Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘flamsig’

Brister, näthat och tankar på lilla mamma

Ett både flamsigt och djupt inlägg.


 

Kaffebönor och en sladd

En sladd och två kaffebönor blev en kul figur för mig.

Plötsligt pratades det om nerförsbacke på jobbet idag. Javisst ja, det är ju onsdag och mer än halva arbetsveckan är nu gjord för oss som arbetar på Myndighetens kontor. Min arbetsvecka började lite trögt, men tog ny fart idag. Den tog sån fart och en sån vändning att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. Eller nja, gråter gör jag inte. Däremot kan jag sucka lite över… tillvaron och brist på beslut på olika plan. En sån brist leder till att somliga kanske gör saker i onödan eller kanske får göra om saker från början på nytt sätt. Då blev det lite av en lisa att få skratta åt kollegan A:s fynd av tidskrifter med vitsiga namn vid en av vattenmaskinerna. Tyvärr kan jag inte lägga ut nån bild, för då skulle jag avslöja var jag arbetar. För din del räcker det med att veta att jag jobbar som konsult vid en myndighet i Uppsala. Så i stället får du titta på hur roliga en sladd och två kaffebönor kan vara, även det en bild från mitt jobb. Sladden och bönorna blev en kul figur i fotografens ögon.

klubba och lagbok

Lagen när det gäller näthat är lite… oskarp idag.

Nåt som inte är kul är näthat. Och då menar jag inte yttrandefrihet. Det är nämligen en och annan som menar att menar att de inte ägnar sig åt näthat utan exekverar sin rätt till yttrandefrihet. Än så lägen är lagen rätt oskarp när det gäller näthat. Idag har en utredare lämnat ett betänkande om näthat och straff för detta till regeringen. Hatiska yttranden ska kunna straffas som ofredande om förslaget går igenom. Betänkandet innehåller i korthet följande förslag (notera dock att det inte omfattar grundlagsskyddade medier):

  1. En ny straffbestämmelse om olaga integritetsintrång utanför det grundlagsskyddade området. Med detta menas att en kan straffas om en sprider bilder eller uppgifter som kan innebära skada för den det handlar om. Förslaget omfattar bilder eller uppgifter som till exempel handlar om den berördes sexualliv, hälsa, brottsoffer, nakenbilder etc. Detta skulle innebära att den som sprider uppgifter som att nån har supit bort sitt jobb eller att nån är psykiskt sjuk kan straffas.
  2. Ett utvidgat ansvar för olaga hot. Detta innebär att det kan bli straffbart att hota nåns frihet eller frid. Även hot som är menat att göra den hotade allvarligt orolig ska kunna straffas.
  3. Bestämmelsen om ofredande ska gälla den som agerar hänsynslöst, till exempel genom upprepade kontakter direkt eller via internet.
  4. Frågan om grovt förtalsbrott ska bedömas utifrån uppgiftens art och hur det sprids, till exempel via internet. Straffansvar för förolämpning ska gälla den som ägnar sig åt beskyllning, nedsättande uttalande eller förödmjukande beteende mot nån annan på ett sätt som är avsett att kränka den utsattes självkänsla eller värdighet. Ett solklart exempel på detta är att sprida i sociala medier att en viss person är knäpp och därför ska förföljas.
  5. Straffansvaret för den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla utvidgas.
  6. Brottsskadeersättningen ska utvidgas till grovt förtal.
Mamma och jag vintern 62 63

Vintern 1962-63 var det mamma som tog hand om mig.

Jag gissar att en och annan fick ett och annat att tänka på… För egen del tänker jag mest på lilla mamma i kväll. Hon var på ett läkarbesök igår och det var ganska mycket oro innan av olika skäl. Det är inte lätt att vara gammal och sjuk i Sverige, inte när en är beroende av samhällets hjälp, vården eller andra människor. Jag är i vart fall så stolt över att mamma inte bangade utan att hon tog tag i vissa saker i stället för att bara gnälla och klaga. Samtidigt har jag ett stort dåligt samvete för att jag inte kan hjälpa henne rent praktiskt så mycket som jag skulle vilja. Det är lite svårt när avståndet är 30 mil.

Nu har jag varit både flamsig och djup så det räcker en stund. Jag ska ta nåt ätbart och sen en värmande dusch innan jag skriver färdigt några litterära tankar, läser en stund och tittar på när Lars möter Christer klockan 21 i SvT1.

Inte tror jag att jag orkar fundera över Melloskandaler redan innan årets tävling har startat. Och att fler får sina glasögon betalda tycker jag är bra. Fast det hade varit ännu bättre om tänder ansågs tillhöra kroppen också…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om miss-sommar som blev en fin Midsommar!


 

Maxi och Felix

Maxi bakom Felix, alias bröderna Kex.

Tänk att det var nån som förbarmade sig över mig och bjöd hem mig på midsommarafton! När man är en tråkig och trist person som jag och ens bättre hälft jobbar hade jag räknat med att vara hemma. Men bröderna Kex, alias Maxi och Felix Olsson, hörde av sig och mjauade mig välkommen. Och när två söta killar bjuder hem en kan man ju inte tacka nej, eller hur? Till saken hör att Felix och jag har ett speciellt… band oss emellan, kan man säga, efter en midsommar för några år sen när han höll på att stryka med. Annars är jag ingen kattperson utan en hundmänniska, så det är verkligen nåt särskilt mellan oss.

 Jerry

Jerry, husse till bröderna Kex och pappa till tre av mina bonusbarn.

Fast egentligen var det förstås inte kattbröderna som bjöd över mig utan deras husse Jerry. Han som också är pappa till tre av mina fyra bonusbarn. Jag undrar hur många som firar midsommar med sin fästmös exman..? Jag är en av de lyckliga, för jag känner mig verkligen välkommen i det hemmet också. Vi har haft våra duster, ofta underblåsta av så kallade vänner som gillar när vi tjafsar, men nu för tiden ställer vi oss över sånt. Därmed inte sagt att vi inte har jobbat – och jobbar fortfarande – för att ha en bra och fungerande relation. Vi tillhör ju samma familj. Det Jerry konstaterade igår och jag har konstaterat tidigare är att vi är väldigt lika. Och då är det inte så konstigt att vi berör varandra. Det finns ingen jag kan bli så galen på som Jerry. Det finns heller ingen person som kan vara en sån god vän som Jerry. Jerry berikar mitt liv idag på ett sätt jag aldrig trodde skulle vara möjligt för några år sen. Och han är mer än en vän, han är en del av min familj.

Grill med kött prästkragar bakom

Midsommargrill med kolbitar på gallret och prästkragar i bakgrunden.

Så. Nog med den seriösa delen. Nu kommer vi till den epikuréiska och den flamsiga. Vi inledde vår gemensamma midsommar med kaffe och munkar. Äldsta bonusdottern och yngsta bonussonen hängde på, liksom bröderna Kex, som hoppades förgäves på en smula. Yngsta bonusdottern var med per sms. Vi pratade om högt och lågt, bland annat om låga människor, men också om böcker och drev. Av nån anledning halkade vi in gamla gömda spår.

Sen skulle det ju ätas lite till och annat. Alltså, vi åt HELA EFTERMIDDAGEN och KVÄLLEN! Jag rullade ut till bilen i en mellanakt för att byta parkering. När jag några timmar senare skulle hämta Anna från jobbet rullade jag ännu mer. Från bildäck till traktordäck, kan man säga om min mage.

Män ska sköta grillning, så är det bara, även om Jerry en kort sekund försökte lägga över det ansvaret på mig. Men icke! Jag gjorde mig till potatisansvarig samt ansvarig för salladen. När äldsta bonussonen plingade på dörren vid 18-tiden fick Jerry god hjälp med köttet, i alla fall. Johan är ju familjens styckmästare och det var härligt att se de två männen samarbeta.

Jerry och Johan grillar

Jerry och Johan grillar. Det vill säga, Jerry fipplar med sin mobil och Johan leker buss.


Eh ja… 
Själv höll jag mig borta från grillen så mycket jag kunde eftersom jag får hosta av röken. Jag tog min kökstjänst på allvar, men Jerry hade förberett allting så fint. Det enda, förutom själva tillagningen av maten, som behövde göras under kvällen vara att vispa grädde, på norska: piska kremen styv. Elvisp hade man inte hört talas om i familjen, så detta skulle ske för hand. Det blev förstås dokumenterat i rörliga bilder och ett filmklipp lades ut på Instagram. Den som vill se hela långfilmen (39 sekunder) Jerry piskar kremen styv kan kika på YouTube eller bara klicka igång den nedan.


