Dieter genom åren: Sprit, flygvärdinnor och rysk rymddiet…

Ett inlägg om dieter.

---

 

Den här texten är skriven lite med glimten i Toffelögat. Har du svårt att förstå ironi, kan jag förklara att jag i huvudsak driver med mig själv, inte med andra människor. Förstår du ändå inte, strunta i att läsa nedanstående.

Ja, jag är tjock. Ja, jag kan banta. Nej, jag vill inte följa nån diet. Men genom åren har jag på avstånd följt olika dieter, den ena mer osannolik än den andra. Svenska Dagbladet har samlat några av dessa dieter i text och bild. Jag kollade förstås in för att se om nån diet skulle kunna passa mig.

1. Drinking Man’s Diet

Det här är i princip en ren kött- och alkoholdiet. I korta drag går den ut på att minska kolhydratintaget och öka intaget av kött och alkohol. Groggar och martinis till middag? Nej tack!

Jag skulle bli groggy av Drinking Man’s Diet.

2. Flygvärdinnedieten

Dieten går ut på att snabbt gå ner i vikt. Främst äter man frukt och grönt, nån bit grillat kött och kanske kokta ägg. Man undviker potatis- och spannmålsprodukter och kryddar bara maten med salt och peppar. Kaloriintaget är extremt lågt. Ner i vikt går man snabbt. Sen går man upp igen, för ingen pallar nog att äta så här lite i längden, allra minst om man ska jobba som flygvärdinna…

3. Rikshospitaldieten

Dieten är snabb och hård, men har inget att göra med nåt rikshospital nånstans. Inga kolhydrater, bara salt och peppar som kryddor och kaffe till varje måltid. Blir du hungrig – drick vatten! Kött till lunch och middag. Nä, inget för mig, inte.

4. Grapefruktdieten

Uff! Är det nåt jag ogillar så är det grapefrukt. Beskt och eländigt. Går fetbort direkt. Grapefrukt är alltså huvudingrediensen i den här dieten, men du får också äta lite grönsaker med vinägrett, ägg och kyckling samt nån skiva bröd.

5. Banan/ananasdieten

Två dagar äter man bananer eller ananas och dricker kaffe. Väldigt enformigt och näringsfattigt, alltså. Alltså, ett kilo bananer om dan… Nää, det skulle jag nog inte få ner.

Bananer är goda – om de är friterade och serveras med glass och sirap, helst.

6. Ryska rymddieten

Namnet till trots har dieten inget med vare sig Ryssland eller rymden att göra. Sju dagars diet på kaffe, ägg, tomat, rött kött och grönsallad ska ge en viktminskning på åtta kilo. Det är möjligt att du hinner uppleva det – innan du dör av leda…

7. GI

För några år sen var GI riktigt hett! GI står för glykemiskt index. Kortfattat går dieten ut på att byta ut snabba kolhydrater mot långsamma. Fullkorn, bönor och protein gäller, men inte fett eller socker. Dieten är långsiktig och känns inte så extrem. På en dagsmeny står omelett, kycklingfilé med bulgur (urk!) och tonfiskröra med grönsaker. Men vadå… Inget fett eller socker..?

8. LCHF

Minimerat intag av kolhydrater och maximerat intag av fett. Fettet gör att hungern minskar. Helst ska du bara äta grönsaker som växer ovan jord. Inga lightprodukter. Kritikerna hävdar att denna fettrika kost bäddar för hjärt-kärlsjukdomar. På positiva sidan innebär det minskade kolhydratintaget bra blodsockervärden, vilket ju är toppen för diabetiker. Feta såser – yummy! Men mycket kött – sorry! Funkar inte för min del.

Är potatis bra för hjärtat, då?

9. 5:2

Under fem dar i veckan äter du vad du vill inom den hälsosamma ramen, två dar i veckan fastar du, i princip. På fastedagarna är kaloriintaget mycket lågt, 600 för män, 500 för kvinnor.

