Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘grannfakultet’

Är det nån som vet hur okul det är att vara arbetslös? Ja, jag vet. Det finns inte nåt kul med det. Du har ingen inkomst (a-kassa är ingen inkomst, det är en försäkring som du inte kan överleva på), du har inte samma möjligheter i samhället som dem med jobb, du har inget socialt liv för du träffar varken kollegor eller vänner (vännerna försvinner eller så skäms du för att träffa vännerna och isolerar dig) med mera med mera.

Jag kan ärligt säga att det var många gånger jag övervägde att göra slut på mitt liv under de år jag var utan jobb. Den som inte har varit där kan inte heller föreställa sig hur det känns när till exempel snälla och välmenande människor skickar dig bokpaket – och så har du inte ens mat för dan. Jorå, så var det några gånger. Men det var väldigt pinsamt att tillstå när det skedde. Och tro inte att jag inte är tacksam för alla fina och bra böcker jag har fått. Men böcker går inte att äta.

Den desperation jag många gånger kände när min situation bara blev svartare och svartare visste nästan inga gränser. Men jag hade – och har! – en familj omkring mig och det har varit/är guld värt! (Även om jag inte kan äta dem heller… 😉 ) Fästmön har troget stått vid min sida hela tiden – till skillnad från så kallade vänner som vände mig ryggen – en del från dag ett, andra under helvetesresans gång.

Den här påsen med bröd fick jag av en arbetskamrat på grannfakulteten, med betoning på kamrat, till min förra arbetsplats. Den överlevde jag på en helg.


Jag skrattar inte alls,
jag gråter nästan, när jag läser om den desperation en arbetslös 56-årig man från Österrike kände. Mannen sågade av sin ena fot. Enligt rubriken i Dagens Nyheter var det för att slippa jobba. Men hans arbetsförmåga skulle utredas av arbetsförmedlingen. Jag har svårt att tro att man då sågar av sin fot för att slippa, SLIPPA!, arbeta. Snarare ser jag det som en mycket desperat handling av en mycket olycklig människa.

Det jag vill säga med det här inlägget är att det inte kostar dig så mycket att höra av dig till en vän som är arbetslös. Bjud över på middag eller fika, föreslå en promenad eller nån annan aktivitet som är gratis. Det betyder mycket mer än du kanske kan gissa att få äta nåt när man är hungrig.

Read Full Post »

Den… eh… tomma dagen..? Nej, halva den försvann i ett nafs! Jag bestämde mig för att gå på ett intressant möte. Sen gjorde jag som jag brukar göra, pratade för mycket och höll på att ta över showen. Måste träna på att lägga band på mig. Men det är så svårt när jag blir engagerad! I vart fall fick jag både beröm och belöning i form av kanellängdsbit och en Marianne-karamell.

Tog en fika innan jag ställde mig att jobba med en sökordslista och en sändlista. Däremellan hade jag mejlkontakt med en konsult angående en utbildning som jag planerar att anordna för institutionen. Bara det att den inte blir av förrän i maj – och då har ju jag slutat här. 😦 Tuffa puckar, men vem vet, jag kanske dyker upp ändå bara för att jag är intresserad.

Lunchen blev sen idag. Tänkte nästan ta bilen och åka iväg nånstans, men det fick bli skrivbordsfrallor från Syltan i stället. Trodde jag. På vägen dit träffade jag ett trevligt gäng som jag slog följe med. Det blev därför inte alls nån skrivbordslunch!

På vägen tillbaka träffade jag fru Chef2 och föll i extas över hennes mössa. Titta, visst är den väl läcker?! En äkta Davy Crockett-mössa med svans och allt! Vad han som gett namn till mössan är för en figur kan du läsa här! 

Läcker va?


Jag inser att jag har min pappas gener,
för jag vill gärna dra i svansen. Pappa var likadan. Kvinnor och tjejer förbannade honom många gånger, för så snart han såg någon med hästsvans eller flätor var han framme och drog i dem. Idag skulle säkert anarkafeministerna anklaga pappa för grov sexism, men faktum är att det mer än en naturlig reflex. Jag kände också av den idag! Hade fru Chef2 haft den på huvudet vete tusan om jag hade kunnat behärska mig. Observera dock att jag avhåller mig från att rycka i vissa svansar såsom råttsvansar. Dem låter jag helst bli.

Nästa stopp på vägen ut från Syltan blev Lisbeth och M, två före detta kollegor som jag gillar stenhårt. Jag lovade att snart komma på besök, bland annat för att se på L på deras grannfakultets nya rum, men också för att fika. Förstås. Blev så glad för Lisbeth noterade att jag hade en blå tröja på mig, min nya, och inte en svart!

Två frallor och kaffe blev det till lunch. Det kan tyckas lite, men Fästmön gjorde broccolisoppa igår och det finns kvar av den. Det blir finfin middag för en Toffla i kväll! Kanske köper nåt grovt bröd till också, jag måste ju ändå stanna vid ICA Heidan och handla andra förnödenheter.

Nu är det dags att göra nytta för månadspengen. Vem vet, jag kanske köper en röd tröja för nästa lön..? Eller en grön..? Men aldrig en gul, för gult är, som bekant fult. Lika fult som turkost. Fast turkost är ju inte en färg utan en skitful nyans… 😦

Read Full Post »

Av nån anledning kändes det liiite som om vi skulle fira igår kväll. Så jag skrapade ihop några slantar (tack, mamma!) och så drog vi ner på stan. Den übersnälla Lena på grannfakulteten har så många gånger talat sig varm om ett ställe som heter Gary’s. Eftersom vi ville prova nåt nytt styrde vi kosan dit.


En ny bekantskap, Gary’s!


En otroligt snygg inredning mötte Fästmön och mig!
Svart och vitt tilltalar mig mycket, det blir aldrig omodernt! De svarta borden tillsammans med vita väggar och vita ”skinn-stolar” var supersnyggt. Stolarna var dessutom väldigt bekväma – till och med mamma skulle sitta bra i dem! Kohudslamporna var lite roliga och utgjorde pricken över i:et. Tyvärr fick jag ingen bra bild på lamporna, men den här bilden på Anna tycker jag blev fin!


Anna väntar med spänning på maten. 


Kartan på väggen var den som visade inriktning på maten.
Vi bestämde oss för att köra rubbet, det vill säga en trerätters.  Menyn såg helt enkelt så spännande ut! Det jag möjligen kunde sakna var nån vegetarisk rätt, men å andra sidan är detta en BBQ-krog och ett steakhouse… Den som vill ha köttfritt väljer en annan restaurang.


Amerika visade inriktning på maten.


Anna valde cheesesticks till förrätt och jag nachos. Båda fick vi dipsåser till som smakade… divine! Otroligt gott och vällagat!


Fantastiska dipsåser! 


Mina nachos var dessutom knapriga. Mycket goda! De kändes liksom mer… äkta än dem man köper på påse på affären…


Knapriga nachos i närbild. 


Till förrätten tog vi var sin fatöl.
Det skulle vi nog ha valt till huvudrätten också, för den visade sig vara ganska het med sina små bitar av pepparfrukter… Men det blev ett glas rött till. Ja inte ett att dela på utan var sitt, förstås. Och så vatten. Vatten är viktigt!


Vatten är alltid bra. 


Vi valde båda fajitas till huvudrätt,
Anna med biff, jag med kyckling. Köttet, tillsammans med de heta grönsakerna, serverades ur roliga små gjutjärnspannor som var rykande heta. Maten smakade lika gott som den var trevligt ”presenterad”!


Maten serverades ur gjutjärnspannor på bordet. 


Dessert blev det också.
Anna valde en helt djävulusisk chokladkaka – det mäktigaste jag har smakat, tror jag. Ja, för jag var ju framme med min dessertgaffel och norpade en bit! Själv njöt jag av en underbar limecheesecake med spännande sylt och limemarinerade hallon till. Svart kaffe rundade av det hela.


En underbar limecheesecake njöt jag av. 


Om jag säger att vi rullade från Gary’s med magar trinda
som värsta gravidmagar är det ingen underdrift. Vi blev båda väldigt mätta. Portionerna var rikliga och jag kunde faktiskt inte äta upp hela huvudrätten, inte Anna heller. Men hit går vi helt klart igen! Prisvärt, gott och fint upplagd mat!

Det som drar ner slutbetyget lite var servicen. Först glömde servitören att servera oss vårt vin till huvudrätten. Vi hade valt var sitt glas rött. Och när han serverade höll han för etiketten på flaskan, så jag är inte säker på att det var det vin vi hade valt. Men det var gott! Vid avdukningen efter huvudrätten tog servitören ut Annas prylar, medan han glömde mina. Han fick nämligen besök av en bekant vid bardisken…

Men, men… Gary’s får, om inte högsta så, högt betyg, för maten var det bästa jag har ätit på länge!

Read Full Post »

Årets sista dag. Som många bloggare och andra skribenter tittar jag förstås i min backspegel på det gångna året…

I backspegeln…

  • Januari. Jag var både glad och ledsen. Glad för att antalet bloggläsare passerade 200 000 i slutet av månaden. Och mer glad för att Rippe började berätta sin story för mig. Ledsen på grund av alla nej på sökta tjänster som tycktes trilla in en masse.
  • Februari. Det var vinter förra vintern, på riktigt! Slaktar-Pojken fyllde 20 år! Det var 25 år sen Olof Palme mördades och vi som var lite vuxna då glömmer nog aldrig den dan – oavsett politisk hemvist! Jag fick en massa gratisprover från Korres som jag testade och njöt av! Härligt! Och så träffade jag Hortellskan och fick låna ett jättepussel!
  • Mars. Det konstaterades att svinvaccinet gav narkolepsi och jag var skitarg för att landstingen bara uppmande till masshysteri massvaccinering utan att informera om eventuella biverkningar och risker. Jag körde en massa bildgåtor på bloggen och fick på så vis flera nya bekantskaper!
  • April. Den Mest Älskade Fästmön och jag har våra födelsedagar den här månaden. Flabborna, det vill säga vi två, var på stan en lördag bara så där (Anna hade semester) och vi var så otroligt lyckliga just den där dan! I början på månaden fick vi veta vilka personer som hamnar på våra nya sedlar i Sverige. En hög Röda Kors-chef döms för att ha tagit från de fattiga för att ge till de rika… i sin egen familj.
  • Maj. Elias lärde sig cykla! Jag fick en talgoxefamilj som hyrde in sig på min balkong. Vi förberedde inför Storasysters student, men hann ändå flabba åt herr Deskmedul på Tokerian… Och jag blev en bokbytarkuf
  • Juni. Linn tog studenten och jag blev bloggprisad av Maria Engelwinge.
  • Juli. Mamma fyllde år och det gjorde även Elias. Jag hämtade hit mamma och hon var här några veckor på sommaren. Jag lyckades fixa nånting att göra till hösten.
  • Augusti. Anna och jag fick några dars semester i samband med Pride. Vi träffade fru Hatt med man samt Nillan med sin Anna och Nillan marinerade oss. I samma veva blev vi AIK:are och jag fick troligen ett gallstensanfall på lördagskvällen efter paraden. Min extramamma Gunilla Lindberg gick bort. Anna och jag hade vår första bio-dejt och såg Kyss mig.
  • September. Jag fick äntligen nåt vettigt att göra om dagarna! Gunilla begravdes min första arbetsdag och jag var modig nog att delta på begravningen i sällskap med mig själv, medan före detta kollegor och före detta vänner gick i samlad trupp. Ja, det gjorde jävligt ont att vara utanför!
  • Oktober. Frida fyllde 17 år. Jag köpte två par jeans – det var inte igår jag köpte kläder, liksom… Anledningen var att jag vann 2 000 kronor på Lotto tillsammans med mamma. Min handledare slutade i mitten på månaden och jag blev lovad ett vikariat. Äntligen skulle jag få en inkomst – fast det kom ju ingen lön förrän i november.
  • November. Jag fick ett tvåmånader långt vikariat på världens bästa arbetsplats. Men Tjänsten får jag inte. Vikariatet förlängs dock till och med januari 2012. Jag gick på middag hos Magnus och Eva-Lena.
  • December. Linn fyllde 19 år. Mamma kom hit en vecka före jul och stannar till den 9 januari. Strax före nyår hade vi en liten mini-släktträff. Jag fick en jättejulkorg av några kollegor på grannfakulteten före jul.

Jag har säkert glömt maaassor av viktiga händelser, men detta var några smakprov. Hur har ditt 2011 varit???

Read Full Post »