Den tredje mannen

Ett inlägg om en bok.

---

 

Uppdaterat inlägg: Nu på lördag, den 26 september, besöker Ulf Broberg Akademibokhandeln på Gränby centrum mellan klockan 12 och klockan 15 och signerar sin nya bok Den tredje mannen!!!

 

Det börjar med ett självmord och slutar med en rafflande kidnapparjakt. Och däremellan en touch av utredningen om Palmemordet 1986. Men ingenting är faktiskt vad det ser ut att vara i Ulf Brobergs senaste polisroman Den tredje mannen, utgiven nu i september på Arx förlag.

Ett rutinärende. Så klassas självmordet i en bil i Östhammarstrakten. Ett kuvert i vindrutan på bilen, adresserat till en polis i Palmeutredningen, förändrar förstås saken. Poliserna Kenneth Kihlman och Lisa Norén vid Uppsalapolisen öppnar kuvertet. Därmed startar de också en underlig resa bland våld, gamla ”nassar” och inte minst förvecklingar och villospår.

Mest tilltalande för mig vad gäller den här deckaren är att verklighet och fiktion blandas. Mordet på Olof Palme har ju inträffat, men det har hittills inte blivit någon klarhet i vem som verkligen mördade statsministern. Den Stora Organisationen, som Ulf Broberg skriver om, existerar och har varit med om ett antal skandaler, fiffel och båg – OM det nu är den frivilligorganisation jag tänker på. Akademiska sjukhuset tycks inte ha några problem med att använda dess volontärer, varken i den här boken eller i verkliga livet. Som grädde på moset tittar även Uppsalakändisar som polisen Christer Nordström och fotografen Rolf Hamilton fram.

Mycket bra och trovärdig är skildringen av polisens arbete. Det känns som om författaren har varit polis i sitt förra arbetsliv. I själva verket har Ulf Broberg varit radiojournalist både lokalt vid Radio Uppland och vid SR i Stockholm.

Tyvärr åker det samlade omdömet ner ett snäpp på grund av de många korrektur-/stav-/slarvfelen. Namnet på vår lokaltidning stavas fel på ett ställe liksom ordet ”villrådiga”. Och den där Seved… vilket år är han född, egentligen – 1920, som hans fru säger på sidan 146, eller 1927, som det står på sidan 134? Småsaker, kanske, men irriterande fel som borde ha undvikits.

Det här är en spännande bok, även om jag har svårt för det ibland i mitt tycke alltför talspråkiga skriftspråket. En del meningar hade vunnit på att kortas av och delas upp, något som skulle gett berättelsen lite mer skjuts. Vidare får jag lite Läckbergfeeling av allt fikande och ätande, men även GW Perssondito när det gäller polisarbetet. För att inte tala om Kjell Erikssonvibbar… Eller nej. Ulf Broberg har sin egen stil och jag gillar den. Helt klart vill jag läsa fler böcker om Kihlman och Norén!

Toffelomdömet blir högt.

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagsgrejs: Fotoutställning

Efter att ha telefonerat med såväl Hortellskan som mamma kom vi så iväg för att gå på fotoutställning på Upplandsmuseet. Det är de tre pensionerade lokalblaskefotograferna Jörgen Hagelqvist, Pelle Johansson och Rolf Hamilton som visar upp en bråkdel av sina verk.

Många fina bilder.

Det var cirka 50 bilder som vi besökare fick ta del av. Somligt var vackert, annat hemskt och en del bara roligt. Som denna bild av Maud Olofsson. Vi baxnade båda två…

Fästmön tror nästan inte sina ögon.

Vi tittade också på en inspelad TV-intervju med två av fotograferna, mycket intressant. Fast intressantast var nog att jag gjorde bort mig – ljudligt. Det tyckte i alla fall Anna.

Det är gratis inträde i Upplandsmuseet och det tycker jag är toppen! Vi passade naturligtvis på att kika i resten av museet. Nu var det inte så länge sen jag var där med en annan familjemedlem, modell yngre, men Anna hade inte sett en del av utställningarna tidigare.

Eftersom det var söndag blev det ett kyrkobesök också.

På en våning hade de ställt upp en massa tält vilka uppenbarligen skulle gestalta olika händelser i livet förr i tiden. Anna passade på att besöka en kyrka, det var ju trots allt söndag.

Men jag vet inte om hon blev så kristlig för det. Den busiga lilla kickan syns än idag, eller vad sägs om den här blicken?

Med bus i blicken. Precis innan jag tog bilden hade Anna gungat loss på den falska båten hon lutar sig emot. 

Sen började min mobil ge ljud ifrån sig att batteriet höll på att tappa laddning, så några fler bilder från vårt museibesök blev det inte. Vi for vidare för att äta och för att köpa bröd. Jag lämnade in mammas och mitt Lotto och fann att vi hade vunnit – 19 kronor. Jag la en tia var i våra vinstkassor.

Nu har vi softat och glott på Häxans tid och grävt i våra lördagsgodispåsar. Det fanns ju faktiskt liiite godis kvar…

Det fanns liiite godis kvar.

Read Full Post »