Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘gym’

Ett sagolikt inlägg. Äh, jag bara skojar!


 

Papper med z

Godnattsaga? (Med tanke på att det står zzzz…)

Jorå! Jag är väldigt tacksam att den gångna natten skänkte mig mer sömn än den innan. Faktum är att jag kunde somna, trots att tvätteriverksamheten startade igår kväll klockan 22.45. (Vilket påminner mig om att jag nu måste kontakta BRF-ordföranden för att framföra klagomål. För vilken gång i ordningen jag gör detta vet jag inte – jag har tappat räkningen. Så är det hos oss. Tyvärr.)

Det har varit en fullspäckad dag med mycket jobb, varierande arbetsuppgifter, chefskontakter, avstämningar och jag vet inte allt. Jag började lay outa en beskrivning, men får lägga den på tillfällig is till förmån för en akut berättelse som måste textgranskas under morgondagen. Ibland undrar jag vad jag håller på med… Och det finns det visst en och annan övrig person som gör också, har jag förstått. Jag ger därför de(n) nyfikna en liten hint vink via bilden här ovan…

Efter jobbet mellanlandade jag i New Village för att sen kuska ut till gymmet i Förorten. ÄH, JAG BARA SKOJAR! Jag tror aldrig att nån lär få se mig på nåt gym. Nä, jag hörde talas om två familjemedlemmar som skulle äta pizza, så jag bjöd in mig själv. Och inte blev det bara pizza heller, utan dessutom dessert i form av friterad camembert med hjortronsylt och glass. Jag är så mätt att magen står i åtta hörn nu… Tack, Fästmön, för middagen! 

Detta bildspel kräver JavaScript.


På grund av denna enorma mättnad
ska jag ta en liten promenad (med vattenkanna först och telefon sen – till skillnad från vissa restauranggäster telefonerar jag helst privat och hemmavid). Klockan 21 bänkar jag mig framför TV:n för att se mötet mellan Lars och Leif.

Ha en go kväll!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om sin nya bekantskap Foursquare.


Tofflan goes sociala medier!
Eller nej, goes EVEN MORE sociala medier! Bloggat har jag gjort i fyra år, på Twitter har jag funnits sen… 2010? Nu testar jag Foursquare. (Och nej, på Fejan finns jag inte, bäst att tillägga!)

Foursquare logga
Tofflan nätverkar numera på Foursquare.


Vad är Foursqare då?
Tja, jag reggade mig idag, så jag har knappt hunnit testa. Man kan säga att det är en sorts Gowalla, för den som känner till det. Gowalla köptes ju sedermera upp av Fejan och las ner förra året.

Foursquare skapades 2009 i USA, förstås. Det är en sorts socialt nätverk, baserat på lokalisering. Alltså man anger var man befinner sig i världen. Genom att göra detta kan man såväl få som ge tips om ställen att besöka. En av grundarna, Dennis Crowley, skapade som del av sin avhandling ett liknande nätverk, Dodgeball. Detta köptes av Google 2005 – och las ner fyra år senare.

Idag har Foursquare 20 miljoner användare (siffran är från april 2012). Hälften av användarna finns utanför USA.

Precis som med Twitter, till exempel, kan man använda både dator och smartphone-app när man använder Foursquare. Fast eftersom man använder mobilen kan man lägga in nya ställen genom att använda dess GPS-funktion. När man checkar in i Foursquare eller får en badge, till exempel, kan man alltid pinga detta på Twitter och Fejan – om man vill. Man kan få ganska roliga utmärkelser, till exempel bli Mayor (ungefär borgmästare) på ett ställe om man är den som har checkat in där flest gånger under en viss period.

foursquare-badges
Några Foursquarebadges.


Men vad ska man ha Foursquare till?
Tja, särskilt användbart är det om man säljer varor eller tjänster, skulle jag tro. Det tar inte så mycket tid i anspråk att sköta Foursquare för det egna företaget, men det kan ge ganska bra utdelning. Det kan räcka med att man lägger in några enkla tips, till exempel var man hittar parkeringsplatser, men du kan också lägga in erbjudanden.

Nöjda kunder ju är för det mesta ganska lojala. Foursquare bygger lite på detta att kunderna går in på vissa affärer/ställen – och kommer tillbaka. För på Foursquare kan användarna förstås lämna omdömen. Skriva några rader, gilla eller ogilla, kanske lägga upp en bild. Användarna kan lägga till vänner från sina kontakter på till exempel Fejan eller Twitter och på så vis sprids deras omdömen om affärer, restauranger, gym – tja, kort sagt de ställen användarna besöker och checkar in på.

Jag ska testa att vara Foursquareanvändare ett tag för att kolla om det dels är nånting för mig som privatperson, dels för min arbetsplats. Jag har checkat in två gånger idag på min arbetsplats och jag har dessutom lagt till en ny plats på kartan, Thaistället där jag lunchade. To be continued…


Livet är kort.

Read Full Post »

Den här dagen har det varit möten precis hela tiden. Först när jag kom hem kunde jag gå på toaletten – då hade jag behövt gå sen tolvtiden… Men var lugn, ingen olycka skedde.

På förmiddagen hade jag en ganska lång dragning för prefekten på institution 2 om kommunikationsarbete rent allmänt och vad jag kan erbjuda. Han antecknade – och vet du, han skriver så fint! Han har en sån otroligt vacker handstil att jag blir grön av avund!

E och jag gick… nej, E gick och jag försökte gå normalt till nya lunchstället sen. Där var det packat med folk och en lång kö. Men vi stod ut. Lite svårt att just stå för mig, men från och med i morgon ska jag ju ha två kryckor att luta mig mot. Den pajiga hälen värkte och gjorde ont och jag kände mig inte riktigt med i skallen. Sus och brus, liksom. Passade på att vila blicken på en underskön hylla med många orangefina paket!

Många orangefina paket.


Det blev en trevlig lunchstund
även om E var väldigt trött. För tillfället är E ensam med två barn, mak*n är utomlands på tjänsteresa. Kvällen innan h*n skulle resa upptäcktes det att plånboken var borta… H*n hade tappat den på bussen och som tur var fanns den inlämnad! Men man kan ju undra lite varför Hittegodset, eller vad nu UL:s avdelning för detta heter, inte kontaktade ägaren  – legitimation etc fanns ju i plånboken. Jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig att det tappas så vaaansinnigt många plånböcker på bussen att det skulle bli otroooligt jobbigt för personalen att ringa ägarna. Det hade varit en helt annan sak om det var typ halsdukar, menar jag.

Tillbaka på jobbet igen var det dags för nästa möte. Lika viktigt och intressant som förmiddagens möte! Och hur det nu kom sig blev jag medbjuden på go-fika till min gamla avdelning. Där hade det festats rejält, noterade jag…

Glas, glas, glas…


Det visade sig
att jag råkade hamna i en avtackningsfika! En före detta kollega till mig har fått nytt jobb (ett jobb som även jag har sökt, men inte hört nånting från arbetsgivaren – as usual). Jag tror att det blir jättebra för ex-kollegan att få prova på nåt nytt! En fin knapp fick h*n av fru Chef2 också…

Synnerligen passande…


M bjöd på vinbärspaj
och äppelpaj och det serverades riktigt bryggkaffe. Ååå, så gott! Jag skrattade lite på vägen hem när jag hamnade bakom den här bilen med den passande bokstavskombinationen i registreringsnumret…

En PAJ-bil.


Men innan jag åkte hem
väntade jag på telefonsamtal från min läkarmottagning. Klockan 15.30 skulle nån ringa därifrån. Klockan 16 kom samtalet. Den här gången pratade vi mest häl och jag har fått en läkartid på måndag eftermiddag, för nu behöver jag nåt smärtstillande samt även kortisonsalva. Sköterskan förstod att jag hade fått eksem, en typisk stressreaktion. Jag har inte heller idag fått nåt besked och detta pratade vi också om en stund.

Jag hade precis kommit hem och tryckt på min fasta telefon när den ringde från skyddat nummer.

Jaha, då var det Stor Bokstav på provsvaret…

for det genast genom hjärnan.

Men det var det inte! Det var en synnerligen god vän som ringde för att ge mig lite goda råd, peppning och erbjuda diverse tjänster.

Jag har gjort förmiddagsmacka till i morgon. Den ätes efter jag har hållit i en one-to-one-kurs för en forskare om personlig hemsida. Men faktum är att jag är lite hungrig i skrivande stund. Dessvärre hinner jag nog inte äta nånting, för jag ska strax ge mig iväg och plocka upp vännen Mie från gymmet för vidare färd till hennes hem där en krycka väntar på mig.

Vilka snälla, snälla människor det finns!

