Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘apparat’

Ett fruktvärt inlägg.


 

När man är sjuk ska man få lite bonus, tycker jag. Jag ärtade hasade iväg till Tokerian tidigare. Det tog två timmar att förbereda mig för det, en halvtimme att handla och två timmar att vila efteråt, ungefär. Den sista matpengen från mamma la jag på sånt som jag tycker att vi behöver nu när vi hela tiden mår illa och har svårt att få i oss nåt. Till exempel… hallon…

Hallon

Meh… vänta nu! De här är ju till en viss ANNAN dag! Låt bli!


Ja det fick bli hallonkvarg
som passar diabetikern – utan tillsatt socker men med mycket protein och lågt kolhydratinnehåll.

Hallonkvarg utan tillsatt socker

Jorå, jag tog en liten slick också och det smakade… strävt. Men hallon och gott!


När det gäller den vårdande delen 
är Den Som är Mest Sjuk idag ju familjens utbildade. Blodsockret får hon kolla själv, jag kan möjligen bistå med att hämta apparaten (den ligger alltid i fel rum) och smeka feberhet panna, för jag har nålskräck och svimmar av blod. Sen kan jag i stället skiva ett gigantiskt, saftigt äpple i stavar som är lättare att tugga när käkmusklerna också är drabbade av infektionen.

Äppelstavar

Äppelstavarna fick plats i min lilla äppleskål.


Detta gav mig tillfälle att inredningsstajla också 
genom att lägga de tre ytterligare inhandlade äpplena i min STORA äppleskål som jag fyndade för 30 kronor för nån månad sen på Erikshjälpen.

Tre äpplen i min äppelskål

Även min matchande STORA äppelskål kom fram.


Till mig själv då?
Ja jag hittade en ask röda vindruvor på extrapris. Nu tänker jag inte vräka i mig alla på en gång, men en och annan blir det.

Röda vindruvor

På extrapris till mig själv.


Fast jag är inte helst säker på 
att denna FRUKTstund har nån större BÄRighet. En del är ju bara oförbätterligt sjuka…

 Sicko

Sicko.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om mobiltelefoni.


 

Frank och Francis

Inga fårskallar.

Massor av svenskar är missnöjda med sina mobilabonnemang. Det tredje kvartalet i år ökade antalet ärenden hos oberoende konsumentrådgivaren Telekområdgivarna med 50 procent jämfört med förra året. Det kunderna klagar mest på är mobiltelefoni och dess bindnings- och uppsägningstider. Till Konsumentverket har det kommit in 634 anmälningar kring detta förra året. Ett företag som nu väljer att ta bort bindningstiderna är Tele 2.

Tele 2 är inga fårskallar, reklamen till trots, utan ett smart företag. Man granskade alla inkomna klagomål från 2012 och fann att det var ett stort missnöje bland kunderna kring mobilabonnemangen. Bindningstiderna var det kundärendena främst rörde sig om. Tele 2 har haft 50 olika abonnemang, men ändå tyckte 37 procent av kunderna att det var svårt att hitta nåt abonnemang som passar. Därför bestämde sig Tele 2 för att från och med igår avskaffa alla bindningstider. Det är kunden själv som väljer abonnemangets innehåll och storlek på datamängd, samtal och sms.

Idag är det vanligast att man köper en mobil och samtider binder sig till ett abonnemang hos en teleoperatör i 24 månader. Vi kunder har lockats med olika månadskostnader och avbetalningsnivåer. Genom att förbinda oss att vara kund har vi troligen fått ett lägre pris på mobilen. Så var det för mig sommaren 2013. Efter avslutad visstidsanställning lämnade jag tillbaka min tjänstemobil och behövde därför köpa en ny privat. Min intention var att köpa en ny mobil och betala den kontant för att slippa andra månadsavgifter än för själva abonnemanget. Men det hade jag förlorat många sköna tusenlappar på. Därför betalade jag en viss del kontant och förband mig att vara kund hos Telia i 24 månader till en månadskostnad av 349 kronor. I det abonnemanget ingår 1 500 fria sms, 1 500 fria samtalsminuter och 6 GB datamängd.

Men åter till Tele 2. Här råder nu alltså valfrihet. Men påverkar inte det priset på mobilerna? VD Thomas Ekman sa så här igår:

Priset kan skilja sig åt från modell till modell precis som i dag.

Eh jaaa… Men priset, blir det inte högre på själva apparaterna om bindningstiderna tas bort? Jo, idag medger Tele 2 det.En iphone 6 får en högre månadskostnad om 60 kronor och en Samsung Galaxy Alpha får man betala 27 kronor mer för. VD Thomas Ekman säger i Dagens Nyheter:

Man får värdera det mot friheten att inte vara låst vid ett abonnemang eller en operatör. 

Personligen tycker jag att Tele 2 gör ett smart drag. Jag vill hellre sätta ihop mitt abonnemang själv och jag vill fortfarande betala lite mer kontant/direkt för mobilen om jag köper en. Det abonnemang jag har idag är bra, men jag utnyttjar en bråkdel av det. Hur mycket jag skulle ringa, messa och surfa för varje månad hade jag liksom ingen aning om när jag köpte telefonen och tog abonnemanget. Det har jag nu. Min bindningstid går ut i sommar och kanske är det då också dags att köpa en ny mobil. Om det bllir Tele 2 nästa gång? Tja, vem vet… Fårskallar är de definitivt inte!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett utlämnande inlägg.


 

En del tror säkert att det är jätteskönt att gå hemma och vara arbetslös. Man behöver ju inte klä på sig, knappt tvätta sig, och man kan sova heeela dan. HA! FEL! Reglerna har hårdnat rejält sen ett år tillbaka i och med att man måste söka massor av jobb och sen redovisa dem. Fast det tycker jag är bra – man ska söka massor av jobb och redovisa sina sökningar. Men frågan är om nån på Arbetsförmedlingen läser mina och alla andras aktivitetsrapporter. Jag hör aldrig nånting från dem och jag får inget som helst stöd därifrån. Det är ett ganska ensamt liv.

Lönnlöv på trottoaren

Det är ett ganska ensamt liv, det att vara arbetslös.


Jag tror i alla fall
 att de allra flesta som är arbetslösa vill jobba. Den uppfattningen verkar inte delas av regeringen och dess förlängda armar a-kassan och Arbetsförmedlingen. Idag tvingades jag tacka nej till ett skrivuppdrag bara för att arbetslöshetsreglerna är så hårda. När reglerna säger att en timmes jobb, lite drygt, i månaden (utslaget genomsnitt) är ett deltidsjobb och man förlorar ersättningsdagar på detta, då är nåt fel. Jag tillhör gruppen som vill jobba – om än bara en timme, drygt i månaden – men det får jag alltså inte. Inte om den här arbetslöshetsperioden blir lång. Då behöver jag alla mina ersättningsdagar. Det vill säga de dagar jag har kvar. Förra hösten fick jag tulla på innevarande periods dagar eftersom jag var arbetslös i tre, nästan fyra månader, då…

Burspråk

Det är lätt att stänga in sig…

Det är lätt att stänga in sig, deppa ihop, gå ner sig. Vänner och bekanta och familjen och säkert släkten också tröttnar på en sån loser som jag. En del tycks tro att det smittar. Att vara loser, vill säga. Tror jag. Det behöver inte vara så. Det är lätta att fantisera ihop att man är en trist och tråkig figur som aldrig har nåt roligt eller nytt att berätta om spännande resor hon gör eller så. (HJÄLP SÅ BITTER JAG LÅTER!!!)

När jag inte letar eller söker lediga jobb försöker jag sysselsätta såväl kropp som hjärna. Städning och strykning är bra saker att ägna sig åt. Och så läser jag. Just nu är jag inne i en riktigt rejäl läsperiod. Tur att jag har många böcker i mina läshögar! För övrigt hoppas jag att Intresseklubben antecknar att jag duschar och klär på mig varje dag.

Romaner

Idag tittade jag bara på romaner.


Det är inte bra för mig att fly.
 Jag måste locka ut mig i verkligheten – även om det så innebär att ta bilen till Tokerian. För det gjorde jag idag, jag erkänner… Skälet var att jag skulle handla så mycket och regnet bara vräker ner. Eftersom jag inte är nån bläckfisk fanns ingen ledig hand som kunde hålla nåt paraply. Besides, paraplyer är ju för mesar, remember? På Tokerian fanns det inga mesar idag, men som vanligt en del original. Bland annat hade en personal en föreläsning om yoghurt för en kund. Och så upptäckte jag till min fasa att familjen Ussuss har hittat hit! Mamma Ussuss och två av barnen Ussuss mötte mig redan i entrén. USS! (Familjen Ussuss heter förstås nånting annat och bor definitivt inte granne med mig.)

En indisk peng

En indisk peng, värde två nånting, kom i retur.

Sen fortsatte jag ner till stan. Lyckades hitta parkering vid hamnen och haltade upp till banken med en astung ryggsäck. På banken stod jag en god stund och hällde mina mynt i en apparat. Apparaten räknade ut att det blev hela 762 kronor och en indisk peng. Den indiska pengen kom dock i retur. Jag fick ett kvitto av en tant som jobbade där, för apparaten klarade bara att räkna, inte att skriva. Pengarna kommer in på mitt konto i morgon.

Det blev lite tid över före min fikadejt, så jag åkte upp till LundeQ i Forumgallerian och tittade på böcker. Jag köpte inga. Faktiskt! Men jag var fräck/ärlig och sa till personalen att deras tips angående boken Jag heter inte Miriam var en spoiler… De tog till sig min kritik, men sen vet jag ju förstås inte om de skrev om texten på tips-lappen eller inte.

 Pe med mobil och wienerbröd

Pe fipplar med sin mobil och wienerbrödet kallnar.

Tio i två anlände jag till Fågelsången. Fem minuter senare dök Pe upp i sin snigga bil som är orange. Naturligtvis pratade han i sin mobil. Pe pratar jämt i sin mobil. Nästan. När han inte fipplar med den och ska visa nån fin bild eller nånting från Fejan – jag finns ju inte på Fejan och Pe tycker att han bör upplysa mig ibland.

Idag var Pe den av oss som har jobb. Alltså var det han som bjöd på fikat. Pe själv tog wienerbröd, medan jag valde en nyttig macka med kalkon och Philadelphiaost och grönsaker på grovt bröd. Den var god också, mackan.

Macka med kalkon och Philadelphiaost

Nyttig och god macka.


Vi babblade i två timmar, nästan.
Det kändes bra. Jag ska försöka åstadkomma ett par artiklar till UppsalaNyheter. Där jobbar vi alla ideellt och då kan det vara svårt att få motivation när det man mest behöver är en inkomst. Men det är bättre att jobba ideellt än inte alls. Jag har några idéer och jag tror att Pe köpte dem.

Pe gav mig lift till hamnen i sin orange skönhet. Jag ska ta några kontakter framöver och försöka knåpa ihop nånting. And, by the way… Slottet står kvar.

Uppsala slott bakom trädet

Uppsala slott står kvar och skymtar bakom trädet.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett time flies-inlägg.


 

Grannarnas gasbrännare

Grannarnas gasbrännare åkte på strax efter 22.30 igår kväll. På trädäcket. I torra marker.

Inte vet jag vart tisdagen igår tog vägen. Men den försvann snabbt. Och glad för det är ju jag, eftersom tisdagar är dagar jag kan klara mig utan. Det känns ofta fortfarande så att tisdagar är jobbiga dagar. Märkligt… Under några veckor i sommar har jag i alla fall kunnat se fram emot Morden i Midsomer, men igår gick sista avsnittet för den här gången. Det betyder återgång till det vanliga: det vill säga, tisdagar är enbart dåliga dagar och sommaren är slut.

Som grädde på tisdagsmoset körde grannarna under mig igång lite gas och eld vid 22.30-tiden. Inte vet jag vad det är för apparat, men gissningsvis har det nånting att göra med vattenpipan de senare rökte. Detta gjorde att jag inte kunde sitta och svalka av mig på ballen* före läggdags som tänkt. Jag försökte en liten stund, men började då hosta. Och blev härmad av grannarna. Som om jag skulle låtsas att jag hade ont av deras rök… Nej, jag är inte min mamma. (Grannarna är uppenbarligen inte bara blåsta som eldar när det är sån hög brandrisk, de är rätt elaka också.) Därför slutade min kväll med att jag gjorde ett skriftligt klagomål till styrelsen där jag i korthet beskrev lite grann vad som hänt samt bad dem vidtala mina grannar. Grannar, som alltså även igår, tisdag, hade lite partaj (dock inte så högljutt) på sin uteplats, långt efter klockan 23. Jag har försökt ringa nån i styrelsen tidigare i veckan, men fick inte tag i nån. Igår var jag väl kanske inte så mycket störd som oroad med tanke på den höga brandrisken som råder. Sen var det väl inte så jätteroligt att ligga och hosta i sovrummet i ett par timmar. Jag behöver ju vara pigg och fräsch idag.

Mjölk

Som jag har längtat efter mjölk!..

Tidigare på dan kunde jag emellertid sitta på ballen av och till. Det var lite bättre än vanligt tack vare det fjantiga regnet. Lucille höll mig sällskap ett tag. Därefter var Linda-boken mitt sällskap. Framåt kvällen värmde jag en fryst pizza i ugnen. Kunde avnjuta middagen tillsammans med ett härligt glas mjölk på ballen. Jag minns knappt när jag drack mjölk sist och jag längtade rejält.

Jag var riktigt nervös igår kväll – men det är inget mot vad jag är just nu. Ändå vet jag ju nästan ingenting om jobbet för vilket jag ska intervjuas idag. Det enda jag vet är det lilla jag har läst på företagets webbplats, en mycket bra webbplats, för övrigt. Det verkar vara lite omständligt att ta sig in på området. Det oroar mig lite också. Sån är jag! Och ingen har jag att dela min oro med. Mamma ringde igår, men det var för att tacka för kortet jag skickade från Stockholm och för att dra sedvanlig harang om städtjejerna. En och annan tumme har vänner och bekanta lovat hålla. Det känns gott att inte vara helt ensam. Jag skulle nämligen behöva det här jobbet, även om det inte är nåt fast jobb. Men det verkar vara ett roligt och intressant jobb det lilla jag vet och det räcker långt. En fördel med att det är ett konsultuppdrag är ju att det tar slut förr eller senare. Är jobbet pest och pina så är det ganska bra att ha ett kontrakt som löper ut… Men jag ska inte gå händelserna i förväg. Jag har inte blivit erbjuden uppdraget och jag har inte ens blivit intervjuad. Än. Men snart…

Mannen från det andra företaget, han som skulle ringa i måndags eller senare igår för att boka en ny intervjutid i stället för den där måndagen jag åkte 14 mil för att gå på toa, har inte ringt. Jag ska skriva några rader i ett mejl till bemanningsföretaget om detta strax. Det kan faktiskt vara så att den stora branden som härjar har gett mannen extra jobb.

Idag är det onsdag och det är mulet. Men klibbigt. Jag ska strax in i duschen. Vad dagens klädsel blir är osäkert, till och med shortsen och linnet klibbar mot kroppen i denna stund… Fast jag tror inte att bikiniöverdel är lämpligt att ha på sig  – enbart – vid en anställningsintervju…

Solen på väg ner bakom husen 5 aug 2014

Solen på väg ner bakom husen vid 20-tiden igår.


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tacksamt inlägg om en hel del skit i hörnen, men inget rent helvete.

 

Nytt elskåp mätare

Rätt intetsägande elskåp. Eller mätare. Eller vad det nu är…

Äntligen har hantverkarna varit här! De skulle ju komma inom två till tre dar efter att jag fick en lapp från dem. Nu, den tredje dan, har de varit här. Som vanligt har strömmen varit avstängd, men jag blir snabbare och snabbare på att sparka igång alla digitala klockor och annat som blinkar ilsket efter ett strömavbrott. Du vet, såna där klockor som måste ställas in för att apparaterna ska fungera… Så det blev lite bonus som kom med mitt nya elskåp. Eller om det nu är en mätare för el, vatten och värme. Den ser rätt… vit och intetsägande ut.

skitigt hallgolv

Skitigt på hallgolvet med dammråttor och en gammal lokalblaska. Damm från borrningen hade lagt sig på en klädhängare så fint (syns inte på bilden).

Nån information om att vi behövde flytta på möbler eller grejor på väggarna hade inte gått ut. Alltså hade jag inte flyttat på nånting. Alltså hade hantverkarna flyttat min tunga hallmöbel (väger ett ton), min golvspegel (väger ett halvt ton) och min korg för skovårdsprylar (väger ett halvt kilo). Jättesnällt! För nu kom jag åt att städa där jag inte har städat på länge – eftersom hantverkarna inte flyttade tillbaka möblerna. Det var några dammråttor och så naturligtvis skräp från borrningen av elmätarskåpet som slank in i dammsugaren. Tänk, det måste vara alla heltidsarbetandes dröm att få ställa sig och dammsuga och flytta tunga möbler när man kommer hem från en arbetsdag! Tusen tack för ryggskottet! (Det blir ju lätt sånt när två klena armar och avskurna magmuskler ska försöka gör det som fyra starka har gjort.)

Alla grannar har säkert jättekul nu i kväll. Själv höll jag på att sätta i halsen när jag noterade att en före detta sådan tycks ha flyttat in i en annan lägenhet i trappuppgången. Hoppas att det bara är personen i frågas post, dock. Personligen skriver jag inte brev utan mejl till mig själv med länkar till framtida, tänkbara försörjningar, nåt jag ska lägga pannan i djupa veck över i helgen. Och så är jag mejlbombad av Bokus. Idag skickade idioterna de mig ett säljbrev om pekböcker… Men hallå!..

Det som låg i min postbox var endast ett fönsterkuvert, en hög med reklam och en gratistidning. Och det kunde ha varit värre. Eller..?

I afton ska jag gloAntikrundan. Självklart ska jag värdera via min app – om den nu funkar efter iOS-uppdateringen. Det är ju en del annat som inte gör det. Men, men vad är väl en bal på slottet… och allt det där andra… Jag fick ju städa hallen i kväll! Tack för det!


Livet är kort.

Read Full Post »

Det blev verkligen en kanonkväll igår! Jag plockade upp Fatou i stan och så sammanstrålade vi med Fästmön för att dinera på restaurang Trädgården. Trädgården är en kvarterskrog på Heidenstams torg i Uppsala. Alltså ingen finkrog. Många gäster går dit bara för att ta en öl. Men maten är superb – så även igår! Damerna i mitt sällskap åt kött och pommes, jag fisk och pommes. Under tiden intog Fatous pappa hamburgare nån annanstans, men även han slöt upp senare.

Kvällens höjdpunkt var emellertid inte maten. Det var Annika Östbergs  föreläsning i Lötenkyrkan. Ett något obyråkratiskt bokningssystem hade gjort oss osäkra på om vi verkligen fått biljetter eller inte, men Fatou, som känner allt och alla, hade lyckats igen. Förväntansfulla bänkade vi fyra oss – tillsammans med 496 andra…

Halva Fatous pappa till vänster och en förväntansfull och glad Anna till höger.


Lötenkyrkan tog in 500 personer
och fick avvisa 100. Jättetråkigt för dem som fick gå hem, men förhoppningsvis kommer Annika Östberg tillbaka till Uppsala.

Vårt sällskap och ytterligare 496 personer fick plats.


Prick klockan 19
började Annika Östberg tala efter en kort introduktion av församlingsprästen. Sen talade hon i en timma och en kvart. Utan manus. De enda avbrotten hon gjorde var för att skölja halsen ren med vatten.

Jag kan inte återge vad Annika Östberg sa och berättade – och jag vill det inte heller! Jag tycker att du ska läsa hennes bok, Ögonblick som förändrar livet, och därefter försöka pricka in en föreläsning med henne. Mycket av det hon skriver om i boken kom förstås tillbaka i föreläsningen, men även annat. Och känslan att få höra henne berätta med egna ord var enorm.

Fatou och jag hade med oss våra böcker. Jag fick ju Annika Östbergs bok av mamma i julklapp. När jag berättade för mamma att jag skulle gå på föreläsning och ta med boken för att försöka få den signerad av författaren, tyckte hon att det var lite pinigt.

Meh, jag har ju skrivit i boken också, då ser ju hon det.

Jag tyckte det kändes bra. Fatou och jag försökte fota varandra tillsammans med författaren, men det blev… ehum… varierande kvalitet på bilderna. På den här bilden ser det ut som om jag säger ett otrevligt, men sanningens ord till Annika Östberg. Fast notera – NOTERA! – att vi faktiskt kramas!!

Vi kramas faktiskt, men jag ser för jädrigt otrevlig ut!.. 😳


Det jag sa egentligen var :

Du måste vara jättetrött nu!

Och det var hon, sa hon. Helt slut… Efter kramen skrev Annika Östberg  i min bok och det blev jag ju glad för, som synes.

Annika Östberg skrev i min bok och jag blev glad. 


Anna och Fatous pappa konverserade
under tiden vi köade och fick böckerna signerade. Efter en kort paus, där en av oss förpestade sina lungor och tre av oss försökte sippa frisk luft, stegade vi tillbaka in för att fika. Kaffe och stor kanelbulle ingick nämligen i det facila priset – 100 kronor. Klart värt!!! För den som ville skänka mer i kollekt hittade vi en skojsig apparat som faktiskt tar kreditkort. Kyrkan goes 21st century, liksom…

Kollektomat. 


Anna träffade på en före detta arbetskamrat
och det bar sig inte bättre än att hon kom ut för honom – jag stod ju bredvid. Det var väldigt modigt gjort och jag är så stolt över min älskling!

Den här kvällen bär jag med mig i mitt hjärta! Framför allt Annika Östbergs ord om förlåtelse. För det handlar om att kunna förlåta sig själv innan man kan gå vidare. Så är det. Och Annika Östberg skrev naturligtvis väldigt vackra ord i min bok, också dessa ord ska jag bära med mig från och med nu.

”Livet är en gåva.” Sanna ord som jag bär med mig från och med nu.

Read Full Post »