Till grädden serverades sen jordgubbar
och kaffe. Jag gillar ju inte styv krem utan tar den helst naturell på mina ”bubbar”.  Magen växte sig oroväckande stor och när Jerry plockade fram snacksen tackade jag vänligen men bestämt nej. Eller nåja, en ostkula petade jag i mig – resten fick jag med mig hem i en påse. Det känns bra att veta att jag inte skulle svälta ihjäl. (Anna fick äta ostar på egen hand när vi så småningom landade i New Village. Det fanns icke rum för dem i min mage.)

Ett stort TACK för att jag fick hänga med er på Midsommarafton och för allt gott du bjöd på, Jerry!!!


Här är några fler bilder från min midsommarafton 2015:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett flamsigt inlägg.


 

Skrattpåse

Tygpåse med en hård apparat i?

Somliga är visst övertrötta och har lätt för att svänga till tolkningarna i det som sägs. Följande utspelade sig för en kvart sen. Scenen är badrummet. En av oss försöker borsta tänderna, medan den andra inleder en dialog:

Kommer du ihåg såna där skrattpåsar som fanns när man var liten? Det var en gubbe där som skrattade högt och det lät konstgjort.

Tandborstaren nickar och säger:

Ja, de där påsarna som låter som färdigskrattade, amerikanska komedier.

Pratmakaren:

Det var såna där tygpåsar med en hård apparat i.

Båda två kollapsar och skrattar så att kisset stänker. Nästan. Nivå: Låg. Dags att sova: J.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett spel.


I söndags hälsade vi ju på Karlsson
på väg hem från Dalarna. Med oss i bagaget följde Deckarspelet. I afton har vi premiärspelet detta lustiga spel!

Deckarspelet

Deckarspelet följde med hem till New Village.


Deckarspelet spelas med frågekort och tärning.
Det finns sex kategorier som vardera motsvarar en sida på tärningen:

  1. Böcker
  2. Riktiga händelser
  3. TV
  4. Brott och blandat
  5. Film
  6. Mordgåtan

Man måste förstås minst vara två för att kunna spela. Och det blev rätt flamsigt, kan jag meddela. Säkerligen blir det ännu flamsigare om man är flera tävlande. Min motspelerska var dock en komplett galning, så det blev en riktig utmaning…

En galning med gråa öron

Min motspelerska.


Man kan spela på lite olika sätt,
men vi spelade som så att en slog tärningen. Tärningen visade kategori. Motspelaren läste frågan ur den kategori som tärningen visat. Rätt svar gav ett poäng samt rätten att fortsätta slå. Ett kort parti går till 15 poäng, men vi spelade ända till 51. En av oss kom till 51 och blev därmed Sherlock Holmes. Den andra, lite mindre vetande, kom till typ 32 och blev Kommissarie Barnaby.

När jag öppnade spelasken blev jag rätt skraj av åsynen av denna gubbe:

Hängd gubbe

Hängd gubbe i spelasken.


Bilden var snudd på osmaklig.
Men sen visade det sig att spelet var både roligt och tramsigt. Mina favoritfrågor var förstås de om böcker och TV. Anna älskade Deckargåtorna – NOT! Svaren på gåtorna kunde var hur långsökta som helst… En del gåtor var rena matematiken – och sånt gillar ju inte jag, precis.

Deckarspelet innehåll

Asken innehöll frågekort, tärning, protokollblock, penna och regler.


Vi skrattade mer än vi surade,
vilket var ett gott betyg. Fast mindre bra var de många felstavningarna – ibland rena felskrivningarna. När en brorson i frågan blev en styvson i svaret var det nära att jag tog fram rödpennan. Dessvärre följde endast en blyertspenna med spelet (och ett protokollblock). Men det var ju fint nog.

Vi spelade i ungefär två timmar och flamsade en hel del. Därför får Deckarspelet… inte högsta Toffelbetyg, men näst högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Så… vågar du möta mig i en match??? 

Grinande mössa svartvit

Vågar du möta mig???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja alltså rubriken låter hemsk, jag tror att jag gjorde ett misstag när jag skrev i det förra inlägget att vi inte hade fått nån snö. Jag fick inte bara ett straff utan flera. Det började redan i Förorten. Just som vi skulle åka iväg och storhandla… började det snöa. Snön var mer som hagel än snö, men när jag lite senare åkte hem till stan var det riktigt tunga flingor som föll. Fast tittar jag ut genom mitt fönster i skrivande stund har det slutat och solen försöker titta fram. Hört talas om aprilväder?

Att storhandla är aldrig kul, särskilt inte när varenda sekin måste räknas. Nu hade vi sån tur att vännen Agneta hade skänkt en kupong som gav tio procents rabatt. Det gjorde många kronor, det! TACK! (Jag är fullständigt medveten om att vi inte borde ha ätit ute igår, men vi har separata ekonomier och det räddar oss, på sätt och vis. Så nej, vi har ingen möjlighet att flytta ihop eller gifta oss.)

Trots att det är trist att handla kände jag mig flamsig som vanligt på ICA Solen, världens bästa ICA-affär. Jag började filosofera kring toapapper och av nån anledning hamnade jag bland bajspåsarna. Av märket Dogman. Dog man. Man dog av bajspåsarna..? Eller? Jaa, jag är väldigt barnslig.

Bajspåsar dogmanBajspåse Dogman. Dog man när man använde dem?


Men bajspåsar som man dog av
var inte det enda läskiga i affären. Jag hittade trollöl också. Vem i hela friden vill köpa öl med ett sånt här hiskeligt troll på???

Trollöl
Trollöl. Vem vill köpa och dricka sånt som man uppenbarligen blir rätt hiskelig av?


Kanske är det samma som har gjort
den där lustiga påskölen jag köpte, ölet som jag faktiskt inte drack ur i påskas.

Electric nurse påsköl
Electric Nurse påsköl.


Nu slutar det roliga och det djävulusiska tar över.
För när jag kom hem och startade stordatorn var den alldeles svart. Jag testade lite olika saker och till sist fick jag igång den. Den har nu gjort en virusscanning och beter sig ganska normalt, lite vanligt segt, så där. Men ärligt talat är den väl på väg att lägga av. Gissningsvis behöver jag därför inte bara köpa en ny mobil (min gamla går inte att telefonera med och jobbets måste jag ju lämna tillbaka) utan även en ny dator. Jag har visserligen min lilla dator, men den har ingen kapacitet och är i ganska risigt skick den också.

Tjolahopp, ny mobil och ny dator! Men frågan är… igår kväll tuggade jag på en kola. Jag köpte nämligen lite lördagsgodis, fast bara sånt med papper på. (Vill ju inte riskera att äta godis som nåns bajsiga fingrar har vidrört.) Jag vet att jag inte bör äta kolor, men det är ju så gott! Och naturligtvis kändes det som om en gammal lagning är på väg att paja. Jag har redan ett hål som behöver åtgärdas, förutom detta.

Så nu är ju frågan vad jag ska lägga pengarna på – ska jag, som snart blir utan jobb och inkomst, lägga pengar på sånt som gör mig tillgänglig (mobil och dator) och som är ett måste om jag ska kunna söka jobb ELLER ska jag laga mina tänder (vem vill anställa nån som har en massa gluggar?)

Som grädde på moset vägrade min jobbets iPhone att skicka iMessage till Fästmön (som jag fick för lite av i helgen). Och ovanpå detta, sylten: min gigantiska finne i pannan sprack när jag duschade. Den var synnerligen blodfylld och det rann ner över ögat. Jag svimmade nästan, för det gör jag av blod.

Nu har jag inte tid att sitta här och skriva längre. Jag måste säkerhetskopiera alla mina jävla filer eftersom jag inte vet om datorn startar nästa gång.


Livet är kort. Ibland är det bara djävulstyg.

Read Full Post »

När vi hade skärpt till oss och återtagit skepnaderna av skötsamma vuxna efter morgonens flamsande gav vi oss iväg. Till Tokerian. Där blev jag flamsig igen. För det första undrar jag vad en köks svamp är och för det andra undrar jag om den luktar eller smakar äpple. Det framgår liksom inte av skyltningen.

Köks svamp – men smakar eller luktar den äpple???


