Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘snigga spiror’

Idag på förmiddagen var det en synnerligen motvillig Fästmö på besök här. Hon ville inte kliva ur sängen och hon ville inte åka och jobba.

Offerkoftan åkte på direkt. Jag hade dukat fram rostbröd, men frågade ändå om hon ville ha grovt bröd.

Nehej du! Du har ju bara dukat fram vitt bröd, så.

Jag spillde yoghurt på hennes bordstablett. Hon vek upp kanten.

Varför viker du upp kanten?

undrade jag.

Jamen du säger ju att det här bordet inte tål blöta fläckar och jag vill inte få skulden för att det blir en fläck här nu.

Till frukosten skulle vi läsa lokalblaskan. Jag frågade vilken del Anna ville ha, om hon ville ha första delen idag eftersom hon började med del två igår.

Ja ge mig nån del bara. Jag tar det lilla jag får… Tänk inte på mig!..

Och så där höll vi på i ett par timmar – OCH SKOJADE!!! Tonen kan vara ganska rå oss emellan, nämligen. Jag tycker för övrigt att hon är så söt i sina stödstrumpor, en riktig liten pudding!

Snigga spiror, va? (Anna godkände att jag tog bilden och jag tror att hon förutsatte att den skulle hamna på en blogg nära dig.)


Är det nån
som kan få mig att skratta när livet känns som mörkast så är det Anna! Det finns tillfällen när jag har skrattat åt hennes galenskaper att jag har varit tvungen att köra in på en parkering och stanna bilen!

Nånting som jag bara har hintat om här är det galleri av alter egon vi båda har. Fryntlige Herrn fick du ju se på bild igår. Men för dig som missade detta kommer här en favorit i repris:

Fryntlige Herrn.


Några av Annas
andra alter egon är Spanaren och Strykaren. Och så har vi ju Sören Snigg… Spanaren dyker ofta upp oanmäld, vanligen när vi är ute bland folk. En gång tittade han fram när vi var på Jysk och handlade.

Spanaren gnider Buddhas mage.


Strykaren brukar titta fram
när vi går på utställningar. Då stryyyker han väl valda kroppsdelar mot Petite Moi…

Sören Snigg har jag inte riktigt grepp om, men han är kompis med Kreeester, det vill säga ett av mina alter egon. Kreeester pratar långsamt, med utdragna vokaler och flåsig röst som om han… ja, du fattar. Och nån gång kommer en presentation av dessa två, jag lovar.

Den här dagen har varit mörk och regnig från det vi klev upp. Jag gissar att folk är iväg och firar sina fäder idag.  Även min pappa hade förresten alter egon. Vaglice var ett av dem…

Vaglice och Dälly, det vill säga pappa och vår hund Nellie. 


Jag tror att pappa skrattar
uppe från sin himmel när han ser den här bilden! Namnet Vaglice (uttalas: Vaglis) fick han av mig och FEM för att han så ofta hade vaglar i ögonen. När han var Vaglice var han iklädd den stora, bruna pälsen, gärna ryssmössan till och på nederdelen, ett par åtsmitande tränkabrallor på sina smala ben. En riktigt tjusig karl, med andra ord.

Det var svårt att få pappa att se seriös ut på bild, men här är en fin bild på honom, tycker jag.

Pappa från 1947, 20 år gammal. Rejält avmagrad efter kriget.


Nu ska jag tända ett ljus
vid en av bilderna av min pappa. Och det blir ingen av de två ovanstående utan bilden av honom som jag minns att han såg ut den sista gången vi sågs.

Pappa fotad av Henrik Gedda nån gång på 2000-talets början.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja fy te rackarns sån stor lust jag hade att åka hem och ta itu med den väntande strykhögen! För när Fästmön och jag hade varit och söndagshandlat på ICA Solen – efter att jag fått veta om Den Stora Lottovinsten på 21 kronor – ja, då tittade grejen som Annas ICA-affär är uppkallad efter fram: solen. Hela helgen har vi endast varit utanför dörren för att gå till och från bilen hemma i Himlen och vid ICA Solen för att det har regnat så. Är det inte typiskt?!

Men jag är ju lyckligt lottad som få – inte bara när det gäller Lotto! Jag har min egen lilla solstråle att glädjas åt! Att Anna gillar blommigt – och inte jag!!! – är det väl ingen som kan missa? Här är Anna nämligen iförd… dubbelblommigt.

Dubbelblommig tjej med snigga spiror!


Som den riktiga dam hon är,
Anna, har hon också koll på det här med huvudbonader. Här är hon som synes på fransk visit* i sitt eget hem. Hur hon får till dessa turbaner är mig en gåta! Båda tjejerna kan det också. Jag tror det sitter i generna…

Anna på fransk visit med turban huvudet.


Men jorå, jag åkte hem och ringde mamma,
som hade ringt igår eftermiddag. Det blev en halvtimma där jag fick veta att hon mådde väldigt dåligt, men sen tyckte jag att hon lät piggare än jag själv mot slutet.

Strykningen har jag nu också klarat av och jag har kokat tre spinkiga kycklingkorvar, varav den ena med vårta. Så nu är det dags för söndagsmiddag!

Kycklingkorv med vårta.


Som vanligt har en unge vrålat halsen av sig
här i New Village, men jag kan nog i alla fall räkna med att jag slipper höra några fler vrålande män i afton. Det tog liksom slut, det där med fotbolls-EM, för Sveriges del.

Flaggan med ”Heja Sverige!” på hängde ledset kvar på en balle** i Himlen.


*fransk visit = anses vara en kort visit, så kort att damerna inte tar av sig sina hattar

**balle = balkong 

Read Full Post »