Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘flyga upp’

Ett inlägg i vilket Tofflan smörjer kråset och spiller medan andra arbetar i hennes hem.


 

Knacka på

Röris knackade på före sju i morse.

Det ljusnar på morgnarna när jag åker till jobbet och det är ganska ljust fortfarande när jag åker hem framåt seneftermiddagen. När jag sitter i bilen ser jag så många vyer jag skulle vilja fota. Men när en kör bil, kör en bil och gör inget annat, tycker jag. Möjligen lyssnar en på musik. En fotar inte.

I morse var jag uppe med tuppen. Rörmokaren skulle ju komma klockan sju och jag ville vara tvättad och klädd och helst ha ätit frukostfilen till dess. Jag vaknade en kvart tidigare än vanligt – utan att behöva ställa om alarmet på mobilen. Ibland är det bra att ha vissa… gåvor. Jag visste nämligen att rörisen skulle komma före utsatt tid. Jodå, tio i sju rullade en Riksbyggenbil in på gården och två minuter senare plingade det på dörren. Rörmokaren tittade på det jag behövde få hjälp med, hummade lite, gav ett par alternativ, kollade priser etc och så kom vi överens. Han skulle åka och handla och sen utföra arbetena medan jag åkte till mitt arbete. Vi möttes i ytterdörren när jag skulle åka. Prisuppgift har jag fått mellan tummen och pekfingret, medan rörisen fick ansvar för mina nycklar. Det kändes lite läskigt att lämna sitt hem i nån annans händer, men ibland har en inget val. Och jag slapp ta ledigt från jobbet. Nu hoppas jag förstås på ett gott utfört arbete, så att jag kan både diska och tvätta mig utan läckage samt på en låg faktura. Det senare kan jag drömma om, men jag får i vart fall 30 procents ROT-avdrag. Hemma på kvällen gick jag runt och testade kranar, bland annat. Och tänk! Det var länge sen jag slapp spänna musklerna för att vrida om… Dessvärre upptäckte jag ett ställe där det kan bli problem. Jag får helt enkelt hålla ögon och öron öppna!

På jobbet har jag tragglat med en text i två dar. Jag säger inte att den är tråkig, den är omfattande och har ett ganska avancerat språk. Men det är fredag idag och jag hade tur som en tokig och blev serverad go-fika redan vid förmiddagskaffet. Vi hade en nybliven pensionär på återbesök och det bjöds på tårta. Eftersom fredagar är den enda dag jag äter fikabröd passade jag på att ta en rejäl bit. Ja… ehum… En ser hur stor den är när en jämför med kollegan F:s bit… Till eftermiddagsfikat klämde jag dessutom i mig en synnerligen färsk och sockrig äppelmunk. Men sen spillde jag ut mitt kaffe så två kollegor fullkomligt flög upp ur sina stolar och min mobil blev blöt, så nån bild blir det inte.

Detta bildspel kräver JavaScript.


NK* och jag var helt slut på eftermiddagen. 
Det visade sig genom att somliga kom in och LA SIG på andras kontorsgolv. Vi klappade oss på axlarna efter en rejält tuff vecka där det har ställts hårda krav på oss och vi i mångt och mycket har varit helt självstyrande. Det är väldigt skönt att vi har varandra, för där hämtar vi kraft och stöd när det behövs. Och så avslutade vi arbetsdan med att poppa en alternativ version av Syster Jane först, via skillingtryck, fram till första gången Simon & Garfunkel drog sin Bridge over troubled water på en konsert. Du vet, den där låten som ska spelas überhögt klockan fyra en morgon medan solen går upp och baksmällan sätter in…


En go helg önskar jag dig!


*NK = Närmaste kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Inte för att jag kan sägas vara särskilt unik vad gäller nånting, men det skulle kunna vara det här som händer om nätterna. Gissningsvis sover de flesta gott om natten – om man inte jobbar, förstås, eller plågas av smärta eller mardrömmar eller dåligt samvete, kanske. Men andra håller på med annorlunda aktiviteter och jag är nog en av dessa.

Vinterbadar Tofflan om nätterna?


För det mesta har jag inga problem
att somna. Den här veckan har vi gått och lagt oss lite extra tidigt också, eftersom Fästmön började jobb klockan sju. Vi läser en stund, ofta en ganska lång stund. Sen släcker jag och somnar bums. Anna gör för det mesta likadant. Undantaget är när vi kommer över nån sorts trötthetströskel och det bara inte går att somna. Det händer, det också.