Tydligen är det fler än jag
som inte gillar att handla mat. Jag föll rått in i en killes skratt åt hans tjej när hon kånkade och bar två tunga varukorgar och han ingen. Han sa med emfas:

Men du tjatar ju alltid om det här med jämställdhet…

Jag såg att han skojade med henne för snart pussades de och hjälptes åt med varorna, men jag tänkte nästan erbjuda honom min Serial Bitch-tischa. Och bara för att jag berättade om det här på bloggen får jag väl en massa ilskna feminister efter mig bland alla troll, förnekare och annat slödder. Puckon, samlen eder!

Den här tischan, du vet.


Och eh… ja just det…
Innan vi for ut till Förorten piercade jag tungan också. Bara för att jag är så cool.

En stjärna i Stjärnans tunga.


SKOJAR BARA!
Stjärnan är en karamell som en pojke i Himlen bjöd mig på. För övrigt fick jag det stora nöjet att stifta bekantskap med Äckliga familjerna på nära håll. Här Hinke Kräkman. Irriterande nog hittade jag två (2) korrekturfel i det svindyra spelet, inköpt på exklusiv butik i Uppsalas stationsområde!..

Hinke Kräkman himself.


Fästmön gick ett varv med snabeldraken
innan vi slog ner rövarna – nej, vi slog inte ner några kriminella, vi satte oss på våra rumpor – på ballen* och intog eftermiddagsfika med goa kanelbullar. Somliga var ju rentav utsvultna.

Under fikastunden noterade jag igen den kära Annas underfundighet. Begreppet

Man tager vad man haver

får liksom vidgad betydelse när Anna efterlever det. För om hon inte har fungerande duktyngder använder hon till exempel en kapsylöppnare…

Duktyngd à la Anna. 


En i familjen har fått en alldeles fantastisk bok med ljudillustrationer,
en fältguide till pruttar. Det är så synd att jag inte får skriva om familjen längre eller visa bilder, för det här hade blivit en Oscars-vinnare på YouTube. Men boken kan jag skratta åt. Högt.

Vad har du gjort idag???


*ballen = balkongen


Livet är kort. 

Read Full Post »

Tänk att jag tycker att dagarna går långsamt på semestern! Är det för att jag älskar mitt jobb så, eller vad? För den här ledigheten var, om inte så efterlängtad, väldigt behövlig.

Mamma har kommit igång att läsa och det tycker jag är bra! Jag lånade henne Majgull Axelsson-boken som jag fyndade på antikvariat i Stockholm sist. Jag tror att hon behöver stimulans – och det får man inte enbart av att tittat på TV, gå till frissan, kasta sopor och gå till en liten ICA-affär. Å, vilket dåligt samvete jag har!!!

Det är skönt att mamma gillar sovmorgnar, för ibland på semestern vill jag ju också sova lite längre. Det har varit si och så med sömnen de senaste dagarna. Jag ligger och grubblar på så mycket och det irriterar mig eftersom jag behöver spara på mina krafter.

Medan mamma läste avslutade jag kvällen med fötterna i högläge och blicken fäst på TV-rutan och sista delen av Häxans tid. Det var en bra serie, men den kunde ha varit mer spännande. Saknade just spänningsmomentet.

När jag hade gått och lagt mig sparkade jag igång TV:n i sovrummet, för jag sover så bra till lite ljud. Men jag tittade förstås på Friday Night Dinner och då blir man mest flamsig och skrattig och glad. Det är lika behövligt som vila för min del, så jag njöt i stora drag. I gårdagens avsnitt skulle pappan bränna en massa gamla tidskrifter och familjen skulle förtjusas av en klänning. Det blev katastrof, förstås – grannen och hans hund inkluderade på sina sätt…

Familjen Sitcom. (Bilden är lånad från The Guardian. Fotot är taget av Dave King.) 


Idag regnar det visst.
 Jag har sovit som en sten i min egen säng. Den är liiite mjukare än madrassen på golvet som jag ligger på hos mamma. Tanken är att vi ska till Stormarknaden idag på shoppingtur. Å, vad jag önskar att jag hade shoppingengenen, men den har jag inte alls! Jag tycker att det är vansinnigt tråkigt och ett onödigt ont, typ nåt man måste göra när man behöver nya kläder för de gamla är trasiga eller urvuxna. Eller titta på böcker, förstås. Men idag blir det ingen titt på böcker utan flera tittar i klädaffärer. Då är mamma pigg och rask i benen, rollatorn rullar som nysmord!.. Gamla dottern hasar bredvid med sin onda häl…

Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »