Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tjuta’

Ett tyst och oblåst inlägg.


 

Bokläsning på bilverkstan

Jag passade på att läsa medan jag väntade på bilverkstan.

I morse blev det till att stiga upp före tuppen. Eller nja, jag var ju förstås redan vaken. Det cirkulerar jobbsaker i Tofflans skalle under morgontimmarna. Ibland cirkulerar de så snabbt att jag vaknar extra tidigt. Denna dag bar det av till bilverkstan före jobbet. Jag hade fått en tid klockan sju och jag skulle få sitta och vänta medan mina bromsrör tektylades och fläktremmen byttes. När jag bokade tiden fick jag veta att det skulle ta en halvtimme. När jag kom idag och skrev in Clark Kent* skulle det ta en timme. Det tog i själva verket 45 minuter. Nu tassar Clark fram så tyst som en katt. Han varken gnisslar eller tjuter.

Tiden medan jag väntade ägnade jag åt att läsa (min bok på gång heter Vänaste land och trots typ tio år på nacken har den ett högaktuellt tema) och fundera över hur illa vuxna människor beter sig. Det dök nämligen upp en gammal bekant från ett annat liv. Men jisses så farlig jag måtte vara, för se det gick inte att varken hälsa eller sätta sig ner i vänthörnan. Utan att berätta vem, vad och varför vill jag bara säga att det inte var jag som skämdes utan personen ifråga. Jag hoppas att h*n har ett bra liv. Min kamp att få min osäkra tillvaro att gå ihop pågår fortfarande. Det snackades om personen att h*n var extremt lat. Konstigt då att h*n fortfarande har sitt på det torra medan jag plaskar med tårna i väta, så att säga. Nä, livet är inte rättvist. Men jag har kommit så långt att jag har accepterat att det inte går att ändra på vissa saker – hur fel och orättvisa de än är.

Nio minuter efter arbetsdagens start var jag på jobbet. Så nu ligger jag cirka 35 minuter på plus. Jag hade nämligen jobbat över lite i förväg. Det behövs vissa dar. Det är svårt att bryta mitt i nånting också. Jag trodde inte att jag skulle hinna med ett jobb idag eftersom jag inte fick underlaget förrän 20 timmar försent. Men det gick. Det är jag nöjd och stolt över. Sen var det som vanligt en massa konstigheter här och var, med avbrott för torsdagssoppa och dito pannkakor till lunch i restaurangen med NK**. I eftermiddags hann jag ikapp lite administration och dessutom påbörjade jag en textgranskning. Jag säger som Jesus när han for på arslet nerför Oljeberget:

Här går det undan!

Undan går det dessvärre inte för Telia. Igår skickade jag en fråga till deras support angående mitt starkt minskade antal ringminuter på mobilen. De ska ha 72 timmar på sig att svara, har jag fått veta. Alltså 72… Maj gadd, jag hinner ju åka på radonmöte i Italien under tiden… Vi får se om Telia slår SL som ännu inte har svarat på en fråga jag skickade till kundtjänst i augusti…

Radonmöte Italien

Jag hinner!


Två paket var jag och hämtade efter jobbet.
Det ena var mina och mammas julklappsböcker, det andra en klapp till en annan familjemedlem. Jag gillar att vara ute i god tid, vis av erfarenheterna från 2012. Passade på att handla lite också på ICA Heidan, så jag åkte en annan väg hem från jobbet.

Jag börjar trivas på mitt nya kontor, men avståndet till NK är för stort med tanke på hur tätt vi jobbar. Dessutom är rummet lika kallt som mitt förra. Idag tog jag emellertid till ett gammalt knep. En har ju jobbat ett antal år inom offentlig verksamhet och vet att internkuvert är bra till mycket. Visst har elektronisk post ersatt mycket annan post, men se e-post kan inte stoppa utblåst kalluft från en ventil. Det kan däremot internkuvert. Nu blåser det inte!

Internkuvert över utblås

Här är det inte blåst längre.


Ha en fin torsdagskväll!


