Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘e-tidning’

Ett nervöst och lite irriterat inlägg.


 

Regntunga skyar

Höst ute?

Nej idag, på min riktiga, lediga dag den här veckan, blev det varken sovmorgon eller en FEM (<== gå tillbaka till sängen och läsa). Jag vaknade strax efter klockan sex och behövde gå på toa. Mötte Fästmön i hallen, utrustad med paraply. Det råder nästan höstlik stämning här med mörker, blåst och regn, så jag erbjöd mig att skjutsa henne till jobbet – jag var ju ändå uppe. Hon kunde sitta ner en stund till innan vi tuffade iväg i Clark Kent*.

Jag tror att jag är lite nervös inför sprutan jag ska ta idag. Jaa, jag veeet! Jag är larvig, men jag är väldigt rädd för nålar. Och en droppe blod så svimmar jag. Båda fobierna har kommit nån gång de senaste åren. Jag tror att de härstammar från en sjukhusvistelse 2010 när man upptäckte att mitt blod inte är som det ska. Då skulle jag stickas morgon, middag, kväll – och natt. Kände mig som en nåldyna och det var inte kul. Tills sist protesterade till och med min hud och mina vener genom att inte släppa in nålarna.

Kanske var det just för att det känns som höst där ute som jag tyckte att bloggen behövde fräschas upp lite. Bland annat bytte jag bakgrundsbild till ett blad med regndroppar på, men det syns inte så mycket. I headern har jag placerat en vacker stenbänk. Originalet står på Vätterpromenaden i Metropolen Byhålan – och har väl alltid stått där. Jag undrar hur många byxbakar och klänningsrumpor som har nött stenen… Häftig är bänken i alla fall, tycker jag!

The ShiningDet var en skön ledig dag Kristi Himmelsfärdsdag och namnsdag igår. Jag slappade verkligen! Mamma ringde och grattade mig. Och så var jag ute en sväng för att handla. Men jag passade på att läsa mycket – särskilt böcker som inte är så släpbara. På eftermiddagen grep jag mig an Doktor Sömn av Stephen King. Boken är en fortsättning på Varsel. Eller The Shining, som boken heter på originalspråk. Boken, som sen blev film med samma namn där Jack Nicholson gjorde en fantastisk rollprestation!

Kvällshimmel Kristi Himmelsfärds dag 2014

Kvällshimlen igår, Kristi Himmelsfärds dag.

Igår kväll var Anna jättetrött efter en natt med dålig sömn och en lång arbetsdag. Vi åt sill och färskpotatis från Tokerian och gräslök från Slottsträdgården. Och jag tog väl tre små snapsar. Solen gjorde tappra försök att titta fram. Stundtals kunde det se så skönt ut utomhus, men vinden var kraftig och nordlig. Inte alls nåt balleväder**, med andra ord. En fördel med det är att folk i närområdet inte grillar, för grillrök gillar inte mina luftrör. Men nån i huset hade uppenbarligen tråkigt igår kväll för vid 22-tiden satte denna nån igång med att spika i ungefär en timme. Anna lyckades somna ändå, medan jag låg och retade upp mig. Det är uppenbarligen väldigt svårt att förstå orden hänsyn.

Min förmiddag ska jag ägna åt Uppsalatidningen (klicka på länken så hamnar du på e-tidningen!), som hamnat i postboxen i morse. I tidningen hittade jag bland annat en artikel om biskop Antje, vår första kvinnliga ärkebiskop i Sverige. Hon tillträder i mitten av nästa månad. Extra intressant var det förstås att läsa om hennes stöd för samkönade äktenskap, men också hennes syn på att diskutera religion och hennes synlighet i samhällsdebatten. Detta har naturligtvis lett till att hon har blivit utsatt för näthat. Hon säger bland annat i artikeln:

[…] Det är viktigt att det finns en öppen och saklig debatt där olika åsikter möts. Men personangrepp och hat är något annat. Klart att det gör ont och det har tagit tid för mig att förhålla mig till det.

Inte ens den blivande ärkebiskopen har alltså sluppit ifrån galningar och puckon… Detta fick mig att tänka på den person som kommenterade en text hos Jerry om bögbotande präster och i kommentaren drog in pedofili och tidelag… Maj gadd… Som om alla bögar skulle vara pedofiler och även ägna sig åt sex med djur… Om man tror att det är vad en bög ”gör” är man helt klart fel ute och skulle kanske behöva förkovra sig lite.


*Clark Kent = min lille bilman

**balleväder = balkongväder

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja, jag är helt förstummad. Idag finns det TVÅ (2) intressanta artiklar att läsa i söndagens lokalblaska. Nu har väl tidningen[s personal] överträffat sig själv? Men nåja, med intressanta inte sagt att de är lika bra som gårdagens läsning om slappt språk.

Redan på förstasidan hajar jag till när ordet

TYST!

slår emot mig i negativ färg på svart platta. Det aviserar en artikel inne i tidningen som ska handla om orättvisor och missförhållanden, men framför allt om kritiska röster på myndigheter i Uppsala. Om att som anställd

blåsa i visselpipan.

som det nypoppiga uttrycket lyder. (Amerikanskt larv!)

Rubriken inne i tidningen signalerar det svåra valet en anställd kan stå inför – att våga snacka om missförhållanden på jobbet eller hålla käften. (Artikeln ligger inte ute på nätet. Är lokalblaskan rädd för läsarkommentarer eller för att stöta sig med annonsörer? Man undrar…)

När jag börjar läsa handlar artikeln mest om utredningen om yttrandefriheten, en rättighet vi svenskar har, en rättighet som är skyddad i grundlagen, kära X och andra. Det nämns dock ett fall om en man och en kvinna som jobbade på myndigheter. Två människor som älskade sina jobb, men som såg oroande saker på arbetsplatserna. När de påpekade missförhållandena kallades de in i enrum. Där fick de veta att om de inte slutade prata skulle de bli av med sina jobb. De tu bestämde sig då för att gå till lokalblaskan och prata. Blaskan skrev en text. Men så ångrade sig mannen och kvinnan. De vågade inte. Synnerligen intressant historia! Det hade emellertid varit intressant på riktigt om artikelförfattaren lyft fram nån som hade vågat. För såna finns, jag lovar! 

Resten av artikeln handlar i princip om Göran Lambertz, som är ordförande i Yttrandefrihetskommittén. Intressant läsning det också, men resten av texten dödade ett reportage som kunde ha blivit bra. Nu får vi hoppas att lokalblaskan följer upp med artiklar om verkliga fall. Annars riskerar denna upptrappning att sluta som ett rejält magplask.

♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦

Den andra intressanta artikeln handlar om läkaren Peter Moberger som jobbar för Läkare utan gränser. Men den artikeln får man bara läsa i papperstidningen eller om man köper e-tidningen.

Peter Moberger har varit ute på uppdrag för Läkare utan gränser tre gånger, men är sugen på att ge sig ut igen. Han beskriver hur meningsfullt arbetet på fältet känns. Och det är tur att det finns såna som Peter Moberger som vill jobba där ute, för arbetet sker mer eller mindre ideellt. Så är det nån hjälporganisation jag ger pengar till är det just Läkare utan gränser. Folk jobbar nämligen inte inom den organisationen för att bli rika.

Tyvärr avslutas artikeln på det lite slappa sätt som diskuterades igår: med ett rejält korrekturfel. Jag begriper helt enkelt inte vad som egentligen ska stå där. Och sånt tar ju bort en hel del av det braiga med texten. Sorry, men…

Men han längtar jag

Den konstiga meningen är passande nog utmärkt med gräslig turkos understrykning: ”Men han längtar jag…” Vad menas? Ett exempel på slappt språk. Korrekturfelet gör att man inte begriper meningen.


Livet är kort.

Read Full Post »