Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘galenskaper’

Ett vårdande inlägg.


 

Besök i vården kan vara… utmattande, jobbiga, behagliga, ledsamma, glada… Men gemensamt för just mina besök i vården är att jag blir trött. Idag bestämde jag mig för att fylla på med lite galenskaper och intryck i andra hand. Eller second hand, som vi säger på svenska.

På vägen hem från vårdbesöket svängde jag in till Återbruket. Återbruket flyttade för ett tag sen från en plats ganska nära där jag bor till en plats en bra bit bort från mitt hem. Har man bil är det emellertid lätt att ta sig till den nya affären, som ligger i Boländerna här i Uppsala. Affären känns luftig och rymlig, men böckerna står fortfarande inte i bokstavsordning, skyltningen är åt skogen och personalen… underlig. Jag stegade fram till disken och bad nästan om ursäkt att jag störde tre pladdrande personal med en prisfråga: jag ville veta vad EN bok kostade. En personal talade om att priserna var skyltade och så började h*n rabbla ett mantra. Jag avbröt och sa att befintlig skylt inte uppgav priset på EN bok, bara paketpris om man vill köpa fem eller fler böcker. Personalen började rabbla sitt mantra igen. Jag gick därifrån. När jag sen skulle betala frågade jag en annan personal om styckepriset på böcker, en hel hög ville jag inte köpa. Jag fick betala fem kronor styck för två inbundna böcker med skyddsomslag och i fint skick!

Från Återbruket följde också en söt liten vas med blåklint på med hem samt en brittisk pryl till Fästmön på skoj. Jag stannade en stund framför en Billy rödbrun bokhylla med glasdörrar. Hundra spänn skulle de ha för den… Den var lite skavd på ena gaveln samt på ett hyllplans kant, men för att ha böcker i var den definitivt värd en hundring. Den fick då stå kvar, för en hundring är ändå en hundring när man inte uppbär lön…

Innan jag for hem svängde jag över gamla E4:an till Myrorna i Boländerna också – jag var ju så nära. Äldste bonussonen jobbade där i höstas, men är nu tillbaka inne i stan. Det gick att besöka stället ändå. Personalen är trevlig och hälsar på alla kunder. Det är ordning bland sakerna och böckerna står i bokstavsordning. Ingenting fick följa med hem därifrån, men jag provsatt en skrivbordsstol. Priset var hundra kronor och stolen i bra skick, dessvärre inte vickbar. Jag får allt fortsätta sitta vackert i min trasiga ett tag till.

Hemma igen och trött som jag vet inte vad… Det blev uppvärmt kaffe, TVÅ kanelbullar och en skrapad Trissnitlott. Tänkte vila, men grannen började borra… Messade ett grattis på namnsdagen till yngsta bonusdottern. Sen messade jag hennes mamma om toalettbesök och annat. Trodde jag. Sms:et gick till Frida… Ja, ja, jag SKA försöka vila lite. Annars vet jag inte vad jag skriver här.

Här är några bilder från mina second hand-besök idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Nu var det ytterligt länge sen jag gjorde en tur i omvärlden – tror du, ja! Jag kollar faktiskt runt rätt bra och framför allt varje dag. Men ibland vill det sig inte när det gäller att samla ihop galenskaperna och allt det andra runt omkring. Idag gör jag ett försök!

  • La Camilla har förlovat sig! Jepp! Efter blott 24 timmars bekantskap, enligt Expressen, förlovade sig Camilla Henemark med 28 år yngre Amanda. En ganska rejäl åldersskillnad som åtminstone får mig att fundera lite. Men jag är inte den som är den och dessutom har jag sett ett TV-program om unga personer som blir kära i ”grannies”, så… (Fästmöns favoritprogram!) Enligt min gamla skolkompis Magnus Alexander Bard är emellertid Amanda ”väldigt, väldigt cool”. Camilla själv säger att hon blir stöttad av sin unga fästmö. Låter ju tryggt på ålderns höst, men Camilla är blott 48 år! Och faran för lårbenshalsbrott torde inte vara akut.
  • Danny och Gina varnade. Men hallå! Nu har 100 procent av duon som ska programleda Melodifestivalen 2013 hävt ur sig konstigheter. En av dem har hyllat en tvivelaktig författare och liknat Israel vid Hitler. Nu har den andra gastat om ”svartingar” på en film på Youtube. Båda två i paret (ja, Språkrådet, jag vidhåller att man bara kan vara två i ett par!) är för övrigt barn till invandrare. Hur tänkte dessa myndiga barn, tro? Eller tänkte de inte? Dags för Sveriges Television att göra lite mer än varna, tycker jag – byt ut!
  • Ett nej räcker inte. Det är inte bara Språkrådet som har konstiga förklaringar av ord. Tingsrätten i Värmland har friat en man från våldtäkt – trots att kvinnan han våldtog sa nej. NEJ! Tre bokstäver (utropstecknet är mitt). Dessutom försökte hon hålla ihop benen. Nån annan som inte förstår vad hon menade???
  • Lesbiska par behandlas sämre. Runt om i landet har de verksamheter som ansvarar för sina invånares hälso- och sjukvård en hel del lustigheter för sig. Lägg ner! Hela landstingssystemet är föråldrat och passar inte dagens samhälle. Mer hur som helst… När det gäller behandling av barnlösa par särbehandlas lesbiska par. Det kan handla om att partnern till den blivande mamman inte får vara äldre än 38 år, medan mannen i ett heteroförhållande får vara 56 (Gotland). Eller att en insemination kostar 300 pix för ett heteropar och 3 000 för ett lesbiskt par (Östergötland). Vård på lika villkor, eller? My black ass!!! Jag tycker att ingen i ett förhållande där man försöker få barn ska vara för gammal. Punkt.
  • Hotades per sms – och död räv. Man kan tro att det är rena Gudfadernland i Metropolen Byhålan! En man har anmält att han känt sig hotad per sms. Dessutom har nån lämnat en död räv utanför hans lägenhetsdörr i ett loftgångshus. Uppenbarligen har den som hotar inte sett Gudfadernman hotar inte med en död räv i loftgången utan med ett hästhuvud i sängen, juh!


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag på förmiddagen var det en synnerligen motvillig Fästmö på besök här. Hon ville inte kliva ur sängen och hon ville inte åka och jobba.

Offerkoftan åkte på direkt. Jag hade dukat fram rostbröd, men frågade ändå om hon ville ha grovt bröd.

Nehej du! Du har ju bara dukat fram vitt bröd, så.

Jag spillde yoghurt på hennes bordstablett. Hon vek upp kanten.

Varför viker du upp kanten?

undrade jag.

Jamen du säger ju att det här bordet inte tål blöta fläckar och jag vill inte få skulden för att det blir en fläck här nu.

Till frukosten skulle vi läsa lokalblaskan. Jag frågade vilken del Anna ville ha, om hon ville ha första delen idag eftersom hon började med del två igår.

Ja ge mig nån del bara. Jag tar det lilla jag får… Tänk inte på mig!..

Och så där höll vi på i ett par timmar – OCH SKOJADE!!! Tonen kan vara ganska rå oss emellan, nämligen. Jag tycker för övrigt att hon är så söt i sina stödstrumpor, en riktig liten pudding!

Snigga spiror, va? (Anna godkände att jag tog bilden och jag tror att hon förutsatte att den skulle hamna på en blogg nära dig.)


Är det nån
som kan få mig att skratta när livet känns som mörkast så är det Anna! Det finns tillfällen när jag har skrattat åt hennes galenskaper att jag har varit tvungen att köra in på en parkering och stanna bilen!

Nånting som jag bara har hintat om här är det galleri av alter egon vi båda har. Fryntlige Herrn fick du ju se på bild igår. Men för dig som missade detta kommer här en favorit i repris:

Fryntlige Herrn.


Några av Annas
andra alter egon är Spanaren och Strykaren. Och så har vi ju Sören Snigg… Spanaren dyker ofta upp oanmäld, vanligen när vi är ute bland folk. En gång tittade han fram när vi var på Jysk och handlade.

Spanaren gnider Buddhas mage.


Strykaren brukar titta fram
när vi går på utställningar. Då stryyyker han väl valda kroppsdelar mot Petite Moi…

Sören Snigg har jag inte riktigt grepp om, men han är kompis med Kreeester, det vill säga ett av mina alter egon. Kreeester pratar långsamt, med utdragna vokaler och flåsig röst som om han… ja, du fattar. Och nån gång kommer en presentation av dessa två, jag lovar.

Den här dagen har varit mörk och regnig från det vi klev upp. Jag gissar att folk är iväg och firar sina fäder idag.  Även min pappa hade förresten alter egon. Vaglice var ett av dem…

Vaglice och Dälly, det vill säga pappa och vår hund Nellie. 


Jag tror att pappa skrattar
uppe från sin himmel när han ser den här bilden! Namnet Vaglice (uttalas: Vaglis) fick han av mig och FEM för att han så ofta hade vaglar i ögonen. När han var Vaglice var han iklädd den stora, bruna pälsen, gärna ryssmössan till och på nederdelen, ett par åtsmitande tränkabrallor på sina smala ben. En riktigt tjusig karl, med andra ord.

Det var svårt att få pappa att se seriös ut på bild, men här är en fin bild på honom, tycker jag.

Pappa från 1947, 20 år gammal. Rejält avmagrad efter kriget.


Nu ska jag tända ett ljus
vid en av bilderna av min pappa. Och det blir ingen av de två ovanstående utan bilden av honom som jag minns att han såg ut den sista gången vi sågs.

Pappa fotad av Henrik Gedda nån gång på 2000-talets början.


Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagseftermiddag och jag omvärldsspanar efter intressanta nyheter, galenskaper och annat. Har nyss talat med mamma i telefonen och från och med mitten av december ska äldreboendets restaurang i huset mitt emot inte längre servera mat på helger. Hon vet inte hur hon ska få mat då. Detta är Sverige, 2011. (Mamma bor 30 mil här ifrån så jag kan inte åka över med mat.)

På tal om telefon… (Jag försöker läsa en artikel på DN:s hemsida, men irriteras alltmer av att sidan laddar långsamt OCH en annons från Telia med Per Holknecht poppar upp! SUCK!) Fasta telefoner är nåt som försvinner allt mer. I alla fall på jobbet. Det menar en forskare i Uppsala som har undersökt hur vi i jobbet kommunicerar med andra. Det är mejl och mobiltelefoni som gäller, men chatt vinner mark när vi är trötta på överfulla inboxar och störande telefoner.

Att säga om det fasta telefonabonnemanget är faktiskt nåt jag seriöst överväger – för att spara pengar. Telia vet att ta betalt för… tja, vadå? Vad är det mina abonnemangsavgifter går till, egentligen?

Folk i gemen tycks emellertid ha otroligt gott om pengar. Så gott att polisen vittnar om att folk under den här helgen, när det varit löning, har legat i drivor. Aspackade. Fylla, fylla. Är det roligt att slänga pengar på att bli så full att du hamnar i en hög… bestående av fulla människor? Man behöver ju inte fundera länge i alla fall för att inse varför alla fyllisar inte har pengar sen, efter alla lönehelger. (Men för den som är fyllis finns det visst alltid pengar till alkohol.)


Snart ligger inte bara fyllisar i drivor utan även tompavor. I snödrivor. Suck… Vet inte vad som är mest tröttsamt – fyllisar eller snö…

                                                                                                                                                         Människor är inte bara fulla, de är galna också. En pappa i Linköping var ute och gick med sitt barn i barnvagn när en okänd kvinna försökte stjäla ungen. Men hallå! Vem vill frivilligt stjäla ett barn?* Skämt åsido, vilken fruktansvärd upplevelse. Kvinnan anses inte vara psykiskt stabil. Det var väl The Understatement of the Year, eller..? Det är ju så här det blir när psykiskt sjuka inte får den hjälp de behöver! Sverige, 2011, var det ja…

Humorlösa är en del. Grannar, framför allt. Och många fattade inte att den sura lappen undertecknad Grannen var reklam från Rix FM. Radiokanalen tvingas nu be om ursäkt. Be om ursäkt??? VA??? Nä, folk, läs: grannar, har sannerligen ingen humor (eller självinsikt).


Åter är det bevisat att grannar är humorlösa. För en gångs skull tycker jag att reklamen var rolig och bra!

                                                                                                                                                              Själv funderar jag på att fly från omvärlden och in en biosalong. Tintin – datoranimerad i 3D – lockar som 17. Och en biobiljett fick jag gratis från ”jobbet” i veckan som gick. Hoppas att Fästmön hänger på i morgon!

                                                                                                                                                     *Humorlösa bör inte läsa meningen efter kolonet: Jag kan tipsa om en eller annan skitunge som hon kan stjäla i stället. OBS! Skämt!

Read Full Post »

Jag har skrivit om det förr, fackförbundet SKTF och dess  namnbyte till Vision- fast det borde ha blivit Dimsyn. Facket, som sätter snarskank för sig själv och sina medlemmar. Och man fortsätter att överträffa sig själv – i dumhet.

Den här gången är det tidningen Vision, min facktidning, vars chefredaktör stoppade kritiska artiklar om fackets 75-årsfest i Stockholms stadshus. Många medier rapporterade om festen – och att den hade kostat fyra miljoner kronor. På tidningen Visions hemsida skrev man om kritiken. Men några kritiska artiklar fick inte publiceras i det första numret av den nya tidningen. Chefredaktören satte stopp för det.

Till min andra facktidning, Journalisten, har chefredaktören sagt att beslutet att stoppa ariklarna var ett för att

värna tidningen

Men han vill inte förklara varför mer än att han tycker att kritiken gjorts på för lösa grunder.

SKTF, Dimsyn Vision är ett av de fack som idag tappar medlemmar. Ett sätt att möta detta är namnbytet, tror facket. Personligen tycker jag inte att det är konstigt med medlemstappet och jag tycker dessutom att det krävs betydligt mer för att möta det än ett namnbyte. Det handlar om trovärdighet. Trovärdighet. (Om jag säger det två gånger kanske nån hör???) Just detta har mitt fack väldigt dåligt av. Men hur kan det bli annat när man motarbetar sig själv i domstol, stoppar kritiska artiklar och jag vet inte mer vilka galenskaper man sysslar med. Hantera och lös problemen i stället för att byta namn. Och flumma om gladare måndagar. Det hjälper liksom inte.

Read Full Post »