett ännu bättre nytt år! Mina tankar går till vännen som är nyseparerad och en annan vän som plötsligt befinner sig i ett inbördeskrig just nu. Jag är orolig för er!!!

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Konsten att vara snällEn guldpeng. Tio kronor. Det är vad Stefan Einhorns bok Konsten att vara snäll i fin, inbunden utgåva kostade mig i augusti när jag fyndade den på Återbrukets nya ställe i Boländerna.

Den här boken kom ut redan 2005, men jag har länge velat läsa den. Skälet till det är att jag tror att snällhet är nånting annat än dumhet. Jag ville se om även Stefan Einhorn tror det.

Boken inleds med ett kapitel om etik och moral, hur begreppen faktiskt från början betydde samma sak. Kapitlen som följer behandlar både falsk och äkta snällhet, men även om det lönar sig att vara snäll och om snällhet kan leda till framgång. En stund under läsning hade jag en blyertspenna i näven för att markera särskilt intressanta och bra ställen. Till sist kände jag att pennan höll på att ta över – jag ville markera hela boken. Och det går ju inte.

I det här inlägget skulle jag vilja citera många ställen. Jag väljer ett par:

[…] Det är inte alltid så att majoriteten har rätt och minoriteten fel. Ibland kan man till och med vara ensam om att ha rätt, medan alla andra har fel. Då krävs det stort mod för att våga stå upp för det som är gott. […]

Och så detta:

[…] Ett av de bästa sätten att var snäll mot sig själv är just att vara snäll mot andra. […]

Det finns många sätt att vara snäll på, men det finns också många skäl till att vara snäll. Samtliga skäl är faktiskt goda, till exempel att man undviker konflikter, man kan samarbeta med andra, man undviker dåligt samvete, man slipper få negativ kritik från omgivningen, man slipper straff, man känner sig behövd, man står inte ut med att se andra lida etc etc.

Boken avslutas med att stipulera att vi mår bra av att göra gott – liksom människor omkring oss. Vi skapar fördelar för oss själva. Och, bäst av allt: vi får en bättre värld.

Toffelomdömet kan inte bli annat än det högsta! Dessutom tycker jag att du ska läsa den här boken.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg av en som har arbetat hårt idag.


 

Det tar på krafterna att skriva bok. Att skriva självbiografiskt bok. Att öppna dörrar som har varit stängda ett tag. Dörrar till det som har varit. Tunga dörrar att öppna. En dag kanske jag får lust att berätta hur jag planerar det hela och hur jag går tillväga. Men just nu är jag bara trött och urlakad. Jag arbetade i fyra timmar idag. Hårt. Och inte vet jag om det lönar sig. Men det ger mig något att göra i väntan på..?

Varuvagn och lådor på Willys

Lådor överallt. Men var fanns extrapriserna?

Det magonda och huvudvärken finns kvar, men efter förmiddagens sedvanliga jobbsökeri – med full poängs utdelning! – skuttade jag över till Tokerian för att proviantera. Idag rusade jag som en blind höna, kändes det som, allt medan jag jagade extrapriser. Och överallt i min väg stod det vagnar med lådor, vagnar utan lådor, pallar…

Två kassar släpade jag hem. Jag hittade lax till bra pris och den stoppade jag i frysen. En bit kycklingkorv inhandlades också. Alltid bra att ha om matlusten och matlagningslusten återvänder. Fil, mjölk och… plötsligt hade jag handlat för 200 kronor. Dagens fynd blev emellertid tre middagar för 3:90 styck. Nu blev du allt lite imponerad, eller?

Under frukosten telefonerade jag med Fästmön. Jag hoppas att vi kan träffas i morgon. Jag kanske kan fördela om dygnets timmar lite så att jag förlägger mitt skrivande senare. Det är inte bra för mig att isolera mig och rådda i det förflutna hela tiden. Det gör så ont att röra i vissa saker. Ibland kan jag inte riktigt förstå att jag fortfarande sitter här. Men jag måste få vara en stund i nuet också.

Jag har även hunnit med en klargörande mejlväxling. Jag har läst, lyssnat med ögonen och jag har talat med det skrivna ordet. Kommunikation är svårt. Hört det förut?

En skål med fil och müsli samt ett glas Pro Viva och några muggar kaffe har jag fått i mig idag. Det är dags att laga mat. Tack, Anders, för tipset!

Nudlar med champinjonsmak

Dagens middag blir nudlar med champinjonsmak, förstärkta med en näve frysta grönsaker.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag är jag lite nöjd med mig själv, men också med andra människor! Att det lönar sig att vara rak kan ibland vara svårt att inse. Dessutom gäller det att vara rak utan att vara plump och elak. Jag gillar att vara rak, men inser att jag ofta uppfattas som elak för den skull. Det här är nåt jag jobbar med och som jag antagligen får jobba med hela livet.

Jag är inte bara rak, jag kan vara lite sned också…


Men jag är också lite grann
som Lisbeth! Precis som hon vill jag vara lite speciell. Det går inte att uppfostra andra vuxna människor, men jag vill inte ta vilket beteende mot min person som helst. Det räckte med den mobbning som pågick under många, många år. Inte konstigt att man blir kantig och låtsas-kaxig… och elak, enligt några. Det tar emellertid inte bort mitt personliga ansvar för hur jag beter mig.

