Att locka sig ut

Ett utlämnande inlägg.

---

 

En del tror säkert att det är jätteskönt att gå hemma och vara arbetslös. Man behöver ju inte klä på sig, knappt tvätta sig, och man kan sova heeela dan. HA! FEL! Reglerna har hårdnat rejält sen ett år tillbaka i och med att man måste söka massor av jobb och sen redovisa dem. Fast det tycker jag är bra – man ska söka massor av jobb och redovisa sina sökningar. Men frågan är om nån på Arbetsförmedlingen läser mina och alla andras aktivitetsrapporter. Jag hör aldrig nånting från dem och jag får inget som helst stöd därifrån. Det är ett ganska ensamt liv.

Det är ett ganska ensamt liv, det att vara arbetslös.

Jag tror i alla fall att de allra flesta som är arbetslösa vill jobba. Den uppfattningen verkar inte delas av regeringen och dess förlängda armar a-kassan och Arbetsförmedlingen. Idag tvingades jag tacka nej till ett skrivuppdrag bara för att arbetslöshetsreglerna är så hårda. När reglerna säger att en timmes jobb, lite drygt, i månaden (utslaget genomsnitt) är ett deltidsjobb och man förlorar ersättningsdagar på detta, då är nåt fel. Jag tillhör gruppen som vill jobba – om än bara en timme, drygt i månaden – men det får jag alltså inte. Inte om den här arbetslöshetsperioden blir lång. Då behöver jag alla mina ersättningsdagar. Det vill säga de dagar jag har kvar. Förra hösten fick jag tulla på innevarande periods dagar eftersom jag var arbetslös i tre, nästan fyra månader, då…

Det är lätt att stänga in sig…

Det är lätt att stänga in sig, deppa ihop, gå ner sig. Vänner och bekanta och familjen och säkert släkten också tröttnar på en sån loser som jag. En del tycks tro att det smittar. Att vara loser, vill säga. Tror jag. Det behöver inte vara så. Det är lätta att fantisera ihop att man är en trist och tråkig figur som aldrig har nåt roligt eller nytt att berätta om spännande resor hon gör eller så. (HJÄLP SÅ BITTER JAG LÅTER!!!)

När jag inte letar eller söker lediga jobb försöker jag sysselsätta såväl kropp som hjärna. Städning och strykning är bra saker att ägna sig åt. Och så läser jag. Just nu är jag inne i en riktigt rejäl läsperiod. Tur att jag har många böcker i mina läshögar! För övrigt hoppas jag att Intresseklubben antecknar att jag duschar och klär på mig varje dag.

Idag tittade jag bara på romaner.

Det är inte bra för mig att fly. Jag måste locka ut mig i verkligheten – även om det så innebär att ta bilen till Tokerian. För det gjorde jag idag, jag erkänner… Skälet var att jag skulle handla så mycket och regnet bara vräker ner. Eftersom jag inte är nån bläckfisk fanns ingen ledig hand som kunde hålla nåt paraply. Besides, paraplyer är ju för mesar, remember? På Tokerian fanns det inga mesar idag, men som vanligt en del original. Bland annat hade en personal en föreläsning om yoghurt för en kund. Och så upptäckte jag till min fasa att familjen Ussuss har hittat hit! Mamma Ussuss och två av barnen Ussuss mötte mig redan i entrén. USS! (Familjen Ussuss heter förstås nånting annat och bor definitivt inte granne med mig.)

En indisk peng, värde två nånting, kom i retur.

Sen fortsatte jag ner till stan. Lyckades hitta parkering vid hamnen och haltade upp till banken med en astung ryggsäck. På banken stod jag en god stund och hällde mina mynt i en apparat. Apparaten räknade ut att det blev hela 762 kronor och en indisk peng. Den indiska pengen kom dock i retur. Jag fick ett kvitto av en tant som jobbade där, för apparaten klarade bara att räkna, inte att skriva. Pengarna kommer in på mitt konto i morgon.