Ibland när jag precis ska somna drabbas jag av Klådan. Klådan innebär att det kliar på mig. Överallt. Den kan börja på ryggen, fortsätta i nacken… Sen kliar det under ena foten, på baklåret, på ena knäet, i stjärten, i huvet, i örat, i andra örat, på ryggen igen… Så där kan det hålla på en lång stund. Jag kan bli fullkomligt gaaalen…

I natt vaknade klockan 1.15 och drabbades av Klådan. Jag blev inte gaaalen, men näst intill. Tror jag låg och rev mig minst fem timmar. Närå, men säkert passerade en kvart. Sen somnade jag. Bara för att FLYGA UPP ur sängen vid halv tre med kramp i vänster vad och vänster pektå. Alltså, kramp i vaden är nog som ont, men i pektån är fruktansvärt! Tån låser sig, lägger sig gärna runt om långtån och det krampar och vrider och har sig. Tårarna är nära. Såna här kramper gör att jag så snabbt som möjligt måste upp ur sängen och för att utföra en olustiger dans – så tyst som möjligt, eftersom Anna vanligtvis sover bredvid. Det är svårt, som du förstår, när man bara har lust att skrika ut sin smärta och helst av allt stampa i golvet.

För att runda av detta gnäll-inlägg med en sammanfattning: jag tränar mig att uthärda Klåda och smärta i det tysta. En riktig stoiker är jag, om nätterna. Det är dagtid jag gnäller. Som nu.

Nej, dags att borsta tand och fara iväg till bilverkstan innan jobbet. Clark Kent* ska få sommarsandalerna på och i lokalblaskan stod det nåt om snö, precis som Sura Gubben sa…


*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Jisses anoga – jag FLÖG upp ur sängen i morse! Fastighetsskötaren måste ha fått spel för han var ute tidigt och plogade. Bara det att utanför mitt fönster lät det som om han plogade asfalt. Det gnisslade, tjöt, ven och som sagt, jag FLÖG upp ur sängen av oljudet! Slog näsan i taket, typ.


Var la jag nu mina öronproppar Pro Damp..?

                                                                                                                                                           Efter detta osköna uppvaknande fanns ingen orsak att ligga kvar i varma, goa sängen. Skuttade upp, fixade kaffe, intog pillren som ska kvicka på mitt blod lite och startade datorn. När jag ägnat cirka en timma åt att söka diverse jobb hörde jag plötsligt ett pipande ljud som stegrade sig. Jisses anoga, mosade fastighetsskötaren en pilsk katta vid sitt plogande? Snabbt lokaliserade jag emellertid källan till morgonens oljud nummer två – under diskbänken. Där sitter nämligen en fuktvarnare som går på batteri. Och batterier har ju, som bekant, en förmåga att ta slut. Frågan var bara hur man bytte skiten batteriet, för det hade jag aldrig gjort. Hmm…

Van att klara allting själv skred jag till verket. Det sitter en dosa längst in på ena väggen under diskbänken. Det var därifrån oljudet kom. Dosan är kopplad till två kablar. Jag provade att dra ur kablarna. Fortfarande oljud. Efter en del mindre rumsrena ord fick jag loss dosan från väggen. Den sitter med kardborrfäste, men det visste ju inte jag. Nu vet jag det. Därefter gällde det att få ut batterihelv***t ur dosan. Ett sånt där lite fyrkantigt batteri som sitter fast med två kablar på polerna, du vet. Först lyckades jag peta in det i stället, men med närmaste tillgängliga verktyg (alltså jag höll på att bli GAAALEN av larmet, det blev liksom högre och högre…), som var en brevkniv, lyckades jag få ur det. ÄNTLIGEN TYST! Som tur var hade jag ett nytt batteri i kylen, så jag satte in det i dosan, tryckte fast den under diskbänken igen och kopplade i kablarna. Då började det tjuta igen.

Baskade skit!

var ett av de mildare uttrycken som undslapp mig. Kopplade om kablarna och äntligen…

tyssssssstnad…

(Ett underbart ord!)

Nu får jag hoppas att varnaren är rätt inkoplad och inte tystnade på grund av att jag kopplade den fel. För i grund och botten är det ju en alldeles utmärkt liten grunka som varnar – om nu inte batteriet har tagit slut – för vattenläckage… (För övrigt påminde mig detta morgonens lilla förtretliga jobb om att det är dags att gå ut med sopor. Men DET är en annan historia!)


”Vid larm – drag ur kontakten och kontakta fastighetsägaren.” står det på dosan. Hmmm… En bra Toffla reder sig själv. Eller?..

                                                                                                                                                           Åter vid datorn förfärdigade jag fyra jobbansökningar samt ringde ett jobbsamtal. Förhoppningsvis ger nåt nånting. Personen jag ringde var emellertid ute, så jag passade på att ta en liten paus och blogga.

Ett av företagen jag ansökte om jobb hos är en klar favorit. Jag blev tipsad av kloka CL i lördags och blev så ilsk på mig själv att jag inte har tänkt på denna favorit själv! För det som är slående med just detta företag är dess goda personalpolitik. ALLA som jag har pratat med och som har jobbat eller jobbar inom just detta företag har bara gott att säga om sin arbetsgivare. Och såna arbetsgivare, dear reader, växer inte på träd.

Nu ska jag messa Darling och sen blir det det ett nytt försök med ringandet innan jag sätter mig vid frukostbordet med lokalblaskan. Lite senare idag blir det en tur till… ja se DET kan jag ju inte skriva här eftersom det handlar om julklappsjakt!

Read Full Post »

Jag tror att jag ska sluta klaga på megafonerande, klumpiga barn och annat, för baske mig om inte mammas hus är De Galnas Hus 2?! (De galnas hus 1 är en bok.) Det blev lite sent igår. Vi satt uppe och pratade en stund och sen satt jag vid datorn och kollade runt lite. Läste några sidor innan jag släckte. SEN HÖLL JAG PÅ ATT BLI GALEN PÅ ELEMENTET! Det har knäppt av och på hela natten! Antagligen är det termostatet som reglerar värmen. Värmen? Tja, här är inte varmt, precis, men det går att få höjd inomhustemperatur mot att man betalar. Alltid något. Men detta knäppande… Alltså jag vet inte när jag slocknade av ren utmattning, fast så småningom gjorde jag det.


Det här SKULLE kunna vara jag om det inte vore för färgen på pyjamasen. Gult är ju som bekant fult och jag sover aldrig i varken gult eller i pyjamas.

                                                                                                                                                             För att FLYGA upp i morse var exakt det jag gjorde när personen ovanpå började sin dag. Och det började med ett ljudligt toalettbesök! Alltså det här huset måste vara ännu mer lyhört än huset där jag bor eller också råkar jag ut för människor som aldrig stänger toalettdörren efter sig (Ett klassiskt fall av E käpp i oöwa?). Alltså det lät så högt att jag funderde på om jag höll på att drunkna!..

Så satte människan igång på allvar och avverkade lek med boll och skällande hund, gap på unge/ungar samt dammsugning. Allt detta före klockan åtta. För PRICK klockan åtta avslutades det med ett nytt ljudligt toalettbesök och, som pricken över i, en rejäl smällstängning av ytterdörren… Sen dess har det varit tvärtyst men jag kan naturligtvis inte somna om, så jag slog på min dator. Den har ett TYST tangentbord…

Fick mejlsvar från doktor Anders nu på morgonen att han missat mitt mejl, men att recept är klart nu. BRA för på dagens agenda står bland annat ett besök på apoteket. Vidare blir det bokhandeln, blomsterhandeln och eventuellt nåt besök i nån affär som säljer vaxdukar.

Hoppas jag pallar lika bra idag som igår… Men det känns faktiskt stor skillnad, mitt tålamod ÄR större än det var i somras när jag hade ont i benet och dessutom hade jättedåliga blodvärden, säkert. Prövningen blir till jul, nyår och trettonhelg, för mamma ska söka riksfärdtjänst från den 18 december och hemfärd den 8 januari. Tre veckor… Men det får gå. Jag själv blir ju livegen från den 1 december om inget mirkael sker (och jag tror som bekant inte på mirakler längre) så jag måste vara kvar i stan och avvakta eventuell placering, styrd av den kompetenta Arbetsförmedlingen, vars handläggare enligt egen utsago inte förmedlar jobb…

Read Full Post »