Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘LundeQ’

Ett rätt spännande inlägg.


 

Deckare

Deckaravdelningen på Akademibokhandeln fick besök av mig idag.

Att träffa människor är för det mesta väldigt givande. Jag tycker att det är spännande med möten – och lite extra spännande att träffa människor som jag aldrig har träffat förr. Idag blev det ett sånt möte – med litterär utgångspunkt. Ewa hade vunnit en bok hos mig och jag hade vunnit en hos henne. Sen kom sommaren. Men idag skulle vi stråla samman i min vän Grekens kafferum.

Jag var tidig och tog en tur in till Akademibokhandeln, det som en gång i tiden hette LundeQ och var en riktig bokhandel i tre plan, inrymd i ett av de fina husen nere vid floden. Det är bank där nu, tror jag. LundeQ, numera Akademibokhandeln alltså, huserar på övre plan i Forumgallerian vid gågatan mitt i centrum. Ett stort och brett utbud av böcker, trevlig och hjälpsam personal. Men mysighetsfaktorn är tyvärr noll.

Inte hade jag nån aning om hur Uppsalaewa såg ut, men hon kände igen mig direkt. (Alla känner apan?) Ewa var mycket vänlig och insisterade på att bjuda på fika. Jag tog en ostfralla och en mugg kaffe och så hittade vi ett ledigt bord på kafferummets altan, dessvärre bordsgrannar med två unga killar som kedjerökte.

Det blev ett spännande möte och spännande vinster bytte ägare. Jag brukar ibland skriva här på bloggen att vi måste prata om döden. Nu kan både Ewa och jag läsa om den i alla fall för jag fick Reginald Hills Dödens bok och Ewa fick Val McDermids Dödsdomen (en utgåva från 2005)… Men… Ewa måste ha räknat fel, för hon gav mig ytterligare tre böcker – Kristina Sandbergs trilogi om hemmafrun Maj från Örnsköldsvik! Ett stort TACK för alla böcker och för fikat, Ewa!!!

Detta bildspel kräver JavaScript.


I avsaknad av viss teknisk utrustning
kunde vi konstatera att vi måste ses igen för några genomgångar av delvis teknisk art. Vi pratade nämligen en del om att skriva, om sökmotoroptimering (SEO, som en del gillar att kalla det), widgets (en sorts litet fönster på datorns skrivbord, i mobil enhet, på blogg etc) med mera. Ett spännande samtal att föra mellan två som är intresserade.

Den hetaste dan denna sommar, med en luft som gick att ta på, är snart slut. Jag överlevde bussresorna stan tur och retur, men kände att jag ville bistå min kära som måste ha haft en bastuhet arbetsdag. Nog tror jag att Anna blev glad att få skjuts hem. Jag blev glad för pussarna!

Köket i New Village har serverat ICA:s lasagne med lax och spenat. Den var ganska smakrik och salt, men jag förstärkte även med kaviarknäckemackor. Så där jättemätt blev jag inte, fast lasagnen var köpt på extrapris och då fick en lunchportion bli en middagsdito. Det blir vaniljglass (fem kronor för ett paket!) till dessert och en uppvärmd kaffeskvätt som är kvar sen i morse. En bloggrunda först och sen Pardans till glassen! Livet kan vara ganska gott, trots att det är tisdag…

Lasagne med lax och spenat

Smakrik, salt men lite liten portion.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett utlämnande inlägg.


 

En del tror säkert att det är jätteskönt att gå hemma och vara arbetslös. Man behöver ju inte klä på sig, knappt tvätta sig, och man kan sova heeela dan. HA! FEL! Reglerna har hårdnat rejält sen ett år tillbaka i och med att man måste söka massor av jobb och sen redovisa dem. Fast det tycker jag är bra – man ska söka massor av jobb och redovisa sina sökningar. Men frågan är om nån på Arbetsförmedlingen läser mina och alla andras aktivitetsrapporter. Jag hör aldrig nånting från dem och jag får inget som helst stöd därifrån. Det är ett ganska ensamt liv.

Lönnlöv på trottoaren

Det är ett ganska ensamt liv, det att vara arbetslös.


Jag tror i alla fall
 att de allra flesta som är arbetslösa vill jobba. Den uppfattningen verkar inte delas av regeringen och dess förlängda armar a-kassan och Arbetsförmedlingen. Idag tvingades jag tacka nej till ett skrivuppdrag bara för att arbetslöshetsreglerna är så hårda. När reglerna säger att en timmes jobb, lite drygt, i månaden (utslaget genomsnitt) är ett deltidsjobb och man förlorar ersättningsdagar på detta, då är nåt fel. Jag tillhör gruppen som vill jobba – om än bara en timme, drygt i månaden – men det får jag alltså inte. Inte om den här arbetslöshetsperioden blir lång. Då behöver jag alla mina ersättningsdagar. Det vill säga de dagar jag har kvar. Förra hösten fick jag tulla på innevarande periods dagar eftersom jag var arbetslös i tre, nästan fyra månader, då…

Burspråk

Det är lätt att stänga in sig…

Det är lätt att stänga in sig, deppa ihop, gå ner sig. Vänner och bekanta och familjen och säkert släkten också tröttnar på en sån loser som jag. En del tycks tro att det smittar. Att vara loser, vill säga. Tror jag. Det behöver inte vara så. Det är lätta att fantisera ihop att man är en trist och tråkig figur som aldrig har nåt roligt eller nytt att berätta om spännande resor hon gör eller så. (HJÄLP SÅ BITTER JAG LÅTER!!!)

När jag inte letar eller söker lediga jobb försöker jag sysselsätta såväl kropp som hjärna. Städning och strykning är bra saker att ägna sig åt. Och så läser jag. Just nu är jag inne i en riktigt rejäl läsperiod. Tur att jag har många böcker i mina läshögar! För övrigt hoppas jag att Intresseklubben antecknar att jag duschar och klär på mig varje dag.

Romaner

Idag tittade jag bara på romaner.


Det är inte bra för mig att fly.
 Jag måste locka ut mig i verkligheten – även om det så innebär att ta bilen till Tokerian. För det gjorde jag idag, jag erkänner… Skälet var att jag skulle handla så mycket och regnet bara vräker ner. Eftersom jag inte är nån bläckfisk fanns ingen ledig hand som kunde hålla nåt paraply. Besides, paraplyer är ju för mesar, remember? På Tokerian fanns det inga mesar idag, men som vanligt en del original. Bland annat hade en personal en föreläsning om yoghurt för en kund. Och så upptäckte jag till min fasa att familjen Ussuss har hittat hit! Mamma Ussuss och två av barnen Ussuss mötte mig redan i entrén. USS! (Familjen Ussuss heter förstås nånting annat och bor definitivt inte granne med mig.)

En indisk peng

En indisk peng, värde två nånting, kom i retur.

Sen fortsatte jag ner till stan. Lyckades hitta parkering vid hamnen och haltade upp till banken med en astung ryggsäck. På banken stod jag en god stund och hällde mina mynt i en apparat. Apparaten räknade ut att det blev hela 762 kronor och en indisk peng. Den indiska pengen kom dock i retur. Jag fick ett kvitto av en tant som jobbade där, för apparaten klarade bara att räkna, inte att skriva. Pengarna kommer in på mitt konto i morgon.

Det blev lite tid över före min fikadejt, så jag åkte upp till LundeQ i Forumgallerian och tittade på böcker. Jag köpte inga. Faktiskt! Men jag var fräck/ärlig och sa till personalen att deras tips angående boken Jag heter inte Miriam var en spoiler… De tog till sig min kritik, men sen vet jag ju förstås inte om de skrev om texten på tips-lappen eller inte.

 Pe med mobil och wienerbröd

Pe fipplar med sin mobil och wienerbrödet kallnar.

Tio i två anlände jag till Fågelsången. Fem minuter senare dök Pe upp i sin snigga bil som är orange. Naturligtvis pratade han i sin mobil. Pe pratar jämt i sin mobil. Nästan. När han inte fipplar med den och ska visa nån fin bild eller nånting från Fejan – jag finns ju inte på Fejan och Pe tycker att han bör upplysa mig ibland.

Idag var Pe den av oss som har jobb. Alltså var det han som bjöd på fikat. Pe själv tog wienerbröd, medan jag valde en nyttig macka med kalkon och Philadelphiaost och grönsaker på grovt bröd. Den var god också, mackan.

Macka med kalkon och Philadelphiaost

Nyttig och god macka.


Vi babblade i två timmar, nästan.
Det kändes bra. Jag ska försöka åstadkomma ett par artiklar till UppsalaNyheter. Där jobbar vi alla ideellt och då kan det vara svårt att få motivation när det man mest behöver är en inkomst. Men det är bättre att jobba ideellt än inte alls. Jag har några idéer och jag tror att Pe köpte dem.

Pe gav mig lift till hamnen i sin orange skönhet. Jag ska ta några kontakter framöver och försöka knåpa ihop nånting. And, by the way… Slottet står kvar.

Uppsala slott bakom trädet

Uppsala slott står kvar och skymtar bakom trädet.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ombyte, fynd och hutlösa priser.

 

 Fågelbon i träd mot blå himmel

En del fåglar i träden vid floden hade också lämnat sina bon. Kan man kalla detta flerfamiljsboende?

Igår var det min sista semester-dag. På ett tag. Det har ju inte på nåt vis varit nån höjdar-semester. Den hann liksom aldrig börja i måndags innan ryggskottet smällde till förra lördagen. Fästmön har fått promenera till jobbet tidiga morgnar, för då har jag varken kunnat stå eller gå, än mindre kravla mig in i bilen och framföra fordonet. Framåt eftermiddagen/kvällen har ryggen blivit något bättre och jag har i alla fall klarat av att köra bil tisdag, onsdag och torsdag för att hämta vid arbetsdagens slut. Men igår var Anna ledig och jag ville så gärna att vi skulle hitta på nånting. I alla fall ville jag lämnat boet en stund. Sagt och gjort, efter sedvanliga övningar, smörjningar och bokskriverier tog vi bussen in till stan.

Mina mål för dagen var att komma hemifrån och att röra på mig. Ryggen mår bra av att jag går. Men igår mådde ryggen inte alls bra. Det hade satt sig en riktig djävul i den. Jag gick och spände mig på grund av det onda nedtill på vänster sida, numera, så mycket att jag fick ont i hela övre delen av ryggen. Och nej. Smärtan lättar inte av att jag skriver om den, men det är viktigt för mig av andra skäl att sätta ord på mina känslor – även smärta.

Ett annat mål för dagen var att sätta sprätt på ett presentkort om 200 kronor. Detta hade jag fått av facket som tack för att jag hade värvat en kollega. Nu var presentkortet utställt på Coop och där handlar jag av princip aldrig om jag inte måste. Men det gällde även på Akademibokhandeln så dit styrde vi våra steg – efter att vi stannat till vid Röda Rummet, förstås. (Typisk stadstradition för Anna och mig.) Fast där var det två som jobbade (?) som pratade alldeles för högt och för mycket med varandra att jag inte kunde koncentrera mig. Inget blev därför inhandlat till nåt fyndpris där.

ag heter inte Miriam

Den här boken fick följa med hem. Författaren tillhör mitt gäng av nutida svenska favoritförfattare som inte skriver deckare.

Från Akademibokhandeln, som i ett annat liv hette LundQ eller Lundeqvistska bokhandeln, fick i alla fall en bok följa med mig hem. Det var en nyutkommen bok och den var nedsatt så jag fick en hel krona kvar på presentkortet. Den spenderade jag dock på att köpa en fin bok till Anna, en bok som gick för halva bokreapriset, det vill säga nästan ingenting! Riktigt roligt när man kan göra såna fynd!

Anna bjöd sen på glass. Vi hängde mot en vägg – faktiskt ytterväggen till det jag minns som LundeQ! – i vårsolen och bara njöt. Detta trots att en och annan vettskrämd begravningsentreprenör passerade. (Mer om detta kommer i boken jag håller på att skriva färdigt!)

Stol litenAtt sitta var omöjligt att tänka på just då. Jag hade fruktansvärt ont och försökte röra på mig bara för att få smärtan att lossna. När man har så där ont har jag lärt mig att man blir väldigt trött. Men den enda stol jag njöt av vad den här till höger, en miniatyrvariant som såldes för ett kolosspris på en av stadens mer exklusiva inredningsaffärer vid floden.

Tegelfasad ingång till Centralbadet

Centralbadet, fasaden vid entrén.

Vi passerade Centralbadet och jag ångrade att jag inte har tagit upp simningen, trots att jag hade lovat mig själv att unna mig det efter avlägsnandet av familjen Alien. Kanske hade ryggen mått bättre då? Simma och basta, rörelse och värme… Vacker fasad har huset i alla fall. Men varför har man ingen vettig webbplats???