Det blev lite tid över före min fikadejt, så jag åkte upp till LundeQ i Forumgallerian och tittade på böcker. Jag köpte inga. Faktiskt! Men jag var fräck/ärlig och sa till personalen att deras tips angående boken Jag heter inte Miriam var en spoiler… De tog till sig min kritik, men sen vet jag ju förstås inte om de skrev om texten på tips-lappen eller inte.

Pe fipplar med sin mobil och wienerbrödet kallnar.

Tio i två anlände jag till Fågelsången. Fem minuter senare dök Pe upp i sin snigga bil som är orange. Naturligtvis pratade han i sin mobil. Pe pratar jämt i sin mobil. Nästan. När han inte fipplar med den och ska visa nån fin bild eller nånting från Fejan – jag finns ju inte på Fejan och Pe tycker att han bör upplysa mig ibland.

Idag var Pe den av oss som har jobb. Alltså var det han som bjöd på fikat. Pe själv tog wienerbröd, medan jag valde en nyttig macka med kalkon och Philadelphiaost och grönsaker på grovt bröd. Den var god också, mackan.

Nyttig och god macka.

Vi babblade i två timmar, nästan. Det kändes bra. Jag ska försöka åstadkomma ett par artiklar till UppsalaNyheter. Där jobbar vi alla ideellt och då kan det vara svårt att få motivation när det man mest behöver är en inkomst. Men det är bättre att jobba ideellt än inte alls. Jag har några idéer och jag tror att Pe köpte dem.

Pe gav mig lift till hamnen i sin orange skönhet. Jag ska ta några kontakter framöver och försöka knåpa ihop nånting. And, by the way… Slottet står kvar.

Uppsala slott står kvar och skymtar bakom trädet.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lite nyttigare, men inte yngre

Ett inlägg om nytta och ålder och om att späka sig lite.

---

 

Det som tittar fram över linningen ska bort. Denna hemska bild tog Anna den 30 juli i år.

Det är tufft att försöka hålla igen på onyttigheterna! Jag säger det redan från början. Och ändå är det inte så att vi, Fästmön och jag, späker oss. Det handlar inte om nån fasta eller att banta enligt nån viss metod. Fasta kan nog vara bra, men bantning tror jag inte ett dugg på. Så snart du har gått ner i vikt tänker du att det går att göra/äta som förr. Och ett tu tre är du som förr – lika tjock.

Nä, då tycker jag att det känns bättre – för min personliga del (andra får göra hur fan de vill) – att försöka ändra livsstilen. Det som tyvärr inte funkar för mig är mina promenader. Hälsporren i högerfoten är nu värre än värst och det enda som hjälper är att vila foten och stretcha (jag har haft hälsporre förr, men då i vänsterfoten). Min rygg är mycket bättre, men jag är rädd att den blir sämre om jag inte rör på mig. Det blir lite av Den Onda Cirkeln här. Det var nån som vid nåt tillfälle skrev en syrlig kommentar här och undrade om jag verkligen kunde sitta/ligga i den ställning gör på bilden för ryggens skull. Jorå, jag sitter bäst ihopkrupen, med ryggen krökt. Ibland när jag ligger raklång eller ändrar ställning knakar det i ryggraden så mycket att jag tycker att det ekar – och hörs ända till Hvita Damen i Nya Zealand. Sammanfattningsvis: ryggen är bättre, men alltså inte helt hundra. Ifall nu nån undrar. Eftersom var och en hanterar smärta på olika sätt behöver inte den som undrar över min ställning undra mer: jag hanterar smärtan på mitt sätt.

Vårt nya kvällsgodis.

Hur gör vi då och vad äter vi? Det är slut med godis och fikabröd. Igår blev det macka på grovt bröd till eftermiddagskaffet. På kvällen blev det plommon som kvällsgodis. Plommon! Ja, efter ett tag saluterades det både här och där och det var inte nåt kvällsgodis, jag lovar dig. Gott smakade våra plommon ändå. Men det känns fortfarande konstigt att köpa plommon – vi som hade två plommonträd i trädgården en gång i barndomshemmet…

Idag har jag ett fikasammanträde med Kommunalrådet. Det blir intressant att se hur jag hanterar det. Ber om fruktstund, eller? Jag vet att det är mycket socker i frukt, men frukt är ju ändå nyttigare än kakor och bullar och choklad. Fast är det egentligen godare..?

Ingen av oss blir yngre, men kanske att en känner sig lite fräschare om en går ner lite i vikt..? I morse, när jag satt med mina ansökningar, noterade jag hur många arbetsgivare som faktiskt åldersdiskriminerar redan i annonstexten. Man söker yngre förmågor, man söker en junior si-och-så och man vill ha en jämn (läs: ung) ålderssammansättning på arbetsgruppen. Är detta tillåtet? Nej, det är inte tillåtet att åldersdiskriminera åt nåt håll. Därför brukar jag, på pin kiv (<== ett uttryck som knappast nån junior förmåga skulle använda…) söka tjänster där man specifikt uttrycker att man vill ha yngre förmågor. Jag menar, jag är inte sämre för att jag är liiite äldre än 30…

Dags att sätta fart nu. Jag borde vara värd lite frukost med knäckebröd, åtminstone, efter morgonens jobb. Eller..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nu vatt dä kväller…

Ett inlägg om en dag som sa: Svisch!

Plötsligt blev det kväll. Eller kväller som en av de där roliga rumpnissarna säger i Ronja Rövardotter när h*n får en hatt över sig. Den scenen genererade ett redigt flatskratt från mig.

Rumpnissa?

Nej jag skrev RUMPNISSE!!! Pucko…

Äkta rumpnisse.

Fästmön var iväg och tränade och kom sen hem, rosig om kinderna och med klara problem att gå. Den idrotten, den idrotten. Själv hann jag inte med nån promenad längre än till Tokerian, via soprummet.

Dagen har svischat förbi, helt klart. Jag kokade soppa på en spik pulver och det blev till en riktigt smakrik västkustsoppa. Till det serverade jag grovt bröd respektive knäckebröd med ost, rökt räkost samt grönsaker (tomat, gurka, paprika – inspirerad av mästerkockan i läderstövlarna gympadojorna daladräkten i helgen). En slät kopp kaffe avrundade måltiden innan det var dags att frakta Anna till äldreboendet.

Själv satte jag mig efter skjutsningen vid datorn och sökte några jobb. Därefter duschade jag och tvättade håret, som hade blivit jätteskitigt. Måste vara presentabel i morgon förmiddag – även om det är svårt. Det blir en tur in till stan då. Bland annat ska jag inhandla present till en familjemedlem som har födelsedag nästa vecka. Jag har några idéer, men dessa kan ändras på grund av utbud. Vidare är det höstmarknad här på Vaksala torg och kanske blir det en tur där bland brända mandlar, t-shirtar med snuskiga tryck och gapiga försäljare.

På onsdag ska jag göra två flugor på smällen: dels ska jag träffa vännen P, dels ska vi åka till min förra arbetsplats och luncha! Jag har längtat ihjäl mig efter Wanwisas kycklingspett med jordnötssås!!! Hoppas förstås också få träffa några före detta kollegor. Tänk att det har gått över två månader sen vi sågs…

Vad har du för dig i veckan??? Du vet ju att jag gillar att ha koll på dig, så skriv gärna en rad!

Livet är kort.

Read Full Post »

En dagens

Ett inlägg som är en rapport om dagen.

Så här har min dag varit:

Dagens delmål:
√ Tre sökta jobb

Dagens mänskliga kontakter:
– En – mobiltelefonisamtal med Fästmön. Förbättringspotential finns och målet är minst tre MK/dag.

Dagens spelande:
√ Lagom grad med tre olika motståndare i WordFeud. Brukar intensifieras kvällstid. Resultat: två vinster, en förlust.

Dagens middag:
√ Kyckling (häst?) med ris, currysås och grönsaker från Findus. Kompletterat med mjölk och en bit grovt bröd från frysen samt bredbar paprikaost. Findusrätten bestod mest av ris och morötter. Typ fem tärningar kyckling. Men jag blev mätt!

Findus var kock idag.