Först vill jag tacka Fuji! Även om ni inte kunde svara på mina frågor till fullo gjorde ni ert bästa. Dessutom, när droppen med mejlet om 50 procent kom och jag påtalade för er i ett mejl (även här på bloggen!..) att det var riktigt dumt, i princip, då gjorde ni nåt snällt och juste: idag fick jag ett mejl om att jag får den 50-procentiga rabatten på mina fotoböcker trots att erbjudandet om detta kom ett par timmar efter att jag hade skickat in min beställning. Detta var mycket bra gjort av Fuji!  Heder! Därmed inte sagt att jag lär göra några fler fotoböcker hos er. Så blir det troligen inte.

Nästa grej som bekräftade för mig att det är bra att vara rak var det faktum att jag inte sprang omkring och gnällde om dålig återkoppling på jobbet – jag påtalade direkt, först i mejl, sen öga mot öga i eftermiddag med berörd person. Jag gav en rejäl bakläxa, kunde visa på att jag hade gjort det jag skulle göra, men att andra hade underlåtit att göra det de hade till uppgift. Det fanns faktiska ”bevis” för detta, så jag hade belägg för det jag sa. Och faktum är att det gav ett superresultat! Vid 18-tiden i afton trillade det in ett mejl med en del av det material jag behöver för att kunna arbeta vidare på en sak. (Nu har jag inte lusläst mejlet, det gör jag på arbetstid i morgon, men det verkar väldigt lovande!)

Jag är väldigt nöjd med både mitt agerande och utfallet. Nu finns det med all säkerhet somliga som tycker att det här inlägget är larvigt och självcentrerat. Och ja! Det är i alla fall självcentrerat – det är skrivet på min blogg. Min. Jag tvingar ingen att läsa här. Jag skulle själv aldrig återkomma och läsa blogginlägg hos nån annan, än mindre följa nån bloggare, som skrev saker jag tycker är larviga eller som jag inte gillar. Ett rätt enkelt val. Men föredrar man att hata och vara bitter, så kan jag ju inte göra nåt åt det. Jag uppfostrar inte andra vuxna människor, jag talar bara om vad jag känner och tycker och hur jag gör.


Livet är kort.

Read Full Post »

Alldeles nyss, när jag läste första delen i lokalblaskan, hittade jag en liten notis som lockade fram rättshaveristen i mig – och ett rejält skratt.

Det var en man på en ort i Dalarna som tvingades betala TV-licens trots att han inte använde sin TV. Det fanns ingen antenn, men bara att apparaten i sig existerade var tillräckligt för att mannen skulle betala licensen. I ren och tydlig protest paketerade han TV:n och skickade upp till Radiotjänst.

En TV som inte fungerar ska man inte betala licens för.


Nån vecka senare
kom TV:n i retur. Mannen har nu fått betala hundra spänn – i avslutningsavgift. Heja, heja! Ibland lönar det sig att vara rättshaverist och ta till drastiska proteståtgärder!


Livet är kort.

Read Full Post »

I eftermiddags har vi påbörjat ett litet projekt kring information om källsortering på jobbet. Källsortering är verkligen nåt som kan leda till irritation. Eller som på min arbetsplats, till samarbete. Så småningom, i alla fall…

Varken elektronisk post eller snigelpost utan kompost.


Privat har jag källsorterat
i nästan tio år, tror jag. Jag tycker inte att det är särskilt svårt eller jobbigt, men jag blir förvånad när andra tycker det. Att sen irritera sig på sakfrågan, huruvida det lönar sig eller inte, eller gagnar miljön eller inte, är det ju egentligen ingen idé att ge sig in på. Min bostadsrättsförening bestämde för länge sen att vi ska källsortera. Styrelsens primära syfte var att få ner kostnaderna för sophanteringen. Jag är lite osäker på om det blev så, men jag känner mig i alla fall nöjd med att källsortera.

Hemma sorterar jag massor:

  • plastförpackningar
  • kompost
  • metall
  • pappersförpackningar
  • tidningar
  • färgat glas
  • ofärgat glas
  • batterier
  • glödlampor och lysrör
  • elektronikskrot
  • brännbart
  • grovsopor

På jobbet källsorterar vi inte lika mycket, men ändå

  • tidningar
  • papper
  • kompost
  • plastförpackningar
  • pappersförpackningar
  • brännbart

Det finns gott om plats för alla kärl eller hinkar eller vad vi nu har både hemma och på jobbet. Hemma har jag ett lock till komposthinken. Inte behöver jag gå till soprummet särskilt ofta heller, men när jag går blir det med flera påsar. På jobbet kommer det en snäll farbror och tömmer kärlen. Varken hemma eller på jobbet luktar det illa heller – om man inte har diskat ur vissa förpackningar dåligt. Så i soprummet kan det lukta rätt läbbigt.

Nej, för min del är det inget problem att källsortera. Jag är en sån som kan gå i taket som när det i morse låg ett bananskal i kärlet för plastförpackningar på jobbet. För det var väl ändå rätt klantigt ”sorterat”, eller hur? Men vi försöker samarbeta i stället för att irritera oss. Många kommer från länder där man inte alls källsorterar och då kan man ju inte bli arg om en sån person gör fel. Då får man samarbeta och informera i stället för att krevera.

Detta hör hemma i komposten och ingen annanstans!


Den information vi ska ta fram nu
ska ge massor av exempel i bild. För en del saker – dock inte bananskal – kan vara svåra att avgöra var man ska slänga när man källsorterar. Det handlar om sånt som hushållspapper, diskborstar, tuggummi, för att nämna några saker.

Källsorterar du hemma hos dig och på jobbet? Vad tycker du om det???


Livet är kort.

Read Full Post »