Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘svårt att förstå’

Ett fundersamt inlägg.


 

Frågan i rubriken indikerar att det här blir ett djupt inlägg. Ja, kanske blir det det, men… Jag vill mest bara lyfta frågan, allra helst som jag från och med idag jobbar med språklig inriktning. Mina två föregående tjänster har mest omfattat webbredaktörskap. Också den delen av kommunikatörsrollen kan ha språklig inriktning, men är kanske lite mer. En webbplats ska vara tilltalande, så tilltalande att en potentiell kund, intressent, brukare – you name it – stannar till, läser, tar till sig, förstår, använder, köper…  Framför allt ska den ha korta texter. Vi surfar snabbt in och vi surfar snabbt ut.

För ett tag sen träffade jag ett gäng människor på en arbetsplats. Jag kunde inte låta bli att kommentera att det kanske var dags att uppdatera webbplatsen med nyare och aktuellare texter och kanske en fräsch bild på startsidan. Det var i princip på gång, fick jag veta, för arbetsplatsen hade utsett en webbansvarig. Bra så långt, men… Personen ifråga är mycket kompetent vad gäller den tekniska biten. Däremot är h*n inte nån kommunikatör. Kanske är det därför det inte har hänt så mycket än, trots att det har gått ett par månader…

Wordle om språk

 

Anna o Björn Hellberg

Här görs en Björn-tjänst, det vill säga Björn Hellberg signerar böcker, under överseende av Fästmön.

Språket är för mig kommunikatörens främsta, vassaste och viktigaste verktyg, inte datorn, kunskaper i publiceringsprogram etc. Glömmer vi bort att språkgranska texter kan det inte bara dyka upp pinsamma fel, det kan vara svårt att förstå vad som står. Jag har många gånger upplevt det på senare tid, framför allt i lokal media på webben. Det känns som om stavning, grammatik och hur en uttrycker sig inte är så viktigt. Det viktiga är att få ut nyheter snabbt. Men om nyheterna är skrivna på så sätt att de är svåra att begripa, blir då inte effekten motsatt? (”Jag slutar läsa här, för jag förstår inte vad det står.”)

Eller, för att anspela på en aktuell språklig miss i det kommunala: gör en sig inte en björntjänst om en struntar i språklig granskning? Missen i Jönköpings kommun är direkt pinsam, i mina ögon. Jag tror inte att det handlar om att nån jobbat under tidspress, jag tror på bristande språklig kompetens, tyvärr…

Hur viktigt är språket i en text för DIG???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett radioprogram.


 

Nä. Jag var inte ensam i bilen idag på min hemska resa hem. Som alltid när jag kör långt sommartid försöker jag tajma med Sommar i P1. På så vis fick jag sällskap av Magnus Falkhed under en del av dagens körning.

Magnus Falkehed

Magnus Falkehed sommarpratade den 14 juli. (Bilden är lånad från SR:s webb.)


Jag är så obildad
att jag inte hade nån aning om vem Magnus Falkehed var. Men ganska snart berättade han att han var journalist och författare. Hans sommarprogram gick ut på att berätta om hur han och en fotograf kidnappades i Syrien, där de satt fångna och torterades i sex veckor.

Sex veckor… Jämför det med Hédi Fried som jag lyssnade på när jag åkte ner i onsdags och hennes upplevelser av fångenskap och tortyr… Nej, jag blev inte särskilt imponerad av Magnus Falkeheds historia. Främst för att han gav sig in i ett krigshärjat land, Syrien, på eget bevåg. Credit ska han i vart fall ha för att han i slutet av sitt sommarprogram ärligt sa att han inte vet varför han gjorde det. Om det var för att han ville skriva om sånt som berör människor eller om det handlar om att skapa sig ett namn. Ja, han uttryckte det på ett lite annorlunda sätt, men det var kontentan. Som lyssnare har jag så svårt att förstå att man frivilligt utsätter sig för en sån fara. Att bli kidnappad, fängslad och torterad drabbar ju inte bara en själv utan även familjen.

Nej, jag fastnade inte alls för Magnus Falkehed och hans historia, en historia han så tydligt läste innantill. Alla sommarpratare har manus, men en del kan konsten att berätta och dra in lyssnaren i berättelsen. Tyvärr lyckades Magnus Falkehed inte alls med det. Tycker jag.

Här kan du lyssna på Magnus Falkehed när han sommarpratar.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Dieter genom åren: Sprit, flygvärdinnor och rysk rymddiet…

Ett inlägg om dieter.


 

Den här texten är skriven lite med glimten i Toffelögat. Har du svårt att förstå ironi, kan jag förklara att jag i huvudsak driver med mig själv, inte med andra människor. Förstår du ändå inte, strunta i att läsa nedanstående.


Ja, jag är tjock. Ja, jag kan banta. Nej, jag vill inte följa nån diet.
Men genom åren har jag på avstånd följt olika dieter, den ena mer osannolik än den andra. Svenska Dagbladet har samlat några av dessa dieter i text och bild. Jag kollade förstås in för att se om nån diet skulle kunna passa mig.


1. Drinking Man’s Diet

Det här är i princip en ren kött- och alkoholdiet. I korta drag går den ut på att minska kolhydratintaget och öka intaget av kött och alkohol. Groggar och martinis till middag? Nej tack!

En groggy kopp.

Jag skulle bli groggy av Drinking Man’s Diet.


2. Flygvärdinnedieten

Dieten går ut på att snabbt gå ner i vikt. Främst äter man frukt och grönt, nån bit grillat kött och kanske kokta ägg. Man undviker potatis- och spannmålsprodukter och kryddar bara maten med salt och peppar. Kaloriintaget är extremt lågt. Ner i vikt går man snabbt. Sen går man upp igen, för ingen pallar nog att äta så här lite i längden, allra minst om man ska jobba som flygvärdinna…


3. Rikshospitaldieten

Dieten är snabb och hård, men har inget att göra med nåt rikshospital nånstans. Inga kolhydrater, bara salt och peppar som kryddor och kaffe till varje måltid. Blir du hungrig – drick vatten! Kött till lunch och middag. Nä, inget för mig, inte.


4. Grapefruktdieten

Uff! Är det nåt jag ogillar så är det grapefrukt. Beskt och eländigt. Går fetbort direkt. Grapefrukt är alltså huvudingrediensen i den här dieten, men du får också äta lite grönsaker med vinägrett, ägg och kyckling samt nån skiva bröd.


5. Banan/ananasdieten

Två dagar äter man bananer eller ananas och dricker kaffe. Väldigt enformigt och näringsfattigt, alltså. Alltså, ett kilo bananer om dan… Nää, det skulle jag nog inte få ner.

friterade bananer o glass

Bananer är goda – om de är friterade och serveras med glass och sirap, helst.


6. Ryska rymddieten

Namnet till trots har dieten inget med vare sig Ryssland eller rymden att göra. Sju dagars diet på kaffe, ägg, tomat, rött kött och grönsallad ska ge en viktminskning på åtta kilo. Det är möjligt att du hinner uppleva det – innan du dör av leda…


7. GI

För några år sen var GI riktigt hett! GI står för glykemiskt index. Kortfattat går dieten ut på att byta ut snabba kolhydrater mot långsamma. Fullkorn, bönor och protein gäller, men inte fett eller socker. Dieten är långsiktig och känns inte så extrem. På en dagsmeny står omelett, kycklingfilé med bulgur (urk!) och tonfiskröra med grönsaker. Men vadå… Inget fett eller socker..?


8. LCHF

Minimerat intag av kolhydrater och maximerat intag av fett. Fettet gör att hungern minskar. Helst ska du bara äta grönsaker som växer ovan jord. Inga lightprodukter. Kritikerna hävdar att denna fettrika kost bäddar för hjärt-kärlsjukdomar. På positiva sidan innebär det minskade kolhydratintaget bra blodsockervärden, vilket ju är toppen för diabetiker. Feta såser – yummy! Men mycket kött – sorry! Funkar inte för min del.

hjärtpotatis

Är potatis bra för hjärtat, då?


9. 5:2

Under fem dar i veckan äter du vad du vill inom den hälsosamma ramen, två dar i veckan fastar du, i princip. På fastedagarna är kaloriintaget mycket lågt, 600 för män, 500 för kvinnor.


10. Atkins

Det viktiga i den här dieten är minskat intag av kolhydrater i kombination med motion. Motion! Nä fy te rackarns! Dieten påminner om LCHF, men till skillnad från den senare får man äta lightprodukter och mer kolhydrater, fast mindre mättat fett. Transfetter ska man passa sig för. Jag passar nog den här dieten också av förklarliga – och RÖRLIGA – skäl…


Om DU skulle följa nån diet… Skulle DU välja nån av de ovanstående och i så fall varför???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om radio.


 

Igår gjorde Fästmön och jag nåt som vi inte har gjort tidigare: vi lyssnade på ett radioprogram tillsammans. Eller egentligen lyssnade vi ju på två program, varav det ena var ett nyhetsinslag. Nyheter och skvalmusik har vi förstås hört förr, men den här nyheten var mycket speciell: en ung person från vår familj berättade om sina upplevelser. Det var ett fint ”prat”, tydligt och klart. Dessutom mycket modigt. Nu hoppas jag att det får önskad effekt och att det inte blir nån cirkus kring det hela. Det är lätt att det blir det när media är inblandat och personen med fokus på sig är ovan att möta journalister…

KarlavagnenDet uppstod en lite märklig situation när jag samma eftermiddag blev kontaktad av en person vid radioprogrammet Karlavagnen i P4 och tillfrågad om jag ville medverka. Programmet skulle handla om separationer. Anledningen till att jag blev inbjuden var ett blogginlägg jag skrev om att umgås med sitt ex. Det är nu snart tre år sen jag skrev inlägget. Sent ska journalisterna vakna! Skämt åsido, jag kände att ämnet inte är aktuellt för min del. Och sen tycker jag att det räcker med att en i familjen framträdde i media igår. När jag förklarade detta för den som hade mejlat mig från Karlavagnen fick jag förståelse. Samtidigt kände jag att det nog inte var en riktig journalist, för då hade personen i fråga med all säkerhet huggit tag i mitt svar på ett helt annat sätt…

Hur som helst, när kvällen kom och alla sysslor var utförda, satt vi och läste tillsammans i var sin bok, förstås. Och så kom vi på att vi ju åtminstone kunde lyssna på programmet. Både Anna och jag har lyssnat på tidigare program, men inte tillsammans.

Det var ganska vanliga människor – och en och annan så kallad expert – som ringde in till programmet och berättade sina historier. Visst fanns där bland dem en och annan kuf. Jag är glad att jag tackade nej till att medverka, för jag har inte alls nån lust att berätta om nån av mina separationer i radio. Det är så länge sen. Den senaste var 2006 och det var en bra separation. Det kan man inte säga om separationen från min förra sambo och min skilsmässa, som skedde ännu längre tillbaka i tiden. Men det är inget jag vill älta, jag vill inte ha nån kontakt med nån av dem och det tror jag är ömsesidigt. Med framför allt den ena personen hände det så mycket skit även på senare år att jag blir rent rasande när jag tänker på det. Och sånt är inte bra för mig alls. Bättre att låta den björnen sova i sitt egetkackade bo. (Ja, nu var jag elak, helt korrekt uppfattat!)

Jag kan vara avundsjuk ibland på människor som går igenom separationer som blir bra. Separationer, där man kan ha kontakt med sitt ex utan att det blir konstigheter. Särskilt viktigt är ju detta om man har barn ihop! Jag är glad att det funkar så bra som det gör i den familjekonstellation jag lever i sen snart sju år tillbaka – även om det redan från början fanns kvinnor som ville sätta käppar i våra hjul. Irriterande nog för dem lyckades ingen av dem. Inte de som försökte i början och inte de som försökte senare heller. Jag har bara så svårt att förstå varför man måste jävlas med människor som har det tufft och som måste ha relationer som fungerar. Är det roligt/tillfredsställande/spännande eller vad att gå in för att försöka förstöra? Det är tur att vi i min familj är tänkande individer som var och en kan bilda sig sin egen uppfattning!

Gårdagens Karlavagn gav prov på både bra och dåliga separationer. Det var bland annat två äldre kvinnor som brutit upp och som ringde in och berättade sina historier. För den ena hade separationen varit bra och hon hjälpte till och med sin ex-man som nu är cancersjuk. För den andra hade det gått sämre – ex-maken och hon kunde inte mötas ens i affären eller vid familjehögtider.

tårarProgrammet leddes av Martin Melin, som ju är polis och Robinsonvinnare, men kanske mest känd som Camilla Läckbergs ex. För mig känns det… inte riktigt bra. Jag uppfattade att Martin Melin ibland hade svårt att möta dem som ringde in. Han visste inte riktigt vad han skulle säga, helt enkelt. Särskilt tydligt blev detta när en MS-sjuk man ringde och berättade att han hade begärt skilsmässa när han fått diagnosen. Han ville inte hämma fruns liv och aktiviteter! Mannen grät när samtalet avslutades.

Nä, jag tror att Karlavagnen skulle vinna på att ha riktiga radiojournalister som programledare. Såna som är vana att ”ta” människor som ringer in och pratar om svåra saker. Lite mer som programmet var förr, faktiskt. Som det är nu känns det… rätt ytligt…

I kväll ska programmet handla om lyssnarnas erfarenheter av poliser. Programmet börjar klockan 21.40, enligt webben. Kanske är det bättre för Martin Melin att leda ett program om hans yrke, där han själv inte bara är en ex-Robinsonvinnare eller ex-man. Eller är han inte en ex-polisman också??? 

Ett program som en gång var så bra och som kunde ha fått fortsätta vara bra, har blivit medelmåttigt. Tre tofflor av fem möjliga får det av mig – och då är jag välvillig.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om boken med samma namn som rubriken på det här inlägget.


Uppdatering:
Eftersom Bokus stympade min recension – man tycker inte att det är OK att recensenterna lägger in länkar  – har du tur. Du kan läsa HELA min recension här, inte bara ingressen.


Redan när jag öppnade kuvertpåsen
den kom i älskade jag den. Dess utsida är härligt blå och på framsidan vilar en delfin i det blåa. Och nu, när jag just har läst Livet är nu! av Ludmilla Rosengren, känner jag ett lugn infinna sig. För den här boken, vars målgrupp egentligen är barn och unga från elva år, gav mig verkligen något.

Livet är nu framsida
Livet är verkligen nu.


Boken består av nio kapitel
som alla innehåller en hel del text, men också övningar. Lämplig ålder hos läsaren sägs vara från elva år. I inledningen, som vänder sig till vuxna, rekommenderas att man kan läsa boken tillsammans med en förälder eller kanske i skolan. Och det tycker jag är ett bra förslag! Jag tror nämligen inte att en elvaåring klarar av att ta sig igenom boken på egen hand.

Den första meningen i första kapitlet lyder:

Livet är fantastiskt!

Redan från starten andas den här boken en otrolig positivism – trots att den behandlar svåra saker som känslor. Boken innehåller rikligt med konkreta exempel, men också små berättelser. Läsaren får tips hur h*n kan tänka när det känns svårt på nåt sätt, till exempel när man känner sig ledsen, arg, rädd eller irriterad. Det är läsaren som håller i fjärrkontrollen till TV:n med de egna tankarna och känslorna!

Kapitlen Tankar och Känslor tycker jag är särskilt viktiga. Framför allt därför att författaren verkligen framhåller att känslor är livsviktiga, men aldrig rätt eller fel. Däremot kan de vara jobbiga att ha. Läsaren får tydliga exempel i känslokapitlet, bland annat hur vi kan utstråla vissa känslor genom vårt kroppsspråk. Vi påminns också om hur viktigt det är att vi är tydliga på alla sätt mot vår omgivning:

[…] Orden är nämligen bara cirka 10 % av det vi förmedlar till andra. Resten är tonfall, kroppsspråk och ögonkontakt. Om man är helt stilla och inte visar något med ansiktet och samtidigt förklarar med tyst röst hur arg man är, kommer det sannolikt inte att nå fram till omgivningen. […]

Känslor kan också göra ont och vara riktigt besvärliga. Kapitlet Tid inleds med en berättelse om en gammal kvinna och det är inte utan att jag nickar igenkännande  vid vissa ord. Det är därför jag tar till mig raderna om fjärrkontrollen:

[…] Det är återigen du som sitter med fjärrkontrollen och som bestämmer hur mycket tid som ska ägnas det förflutna, nuet och framtiden. […]

Och skälet är enkelt:

[…] Nuet är det enda vi kan påverka. […]

Kapitlet om Kroppen ger såväl övningar som en hel del funderingar. Ganska raskt inser jag att mina tankar om den egna kroppen helt klart är dömande…

Vi människor är flockdjur och ändå kan vi känna oss väldigt ensamma. Våra relationer till Andra människor behandlas i ett eget kapitel. Det finns väl till exempel inte nån enda av oss som inte har dömt en människa efter hennes utseende – utan att känna henne? Vikten av att kunna lyssna och bekräfta andra människor behandlas här också, men slutsatsen kommer egentligen redan i början av kapitlet:

[…] Den enda du kan förändra är dig själv. […]

Särskilt givande i just det här kapitlet är tankarna kring konflikter och hur man kan öva sig på att bli bättre att hantera konflikter.

Att vara närvarande i Situationen, att delta, prioritera och kunna säga nej är viktiga ting för att hitta balans i livet. Saker som självrespekt tas upp i samband med detta, men själv begreppet som sådant benas inte riktigt ut. Jag tror att en yngre person kan ha svårt att förstå ordet.

Det hela boken egentligen handlar om, enligt det åttonde kapitlet, är Acceptans. Ytterligare ett svårt begrepp, men här lyckas författaren förklara bättre och ge konkreta exempel. När svårare saker, som döden och skilsmässa nämns, hade jag önskat något mer fördjupning här.

Varje kapitel avrundas med en sammanfattning och peppning. Otroligt viktigt med det senare, tycker jag, och blir glatt överraskad.

Ett par smärre språkliga missar i början, några uteblivna fördjupningar och förklaringar av begrepp. Men det är då det enda negativa jag har att säga om den här boken. Barn och vuxna kan tillsammans använda som ett verktyg till att bli bättre på att leva i nuet – och att acceptera att vissa saker bara är.

Det kan inte bli annat än högsta Toffelbetyg! Däremot vet jag inte vad en elvaåring skulle tycka om boken… Det vore onekligen intressant att få veta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »