Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘garva’

Ett inlägg om en TV-serie.


 

I kväll gick den sjätte och sista delen av Vänligen Lars LerinDet blev en långresa för både Lars Lerin och hans Junior till New York där de träffade konstnären Bjarne Melgaard. Jag hade aldrig hört talas om honom och var väl bara sisådär nyfiken. Men detta avslutande program blev både roligt och seriöst.

Lars Lerin

Lars Lerin träffade konstnären Bjarne Melgaard, som han var lite rädd för. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Jag skrattade flera högt
flera gånger under programmet. Det gjorde jag inte för att jag är särskilt lättroad, idag är jag ju arg. Men tittar en på Lars Lerin och han bara säger sånt som att han har en lesbisk katt… ja, då garvar jag. Sen var det intressant att delta som observatör i mötet mellan två konstnärer som sinsemellan är väldigt olika – den ena målar landskap, den andra

penisar så att en baxnar.

Lars Lerin erkände att han var lite rädd för sin konstnärskollega. Dels för att han ser så arg ut (!), men också, tror jag, på grund av motiven på hans tavlor.

Kanske uppstod ingen vänskap, utan snarare en bekantskap. För trots olikheterna har de tu en hel del gemensamt: närheten till sina mödrar, missbruket i bagaget – och att de är tillsammans med yngre, sydamerikanska män.

Det avslutande programmet i Vänligen Lars Lerin-serien var lika trivsamt som alla de andra. Den här gången upplevde jag mer ärlighet hos Lars Lerin. Inte är han så oförarglig som alla tycks tro, men å, vad jag gillar honom! Mer Lars åt folket!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Här kan du läsa om när Lars Lerin mötte…

Anni-Frid Lyngstad

Mikael Persbrandt

Leif GW Persson

Nino Ramsby

Christer Sjögren

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett kort (?) inlägg.


 

Allting tar slut en dag. Förr eller senare är det liksom bara… över… Jag skulle kunna skriva om så många saker vad gäller både

slut

och

över

men jag brukar få så mycket skit då i sociala medier, till exempel. Jag pallar inte det. Inte har jag det värst – varken då eller nu. Fast lite svårt är det att förstå hur världens vackraste bara… liksom torkade ihop, föll av till en matta av sylvassa spikar under mina sargade fotsulor…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Två timmar tog det
från plundring till och med återställning av golvlampa. Sen gissar jag att jag lär skrika då och då några månader framöver för att jag trampar på nåt sticksigt. Granbarr kryper verkligen in överallt.

Jag jobbade halvdag idag och det var tur. Tur var det också att jag fick hämta mig lite mellan jobben hos min frissa. Dessutom fick jag lite ordning på skallen. Till nästa gång. Jag har tagit reda på tvätt och flyttat kläder och kastat gran och sopat och sugit… I morgon – eller möjligen sent i kväll – tar jag resten av julsakerna. Jag har också ett viktigt dokument att författa under morgondagen, samtidigt som jag överväger ett lockande erbjudande jag fick idag. Varför ska det vara så svårt med alla val en ställs inför i livet? Och varför kommer alltid pest och kolera hand i hand precis som godis och gott???

Nu blir det en stund framför lokalblaskan, det är ju sista dan jag har tillgång till den i pappersedition. Sen ska husdjuren matas, jag själv utfodras (resterna från nyårsmiddagen) och så äntligen… bästefåtöljen med nåt litterärt alternativt dokumentärt.

Vad har DU för dig idag, dårå??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta när du har garvat färdigt åt mig nedan:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan har landat något, i alla fall.


 

Mönster i glaset på busskuren i stan

Grått… I alla fall är glaset i busskuren vid Centralen i Uppsala det.

Att uppleva saker utanför hemmet är berikande och stimulerande. Sen nekar jag inte till att det är lite skönt att komma hem igen också – även om jag gärna hade stannat ett par dar till. Extra tomt kändes det eftersom Fästmön och jag skildes åt vid Centralen i Uppsala för att ta olika bussar hem. Men idag får jag

låna

henne ett par dygn igen, fast hon ska också göra andra saker än hänga med mig hela tiden när hon är här.

Lite grått är det ändå att komma hem när dagarna har varit fulla av intryck. Dessutom vaknade jag inte till nån blå himmel och sol idag, utan molniga, ljusgråa skyar. Redan en kvart över sex vaknade jag av ett herrans liv borta vid nåt soprum. Kommer verkligen sopgubbarna så tidigt? Det är märkligt, men det är faktiskt mer

livat

här där jag bor än på självaste Ringvägen i Stockholm, där jag bodde i helgen… En intern rapport avslöjade också att det varit stark rökutveckling bland folkmassorna här i söndags. Jag är glad att jag inte var här. Samtidigt är jag glad att nån annan än jag kan

se problemet.

Nu är bara frågan hur jag ska hantera det. Uppenbarligen är ju alla inte pratbara. Det är så många som blir stötta när en uttrycker att de utför störande handlingar och liknande. Jag kan också bli förbannad när nån näpser mig, men om förhållandet hade varit omvänt skulle jag åtminstone ha försökt skärpa till mig. Hur roligt är det att veta att man faktiskt stör andra människor? Det är väl bara [och här tänkte jag skriva ett namn] som gillar det? (Fyll i valfritt namn inom parentesen om du vill. Jag tänker ett specifikt namn och undrar hur somliga mår sen, när den här bloggens utrymme är fullt – vilket det är om tio procent. Vem ska då trakassseras och förföljas, tro?)

ICAs jumbokräftor

ICA:s jumbokräftor brukar jag gilla bäst.

I kväll ska jag försöka att duka på ballen*, för vi ska ha kräftskiva. Det är ett sätt att göra tillvaron lite rolig. Jag har ICA:s jumbokräftor framme på tining. Dessa kräftor har inte alltid varit bäst, men det är ändå dem jag har köpt genom åren.

Till skillnad från somliga har jag ju inte tillgång till nåt fiskevatten,

sa hon grinigt.

Det gäller att hitta saker att se fram emot, träffa människor som tillför nåt och göra roliga saker som helst inte kostar nånting. (Jisses, så bra jag har blivit på det senare!) Framöver ska jag bland annat träffa bloggbekantingen Ewa för bokbyte (vi vann böcker hos varandra!). Vidare ska det bli ett besök på den bästa arbetsplats jag har haft för att träffa före detta kollegor och titta på deras nya, fina lokaler. Visst är jag ledsen att jag inte är kvar där, men vikariat och projektanställningar tar ju slut, de sups inte bort, som vissa puckons partners-när-det-passar påstår, ivrigt påhejade av puckot själv och en och annan trollpacka.

Men att skratta är roligare än att gråta, det tycker väl alla? Igår läste jag en artikel om hur vi skrattar i sociala medier. Det är Fejan som har undersökt amerikaner och hur de garvar i cyberspace.

Så här blev utfallet:

  1. ha ha (över 50 procent)
  2. en emoji (cirka 30 procent)
  3. he he (13 procent)

Fantasifullt språk? Eh..? Det är mer alarmerande att bara 15 procent e-skrattar i veckan, tycker jag.

Skrattpåse

Nån som fortfarande använder tygpåsar för att skratta?


Här på bloggen
lägger jag ofta ut en smiley, vilket torde vara likvärt med emojis, som jag använder när jag är social och skrattar via mobilen. Men hur skrattar DU i sociala medier??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur olika vi ser på saker och ting.


 

Jisses Amalia! Vi har varit på språng hela dan idag. Fästmöns näsa droppar värst, så jag undrade om det var Rudolf jag bjöd på namnsdagskaffe idag…

Anna med röda mulen

Anna med röda mulen.


Vi har nu skenat kors och tvärs 
och jag fick med mig lite julkalkon (i stället för skunka grismuskel skinka), inläggningssill, sillkryddor, julost samt en och annan julklapp. Och så julöl till de tre juldagarna. För mörkt öl vill jag ha till min jultallrik.

Inne på Systemet skrattade jag ihop med en tant åt skyltningen. Den visar hur olika vi ser på saker och ting. Vid skylten Småflaskor hade personalen nämligen främst placerat magnumbuteljer…

Småflaskor

Småflaskor… Nja, magnumbuteljer mest.


Nu får du garva en stund
på egen hand, för jag ska göra lite annat. Kanske slå in en klapp eller två, rentav…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett skitkul inlägg.


 

Det är visst inte alla som tycker att det är lika roligt som jag själv att jag skaffar mig ett nytt intresse.  Men kan Kronblom så kan jag!

För en vecka sen undrade jag vad i håken Fästmön gapflabbade åt. Jo, hon läste den tecknade serien Kronblom i en veckotidning som envisas med att dimpa ner här. Jag var mycket förundrad och sa typ att

Kronblom… Det är ju sånt som min morfar garvade åt.

(Inget ont om morfar, men det var ju ett tag sen han skrattade, om man säger så.)

Idag bläddrade jag igenom senaste utgåvan av sagda veckotidning medan jag åt min nyponsoppa. Och tro det eller ej, nu är vi TRE (3) som skrattar åt Kronblom: morfar, Anna och… jag!

Konstnär Kronblom

Konstnär Kronblom. Ha ha ha, tycker jag!


För visst är de här rutorna helt fenomenalt roliga???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min helg.


Lördagseftermiddagen bjöds det på flamsfika
i Himlen. Jag garvade så till och med bilderna blev suddiga. Denna blev minst suddig:

Lördagsfika

Flamsigt och suddigt och Fritzlan utan huvud.


Herr Olsson kom på besök
och medförde hembakat fikabröd (eller hur?!). Han tog en bild som verkligen avslöjade Glupskheten med stort G. Titta och förfasas här!

Eftermiddagen och kvällen gick i spelandets tecken. Jag förlorade baske mig allting mot alla – utom en enda match:

Vunnen match

Den enda match jag vann.


Och att jag vann den matchen
var nog rena undret för här krånglade nätverket. Fick sitta med ena armen utsträckt och hoppades vid Gud att några grannar inte såg mig och trodde att jag satt och tränade på en viss fördömlig hälsning…

Men även på Morgonen krånglade visst nätverket och där är det en annan leverantör än här i Himlen. Men okejrå, jag erkänner: det enda sättet för mig att klå Jerry var att klippa av linan. Den trådlösa linan…

Fästmön lagade god mat och jag åt för mycket. Nedsjunken i TV-sofforna glodde vi på Brottsplats Edinburgh (halvtrist) och en dokumentär om Jimi Hendrix (helbra, ska kolla på Play!)

Natten var varm och irriterad. Nåns billarm gick av jag vet inte hur många gånger, men om vi hade stängt fönster och balledörr* hade vi kvävts. I alla fall jag.

Vaknade runt åtta och nån timme senare serverade Anna frukost med marmelad. En marmelad med stora bitar i. En gång hittade jag till och med en kärna i den. Det gjorde ont att tugga på den. Idag gick det emellertid bra. Men det är inget socker tillsatt i alla fall!

Marmelad

Marmelad utan tillsatt socker, men med bitar och kärnor i.


Helgfrukost innebär ofta kokt ägg.
Till det – randig kaviar. Vi har insett att Garants randiga, som Tokerian säljer, är helt OK och typ 15 spänn billigare än Kalles. Så tyvärr, Kalles, det blir Garant numera.

randig kaviar

Are you randy tonight?


Idag då?
Jorå, jag har bestämt träff i veckan som kommer med min Nästanbror angående nånting som kanske kan ge mig sysselsättning framöver. Och nu försöker Anna kicka igång nätverket så att hon kan fixa ett par saker på sin dator. Kanske blir det en tur ut till svampskogen sen. Om viljan finns.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna en rad och berätta!


*balledörr = balkongdörr


Livet är kort.

Read Full Post »

Nä, nån bingospelare har jag aldrig varit och lär aldrig bli trots att sajter som http://www.provabingo.se/ och  http://www.bingosajt.se/ finns. Men jag har provat, i verkligheten. I alla fall det där spelet som kallas BingoLotto och som blev enormt populärt till att börja med.

Första gången jag spelade BingoLotto var tillsammans med mitt numera X sen länge. Vi hade köpte två brickor var som skulle skötas – och samtidigt skulle vi lördagssnaska på tacos framför TV:n. Ja, jag behöver väl inte beskriva Katastrofen i Vardagsrummet, du fattar kanske hur det såg ut på bordet? Inte vann vi nånting heller.

Jag spelade inte BingoLotto så särskilt många gånger, men visst hände det att vi spelade när svärföräldrarna var här. Det var på den tiden Loket höll i eländet programmet och inte Vad-heter-han-nu-igen. Han var åtminstone rolig. Kolla det här klippet så får du garanterat garva lite åt bingo på nätet.


Jag gillade surgubben på 82 bast
som vann bilen mest. Och Lasse Berghagens kala fläck bak i huvet. Men vilken typ tyckte du var roligast??? 

Read Full Post »

Det har länge surrat i mitt huvud det här med manliga komiker. Såna som är i par, så att säga. Tror de att de blir dubbelt så roliga då eller vad? Personligen tycker jag att de blir hälften så roliga, men jag har inte mycket till övers för komiker överhuvudtaget. Jag gillar inte när det är meningen att det ska vara roligt. Det är roligare när det ser ut som om det bara liksom blir roligt. Stå-upp-komiker roar mig inte ett smack och komedi på film ser jag aldrig. Ja, jag är en tråkmåns!

Men så var det det här med komiker i par. Vi har haft Helan & Halvan, Fyrtornet och släpvagnen samt Abbott och Costello på den svartvita tiden. På senare tid har vi fått Filip och Fredrik samt Erik och Mackan. Med risk för att låta som en surkärring, men jag har svårt att se nåt roligt med Filip och Fredrik. Jag tycker bara att de super på TV och det finns väl inget roligt alls med fulla människor??? Erik och Mackan har nyligen börjat ett samarbete med Bandit Rock. OK, de är inte värre än han Betnér, som bara är arg hela tiden (det blir ju varken roligt eller trovärdigt i längden) eller en av programledarna som har så flänga åsikter om det mesta att jag fick stänga av radion i en månad. (Jag föredrar kanalens morgonpratare Bollnäs-Martin och Sanna, de försöker inte vara roliga hela tiden och dessutom spelar de bra musik.) Om Erik och Mackan är roliga? Mitt svar är nej.

Om vi sen går till kvinnliga komiker och tittar… har vi… Petra Mede, typ. Hennes skämt förstår jag inte alls; jag tycker bara att hon är elak hela tiden. Så när hon dyker upp, dyker jag ner. Det är bäst så. Letar jag bland kvinnliga komikerpar som jag faktiskt har garvat åt så hittar jag faktiskt ett: Nancy & Carina, alias Lill-Marit Bugge och Anna-Lena Brundin. Roligast var de förstås som flatorna Marja (Anna-Lena) och Agneta (Lill-Marit). Här kan du se dem i en inspelning från Europride 2008:


Men vad gillar DU för komiker??? Eller har du några åsikter i frågan om komiker är roliga eller inte?

 

Read Full Post »

Kära alla som har hört av er via bloggen, sms, mejl, telefon! TACK! Jag är överväldigad! Jag har fått så många grattis idag att jag inte vet till mig. Och på ”jobbet” blev mina kollegor också glada och jag fick till och med en och annan kram. Ni är bäst!

Efter att ha messat med Fästmön, som var på planeringsdag och absolut inte fick ha mobilen påslagen, ringt till mamma och telefonerat med M, min arbetsförmedlare och handläggare på Af, gick eftermiddagen som i racerfart. Jag fick en hel del gjort, men idag skedde nästan allt per telefon! Konstigt, men så blev det.

Hur har jag firat då? Jo, först ringde jag min tandläkare och bokade en tid för undersökning. Det var liksom två och ett halvt år sen… Det är konstigt, men frissan unnar jag mig var sjätte vecka och Clark Kent* ska på stor undersökning, som kostar åtminstone 4 500 kronor, i november. Bara tänderna återstår. (Eller nej, jag borde kontakta doktor Anders också, men det drar jag mig lite för.)

Jag var mycket nöjd med mig själv, för det här med tandläkaren har jag haft problem med eftersom jag är rädd, helt enkelt. Men jag har världens snällaste tandläkare och jag lovade henne i förra månaden när hon ringde att jag skulle boka en tid så snart jag fick ekonomisk möjlighet. Och den kom ju nu!

Nästa firande blev att åka till Annas jobb och hämta henne och skjutsa hem henne efter en lång planeringsdag. På så vis kom hon snabbare hem till barnen och jag fick inte mindre än tre pussar! 😛

Och slutligen, när jag nu sitter framför datorn hoppade jag in till Tonårsmorsa och fick en bulle! Jag ÄLSKAR bullar! Skynda, skynda du också, så kanske du också får en.


Jag har fått en bulle av Tonårsmorsa!

                                                                                                                                                              Nu ska jag försöka landa lite och glädjas och ta in alla grattis och bara vara tyst och stilla en stund. Och tänka att jag är räddad – åtminstone året ut!

Klockan 21 är det Bron och då ska jag krypa upp i bäste fåtöljen och garva åt knäppa Saga Polis. Det är också att fira!

                                                                                                                                                              *Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Ja… ehum… 😳 Rubriken är alltså titeln på den bok jag just läst, Men vi knullar ju ändå inte, av Ann Söderlund. Jag fick den av min frissa härom veckan när jag var och klippte mig. Frissan – och fler med henne – har uppgett att de inte pallade med att läsa (ut) den här lilla pocketboken. Och när folk är så negativa blir en sån som jag nyfiken. Nu är boken läst – och jag har garvat! Tack, Mona!!!


Jag har fått garva åt denna!

                                                                                                                                                               Ärligt talat brukar jag inte gilla småbarnsmammors kåserande texter om vardagen. Jag brukar inte gilla nånting med texterna och innehållet. Totalt ointressant för mig. Och ofta har jag frågat mig:

Varför raljerar de så över sina ungar och sin respektive? Är inte det här ett liv de har valt själv, liksom? Vem har tvingat dem?

Ann Söderlunds texter är mera krönikor över vardagen. Visst, man och barn finns där, men det som skiljer Ann Söderlund från andra skrivande småbarnsmammor är att hon inte förnekar att hon har ett annat liv, vuxenlivet. Och det är just detta som gör att hennes texter blir roliga.

Jag la ut ett citat här på bloggen häromdan som jag tyckte var roligt. Här är ett annat som jag tycker är ganska tänkvärt också:

[…] Det blir alltså inte bättre med åren. Det finns alltid saker att ångra. Och vem, ursäkta som frågar, är det förresten som har bestämt att jag måste vara en muntergök dygnets alla timmar? Finns det en lag? […]

Jag skulle också vilja citera den text som handlar om hur det är att vakna upp med ett djungelvrål i rumpan, men den är alldeles för lång. I stället tycker jag att du ska läsa den här boken – förutsatt att du är på rätt humör och att du vill skratta.

Ska jag ha några invändningar mot boken är det att det är vanskligt att samla så här många roliga texter i en bok. Det blir sällan bra. Det blir för mycket. Därför tror jag att texterna hade varit roligare att läsa var för sig, lite här och var, i diverse tidskrifter. Vidare förekommer ganska många…

fula ord 😳

och en del språkliga tautologier som jag retar mig på. Och att stava fel på inte bara en utan två kända personers namn är inte så lyckat. Det verkar lite… obildat. Men jag ger den här boken medelbetyg för jag skrattade högt flera gånger!

Read Full Post »

Older Posts »