*Clark Kent = min numera mycket tystgående bilman

**NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett redovisande inlägg.


Det har varit nyår.
Idag är det dessutom Trettondedagsaftonl, ifall nån inte visste det. Som bonus, en röd dag i morgon för oss som är kontorsråttor. Andra jobbar som vanligt.

Men åter till nyår. Då brukar det avfyras en och annan raket. Därför undrade Tofflan den gångna veckan om din inställning till raketer på nyår.

Så här fördelade sig de 22 inkomna svaren:

41 procent (nio personer) svarade: Nej, varför då? 

32 procent (sju personer) svarade: Nej bevare sig väl, jag/mitt husdjur är skotträdd.

14 procent (tre personer) svarade: Jaa, det hör nyåret till! 

14 procent (tre personer) svarade:  Other:
Det är fint men jag köper inte själv/Caroline
Både ja och nej. Privata=nej, offentliga=ja.
Bortkastet og altfor mye ulykker

Agneta kommenterade:

Jag har svarat ”nej, varför då” för att jag tycker det är galet mycket pengar som bara eldas upp, det är en massa farliga ämnen som sprids, och för att många (både folk och fä) tycker det är otäckt. Men jag tycker att det är vackert med fyrverkerier det gör jag – dock överväger nackdelarna!

Irene Sjöberg kommenterade:

Hej Tofflan! Jag tycker det är ett stort slöseri att köpa fyrverkerier. Förutom det finns det både djur och människor som är mycket rädda för dessa smällare. Jag förstår inte den hysteri det är runt detta med nyårsraketer. Tomtebloss är lagom och sen kan man ju alltid göra raketen 🙂 Det både smäller och tjuter beroende på hur stark man är i armar, ben och röst.Kram

SoP kommenterade:

Faktum är att mina Nuvarande katter inte är Så rädda,även om A fick en chock av snöras från balkongtaket för ett par år sen, o efter det är räddare 😦 Men mest är det Jag som är rädd för smällare o raketer – fasar för att få in en på balkongen t.ex, eller nåt roligt fyllo slänger upp en i trappan osv. Sen tänker jag på andras djur, o ”skogens djur”, hur reagerar de när helvetet plötsligt brakar löst i deras värld? Nåt jag inte begriper är de som redan vid sextiden på kvällen släpar ut sina ungar för att de ska få se också, o uppmuntrar oskicket med att smälla av raketer ”inom tättbebyggt område” helt utan tillstånd. Gärna ett kontrollerat fyrverkeri på anvisad/ avsedd plats i byn- men dyngfyllon som skjuter av från balkonger o i trädgårdar- näe- jag svär värre ramsor än den lede själv kan hitta på när det smäller här runt kåken :-/

Stort TACK till dig som klickade eller kommenterade! Som vanligt hoppas jag att du kollar in den nya frågan, under rubriken Tofflan undrar… i högerspalten!
Livet är kort.

Read Full Post »

Idag for vi uppåt landet. Ja, jag har messat De Närmast Sörjande att resan gick bra och att vi kom fram helskinnade, säkert till någras förtret. Andra, däremot, var glada och visade såväl omtänksamhet som empati gentemot oss. Omtänksamhet och empati – för att inte tala om hyfs! – är ju, som bekant, inte alla som klarar av att visa. Eller så vill man helt enkelt såra mig och göra mig illa medvetet. Det är snällhet på en pinne, det!

Mamma vimsade in i det sista och till sist var jag tvungen att säga med lite kärv röst att hon skulle göra en sak i taget i stället för att fnatta runt och göra tusen saker samtidigt. Vi kom iväg ganska precis klockan 13. Mamma låste dörren till hemmet själv och när vi kommit halvvägs ut ur stan började hon leta efter sin nyckel. Som tur var hade jag sett vilket fack i handväskan hon hade stoppat den i, annars hade vi fått vända tillbaka.

Kortet som mamma nog blev gladast för bland alla presenter.


