Skottskadan lagad

Ett inlägg om stenskott.

---

 

Det syns en liten prick efter lagningen av stenskottet. (Att det är svårt att fota en vindruta gissar jag att du förstår…)

Kanon! Mitt stenskott är nu lagat och det kostade mig endast 200 kronor hos Ryds bilglas. Jag fick snabb och suverän service både av Jesper i torsdags (stenskottsplåster) och Rikard idag (lagningen).

I torsdags när jag körde E4:an hem från Himlen smällde det plötsligt till och blev ett fult märke på framrutan. Vis av erfarenhet visste jag dessutom att framrutan kunde spricka om den inte lagades så snart som möjligt. Jag gasade på till Ryds och fick plåster på såret och en snabb bedömning av Jesper: det skulle gå och laga och det skulle bara kosta mig 200 kronor. Men jag måste vänta till tisdag eftermiddag innan det fanns en ledig tid.

Den hetaste dan på länge tuffade Clark Kent* och jag iväg till Boländerna för att laga stenskottet. Jag hann inte ens dricka upp kaffet Rikard bjöd på medan lagningen härdade! Pappersarbetet gick också snabbt. Jag slapp helt att kontakta mitt försäkringsbolag – det ombesörjde Rikard. (Inte för att jag har nåt emot att ringa If, men uppgifterna gick vidare direkt så snart Rikard knappat in mitt registreringsnummer.) Det enda jag behövde göra var att sätta min namnteckning på ett papper och betala självrisken på i mitt fall 200 kronor.

Medan vi väntade ytterligare en liten stund på härdningen berättade Rikard att det är en svensk som kom på metoden att laga stenskott. Den svensken behöver med all säkerhet inte jobba en dag till i hela sitt liv. Ingen är gladare än jag för hans uppfinning. För det är faktiskt helt OK att betala som högst 200 kronor (självriskens storlek beror på vilket försäkringsbolag du har och du måste minst ha bilen halvförsäkrad!). Ju snabbare du lagar ett stenskott desto mindre risk är det att hela rutan måste bytas. Rutbyten är betydligt dyrare, då snackar vi tusenlappar…

Jag har försökt googla på vem den kluriga svensken är, men inte lyckats få fram nån info. Är det nån där ute som vet, tro???

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lite nyttigare, men inte yngre

Ett inlägg om nytta och ålder och om att späka sig lite.

---

 

Det som tittar fram över linningen ska bort. Denna hemska bild tog Anna den 30 juli i år.

Det är tufft att försöka hålla igen på onyttigheterna! Jag säger det redan från början. Och ändå är det inte så att vi, Fästmön och jag, späker oss. Det handlar inte om nån fasta eller att banta enligt nån viss metod. Fasta kan nog vara bra, men bantning tror jag inte ett dugg på. Så snart du har gått ner i vikt tänker du att det går att göra/äta som förr. Och ett tu tre är du som förr – lika tjock.

Nä, då tycker jag att det känns bättre – för min personliga del (andra får göra hur fan de vill) – att försöka ändra livsstilen. Det som tyvärr inte funkar för mig är mina promenader. Hälsporren i högerfoten är nu värre än värst och det enda som hjälper är att vila foten och stretcha (jag har haft hälsporre förr, men då i vänsterfoten). Min rygg är mycket bättre, men jag är rädd att den blir sämre om jag inte rör på mig. Det blir lite av Den Onda Cirkeln här. Det var nån som vid nåt tillfälle skrev en syrlig kommentar här och undrade om jag verkligen kunde sitta/ligga i den ställning gör på bilden för ryggens skull. Jorå, jag sitter bäst ihopkrupen, med ryggen krökt. Ibland när jag ligger raklång eller ändrar ställning knakar det i ryggraden så mycket att jag tycker att det ekar – och hörs ända till Hvita Damen i Nya Zealand. Sammanfattningsvis: ryggen är bättre, men alltså inte helt hundra. Ifall nu nån undrar. Eftersom var och en hanterar smärta på olika sätt behöver inte den som undrar över min ställning undra mer: jag hanterar smärtan på mitt sätt.

Vårt nya kvällsgodis.

Hur gör vi då och vad äter vi? Det är slut med godis och fikabröd. Igår blev det macka på grovt bröd till eftermiddagskaffet. På kvällen blev det plommon som kvällsgodis. Plommon! Ja, efter ett tag saluterades det både här och där och det var inte nåt kvällsgodis, jag lovar dig. Gott smakade våra plommon ändå. Men det känns fortfarande konstigt att köpa plommon – vi som hade två plommonträd i trädgården en gång i barndomshemmet…

Idag har jag ett fikasammanträde med Kommunalrådet. Det blir intressant att se hur jag hanterar det. Ber om fruktstund, eller? Jag vet att det är mycket socker i frukt, men frukt är ju ändå nyttigare än kakor och bullar och choklad. Fast är det egentligen godare..?

Ingen av oss blir yngre, men kanske att en känner sig lite fräschare om en går ner lite i vikt..? I morse, när jag satt med mina ansökningar, noterade jag hur många arbetsgivare som faktiskt åldersdiskriminerar redan i annonstexten. Man söker yngre förmågor, man söker en junior si-och-så och man vill ha en jämn (läs: ung) ålderssammansättning på arbetsgruppen. Är detta tillåtet? Nej, det är inte tillåtet att åldersdiskriminera åt nåt håll. Därför brukar jag, på pin kiv (<== ett uttryck som knappast nån junior förmåga skulle använda…) söka tjänster där man specifikt uttrycker att man vill ha yngre förmågor. Jag menar, jag är inte sämre för att jag är liiite äldre än 30…

Dags att sätta fart nu. Jag borde vara värd lite frukost med knäckebröd, åtminstone, efter morgonens jobb. Eller..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ännu en fri dag

Ett inlägg om en ny, ”ledig” dag.

---

 

Här satt jag och njöt igår kväll en stund av åsynen av mitt nya golv.

Det är ganska märkligt, egentligen. Idag är det den här veckans andra, fria dag och jag har haft fullt upp båda dagarna. Igår blev det ju en tur till IKEA och Himlen och sen balltrallade* jag. Kunde sitta en stund i en ballestol** och njuta av åsynen av mitt fina golv innan det blev för kallt. Jag kröp upp i soffan och kollade lite på TV. Sista avsnittet av Jonathan Creek var det enda som var sevärt, enligt mitt tycke. Regnet kom och det smattrade sövande så jag somnade runt midnatt, halv ett.

I morse väcktes jag av barnskrik klockan 6.14. Det tog en evig tid innan en av föräldrarna… nä, inte gick upp och tröstade eller tog upp barnet utan skrek tillbaks! Alltså jag har inga egna barn, men jag tror inte att det hjälper att skrika åt skrikande barn. Ungefär lika lite som det hjälper att tiga och ignorera skrikande barn, en metod som vissa andra använde. Så småningom tystnade både barn och vuxna och jag somnade om. Ytterligare två timmars sömn blev det. Sen skuttade jag upp och tryckte på kaffeperkolatorn och la mig och läste i sängen medan kaffet puttrade.

Pippi Långstrump – som jag tycker att hon ska stava sitt namn OCH se ut.

Kranvridarna är en lustifik bok och jag skrattar bitvis – samtidigt som jag irriterar mig på korrekturfel. Jag tror till exempel inte att de på Saltkråkan AB är så glada över att det refereras till en av Astrid Lindgrens figurer som Pippa, inte Pippi…

Idag, denna andra lediga dag, har jag ägnat morgonen åt att städa. Gjorde en liten paus i fejandet och upptäckte då ett nödrop från Fästmön på mobilen. Vi får se om jag måste göra en akututryckning. Jag tog en dusch och tvättade håret emellan. Hittade nån sommarkräm med oliv och citrus i som jag smorde in mina torra lemmar med. Nu går jag omkring och luktar… inte jag. Notera att jag skrev lukta, inte dofta.

Nu är det dags att sätta lite fart igen. Förutom att jag ska städa klart, ska jag ringa mamma och hämta Anna från jobbet klockan 16. Passar på att handla lite då också, för idag måste jag nog äta middag. Har huvudvärk som heter duga och mår illa, antagligen för att jag inte åt nåt vettigt igår. Och resten av kroppen, främst rygg, ben och fötter, känns av rejält efter trallandet, kan jag meddela. Jag går som en 102-åring… Vidare har jag lite annat att fixa med som inte kräver så mycket kroppskraft, tack och lov, men jag behöver engagera min hjärncell. Eftersom jag inte riktigt vet hur den här dan blir nu, kanske det får anstå till i morgon.

*balltrallade = la trätrall på balkongen
**ballestol = balkongstol

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Oj oj, lite bråttom blev det…

Idag blev vi bjudna till Annas snälla mamma på lunch. Bara det att vi inte hade klivit upp när hon ringde. Och hon ringde INTE tidigt… 😳 Därför fick vi sätta lite fart direkt!

Det snöar ute och det var väl bara att vänta. Så här lär det vara nu en lång tid framöver – snö, slask, barmark, snö, slask, barmark…

Mina julprylar får vara kvar till Tjugondedag Knut (13 januari), för det är först då julen dansas ut, anser jag. Hur andra gör skiter jag i. Det handlar också om att jag inte orkar just nu. Jag får ta lite i taget och inte förvänta mig att orka som jag brukar, inte ännu.

Njut av min fina amaryllis! Två stora klockor har slagit ut och tre är på väg. Den är otroligt vacker, denna polkaamaryllis! Jag hade aldrig sett en sån tidigare.

Polkaamaryllisen blommar med två klockor nu.

Gissar att vi får nåt riktigt smaskigt hos Annas mamma, det brukar vi nämligen få. Men jag ska inte äta lika mycket som igår kväll, för jag har haft ganska ont i magen sen dess… Tarmarna plockades ju ut och slängdes sen in igen under operationen och det känns inte riktigt som om de har kommit på rätt plats ännu. Eftersom operationen blev större än läkarna först trodde är jag lite orolig för bråck också, risken var nämligen större med den här typen av metod/snitt. Men allt känns bra hittills. Och det är tre veckor sen idag jag blev befriad från helvetet…

Livet är kort.

Read Full Post »

En lite galen dag

Idag räcker tiden inte till! Jag försöker jobba strukturerat och metodiskt, men blir ständigt avbruten. Sitter därför delvis med stängd dörr – vilket naturligtvis inte motar varken telefonsamtal eller mejl… Snacka om att jag har blivit populär fort!

Tiden räcker inte till…

                                                                                                                                                                  Det har varit diverse förfrågningar och jobb som trillat in på olika sätt – allt från gatubelysning (!) och skyltar till forskartexter och tekniska problem med webbverktyget. Titeln allt-i-allo hade varit lämpligare idag än vik kommunikatör… Och för första gången här i Paradiset har jag blivit otrevligt bemött. Höga Vederbörande ville ha ett jobb utfört av mig, men lusten åker ju inte upp precis av att h*n har en osedvanligt otrevlig ton mot mig. Nåja, jag ser det som träning och jag reagerade rätt – det vill säga jag svarade inte med samma mynt utan försökte i lugn och sansad ton förklara varför jag satt och jobbade med stängd dörr. (De flesta människor begriper varför utan att man behöver förklara, meninallafall…) Sen ventilerade jag med Lisbeth som är en pärla och så rann det hela av mig. Nu blir det bara några rader om det på bloggen. Inget märkvärdigt.

Fästmön har överlevt en svår klämning – om detta får hon blogga själv! Men å vad jag längtar efter henne! I morgon kommer hon och då har vi en vecka tillsammans i New Village. Den kommande veckan jobbar vi lite mer samma tider, men jag har ett par

oroande evenemang

på gång. Det ena är bilservicen på måndag som jag misstänker blir en dyr historia eftersom Mekar-Bruden uppenbarligen klantat till det rejält med mina bromsar. Det andra är ett tandläkarbesök på onsdag efter jobbet. Jag har inte varit hos min söta och snälla tandläkare på typ två och ett halvt år. Det kan bli dyrt…

I kväll ska jag städa och det är inte särskilt roligt, men behövligt. Nåt som verkligen var behövligt igår var att gå till soprummet med kompostpåsen. Fy te rackarns, så den stank! Föreställ dig gamla kycklingben uppblandade med kaffesump toppat med en möglig clementin…

Read Full Post »