Dagens nyttomål:
√ Vattnade krukväxterna
√ Gick ut med sopor
√ Duschade och tvättade håret

Dagens besked:
√ Två bra av två levererade: jag har inte cancer och jag får a-kassa för två veckor (nästan 5 000 kronor) utbetalt den 5 september.

Dagens friska luft:
– Nja, en tur till soprummet känns lite lite. Förbättringspotential finns!

Dagens fysiska aktivitet:
– Två – gick runt i lägenheten under tandborstning och telefonsamtal samt gick till soprummet tur och retur. Förbättringspotential finns!

Dagens intellektuella stimulans:
√ Läste nyheter på nätet i några omgångar.
√ Läste skönlitteratur.
√ Spelade Wordfeud.

Dagens TV-program:
Klockan 21: Maria Wern: Svart fjäril del två.

Dagens sorg:
√ Att ingen presumtiv arbetsgivare hörde av sig.

Dagens humör:
√ Vid ganska gott mod, men lite ostimulerad.

Och hur har din dag varit??? Skriv gärna en rad och berätta om den blev som du trodde!

Livet är kort.

Read Full Post »

Offer och andra alter egon samt pappa

Idag på förmiddagen var det en synnerligen motvillig Fästmö på besök här. Hon ville inte kliva ur sängen och hon ville inte åka och jobba.

Offerkoftan åkte på direkt. Jag hade dukat fram rostbröd, men frågade ändå om hon ville ha grovt bröd.

Nehej du! Du har ju bara dukat fram vitt bröd, så.

Jag spillde yoghurt på hennes bordstablett. Hon vek upp kanten.

Varför viker du upp kanten?

undrade jag.

Jamen du säger ju att det här bordet inte tål blöta fläckar och jag vill inte få skulden för att det blir en fläck här nu.

Till frukosten skulle vi läsa lokalblaskan. Jag frågade vilken del Anna ville ha, om hon ville ha första delen idag eftersom hon började med del två igår.

Ja ge mig nån del bara. Jag tar det lilla jag får… Tänk inte på mig!..

Och så där höll vi på i ett par timmar – OCH SKOJADE!!! Tonen kan vara ganska rå oss emellan, nämligen. Jag tycker för övrigt att hon är så söt i sina stödstrumpor, en riktig liten pudding!

Snigga spiror, va? (Anna godkände att jag tog bilden och jag tror att hon förutsatte att den skulle hamna på en blogg nära dig.)

Är det nån som kan få mig att skratta när livet känns som mörkast så är det Anna! Det finns tillfällen när jag har skrattat så åt hennes galenskaper att jag har varit tvungen att köra in på en parkering och stanna bilen!

Nånting som jag bara har hintat om här är det galleri av alter egon vi båda har. Fryntlige Herrn fick du ju se på bild igår. Men för dig som missade detta kommer här en favorit i repris:

Fryntlige Herrn.

Några av Annas andra alter egon är Spanaren och Strykaren. Och så har vi ju Sören Snigg… Spanaren dyker ofta upp oanmäld, vanligen när vi är ute bland folk. En gång tittade han fram när vi var på Jysk och handlade.

Spanaren gnider Buddhas mage.

Strykaren brukar titta fram när vi går på utställningar. Då stryyyker han väl valda kroppsdelar mot Petite Moi…

Sören Snigg har jag inte riktigt grepp om, men han är kompis med Kreeester, det vill säga ett av mina alter egon. Kreeester pratar långsamt, med utdragna vokaler och flåsig röst som om han… ja, du fattar. Och nån gång kommer en presentation av dessa två, jag lovar.

Den här dagen har varit mörk och regnig från det vi klev upp. Jag gissar att folk är iväg och firar sina fäder idag.  Även min pappa hade förresten alter egon. Vaglice var ett av dem…

Vaglice och Dälly, det vill säga pappa och vår hund Nellie. 

Jag tror att pappa skrattar uppe från sin himmel när han ser den här bilden! Namnet Vaglice (uttalas: Vaglis) fick han av mig och FEM för att han så ofta hade vaglar i ögonen. När han var Vaglice var han iklädd den stora, bruna pälsen, gärna ryssmössan till och på nederdelen, ett par åtsmitande tränkabrallor på sina smala ben. En riktigt tjusig karl, med andra ord.

Det var svårt att få pappa att se seriös ut på bild, men här är en fin bild på honom, tycker jag.

Pappa från 1947, 20 år gammal. Rejält avmagrad efter kriget.

Nu ska jag tända ett ljus vid en av bilderna av min pappa. Och det blir ingen av de två ovanstående utan bilden av honom som jag minns att han såg ut den sista gången vi sågs.

Pappa fotad av Henrik Gedda nån gång på 2000-talets början.

Livet är kort.

Read Full Post »

Hurtbulleri

Igår kväll, efter att ha värmt på lite mat till kvällen, tagit rätt på tvätt, duschat och bloggat, erbjöd jag mig att åka och hämta Fästmön från jobbet. Det var även Annas första dag efter fyra veckors semester och jag gissade att hon var trött efter arbetspasset. Hon blev glad och tacksam när jag erbjöd mig, så jag åkte dit vid 20-tiden.

Gymnastik, sport, idrott = INTE min grej!

Jag satt väl i bilen ungefär en kvart medan Anna jobbade klart och klädde om. Under den tiden – och nu ljuger jag inte! – passerade åtta personer som antingen promenerade med viftande armar eller joggade. Men hallå! Har alla blivit hurbullar, eller???

Tro nu inte att jag fick dåligt samvete eller nåt. Jag är fullt medveten om att jag behöver gå ner i vikt. Banta. Men jag lär gå ner en del automatiskt framöver, så nån bantning blir inte aktuell förrän jag har tillfrisknat. Fast jag började redan igår med att försöka äta vettigare.

På morgonen får jag bara ner kaffe och yoghurt med müsli när jag går upp så tidigt som tio över sex. Men då är jag hungrig när det ska förmiddagsfikas på jobbet vid halv tio, tio. Därför gjorde jag iordning en macka med ost och paprika, på grovt bröd, igår. Nu blev det inget fika, utan jag smaskade mest framför datorn. Men ändå. Mackan gjorde att jag klarade mig till lunchen, runt klockan tolv.

Till lunch åt jag vegetarisk paj och sallad med fetaostdressing. Nyttigt så det förslår. Och som sagt, igår kväll blev det en uppvärmd, liten portion makaroner och två korvskivor. Fast när jag hade sett alla hurtbullar och skjutsat hem Anna blev jag lite sugen på nåt. Då åkte två KitKat-chokladbitar ner i svalget.

Nej, bra på att äta bra är jag INTE, men jag har börjat tänka och försöka äta bättre. Där stannar det sen. Nån joggning eller några raska promenader med armar vevande som väderkvarnsvingar tänker jag inte göra, träna på gym – no way, José! Men lite, lite funderar jag på att gå och simma igen och ta med mig somliga små från Himlen… Jag funderar, alltså. Funderar…

Livet är kort.

Read Full Post »

Bokat och så

Nä, jag orkar inte skriva om vädret, fast lite, dårå. Visst är det konstigt? Idag kring lunchtid kunde vi sitta på Fästmöns balle* i lite olika konstellationer. Men sen blåste det upp och mulnade på och när Anna och jag åkte till ICA Solen för att handla kom det några regnstänk. Jag skjutsade hem Anna och hennes kassar och åkte sen hem till New Village – där det var soligt och varmt. Och där jag fick mig ett gott skratt. Tyvärr fanns det ingen möjlighet för mig att dokumentera Eländet, så även om jag skulle beskriva det skulle ingen tro på mig. Jag skrattade så jag tjöt, kan jag meddela. Men du får inte veta varför utan kan i stället kolla på den här bekräftelsen medan jag lugnar ner mig lite mellan skrattsalvorna som just återvände vid blotta tanken:

Hotell är bokat för Annas och min semester – fyra dar på Pride i Stockholm!