Jag hoppas att Fästmön orkar telefonera en stund med mig när jag kommer hem! Det känns inte så kul att ha förlovningsdag på varsitt håll, men vi ska ju fira lite nästa vecka, efter hennes maratonjobbarhelg…


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår kväll, efter att ha värmt på lite mat till kvällen, tagit rätt på tvätt, duschat och bloggat, erbjöd jag mig att åka och hämta Fästmön från jobbet. Det var även Annas första dag efter fyra veckors semester och jag gissade att hon var trött efter arbetspasset. Hon blev glad och tacksam när jag erbjöd mig, så jag åkte dit vid 20-tiden.

Gymnastik, sport, idrott = INTE min grej!


Jag satt väl i bilen
ungefär en kvart medan Anna jobbade klart och klädde om. Under den tiden – och nu ljuger jag inte! – passerade åtta personer som antingen promenerade med viftande armar eller joggade. Men hallå! Har alla blivit hurbullar, eller???

Tro nu inte att jag fick dåligt samvete eller nåt. Jag är fullt medveten om att jag behöver gå ner i vikt. Banta. Men jag lär gå ner en del automatiskt framöver, så nån bantning blir inte aktuell förrän jag har tillfrisknat. Fast jag började redan igår med att försöka äta vettigare.

På morgonen får jag bara ner kaffe och yoghurt med müsli när jag går upp så tidigt som tio över sex. Men då är jag hungrig när det ska förmiddagsfikas på jobbet vid halv tio, tio. Därför gjorde jag iordning en macka med ost och paprika, på grovt bröd, igår. Nu blev det inget fika, utan jag smaskade mest framför datorn. Men ändå. Mackan gjorde att jag klarade mig till lunchen, runt klockan tolv.

Till lunch åt jag vegetarisk paj och sallad med fetaostdressing. Nyttigt så det förslår. Och som sagt, igår kväll blev det en uppvärmd, liten portion makaroner och två korvskivor. Fast när jag hade sett alla hurtbullar och skjutsat hem Anna blev jag lite sugen på nåt. Då åkte två KitKat-chokladbitar ner i svalget.

Nej, bra på att äta bra är jag INTE, men jag har börjat tänka och försöka äta bättre. Där stannar det sen. Nån joggning eller några raska promenader med armar vevande som väderkvarnsvingar tänker jag inte göra, träna på gym – no way, José! Men lite, lite funderar jag på att gå och simma igen och ta med mig somliga små från Himlen… Jag funderar, alltså. Funderar…


Livet är kort.

Read Full Post »

En brittisk studie visar att det är svårt att gå ner i vikt med hjälp av primärvården. Forskare har jämfört olika kommersiella metoder med de metoder den brittiska motsvarigheten till vår primärvård erbjuder.

Totalt deltog 740 överviktiga eller feta (Vad är skillnaden??? Jag tror att det handlar om kiloövervikten, men är osäker.) att testa olika viktminskningsprogram under tolv veckor. En grupp fick gratiskuponger för att träna på gym tolv gånger. Brittisk primärvård erbjöd tolv enskilda samtal med personal som var specialutbildad. I Sverige skulle vanligen primärvården erbjuda liknande fast i grupp.


Detta buksvin med buken hängande över linningen skulle behöva ta tag krafttag för att gå ner i vikt. Fästmön fotade – och det är ett tag sen, magen är inte direkt mindre…

                                                                                                                                                       Resultaten talar för sig själva: Viktväktarnas program gav mest viktminskning, 4,4 kilo, medan primärvårdens program gav en viktminskning på endast 1,4 kilo. Ett år senare visade alla program viktminskning utom primärvården. Primärvårdens program var också sämst när det gäller fysisk aktivitet.

Nu är jag medveten om att detta gäller Storbritannien och dess primärvård, men med tanke på att svensk primärvård uppenbarligen erbjuder liknande program kanske man bör tänka om och snegla på exempelvis Viktväktarna. Vad har Viktväktarna som är så bra och som gör metoden så effektiv?

Read Full Post »

Melodifestivalen 2011. Finalen i Globen

Ja inte får jag se många av låtarna jag hade hoppats på i Melodifestivalens svenska final lördagen den 12 mars i kväll. Nu gäller det att vi väljer en låt som är så pass bra att vi åtminstone kan kvala in oss för att vara med och tävla.

Uppdaterat: Dagens Nyheter har låtit en expertpanel bestående av barn uttala sig om kvällens final, låtar och artister. Rolig och underhållande artikel!

Uppdaterat: Självaste nyhetschefen på lokalblaskan, Roger Berglund, har skrivit en alldeles lysande krönika om fördomar kring hur vi svenskar röstar i Melodifestivalen! Tyvärr ligger krönikan inte på hemsidan, men däremot Rippe hittade krönikan på hemsidan härRoger Berglunds lite mer seriösa recension av finalisterna finns här. Tråkigt. Lite intressant är det ändå att nyhetschefen ägnar sig åt Melodifestivalsskriverier! Kan ju förklara att han inte svarar på nyhetstips – han har inte tid, alltså. (MIN fördom.)

Uppdaterat: Så var det dags! Vem ska representera Sverige i Melodifestivalen 2011 i Tyskland??? Ja, innan vi får veta det tramsar programledarna med lite inledningssång ovanpå Globen. Låt oss säga att 50 procent av dem kan sjunga, resten inte…

Det verkar vara full fart på publiken inne i Globen och förhoppningsvis får vi som inte är där en stunds underhållning. Det hela inleds med en Teletubbies-dans av sällan skådat slag. Så skratta får vi i alla fall…

Här är lördagens kvällens startfält:

  1. In the Club
    Upphovsmän: Fredrik Boström, Peter Boström, Danny Saucedo
    Artist: Danny Saucedo
    Dannys brorsa var i Globen, liksom familjen Reinfeldt. Men innan Danny Boy fick komma in på scenen skulle det tramsas – som vanligt. Det är fortfarande inte roligt. F*N VILKEN DANSLÅTT!!! Om inte den här vinner, då… Otrolig närvaro på scenen. Danny gillar det här! Och jag gillar Danny!!!
  2. Spring för livet
    Upphovsmän: Sara Varga, Fredrik Boström
    Artist: Sara Varga
    Då var det Mamma Varga som blev snabbintervjuad. Sen tramsades det. ORKA! Rösten är lika svag som tidigare och brister nästan i början. OK, låten har ett budskap, men nej nej! Det hör inte hemma i det här sammanhanget. Jag blir bara trött. Det känns amatörmässigt. Inget händer på scenen.
  3. Oh My God!
    Upphovsman: Daniel Karlsson
    Artist: The Moniker
    Ingen moscha eller broscha här, utan en fotbollskille. Sport. Nej tack. Sen kommer då Gula Gubben in. Och nej. Det är fortfarande konstigt och Di Leva-varning. Fast i gult och utan hår. Blä!
  4. 7 Days And 7 Nights
    Upphovsman: Brolle
    Artist: Brolle
    Lill-Brolles fascha – med gul slips. Sen kommer Brolle. Han sjunger OK, men låten är urtrist. Och så står han bredbent och vevar och smajlar in i kameran. Nej tack!
  5. E det fel på mej
    Upphovsmän: Pontus Assarsson, Thomas G:son, Jörgen Ringqvist, Daniel Barkman
    Artist: Linda Bengtzing
    Barndomskompis vid mikrofonen. Fast lite roligt var det med Rickards ”Linda Bensin”. Den här tjejen är inte bara som en irriterande fluga – överallt och upp- och ner och bak- och fram – hon har svårt att komma ihåg texten också… Och andas högt och ljudligt. Fartig låt men GAH! vilken trams-text! Inte konstigt att Linda glömmer bort den då och då… Och det hon har på sig… Nej, nej! Gula Gubbens kvinnliga motsvarighet?!
  6. Leaving Home
    Upphovsmän: Jojo Borg Larsson, Nicke Borg, Fredrik Thomander, Anders Wikström
    Artist: Nicke Borg
    Artistens svåger vid miken. Men varför, VARFÖR ska man låtsas sjunga på amerikanska, nasalt och eländigt? Det är ju en europeisk tävling. Inget händer på scenen heller. Uttalet är bedrövligt. Nej skickar vi den här snubben har till och med tyskarna bättre engelskuttal!.. Det händer inget på scenen heller. Han bara står och går. Urtrist!
  7. Me And My Drum
    Upphovsmän: Teron Beal, Patrik Magnusson, Johan Ramström, Swingfly
    Artist: Swingfly
    Swinglys kvinna och barn – och en gigantisk handväska. Ungen målade läpparna som värsta schlagerfjollan! 😀 Charmpoäng! Men sen undrar jag om själva Swingfly har svamp i underlivet. Varför han står och håller sig mellan benen hela tiden. Den här låten passar inte alls här. Konstig. Möjligen att den passar på ett gym – ett ställe där jag aldrig skulle sätta min fot! 😛
  8. I’m In Love
    Upphovsmän: Irini Michas, Peter Boström, Thomas G:son, Bobby Ljunggren
    Artist: Sanna Nielsen
    Pappa Nielsen skröt över sin dotter på halländska, tror jag. En rätt typisk schlager. Lite intetsägande. Och artisten bara står och går, ungerfär som Nicke Borg. Fast Sanna har då mörkskär klänning. Nej, trist framförande, låten halvseg. Kommer liksom inte igång nån gång.
  9. The King
    Upphovsmän: Fredrik Kempe, Peter Kvint
    Artist: The Playtones
    En fru på småländska vid mikrofonen. Sen kommer Konstiga Klubben. Eller Blåa Boysen. Med rosa skjortor. Nej fy, varken fina att se på eller att lyssna till. Den här typen av låt hör inte heller hemma i detta sammanhang. Och vad har flygvärdinnorna för funktion???
  10. Popular
    Upphovsman: Fredrik Kempe
    Artist: Eric Saade
    Erics upptäckare vid mikrofonen. Nasal manlig sång med Lili & Susie-sång. En kille som är väldigt medveten om sin utstrålning. Och dansfjams. Glaskrosset är bara fruktansvärt. Men, en god två detta. För Danny ska ju vinna! 😛

Mellanspelet med diverse artister var nästan kvällens bästa musikaliska inslag – trots Christers källarröst.

Internationella juryn, elva länder, inledde röstningen. Gula Gubben (The Moniker) tog genast ledningen. Oroväckande… Sen kom de två favoriterna ikapp – med Sanna Nielsen emellan sig. Ingen kan väl på allvar gilla Gula Gubben?!  OCH DANNY GÅR UPP I LEDNINGEN! YES! En stund… Eric Saade och han turas om att leda. Efter röstningen leder Eric följd av Danny och Sanna.

Så kom det info om att sms-röstarna fått konstiga svar… Varför ska det vara nåt röst-strul VARJE gång? Tröttsamt!

Tänk om vi hade skickat hårdrockarna i stället för Anna Bergendahl förra året… Riktigt härligt att lyssna på! Fast… hårdrocksballader ÄR ju inte schlager…

Svenska folket… 1,3 miljoner röster har kommit in och en massa miljoner har kommit in till Radiohjälpen. BRA gjort! Men… Sen rösterna… Det börjar bra och några av de svagaste låtarna får minst poäng. Sanna fick inte så många röster, men hamnar i ledning. The Moniker… Nu står det mellan Danny och Eric… Eric Saade vann – se min gissning nedan. Inte oväntat alltså. Jag tycker att han ska dra upp sina byxor och borsta tänderna – kolla så han har slarvat och bara borstat framtänderna!!!

Min favorit är Danny. Min kvalificerade gissning är att Eric Saade vinner. Men som svenska folket röstar (det vill säga bort i tok) vet man ju aldrig hur det slutar…) Hur som helst hoppas jag kunna liveblogga som vanligt!

Läs även andra bloggares åsikter om Mina favoritbloggare i Melodifestivalsammanhang är förstås Jerry och Jontas!

Read Full Post »

Läser en intressant artikel idag i lokalblaskan med rubriken Skryt dig lycklig på Facebook. Själv finns jag ju inte på Facebook, men har naturligtvis övervägt att ta steget även dit. Emellertid har jag inte hittat nåt eller några bra SKÄL till att göra det, så till dess att jag gör det är det bloggen och bloggen enbart som gäller för mig.

Men åter till artikeln! För även om jag inte finns på Fejan är jag ju nyfiken! Artikelskribenten Anna Hellberg menar att

[…] Det går alldeles utmärkt att använda den sociala nätverkssajten Facebook för att designa ett bättre jag – och bli sedd. […]

Enligt artikelskribenten läggs det ut stylade bilder, foton av lyckade semestrar, strålande barn och kompisgäng. Folk delar intressanta nyheter, you tube-klipp och favoritlåtar. Och det är väl bra och trevligt. Eller? Nja, så odelat positiv är inte Anna Hellberg. Hon menar man kan använda Fejan för att ge en bättre bild av sig. En bild som kanske INTE RIKTIGT stämmer med verkligheten. Detta grundar hon på socialogen Martin Bergs forskning. Han hävdar nämligen att

[…] På Facebook ger man en bättre, mer fördelaktig bild av sig själv än i den analoga verkligheten. Kommunikation på nätet sker utan att vi behöver visa upp vårt fysiska jag och det är fritt fram att överdriva sin egen förträfflighet. Men man ska komma ihåg att det som visas upp är oftast socialt accepterade beteenden […]

Och i stället för att skriva att man inte orkar gå iväg till gymmet skriver man kanske

Hemma efter ett tufft träningspass.

Men att framställa sig själv i en bättre dager är inte nåt vi bara gör på Facebook, tydligen. Fast kanske är det enklare på Fejan därför att vi inte behöver visa upp oss hur vi EGENTLIGEN ser ut. Martin Berg säger:

[…] Vi behöver inte visa upp vårt fysiska jag, ingen ser att jag sitter i morgonrock i en ostädad lägenhet och tycker synd om mig själv. I det verkliga mötet med människor avslöjar däremot kroppsspråket och vårt tonfall hur vi mår. […]

Olika generationer använder Facebook på olika sätt. Många yngre använder Fejan för att

[…] peppa sig med skryt […]

enligt artikeln, medan en äldre generation kan ha ett annat förhållningssätt – även om det självklart finns exhibitionister även bland dessa!..

Men på Facebook har alla chansen att visa sitt eget, personliga varumärke. Här hittar man bekanta från förr – och viktiga kontakter för livet som det är just nu. Och sociala medier är en utmärkt kanal att visa vad man kan, menar Martin Berg. Kommentarer från vänner ger en kick – men den som möts av tystnad känner sig säkert rätt ensam och värdo.

Facebook utvecklades i USA och där är det fortfarande så att de flesta kommentarer är positiva och uppmuntrande. Hur är det här? Är vi snälla eller är vi negativa och kritiska i våra kommentarer? Personligen, när jag kommenterar på folks bloggar, är jag nog mest snäll – om det är nån jag känner. Har jag helt motsatt åsikt än min bloggande vän väljer jag nog hellre att inte kommentera – eller att skriva ett inlägg om ämnet på min egen blogg. Fegt, kanske..?

I vart fall är alla dessa reflektioner över självet och vilka vi är ett typiskt tecken för vår tid, menar Martin Berg. Många drabbas till och med av uppdateringsångest, nåt som psykologen Anna Kåver fått erfara. Hon har träffat på många nätmissbrukare som tillbringar nästan all vaken tid framför datorn. Och gränserna suddas hela tiden ut. En känsla av intimitet sprids, men det kan vara en skenbar sådan. Anna Kåver säger:

[…] Att uttrycka sig gränslöst eller utge sig för någon man inte är på bloggar, twitter eller facebook är riskfyllt och inbjuder till att bli utnyttjad, kränkt och mobbad. Du öppnar dig då för negativa reaktioner som inte är lätta att hantera på egen hand […]

Nu finns det till och med en diagnos för uppdateringssjukan, SUA, Social Update Anxiety. Denna sjukdom drabbas man av när livet kretsar helt kring Facebook. Symtomen är, enligt beteendevetaren Nina Jansdotter:

  • ständiga uppdateringar och funderingar kring vad man ska skriva
  • rastlöshet och till och med ångest när man inte är inloggad
  • Facebook tar tid från familjen och vänner i verkliga livet

Låter ju rysligt förskräckligt och negativt! Men Nina Jansdotter säger också:

[…] Samtidigt kan man bli mer medvetet närvarande i sitt eget liv om man sätter ord på sina handlingar. Om jag skriver ”nu dricker jag en kopp grönt te ” måste jag verkligen känna efter hur det känns att dricka den där koppen. […]

Och Nina Jansdotter tror INTE att det är realistiskt att helt stänga av sig från Facebook eftersom man hamnar utanför då. Dessutom har jag hört att det ju inte går att stänga av sig från Fejan. Medlemskapet är på livstid.

Personligen är jag medveten om att jag bloggar alldeles för mycket. Men bloggandet har flera syften för mig som jag faktiskt rättfärdigar det med:

  • jag skriver min subjektiva berättelse om mitt liv
  • jag kan ösa ur självömkanspåsen och sen förhoppningsvis gå vidare med en lättare packning (att blogga är gratis, det är inte en psykolog…)
  • jag tränar mitt skrivande
  • jag reflekterar över mitt eget beteende vilket gör att jag förhoppningsvis utvecklas
  • jag får nya vänner
  • jag får nya fiender
  • jag lär mig en massa

…med mera… Men det TAR väldigt mycket tid att blogga. För tillfället råkar jag emellertid ha rätt gott om den varan…

Hur använder DU Facebook och bloggandet???? Och förskönar du dig själv och din familj och ditt liv rent allmänt?

Read Full Post »