Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Framtidsstafetten’

Nej, jag hade inte tänkt att skriva nån årskrönika. Men jag är ju på bättringsvägen och nu ska jag göra ett försök att beskriva 2012 – Tofflans år.

 


Jag önskar alla läsare ett riktigt gott 2013! Men glöm inte bort att livet kan vara  kort.

 

Annonser

Read Full Post »

Torsdagsmorgon och som alltid presenterar jag en lista över veckans höjdpunkter (Juli) respektive lågvattenmärken (Februari). Så här är det enligt mig:

Juli


Februari

Read Full Post »

Oj oj, i morse var det trögt att komma upp! Inte för att jag inte längtar till jobbet utan för att jag var jättetrött. Att kliva upp tio minuter över sex är ingen höjdare då. De veckor jag sover ensam ställer jag mobilen på alarm klockan 6.10 som hängslen – och som livrem ställer jag klockradion på 6.30. I morse glömde jag stänga av alarmet på klockradion. När jag upptäckte det hade den stått och spelat hårdrock i fyra minuter… Gissar att jag blir ännu mer populär i omgivningarna… 😳 Men man måste ändå erkänna att jag är ett litet pikant inslag i somligas tillvaro och att jag onekligen sätter färg på den..

Och somliga ska vara glada att här inte förekommer sena fester eller annat sånt,

sade hon till tröst.

Den här fina orange blomman sätter färg på min egen tillvaro just nu.


Jag var varm när jag vaknade.
Det är en sorts tryckande värme ute. Inte riktigt klart. Termometern visade bara 15 grader. Så det är ganska OK att jobba. Jag har behaglig temperatur på kontoret, det är förstås styrt efter om det nån befinner sig i rummet – precis som takarmaturen. Dessutom pratar våra hissar småländska. Snacka om sci-fi-känsla ibland…

Det börjar bli tomt på jobbet. Gissar att det inte är många själar i tjänst den här veckan. Ännu färre lär det bli nästa vecka, min sista arbetsvecka på ett tag. Jag kan inte fatta det, att jag får fyra veckor ledigt med semesterersättning och lön – och sen får jag komma tillbaka och jobba igen!!!

Idag blir det som vanligt lite webberier. Vi har folk som ska prata i Almedalen i eftermiddag och om detta och lite annat ska vi publicera ett par texter på våra hemsidor. Efter lunch hoppas jag att jag har en intervju med en av labb-cheferna – det är tredje försöket. Detta blir nog den sista intervjun jag gör före semestern. Jag ska jobba vidare med startsidan och sammanställningen av vad som behövs göras etc också. Så nog finns det jobb, alltid! Och det är jag självklart glad för. Inspirationen jag får av arbetet här påminner om den här blomman, snudd på en asfaltsblomma…

Snudd på en asfaltsblomma.


Med krämporna är det sisådär idag.
Jag tror att det är därför jag känner mig så trött. Hälen gör lite ont idag också och jag tror att det är för att jag inte använde inläggen i hemmatofflorna igår kväll. Hur som helst tänker jag leva vidare – till somligas förtret. Men då skulle ni höra volymen inne i bilen när jag kör… Sätter färg på tillvaron, verkligen…

En fundering till sist: det verkar som om tramsinläggen här typ Päronsplittgåtor är de mest lästa och inte de inlägg som är mer seriösa och viktiga, till exempel det inlägg som är en del av Framtidsstafetten.  Jag tycker att det är lite synd. Skriver jag så tråkigt??? Tyvärr skriver jag inte för läsarna utan för att jag vill skriva, för att jag har ett behov av att skriva. Därför minskar antalet tramsinlägg framöver, liksom inläggen om somliga som tillhör den personliga sfären. När jag skriver vill jag skriva ”allt” och det passar sig inte i vissa sammanhang. Då tystnar jag. I övrigt fortsätter jag att skriva – elakt och vasst om tokigt och slugt – i en blogg nära dig!

Read Full Post »

Nä, jag orkar inte skriva om vädret, fast lite, dårå. Visst är det konstigt? Idag kring lunchtid kunde vi sitta på Fästmöns balle* i lite olika konstellationer. Men sen blåste det upp och mulnade på och när Anna och jag åkte till ICA Solen för att handla kom det några regnstänk. Jag skjutsade hem Anna och hennes kassar och åkte sen hem till New Village – där det var soligt och varmt. Och där jag fick mig ett gott skratt. Tyvärr fanns det ingen möjlighet för mig att dokumentera Eländet, så även om jag skulle beskriva det skulle ingen tro på mig. Jag skrattade så jag tjöt, kan jag meddela. Men du får inte veta varför utan kan i stället kolla på den här bekräftelsen medan jag lugnar ner mig lite mellan skrattsalvorna som just återvände vid blotta tanken:

Hotell är bokat för Annas och min semester – fyra dar på Pride i Stockholm!


I fredags var det registrerat att min tjänst förlängs.
Jag har jobb september månad ut. Så då slog jag på stort och la in om lite semester. Fyra veckor totalt, blir det. Sen kan detta förändras om det kommer andra saker emellan, men det får vi ta då i såna fall. Jag ringde mamma och vi har nu för miljonte gången pratat om hur det ska bli i sommar. Jag åker ner till henne en fredag och stannar till söndagen när vi åker upp hit. Mamma stannar här en vecka och jag skjutsar hem henne söndag eller måndag och åker tillbaka hit på tisdagen. Då firar vi födelsedag för en i familjen och dan därpå åker ju Anna och jag till Pride. Snacka om att komma hem, packa om och vända…

I kväll åt jag middag bestående av choklad och chips kallskuren kalkonpastrami, mimosasallad, grovt bröd och Brieost. Gav mig på ett samtal till kära sysslingen, men det hade jag inget för. Jag avskyr verkligen telefonsvarartjänster – mest för att jag tror att folk skiter i att lyssna av dem. Ingen ringer nämligen nånsin tillbaka. Slängde mig i fåtöljen och glodde på Enid, njöt av att höra regnet smattra mot taket – och sen kom solen fram igen. Då mejlade jag mammakusinen B som har födelsedag idag, unga jäntan! Grattis!!! Tog väl inte många minuter så kom det svar! Ibland är det suveränt med mejl!!!

I kväll klockan 21.55 på SvT 1 är det premiär för en isländsk kriminalserie, Häxans tid. Det blir fyra delar och det tycker jag är alldeles lagom långt. Men nu vet jag inte om jag ska titta eller vänta tills Anna och jag kan se inspelningen på DVD tillsammans i stället… Beslut, beslut. Jag borde faktiskt göra mig klar för sänggång. Alarmet går på 6.10 i morgon bitti, så…

Och, ja just det… Du kollar väl in Framtidsstafetten, kanske finns nån du känner som har deltagit i den… I alla fall finns där många andra skribenter som faktiskt är bra!


*Fästmöns balle = Annas balkong

Read Full Post »

Jag fick den stora äran och förtroendet att delta i Framtidsstafetten. Följ länken och klicka på rubriken över bilden på mig på Framtidsstafettens sida – om du har missat att läsa inlägget här på bloggen!

Men du… Kolla in vad de andra gästbloggarna skriver också! Riktigt intressanta saker!!!

Read Full Post »

Det är när man har fyllt tant som en del mer seriösa tankar smyger sig in i ens hjärna. Inte för att jag precis har varit oseriös i 50 år, men att fylla 50 är att vara mer än halvvägs till graven. Bara tio år till 60 och 15 år till pension. Om det nu finns några pengar kvar till såna som mig… Vem vet, jag kanske tillhör gruppen som måste jobba tills jag är minst 70 och stupar på min post..? Fast å andra sidan kanske jorden har gått under och då behöver jag ju inte bry mig om varken pension eller pengar.

Tofflan som tant redan tio år före födseln. Bilden är manipulerad av mig själv.


För tre år sen befann jag mig
i den djupaste förtvivlan, i svart misär, i helvetet, tyckte jag. Det var ytterst sköra trådar som höll mig vid liv. Men Fästmön, som var en av dem som höll i dessa trådar, är inte nån person som ger upp hur lätt som helst. Hon håller i tråden än idag. Och idag har jag inga tankar på att ge upp livet, det som är en gåva till oss alla.