När vi åkt lite mer än halvvägs 
svängde vi av vid vanliga stället, Skoftesta, för toabesök och fika. Då hade mammakusinen B:s Taube-CD gått två varv, så nu kan vi alla låtar. Första gången tjöt mamma, andra gången pratade hon om en knäpp lärare hon hade haft som bara ville att de skulle sjunga Taubelåtar. Lite dubbel inställning, tycks det, till den där Evert… Fast tårarna var inte över honom utan över att det var mammakusinen B som var med i kören och sjöng på CD:n!

Nej, det blir ingen bild på herr trubadur utan en bild på mamma när vi rastade och höll på att blåsa bort.


Vi höll på att blåsa bort när vi fikade,
så det blev en ganska snabb mugg kaffe med tilltugg. När vi klev in i bilen sa mamma att jag ju kunde vända på skivan om jag ville, för nu hade vi ju hört första sidan två gånger. Men det gick ju inte, utan jag tryckte i min 1962-CD och den musiken gillade vi båda två!

Hemma sprang jag in på Tokerian efter lite förnödenheter som yoghurt och Pro Viva. Sen ägnade vi över en timme åt att packa upp. Eller jag packade upp på en halvtimma och slängde sen upp min onda häl i högläge i fåtöljen och läste gårdagens och dagens lokalblaska. Inte mycket att läsa så det gick på tio minuter.

Jag ringde och beställde pizzor som jag var iväg och hämtade och passade på att vila mina öron lite samtidigt. Känner mig trött och har lite ont i nacken, hälen värker också.

pizzerian skrattade jag tyst för mig själv – och elakt, förstås, eftersom jag ju är elak – åt ett diplom från Online-pizza som man mottagit.

Ett diplom för silverpizzera, som är östgötska och betyder silverpizzorna på rikssvenska.


Har man plötsligt börjat prata östgötska här
eller saknas det kanske ett litet i så att det egentligen ska stå

Silverpizzeria?


Jag kanske ska kontakta
Josefin Jerndahl som är diplomansvarig, enligt diplomet, och fråga. Skämt åsido, det var väl ett jämrans dumt korrekturfel, men lite kul också!

Nu har jag parkerat mamma i TV-soffan med en kopp kaffe. Själv sitter jag en stund här vid datorn och inväntar Häxans tid som börjar klockan 21.30. Sista delen i kväll!

Livet är kort.

Read Full Post »

Nä, jag orkar inte skriva om vädret, fast lite, dårå. Visst är det konstigt? Idag kring lunchtid kunde vi sitta på Fästmöns balle* i lite olika konstellationer. Men sen blåste det upp och mulnade på och när Anna och jag åkte till ICA Solen för att handla kom det några regnstänk. Jag skjutsade hem Anna och hennes kassar och åkte sen hem till New Village – där det var soligt och varmt. Och där jag fick mig ett gott skratt. Tyvärr fanns det ingen möjlighet för mig att dokumentera Eländet, så även om jag skulle beskriva det skulle ingen tro på mig. Jag skrattade så jag tjöt, kan jag meddela. Men du får inte veta varför utan kan i stället kolla på den här bekräftelsen medan jag lugnar ner mig lite mellan skrattsalvorna som just återvände vid blotta tanken:

Hotell är bokat för Annas och min semester – fyra dar på Pride i Stockholm!


I fredags var det registrerat att min tjänst förlängs.
Jag har jobb september månad ut. Så då slog jag på stort och la in om lite semester. Fyra veckor totalt, blir det. Sen kan detta förändras om det kommer andra saker emellan, men det får vi ta då i såna fall. Jag ringde mamma och vi har nu för miljonte gången pratat om hur det ska bli i sommar. Jag åker ner till henne en fredag och stannar till söndagen när vi åker upp hit. Mamma stannar här en vecka och jag skjutsar hem henne söndag eller måndag och åker tillbaka hit på tisdagen. Då firar vi födelsedag för en i familjen och dan därpå åker ju Anna och jag till Pride. Snacka om att komma hem, packa om och vända…

I kväll åt jag middag bestående av choklad och chips kallskuren kalkonpastrami, mimosasallad, grovt bröd och Brieost. Gav mig på ett samtal till kära sysslingen, men det hade jag inget för. Jag avskyr verkligen telefonsvarartjänster – mest för att jag tror att folk skiter i att lyssna av dem. Ingen ringer nämligen nånsin tillbaka. Slängde mig i fåtöljen och glodde på Enid, njöt av att höra regnet smattra mot taket – och sen kom solen fram igen. Då mejlade jag mammakusinen B som har födelsedag idag, unga jäntan! Grattis!!! Tog väl inte många minuter så kom det svar! Ibland är det suveränt med mejl!!!

I kväll klockan 21.55 på SvT 1 är det premiär för en isländsk kriminalserie, Häxans tid. Det blir fyra delar och det tycker jag är alldeles lagom långt. Men nu vet jag inte om jag ska titta eller vänta tills Anna och jag kan se inspelningen på DVD tillsammans i stället… Beslut, beslut. Jag borde faktiskt göra mig klar för sänggång. Alarmet går på 6.10 i morgon bitti, så…

Och, ja just det… Du kollar väl in Framtidsstafetten, kanske finns nån du känner som har deltagit i den… I alla fall finns där många andra skribenter som faktiskt är bra!


*Fästmöns balle = Annas balkong

Read Full Post »

Varning för stötande bilder!


Ja, det är SNART dags
för fredagsölen här. Jag ska bara… blogga lite först om ALLA storverk jag har ägnat mig åt i afton. Jag är nämligen inte bara kommunikatör och bloggare, jag är också… en massa annat.

Kvällens prio ett var att säkerhetskopiera filer och rensa mobilen på foton som jag inte vill spara. Under tiden läste jag ut min bok. Så det var ju liiite najs, dårå. Samtidigt tvättade jag. När tvätten var klar hängde jag den förstås – nåt hembi* som pappa hade som barn har vi inte här. Och när boken var utläst bloggade jag om den.

Därpå bytte jag yrke och blev kirurg. Jag har sen ungefär en månad tillbaka plågats av onda fötter. På vänsterfoten har jag ont i hälen och det beror på att jag är för tung – för fet, alltså. På högerfoten, däremot, är jag lättare, uppenbarligen, för där har jag ingen hälåkomma. Men i stället tycks jag ha trampat in nåt skit. Därför steriliserade jag en stoppnål hjälpligt och började gröpa i foten. Det gjorde ont. Jag vet inte om nånting trillade ut, men faktum är att foten är mindre öm…

Aj. Pappa, som hade hembi som barn, övervakar operationen från ovan.


Under tiden tittade jag längtansfullt på chilinötterna
och drömde om en kall malt till…

Längtan.


Eftersom jag överlevde operationen
slog jag mig ner vid datorn igen och sökte ett jobb. Hejåhå, vilket CV jag skulle kunna bifoga bifogade!

Så över till en mera jordnära roll, den som rörmokare. Jag inledde med att rensa golvbrunnen i badrummet.

Äcklisch 1. Du vill verkligen inte se hur det såg ut UNDER silen…


Hällde i lite propplösare i handfatet IGEN.
Det ska verka en halvtimma. Under tiden har jag rensat golvbrunnen i duschen.

Äcklisch 2. Det som dolde sig under den här silen var värre än den ovan, så det vill du ännu mindre se.


Nu väntar jag bara på
att timern på micron ska tjuta så jag ska spola kallvatten i handfatet.

SEN… blir det fredagsöl! Men du, vad tycks om alla yrken jag har varit i kväll..?

  1. IT-person
  2. lektör
  3. bloggare
  4. hembi
  5. tvätterska
  6. kirurg
  7. arbetssökande kommunikatör
  8. rörmokare

Vem/vilka har du varit hittills i kväll???


PS
Jag KANSKE ska vara sopgubbe också, men jag TROR inte att jag orkar det i kväll…


*hembi = finlandssvenska för hembiträde

Read Full Post »