10. Atkins

Det viktiga i den här dieten är minskat intag av kolhydrater i kombination med motion. Motion! Nä fy te rackarns! Dieten påminner om LCHF, men till skillnad från den senare får man äta lightprodukter och mer kolhydrater, fast mindre mättat fett. Transfetter ska man passa sig för. Jag passar nog den här dieten också av förklarliga – och RÖRLIGA – skäl…

Om DU skulle följa nån diet… Skulle DU välja nån av de ovanstående och i så fall varför???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lite nyttigare, men inte yngre

Ett inlägg om nytta och ålder och om att späka sig lite.

---

 

Det som tittar fram över linningen ska bort. Denna hemska bild tog Anna den 30 juli i år.

Det är tufft att försöka hålla igen på onyttigheterna! Jag säger det redan från början. Och ändå är det inte så att vi, Fästmön och jag, späker oss. Det handlar inte om nån fasta eller att banta enligt nån viss metod. Fasta kan nog vara bra, men bantning tror jag inte ett dugg på. Så snart du har gått ner i vikt tänker du att det går att göra/äta som förr. Och ett tu tre är du som förr – lika tjock.

Nä, då tycker jag att det känns bättre – för min personliga del (andra får göra hur fan de vill) – att försöka ändra livsstilen. Det som tyvärr inte funkar för mig är mina promenader. Hälsporren i högerfoten är nu värre än värst och det enda som hjälper är att vila foten och stretcha (jag har haft hälsporre förr, men då i vänsterfoten). Min rygg är mycket bättre, men jag är rädd att den blir sämre om jag inte rör på mig. Det blir lite av Den Onda Cirkeln här. Det var nån som vid nåt tillfälle skrev en syrlig kommentar här och undrade om jag verkligen kunde sitta/ligga i den ställning gör på bilden för ryggens skull. Jorå, jag sitter bäst ihopkrupen, med ryggen krökt. Ibland när jag ligger raklång eller ändrar ställning knakar det i ryggraden så mycket att jag tycker att det ekar – och hörs ända till Hvita Damen i Nya Zealand. Sammanfattningsvis: ryggen är bättre, men alltså inte helt hundra. Ifall nu nån undrar. Eftersom var och en hanterar smärta på olika sätt behöver inte den som undrar över min ställning undra mer: jag hanterar smärtan på mitt sätt.

Vårt nya kvällsgodis.

Hur gör vi då och vad äter vi? Det är slut med godis och fikabröd. Igår blev det macka på grovt bröd till eftermiddagskaffet. På kvällen blev det plommon som kvällsgodis. Plommon! Ja, efter ett tag saluterades det både här och där och det var inte nåt kvällsgodis, jag lovar dig. Gott smakade våra plommon ändå. Men det känns fortfarande konstigt att köpa plommon – vi som hade två plommonträd i trädgården en gång i barndomshemmet…

Idag har jag ett fikasammanträde med Kommunalrådet. Det blir intressant att se hur jag hanterar det. Ber om fruktstund, eller? Jag vet att det är mycket socker i frukt, men frukt är ju ändå nyttigare än kakor och bullar och choklad. Fast är det egentligen godare..?

Ingen av oss blir yngre, men kanske att en känner sig lite fräschare om en går ner lite i vikt..? I morse, när jag satt med mina ansökningar, noterade jag hur många arbetsgivare som faktiskt åldersdiskriminerar redan i annonstexten. Man söker yngre förmågor, man söker en junior si-och-så och man vill ha en jämn (läs: ung) ålderssammansättning på arbetsgruppen. Är detta tillåtet? Nej, det är inte tillåtet att åldersdiskriminera åt nåt håll. Därför brukar jag, på pin kiv (<== ett uttryck som knappast nån junior förmåga skulle använda…) söka tjänster där man specifikt uttrycker att man vill ha yngre förmågor. Jag menar, jag är inte sämre för att jag är liiite äldre än 30…

Dags att sätta fart nu. Jag borde vara värd lite frukost med knäckebröd, åtminstone, efter morgonens jobb. Eller..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Han är frisk!!!

Ett jublande inlägg.

---

 

My Toyota is fantastic!

Efter en rätt tuff natt med bråkig rygg hasade jag mig upp ur bingen en halvtimme tidigare än vanligt i morse. Jag skulle nämligen vara hos bildoktorn kvart i sju med Clark Kent*. Den stackaren har stått i garaget sen söndag eftermiddag. Jag försökte plåstra om honom med silvertejp, men fick inte skiten att fästa. Det var med lite bävan jag startade honom i morse. Den stackars bilen lät som om han hade en svår ÖLI**. Eller som om han varit på konsert natten innan och sjungit hårdrock. Nä, han lät inte bra. Jag tog E4:an till verkstan och kröp fram i 70, ungefär, eftersom mina trumhinnor vibrerade oskönt av Clarks oljud. Eftersom jag fick köra så långsamt var jag inte framme förrän strax före klockan sju. Bemötandet på Bil 3:an har alltid varit kanon – även när Mekar-Bruden jobbade där, hon som skulle laga min bil, vilket sen gjorde att jag fick åka till verkstan och punga ut med över tretusen spänn för några år sen, om jag inte minns fel. När jag berättade att den klåpare som hade varit på bilen förra gången hade varit anställd hos dem var de glada att personen inte jobbade kvar. Jag var i alla fall så pass snäll att jag inte talade om vem det var… Det hade jag ju kunnat göra om jag vore en riktigt elak person…

Fiiina biiilar. Här har jag lagt dem alla i gråskala – bara för att jag kan.

Den här gången var det bara jag själv som försökte silvertejpa, men det gick ju inte. Nu var jag lite sen till inläm-ningen, men Clark blev så väl omhänder-tagen. Jag hade en bok med mig och kunde sitta och läsa en liten stund tills ryggen sa ifrån. Då reste jag mig och tittade ut över alla fina, nya bilar och blev lite, lite sugen, erkänner jag. Men det är naturligtvis inte möjligt för mig att byta bil nu när jag snart går ut i arbetslöshet igen. På cirka 40 minuter var Clark lagad och klar och jag blev ”bara” cirka 2 400 pix fattigare. Det hade kunnat vara värre… Snabb och bra hjälp fick jag också. I kväll efter jobbet hoppas jag att det inte sker nån ny olycka på E4:an hem. Jag ska åka upp till vännen Rippes jobb för att hämta henne så att hon kan få hem lilla Kia. Det har varit guld värt att få låna den lilla pärlan! Stort TACK till Rippe!!!

*Clark Kent = min lille bilman *ÖLI = övre luftvägsinfektion

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

#ff mina vänner, men inte min rygg

Ett taggat inlägg.

Idag är det fredag. Tänkte upplysa om det ifall du kände dig osäker. På Twitter används då hastaggen #ff – följt av ett landsnamn i förkortad version, typ se för Sverige, no för Norge etc. Det är roligt att bli uppmärksammad av nån i Follow Friday, som hashtaggen står för i utskriven version. Det handlar om att lyfta fram nån annan, nån som man rekommenderar andra att följa. Eller åtminstone att läsa. Fast ibland blir det jobbigt när nån skickar flera #ff i ett och samma tweet. De flesta människor är nämligen artiga och vill tacka. Och då tackar man liksom alla som nämns i tweeten… Till sist blir man som mottagare smått galen, ärligt talat. Men idag fick jag ett #ff av en nyfunnen vän, som jag mött genom jobbet. Och det var i ett ensamt tweet. Jag har tackat. En gång. Jag blev glad, inte irriterad.

Jag har som vanligt den här veckan ägnat morgonen åt att skriva bok. Nu har det blivit fem färdigskrivna (?) kapitel. Jag har inte skrivit ut dem än, men jag hoppas att Fästmön vill läsa dem. Det är viktigt med hennes ögon på mina ord. Ryggen är besvärlig idag, så det tog två timmar att få till dagens kapitel. Jag fick ställa mig upp ofta, gå omkring lite. Ett av de ämnen jag skrev om idag är vänskap. Jag har ju inte bara nyfunna vänner, som på Twitter, jag har också en del gamla vänner som har valt att stanna kvar i min krets. De hyllas lite grann i dagens text, kan jag avslöja.

I min inbox på mejlen ligger ett obsesvarat mejl från en före detta kollega. Det är så roligt att hon har börjat mejla mig, det är nästan ett år sen vi sågs, i samband med hennes avtackning. Eller nej, det var i samband med en disputation! Tiden går… Jag har fått en rapport om vad som har hänt och händer, hon verkar ha betydligt mer koll än vad jag har. Mitt fokus har ju under hösten främst legat på att skaffa ett jobb och sen slutet av november förra året pendla och jobba. Man kan tycka, när man inte hörs av på ett tag, att man kanske inte har så mycket gemensamt eller så mycket att skriva om. Men jag blir som sagt väldigt glad för min före detta kollegas mejl – de är mycket innehållsrika. Det mejl jag ännu inte har hunnit besvara handlar till exempel om mitt favoritämne: böcker. Då förstår du kanske att jag planerar att skriva ett riktigt långt svar.

Som jag skrev tidigare i inlägget är ryggen besvärlig idag. Jag kände mig mer rörlig i morse än jag brukar vara när jag just har vaknat. Bland annat kom jag ner på köksgolvet snabbare för att göra mina övningar. Men det värker och hugger ganska bra idag. Det onda tycks också ha flyttat sig, från mitten och själva ryggraden ut på vänster sida. Det gör fortfarande ont väldigt långt ner, så jag hoppas att det nu är ryggskott och inte njurarna. Nyss blev jag till och med så desperat att jag grävde fram en sorts mystiska lappar som jag fick mig tillsända en gång av en person innan vi slutade gilla varandra och snacka skit bakom varandras ryggar. Jag tror bestämt att det är riktig häxsalva på lappen som jag nyss fäste på ryggen. Dikofenakgelen, som jag använt fyra gånger om dan sen tisdag eftermiddag, har tyvärr inte gett nån större effekt.

Anna är ledig idag och solen skiner. Termometern utanför köksfönstret visade över 27 grader. Jag tror att vi ska försöka hitta på nånting. Det är bra för min rygg om jag rör på mig. Bara jag kan röra på mig lite mer än i skrivande stund. Men det brukar bli bättre framåt dan.

Vad händer hos dig idag? Har du nån vän som du skulle önska att nån annan följde/läste/umgicks med eller nån du vill lyfta fram rent allmänt ur din vänkrets??? Skriv gärna några rader och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett perfekt kokt ägg

Jag läser i Dagens Nyheter idag om hur man bör koka det perfekta ägget. Det har jag ju kunnat länge, men det är alltid intressant att läsa om vad andra TROR om det hela. För andra TROR medan jag VET – hur man gör, hur man kokar det perfekta ägget.

Två som kokar ihop.

I mitt äktenskap dröjde det faktiskt ett par år innan vi började gräla. Den första gången vi grälade ordentligt handlade det hela om var ett skåp skulle stå… Ja, det är sant. Och sen var det det här med äggkokning. Och till sist nådde vi konsensus: tre minuter för löskokt, åtta minuter för hårdkokt.

Det här hade senare damer i mitt liv mycket svårt för att begripa, men somliga hade ju lite svårt med siffror – det är ju inte bara jag som lider av dyskalkyli… Hur som helst, med Fästmön är det så enkelt. Hon har fattat och hon tycker att treminutersägg, så som jag vill ha mina, är vidriga. Men hon kokar till mig på det sättet. Till sig själv kokar hon ägget minst åtta minuter, gulan går mot grönt…

Men hur kokar man nu det perfekta ägget? Enligt DN-artikeln gör en del så här…

[…] Att till exempel tillaga ägget i ett vattenbad (alternativt ångugn) på 62 ½, 64 eller kanske 68 grader blev härom året restaurangernas sätt att visa att de var i framkant. […]

Då får ägget perfekt konsistens – gulan blir krämig och vitan dallrig. (Jag ser framför mig hur Anna ryser…)

I slutet av 1950-talet var det följande som gällde:

[…] den svenske matlagningsteorins fader, Haqvin Gyllensköld, [konstaterade] att bästa sättet att koka ett löskokt ägg var genom att låta det ligga i 76-gradigt vatten under 10 minuter. […]

Ja ja, ingen av dem har ju rätt. För så här ska det perfekta ägget kokas, enligt Tofflan:

Picka ägget på den runda kortsidan. På så vis sticker du hål på hinnan inuti, den som gör att ägg ofta spricker. Lägg ägget i kallt vatten. Koka upp. Stäng av plattan. Låt ägget ligga i kastrullen i exakt tre minuter. Ta upp ägget och spola det under kallt vatten. Servera!

Jag kanske skulle ha gått ut med mitt äggkokarrecept före påsk. För under påsken sätter vi i oss 2 000 ton ägg, enligt branschorganisationen Svenska ägg… Traditionen att äta ägg kommer från den katolska tiden när fastan bröts på påskdagen. Ägget symboliserar Jesu uppståndelse, skalet sägs vara en symbol för graven och genom skalet – graven uppstår Jesus igen. Bara så du vet.

Read Full Post »

Och här ligger jag…

Ja vad ska man säga??? Akuten på Sjukstugan i Backen är världens tråkigaste ställe, likaså kärllab. Konsten är skitful och på kärllab var personalen mest sugen på att umgås med varandra, typ. Men jag fick en väldigt bra syrra som ultraljudade mitt ben. Däremot gillade jag inte att gå tillbaka till akuten för att träffa doktorn…

Jag har haft ytliga proppar i mitt ben, inga djupa. Men flera av mina värden var så dåliga att jag nu blev inlag på en medicinavdelning för utredning. Fick ligga på akuten – jag har ingen ork – fram till eftermiddagen då jag kom upp på avdelning. Naturligtvis är den första jag ser en bekant – hur kul är det..? NOT! Om det hade varit en KUL bekant hade det varit kul, men en närboende…  Men doktorn på akuten var jättesnäll och hon får flera rosa tofflor för att hon var så mänsklig och inte lekte små-Gud.

Jerryvännen har lovat att ta hand om både min bil och sin son. Tanken var att jag skulle vara med Elias och tonåringarna i kväll, men det går ju inte. Jag ligger ju här… På en avdelning på Sjukstugan i Backen. Dit jag verkligen inte ville. (Nu blev det väl fart på skvallerkärringarna i närheten, men passa er för att försöka kolla min journal – sånt är straffbart!)

Annaälsklingen har jag pratat med som hastigast och messat en massa. För som tur är får jag ha mobilen på. Jag har beställt patienttelefon, men den blir nog inte inkopplad förrän i morgon. Lilla datorn har jag i alla fall fått liv i, så jag har nåt att roa mig med.

Mamma har jag pratat med som hastigast två gånger, hon är naturligtvis utom sig av oro.

Uppe på avdelningen var de väldigt snälla och välkomnande och tre (3) personer erbjöd sig att sticka mig. Syster M vann! Fast hon lyckades inte sätta nål i handleden för kärlet sprack och patienten svor och fick lägga sig ner eftersom hon blir yrslig av nålar och blod, även sitt eget. (Maken till vekling finns väl inte?!) Av en annan snäll syster fick jag mat. Då hade jag inte ätit sen klockan sju i morse…

Mums att äta när rumsgrannen sket ner sig…

                                                                                                                                                       Jag har lämnat en del blod, kommer inte ihåg vad det var för prover som togs. Och i morgon ska jag på nån otrevlig undersökning som innebär att jag måste fasta från midnatt.

Som sagt, tur att jag har med lilla datorn för min rumskamrat har nog inte förstått att jag är här… Nu ligger jag och väntar på Jerry som ska komma och hämta min bilnyckel.

Uj! Nu kom det MER mat! Jag lyfter på locket och kikar vad det är…

Kycklinggryta ska det visst vara…

                                                                                                                                                           Kanske bäst jag sätter tänderna i maten. Vill ju inte verka otacksam, men… Hörs kanske senare…

TACK till alla som hört och hör av sig! Jag har mobilen på, som sagt, liksom datorn. Av och till, i vart fall! Kramar till er alla!

Read Full Post »