Glada smörgåsburkar

Glada smörgåsburkar till ett precis som dock inte gjorde en presumtiv köpare lika glad.

Vi hamnade på en annan av stans inredningsaffärer. Där hittade vi många roliga saker. Och dyra. Vi såg till exempel våra cornflakesburkar som såldes till ett 60 kronor högre pris än det vi hade betalat för dem. Jag såg en fin bordsklocka i form av böcker. Den skulle jag kunna tänka mig ha i mitt hem. Anna hittade ett hörn med franska plåtburkar. Värt att notera i födelsedagstider!!!  Fnittrig blev man av de glada smörgåsburkarna i plast. Priset på dem var inte lika fnittrigt, så de fick stanna kvar i affären som allt annat.

Det fanns mycket smått och gott att skratta åt i just denna inredningsaffär. Personalen var uppenbarligen inga skyltmakare och sånt kan störa mig enormt. Kan man inte stava ska man be nån annan hjälpa till när det gäller skyltar i en affär, tycker jag. Det är ju inte svårare än att som kort be en lång en lyfta ner en vara som står överst på en hylla.

Chang öl

Svindyr öl.

Vår lilla stadstur avslutades med prisvärd thaibuffé och svindyr öl. Vid det laget hade jag så ont att jag knappt kunde lyfta vänsterbenet och ta mig upp för fem trappsteg till restaurangen. Men sen när jag satte mig, på en stol med hård baksida och fick justera min japanska dunderlapp som hade halkat omkring på ryggen, släppte det onda. Lite grann i alla fall.

Anna

Hon, i vars sällskap jag trivs bäst.

För en stund kunde jag njuta av maten, säll-skapet och att få vara längre än en kilometer från mitt bo. Mest av allt njöt jag av att få tillbringa tiden med Anna.

 

 


Livet är kort.

 

Read Full Post »

Igår var det lördag. Ledig lördag. Därför tog vi många raster och pauser. Efter att ha tråkhandlat på Tokerian samt avlämnat varorna hos mig, tog vi bussen in till stan. Vi var inte ensamma. Det var till och med råttor på stan…

Första stoppet blev Röda Rummets antikvariat. Inte heller där var vi ensamma. Alla som var där inne pratade dessutom högt och kors och tvärs över lokalen. Nästan alla. Andra åt mat eller rökte. UFF! Men vi fyndade där för en billig penning, både Fästmön och jag. Jag hittade en inbunden bok i fint skick för endast 90 kronor.

Några steg till och vi hamnade hos Myrorna. Kläder och sånt köper jag inte där, men Myrorna inne i stan har en fin bokavdelning. Dock var pocketböckerna inte sorterade i bokstavsordning, vilket var irriterande. Där gjorde jag emellertid ytterligare två fynd, en inbunden bok och en pocketbok för 20 kronor styck. Sen shoppade vi faktiskt inget mer, är bäst att tillägga, eftersom det är så många som har synpunkter på att vi gör av med våra egna pengar.

Dagens antikvariatfynd

Dagens antikvariatsfynd för 90 + 20 + 20 kronor. En värdelös påse för en krona vägrade jag emellertid att köpa hos Myrorna. Dessutom insåg jag att kärringen tog 30 spänn för Kjell Eriksson-boken – trots att den var prismärkt 20 kronor. Men en tia kan jag efterskänka.


Redan nu gjorde sig hälen påmind,
så jag haltade och Anna gick till min vän Greken på Storken för att vila. Där var… vi inte ensamma, som sagt… Men Anna hittade en bordsände där vi klämde oss ner för att fika – mandeltårta med grädde för min del, semla för Anna.

Kafferast på Storken

Kafferast på Storken. Vi tycks ha hål i läpparna så slabbiga som muggarna är… 😳


Under kafferasten
diskuterade vi middagen. Beslutet blev att inta Kinamat på restaurang, för vem vill åka med stinky take away-påsar på bussen? Inte vi. Sen gick vi till Åhléns och tittade på mörkläggningsgardiner, glas och roliga skrivböcker.

She is in love

En rolig (?) skrivbok.


På väg till restaurangen
passerade vi genom Granit. Affären ska stänga och vissa varor utbjöds till mellan 50 och 70 procents rabatt. Fast där var rätt urplockat. Fult, tråkigt och dyrt var kvar.

Vi slank in på Akademibokhandeln, som var bra mycket trevligare när den hette LundeQ. Där såg vi fler fina skrivböcker. Jag fastnade för en söt tomtegroda, men vad ska jag med julkort till i slutet av januari?

Tomtegroda

En söt tomtegroda, men vad ska jag med en sån till i januari? Den fick bo kvar på Akademibokhandeln bland alla andra julkort.


Vid 17-tiden
angjorde vi China Garden. Där var vi… inte ensamma, men vi fick ett bra bord. Vi satt bredvid varandra i soffan så att vi kunde kommentera ordentligt. Vi inledde med en vätskepaus/-kontroll.

Vätskekontroll

Vätskepaus/-kontroll.


Buffé ville vi inte äta
för då äter man alltid för mycket. Vi valde därför två till priset nedsatta (bäst att tala om detta eftersom det är många, som sagt, som har synpunkter på vad jag lägger mina pengar på) kycklingrätter. De var både smakrika och goda.

 Röd currysås o ätpinnar

Min kyckling simmade i röd currysås. Som synes åt jag upp det mesta.


Dagens lyx
 – och här kan jag erkänna att jag slösade lite med mina egna pengar – blev var sin dessert, friterade bananer med glass.

Friterade bananer o glass

Dagens lyx.


Eftersom vi var två
personer tog vi var sin dessert.

Friterade bananer o glass på andra ledden

Friterade bananer och glass på andra ledden. 


Vid det här laget
hade jag rejält ont i hälen trots alla pauser. Så ursäkta mig om uppmärksamheten gled från Anna till våra bordsgrannar, varav av en tycktes frysa om huvudet. (Iförd mössa under hela måltiden. Vad säger M. Ribbing om detta, tro?)

Bordsgrannar o kaffe

Under kaffekvarten gled uppmärksamheten iväg på våra bordsgrannar.


Vi var hemma i god tid
till Stjärnorna på Slottet. Till dessa inmundigade vi var sin starköl samt cheddarostbågar. Bågarna var OK, men smakade mest salt. VAR I H-E ÄR CHILIBÅGARNA??? En film såg vi också innan vi hoppade i säng.

Idag är det söndag och vilodag. Jag ska snaaart in i duschen och därefter blir det en tur till IKEA där jag ska titta på tyg till min kökssoffa samt rullgardin alternativt mörkläggningsgardiner till sovrummet. Vi får se hur mycket hälen pallar.

Vad händer hos dig idag???


Livet är kort.

Read Full Post »

Äntligen verkar kylan dra bort! I morse när jag skjutsade Fästmön till jobbet var det bara -13 grader. Clark Kent* njöt av att ha få stå i sitt garage i natt och startade med en lättjefull fnysning.

Annars började dagen mindre bra med snuva och lingonvecka – som ett brev på posten när man äntligen får vuxentid! 😦 Men, som Anna sa, vi får väl ägna oss åt att lägga pussel, det är ju också kul. Ha… Jätte…

Gårdagskvällen blev det besök på McD i Fyra Mackarnas Hörn när Anna slutat jobbet. Jag goffade en El maco kyckling och den var riktigt smakrik och god. Men servicen på stället kunde ha varit bättre… (jag borde ha anat redan igår kväll att lingonen var på väg att trilla in, för då brukar jag hänga upp mig på dålig service…) Jag tycker inte man säger till en kund som frågar om de kommer ut med maten eftersom den skulle dröja så länge, att

nja, inte när det är så här lång kö

Verkligen INTE serviceminded! Möjligen att man svarar:

Vi ropar när den är klar!

Underförstått att jag skulle få hämta den själv, men detta var ett trevligare sätt att säga det på.


El Maco är god, men servicen på McD kunde ha varit bättre…

                                                                                                                                                       Och sen när vi skulle källsortera var det så äckligt fullt att vi fick trycka fingrarna i gamla matrester för att få plats med sitt skräp, typ. Nä, fy och UFF!

Anna jobbar till 13.30 idag och efter jobbet blir det en tur in till stan för att hämta hennes mediciner på apoteket. Jag plockar eventuellt också ut lite medicin för magsåren. Kanske blir det en tur in på LundeQ eller Gallerix för Anna behöver inhandla en familjekalender till väggen och en fickalmanacka, tror jag.

Däremellan blir det väntan för mig, precis som igår. Och kanske, kanske, kanske ett besked…

                                                                                                                                                      *Clark Kent = min bil

Read Full Post »