Igår eftermiddag gick en film om en av min barndoms favoritförfattare, Enid Blyton. Den sanna Enid Blyton (2009) heter filmen på svenska. Det blev en inte enbart trivsam stund vid DVD:n i kväll när jag kollade in hur saker och ting låg till med den däringa författartanten…
Filmen heter Enid kort och gott på orignalspråket.
Nä, Enid Blyton visade sig vara allt annat än en snäll författartant. Att fadern lämnade familjen när Enid var barn satte för alltid spår i henne och hon lämnade själv mamman och de yngre bröderna så snart hon kunde. Målmedveten for hon till storstan för att utbilda sig till lärare – men främst för att bli författare. Och så småningom nappade ett förlag. Dessutom gifte hon sig med förläggaren. Paret får två flickor, men Enids högsta prio i livet är inte familjen utan skrivandet. Hon skriver och skriver och skriver och tjänar snart mest i landet…
Den här filmen ger en helt annan bild än den man får genom böckerna av Enid Blyton. Hennes böcker ska jag alltid älska och säkert många barn med mig, men tantens rykte har fått sig en rejäl törn. Helena Bonham Carter är för övrigt lysande i rollen som Enid!
Högsta betyg för det här dramat!
Jag såg filmen i går. Hon var ömligt sorglig på nåt vis. Hade gärna viljat veta mer om döttrarna som vuxna, för de var i 50-årsåldern när hon dog. Man hoppade över väldigt mycket. Men 750 böcker – det motsvarar väl det jag hittills bloggat.
Ja det var en historia som berörde och så klart jag undrade över döttrarna jag också… Stackars tjejer… Tror tanten ligger i lä jämfört med ditt och mitt bloggande, men… 😉
Jag såg den förra gången den gick och precis som Jontas tyckte jag att hon var sorglig , hade velat veta vad barnen hade att säga . Och jag älskade femböckerna 🙂
Kram
Jaa, Femböckerna var så himla bra!.. Jag kollar för resten efter din felande Lottabok när jag kan, men ingen tur än…
Kram!!
Tofflan
Gulle dig !
Kram
Men det måste vara en lika ovanlig och svår bok som Langs Ögonen som jag helt nyligen fick tag i till ett bra pris!..
Kramen!
Hörde jag Lottabok? Jag har de flesta. (Ja, jag läste allt möjligt som barn och har aldrig slängt en bok).
Femböckerna var bra, men jag föredrog de tjockare fantasyböckerna som Blyton skrev.
Fru Hatts Lottaboks-samling är nästan komplett, men hon saknar en bok…
Blytons fantasyböcker har jag inte läst, har nog aldrig varit så mycket för fantasy..