I fredags var det registrerat att min tjänst förlängs. Jag har jobb september månad ut. Så då slog jag på stort och la in om lite semester. Fyra veckor totalt, blir det. Sen kan detta förändras om det kommer andra saker emellan, men det får vi ta då i såna fall. Jag ringde mamma och vi har nu för miljonte gången pratat om hur det ska bli i sommar. Jag åker ner till henne en fredag och stannar till söndagen när vi åker upp hit. Mamma stannar här en vecka och jag skjutsar hem henne söndag eller måndag och åker tillbaka hit på tisdagen. Då firar vi födelsedag för en i familjen och dan därpå åker ju Anna och jag till Pride. Snacka om att komma hem, packa om och vända…

I kväll åt jag middag bestående av choklad och chips kallskuren kalkonpastrami, mimosasallad, grovt bröd och Brieost. Gav mig på ett samtal till kära sysslingen, men det hade jag inget för. Jag avskyr verkligen telefonsvarartjänster – mest för att jag tror att folk skiter i att lyssna av dem. Ingen ringer nämligen nånsin tillbaka. Slängde mig i fåtöljen och glodde på Enid, njöt av att höra regnet smattra mot taket – och sen kom solen fram igen. Då mejlade jag mammakusinen B som har födelsedag idag, unga jäntan! Grattis!!! Tog väl inte många minuter så kom det svar! Ibland är det suveränt med mejl!!!

I kväll klockan 21.55 på SvT 1 är det premiär för en isländsk kriminalserie, Häxans tid. Det blir fyra delar och det tycker jag är alldeles lagom långt. Men nu vet jag inte om jag ska titta eller vänta tills Anna och jag kan se inspelningen på DVD tillsammans i stället… Beslut, beslut. Jag borde faktiskt göra mig klar för sänggång. Alarmet går på 6.10 i morgon bitti, så…

Och, ja just det… Du kollar väl in Framtidsstafetten, kanske finns nån du känner som har deltagit i den… I alla fall finns där många andra skribenter som faktiskt är bra!

*Fästmöns balle = Annas balkong

Read Full Post »

Den tomma (?) dagen..?

Den… eh… tomma dagen..? Nej, halva den försvann i ett nafs! Jag bestämde mig för att gå på ett intressant möte. Sen gjorde jag som jag brukar göra, pratade för mycket och höll på att ta över showen. Måste träna på att lägga band på mig. Men det är så svårt när jag blir engagerad! I vart fall fick jag både beröm och belöning i form av kanellängdsbit och en Marianne-karamell.

Tog en fika innan jag ställde mig att jobba med en sökordslista och en sändlista. Däremellan hade jag mejlkontakt med en konsult angående en utbildning som jag planerar att anordna för institutionen. Bara det att den inte blir av förrän i maj – och då har ju jag slutat här. 😦 Tuffa puckar, men vem vet, jag kanske dyker upp ändå bara för att jag är intresserad.

Lunchen blev sen idag. Tänkte nästan ta bilen och åka iväg nånstans, men det fick bli skrivbordsfrallor från Syltan i stället. Trodde jag. På vägen dit träffade jag ett trevligt gäng som jag slog följe med. Det blev därför inte alls nån skrivbordslunch!

På vägen tillbaka träffade jag fru Chef2 och föll i extas över hennes mössa. Titta, visst är den väl läcker?! En äkta Davy Crockett-mössa med svans och allt! Vad han som gett namn till mössan är för en figur kan du läsa här! 

Läcker va?

Jag inser att jag har min pappas gener, för jag vill gärna dra i svansen. Pappa var likadan. Kvinnor och tjejer förbannade honom många gånger, för så snart han såg någon med hästsvans eller flätor var han framme och drog i dem. Idag skulle säkert anarkafeministerna anklaga pappa för grov sexism, men faktum är att det mer än en naturlig reflex. Jag kände också av den idag! Hade fru Chef2 haft den på huvudet vete tusan om jag hade kunnat behärska mig. Observera dock att jag avhåller mig från att rycka i vissa svansar såsom råttsvansar. Dem låter jag helst bli.

Nästa stopp på vägen ut från Syltan blev Lisbeth och M, två före detta kollegor som jag gillar stenhårt. Jag lovade att snart komma på besök, bland annat för att se på L på deras grannfakultets nya rum, men också för att fika. Förstås. Blev så glad för Lisbeth noterade att jag hade en blå tröja på mig, min nya, och inte en svart!

Två frallor och kaffe blev det till lunch. Det kan tyckas lite, men Fästmön gjorde broccolisoppa igår och det finns kvar av den. Det blir finfin middag för en Toffla i kväll! Kanske köper nåt grovt bröd till också, jag måste ju ändå stanna vid ICA Heidan och handla andra förnödenheter.

Nu är det dags att göra nytta för månadspengen. Vem vet, jag kanske köper en röd tröja för nästa lön..? Eller en grön..? Men aldrig en gul, för gult är, som bekant fult. Lika fult som turkost. Fast turkost är ju inte en färg utan en skitful nyans… 😦

Read Full Post »

Sandpapper, hängighet och hunger

Det är INTE skönt att vara Tofflan idag, inte! Nehej! Förutom att ögonen svider (ja, jag vet att man inte ska ha linser när man är förkyld, men mina skitsnigga och svindyra glasögon har inte tillräcklig styrka!) och musklerna värker ligger det ett sandpapper av grövsta kaliber i halsen. Det känns verkligen som det. Som ett sandpapper som gnaver varje gång man sväljer.

Så idag blir det lugna puckar. Jag ska försöka vila lite på förmiddagen, för i eftermiddag sen bär det av till utvecklingssamtal, det allra första för Frida i nya skolan. Det vill säga jag ska inte med och samtala, jag ska bara skjutsa. Hämtar Fästmön efter jobbet 13.30. Nästa stopp på vägen blir Jerrys jobb klockan 14.15. Under tiden de är på samtal sitter jag i bilen och läser med filten omkring mig.

Eftersom Anna har fått TVÅ (2) paket – det ena måste hämtas – skjutsar vi ut dem till Förorten. På så vis kan Jerry hämta Elias i skaplig tid från fritids och Anna och jag kan äta soppa (fjärtsoppa?)  tillsammans med Slaktar-Pojken. Vi ska väl komplettera nåt också till hushållet så att han inte svälter ihjäl till söndag när vi återvänder. Tänkte köpa nåt riktigt nyttigt från den här hyllan i affären.

Närå Johan, du behöver inte vara orolig. Jag bara fotade dem för att de har så vackra färger!

                                                                                                                                                              På tal om att svälta ihjäl så undrar jag om Anna är rädd för det… Hon hade rejäl lunchmat med pastasallad med sig igår till jobbet och sen kokade jag ju min vitaminkickande soppa igår kväll. Det värsta var att soppan kickade igång nånting annat också. Utan att bli alltför… plump..? äcklisch..? kan jag meddela att det INTE var roligt att LYFTA på täckena. Då kanske du förstår vad som skedde där under. I vart fall blev jag förvånad när jag lyfte blicken från boken igår kväll och upptäckte… en matlåda ovanpå en av sovrumsgarderoberna!

Jag undrar om Anna tror att hon ska svälta ihjäl under natten?

                                                                                                                                                     Förutom soppan ska du veta att vi firade Kanelballens Kanelbullens Dag igår några dagar i efterskott. När vi stegade in på ICA Heidan för att köpa mjölk och grovt bröd till den übernyttiga soppan doftade det nämligen starkt och härligt av kanel. Och bullarna bara låg där och var alldeles varma…

De små nyttiga livskvalitetshöjande kakorna hade jag inhandlat tidigare på dan, men kanelbullarna, som var varma, kunde vi inte motstå att inhandla på ICA Heidan.

                                                                                                                                                                Anna var mer intresserad av att sitta vid datorn och greja än att fika, så detta kanske förklarar matlådan i sovrummet? Hon sparade ifall hon skulle bli sugen mitt i natten?

Mer intresserad av att datorisera än fika? Eller kanske bara, som det står på t-shirten, BLYG?

Read Full Post »