Det senaste året har det hänt en hel del bra saker i mitt liv. En grej som tillhör kategorin Bra skeenden är den fantastiska arbetsplats jag har förmånen att få gå till varje vardag – ett tag till, vad jag vet. Jag arbetar i en oerhört stimulerande och intellektuell miljö, bland forskare och doktorander som jobbar med frågor som berör oss alla. Frågor som

Vad innebär människans påverkan på miljön för framtiden?

och

Hur ska vi minska de farliga utsläppen vid såväl lantbruket som vid transporter av det lantbruket producerar?

och

Hur klarar vi den framtida livsmedelsförsörjningen när så många människor svälter idag och det ändå finns ett matsvinn?

Jaa, när man läser de här frågorna och verkligen tar in dem skulle man kunna bli djupt deprimerad… Men depression är det sista jag ser hos dessa unga män och kvinnor som drivs av denna, för mig så gott som omöjliga ekvation:

Hur ska vi på bästa sätt ta vara på det vi har? 

Idag vet vi ju vad vi har, men om morgondagen kan man sia. Eller forska. För så klart att prognoser är viktiga när man jobbar med frågor som mat, miljö och befolkning. Och det är dessa saker ”mina” forskare och doktorander jobbar med. Med ett driv och ett engagemang som är enormt! Som icke-forskare i den här miljön är det rent omöjligt att inte påverkas av energin…

Det är omöjligt att inte påverkas av energin här.


Jag säger ofta till dem
att de inte inser hur många fantastiska saker de faktiskt gör för framtiden, för de är själva så förbenat blygsamma. Hade jag varit en av dem hade jag skrutit tills jag hade spruckit, typ. Men det ligger i min roll som kommunikatör att skryta åt dem. Att lyfta fram dem. Att visa allt bra de gör idag och för framtiden. Och framför allt, att de ger tanter som mig ett hopp om att det finns en framtid därför att det redan nu existerar smarta människor som vill åstadkomma bra saker så att vi övriga dödliga kan leva ett tag till.

Nej, idag är jag inte så sugen på att dö. Jag vill leva ett tag till. Det är därför jag lägger mig under kniven, kanske redan i sommar, för att i höst förhoppningsvis få fortsätta att tillbringa vardagarna – ända till pensionen – med dessa

miljömuppar,

som en del skulle säga.

Hjältar, 

skulle jag säga.


Detta är ett inlägg i Framtidsstafetten, initierad av 
Framtidskommissionen och projektledd av Twingly. Läs gärna mer och hitta övriga inlägg i bloggstafetten på http://www.framtidskommissionen.se/gastbloggare/

Read Full Post »

Jag såg ett Twitter om Framtidsstafetten och läser mer hos Bloggvärldsbloggen eftersom jag blev nyfiken!  Vad jag förstår har Framtidsstafetten kommit till på initiativ av Framtidskommissionen och det är Twingly som sköter det hela.

Initiativtagare.


Framtidsstafetten handlar om framtidens samhällsutmaningar 2020
och ännu längre fram i tiden. Det första inlägget kommer i slutet av den här veckan, vad jag förstår, och består av ett blogginlägg av Anne-Marie Körling med titeln Den bästa av framtidsvärldar. Stafetten i sig pågår fram till nyår. Syftet med det hela är att lyfta fram nya röster, inte bara de sedvanliga politiska knastertorra stämmorna. (Nåja, det gäller ju inte alla politiker, men…)

Twingly, som numera även har annekterat Bloggportalen, sköter alltså det hela. Det blir stora och små bloggar som normalt kanske inte hörs i politiken. Twingly väljer de bloggar de tycker är intressanta och vill gärna lyfta fram många olika perspektiv.

Twingly gör urvalet.


Den som vill tipsa om lämpliga bloggare
 som skriver inlägg i stafetten kan göra det via Anton på Bloggvärldsbloggen! För att Framtidskommissionen ska länka till inläggen får texten inte bryta mot Regeringskansliets netikett. Det är bara inlägg särskilt skrivna för Framtidsstafetten som kan komma ifråga.

Read Full Post »