Distingsmarknad i Uppsala

Ett inlägg om en marknad.

---

 

När jag var barn nere i Östergyllen skenade vi ofta på marknad. Alla marknader där nere som var värda att gå på hölls sommartid. Sen jag blev vuxen och flyttade till Uppsala har jag fått nya marknadstider. Dels är det Höstmarknad i oktober, dels Distingsmarknad i februari.

Den 2 och 3 februari hålls Distingsmarknad i Uppsala för sexhundraelfte året… Som vanligt hålls marknaden på Vaksala torg. Förra året kunde jag inte besöka den eftersom jag arbetade på annan ort. I år ska jag gå dit med Fästmön i morgon, är det tänkt.

Det brukar inte bli så mycket handlat. Möjligen godisremmar och strumpor. Men i höstas köpte jag strumpor på marknaden och de var inte så bra. Jag har i vart fall inget behov av att fylla på mitt strumplager, så i år nöjer jag mig nog med att titta och njuta av doften av brända mandlar. Brända mandlar, som jag inte gillar att äta. Och tyvärr brukar den underbara doften vara uppblandad med cigarrettrök. En del bara måste röka i folksamlingar. Snacka om att inte visa hänsyn! UFF!

Folksamlingar generellt sett är inget jag estimerar heller. Däremot är det roligt att utsätta sig för prövningar. Anna har för övrigt ett ärende i centrum som hon gärna vill få gjort före lunch, så jag försöker hänger med på bussen. Mellan klockan nio och 18 är marknaden öppen, fast det är ju bra att gå dit innan det mörknar. Sen måste jag hem och ladda för tisdagförmiddagens övning.

Åtta par strumpor köpte jag på Höstmarknaden.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En eftermiddag på Sivia torg: Frusen, illamående och snaggad

Ett hurvet inlägg.

---

 

Frusen om näbben.

Nä, i eftermiddags mådde jag inte alls bra. Jag tror att jag har jobbat för hårt med min redigering, för jag började må riktigt illa. Men jag åkte in till stan eftersom jag ju skulle möta Fästmön efter jobbet, gå på marknad och få håret klippt.

Det var riktigt kyligt och vi frös som två pingviner om näbbarna hyndor. Mitt illamående blev inte heller bättre av bussresan in till stan, åksjuk som jag är. Dessutom blev jag yrslig och trodde allvarligt att jag skulle falla ihop. Fast sånt gör ju inte jag. Och Anna kom rådigt på att jag kanske inte hade ätit så mycket. Nej just det.

Anna frös också.

Vi fick helt enkelt gå och fika. På Sivia torg. Ja, torg som torg. Vi skulle ju vara på Vaksala torg, men det var till Sivia torg vi sökte oss hela eftermiddagen. Det blev premiärbesök på Café Dwell där vi tog var sin kaffe och liten <== sant!) nötkaka. Mycket gott och mycket bra pris!

Värmda och stärkta av kaffe och kaka traskade vi tillbaka till marknaden. Det bästa var doften av brända mandlar, det sämsta lukten av rök. Varför måste en del bara röka i folksamlingar? Mitt illamående blev inte precis bättre av stanken.

Det roligaste var att glo på folk. Vi är ju inte precis stadda vid kassa nån av oss, men att glo är gratis – på såväl folk som fä. En del smärre fynd gjorde vi emellertid på marknaden. Det blev lite marknadsgodis i form av nougatkarameller och remmar. Och så köpte vi strumpor – åtta par var à 50 spänn skallen. Nu har jag strumpor ett långt tag framöver!

Mina åtta par strumpor.

 

Nysnaggad.

Därpå vände vi åter mot Sivia torg. Jag skulle ju faktiskt träffa M och trimmern. Det var underbart skönt att bli snaggad och faktum är att det gjorde susen mot såväl illamående som yrsel också!

Det här är den bästa och mest lättskötta frisyr jag nånsin har haft. Jag behöver bara tvätta håret ett par gånger i veckan – övriga dar sköljer jag igenom det i duschen eller bara drar fuktiga händer genom det. När det är nytvättat har jag lite klegg i det – ungefär en enkronestor klick av nåt genomskinligt. Svårare än så är det inte!

Men inte var vi redo att lämna Sivia torg efter klippningen! Vi slank in på ”Luckan” och åt var sin pizza. Nu är mina hushållspengar – ja, nästan alla mina pengar – snart slut. Vilken tur att jag får hela 9 900 kronor  av a-kassan om typ tre veckor. Tjolahopp, liksom! Vad ska jag göra med alla dem???

Bussen hem gjorde mig illamående igen. Jag har nog fått ebola. Minst. Det är tur att vi inte är några partytjejer utan höll oss till vatten (Anna) respektive mjölk (jag). I kväll blir det Dicte, veckans nya höjdpunkt på TV4. Marknadsgodiset får ligga kvar i påsen för min del. Urrrrppppp….

Vi är varken ballerinor eller partytjejer. Tur att det finns handböcker för sånt ifall vi ändrar oss.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nu vatt dä kväller…

Ett inlägg om en dag som sa: Svisch!

Plötsligt blev det kväll. Eller kväller som en av de där roliga rumpnissarna säger i Ronja Rövardotter när h*n får en hatt över sig. Den scenen genererade ett redigt flatskratt från mig.

Rumpnissa?

Nej jag skrev RUMPNISSE!!! Pucko…

Äkta rumpnisse.

Fästmön var iväg och tränade och kom sen hem, rosig om kinderna och med klara problem att gå. Den idrotten, den idrotten. Själv hann jag inte med nån promenad längre än till Tokerian, via soprummet.

Dagen har svischat förbi, helt klart. Jag kokade soppa på en spik pulver och det blev till en riktigt smakrik västkustsoppa. Till det serverade jag grovt bröd respektive knäckebröd med ost, rökt räkost samt grönsaker (tomat, gurka, paprika – inspirerad av mästerkockan i läderstövlarna gympadojorna daladräkten i helgen). En slät kopp kaffe avrundade måltiden innan det var dags att frakta Anna till äldreboendet.

Själv satte jag mig efter skjutsningen vid datorn och sökte några jobb. Därefter duschade jag och tvättade håret, som hade blivit jätteskitigt. Måste vara presentabel i morgon förmiddag – även om det är svårt. Det blir en tur in till stan då. Bland annat ska jag inhandla present till en familjemedlem som har födelsedag nästa vecka. Jag har några idéer, men dessa kan ändras på grund av utbud. Vidare är det höstmarknad här på Vaksala torg och kanske blir det en tur där bland brända mandlar, t-shirtar med snuskiga tryck och gapiga försäljare.

På onsdag ska jag göra två flugor på smällen: dels ska jag träffa vännen P, dels ska vi åka till min förra arbetsplats och luncha! Jag har längtat ihjäl mig efter Wanwisas kycklingspett med jordnötssås!!! Hoppas förstås också få träffa några före detta kollegor. Tänk att det har gått över två månader sen vi sågs…

Vad har du för dig i veckan??? Du vet ju att jag gillar att ha koll på dig, så skriv gärna en rad!

Livet är kort.

Read Full Post »

Ute (totalt) på marknaden

Fästmön och jag stack neråt Vaksala torg vid 13.30-tiden för att kolla in årets Distingsmarknad. Det är därför jag sitter här vid datorn nu och tuggar på sötsliskigt godis.

Vi lyckades faktiskt få en parkeringsplats hyfsat nära och det var tur! Det är nämligen SNORHALT ute och verkligen INTE sandat överallt. Vaksala torg var som en enda knögglig isbana… Skitdåligt! Detta fick till följd att vi halkade fram mellan stånden. Stånden, för resten, var det ingen ordning på. De stod lite här och var, ingen symmetri eller planering för fem öre. Nej, man skulle ha låtit Kickorna planera det hela så hade det blivit så bra så.

Det fanns emellertid en hel del att titta på. Både i stånden och sånt som gick på två ben. Som vanligt var vi snyggast och alla andra såg inte kloka ut. Fast värst var nog Sofia, hon såg plastig ut och dessutom var hon skamligt billig…

Sofia – plastig och skamligt billig.

                                                                                                                                                        Att det var sexhundranionde gången det hölls Distingsmarknad här märktes tydligt på en del… original. Man får verkligen träningsvärk i öronen när man går förbi vissa knallar…

Men faktum är att vi ändå njöt av den typiska marknadsdoften av brända mandlar trots att vi frös och jag var yr. Det var som om hela jorden snurrade – vilket den ju gör, men jag vet inte om gemene man känner av det..? – och det kan INTE ha berott på Llaphroaig-fudgen vi provsmakade. Alltså duuuu… Nåt godare har inte JAG smakat på de senaste elva åren, typ! Naturligtvis handlade vi lite sån fudge och killen vi köpte av sa glatt när vi gick:

Vi ses i morrn!

Var vi så uppenbara?..

Vi storfyndade också strumpor – 14 par för 100 pix, så vi tog sju par var. Nu klarar vi oss ett tag…

Annas lite mer färgglada par till vänster, mina i gråskala till höger.

                                                                                                                                                     Efter diverse provsmakningar blev det läge för nåt med lite mer substans och sen var ju Kickorna kaffesugna också. Vi traskade över gatan till Kvarnen, en av Uppsalas otaliga gallerior. Där bjöd Anna på briemackor och hett kaffe innan vi traskade in och ut i några affärer, bland annat Oil & Vinegar, en härlig presentaffär, och Kvarnen Bok & Papper, en sån där hederlig gammal bok- och pappershandel som man kan flanera runt i i evighet amen. Kvarnen-besöket avslutades med att jag lämnade in mammas och mitt Lotto – för att upptäcka att vi faktiskt vunnit hela 25 kronor i lördags!

Så halkade vi tillbaka till Clark Kent* för vidare färd till Annas jobb där en irriterande unge försökte springa i vägen för Clark. Ingen skada skedd, dock, men man undrar om barn får lära sig nån form av trafikvett nånstans, hemma eller i skolan… Det tror jag inte.

Lite trist att komma hem till en mörk lägenhet, men Minsta Prinsessan kom samtidigt och hälsade som den väluppfostrade lilla flicka hon är. Fast det blev ju inte mindre trist när jag satte mig vid datorn och upptäckte att ytterligare ett nej på ett jobb hade trillat in i mejlboxen. Därför tycker jag att jag kan trösta mig med marknadsgodis, för jag orkar inte gråta idag. Jag orkar bara inte.

                                                                                                                                                         *Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »