Drömmar i rosa och äventyr i Vården, men ingen bullfest

Ett spretigt inlägg.

---

 

Typisk väntrumsvägg

I natt blev det alldeles för lite sömn. Jag hakade upp mig på en sak och det blev till oro och ältande. Varför är det alltid så om nätterna? Oro är mycket lättare att hantera på vardagar mellan klockan 8 och 16, för då går det oftast att ringa nån och få svar. Nu ska jag mejla i stället, för idag ska jag ut på äventyr i Vården igen. Om nu vårdgivaren dyker upp. H*n gjorde ju inte det sist.

Eftersom jag vaknade tidigt blev dagens administration snabbt avklarad. Det höll på att skita sig på en grej, men jag lyckades hitta ett alternativ. Datorn ville inte riktigt samarbeta heller. Kanske hade den också fått för lite nattvila – den är ju avstängd enbart när jag inte är hemma eller sover. Och jag är hemma väldigt mycket och sover väldigt lite…

En trio lika rosa som morgonhimlen. Jag fick lotterna för att jag deltagit i undersökningar.

Morgonhimlen var ett fantastiskt färgspel i rosa, men tyvärr hade jag ingen bra vinkel ur nåt fönster för att ta en bild. Det är plusgrader idag och det tackar vi för. Jag skulle verkligen behöva tvätta bilen och det är bäst att göra när det är plusgrader, men är rädd att fläktremmen ska börja gnälla efter tvätten. Den är lynnig, bilens fläktrem, för så snart jag ens viskar om verkstadsbesök tystnar den. För tillfället är den ganska tyst ändå, vilket jag naturligtvis tycker är skönt. Bilen blir ju tio år till jul och nu börjar skavanker och slitage göra sig märkbara. Hittills har det mest varit lampor, däck och bromsar och en gång ljuddämparen. Inga jättedyrbara grejor, tack och lov. Och ta i trä! Jag skrapar mina trisslotter och hoppas på vinster. Den första av de tre jag fick som tack för att jag deltagit i undersökningar gav dock ingen utdelning…

Nån riktig bullfest blev det inte här igår. Av de fyra (för 20 kronor) kanelbullarna jag inhandlade lyckades jag bara klämma ner en enda och nån fikagäst dök inte upp. Men ett par timmar efter att jag hade bjudit hit Gunilla från Dalarna, som liksom jag föredrar kanelbullar framför semlor, plingade det på dörren. För ett kort ögonblick trodde jag att det var hon och började nästan skratta – för de vore så typiskt henne, på nåt sätt. Tyvärr var det pojkarna från Com Hem och dem bad jag ju ganska snart att gå bort.

Nä här sitter jag och pladdrar och det har jag inte tid med. Dags att göra sig redo att möta Vården. Belöningen blir en kanelbulle med extra mycket socker på när jag kommer hem.

Vad ska DU göra idag då? Skriv gärna några rader och berätta, så känner jag mig lite mindre ensam!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Misslyckat besök i vården

Ett misslyckat inlägg.

---

 

Synkontroll på låg nivå.

Det blir inte alltid som man har tänkt sig. Och nog borde jag ha blivit misstänksam när jag anlände till vårdinrättningen och noterade att man utför synkontroller på låg nivå, det vill säga på golvet… Men jag kan vara ganska vidsynt (!) och till och med mild understundom. Därför slog jag mig ner i väntrummet med min spännande bok på gång och lät mig svepas in i den ruggiga handlingen.

Fast när klockan passerat det klockslag jag hade fått reserverat för mig började jag undra. Först fem minuter, sen tio. Då gick jag ut i receptionen. Nej, vårdgivaren hade inte anlänt. Den vänliga receptionisten ringde vårdgivarens mobil utan att få svar. Jag satte mig ner ytterligare fem minuter, receptionisten ringde ytterligare en gång… Men nej. Ingen kontakt, ingen vårdgivare. Lite fundersamma blev vi, det är ju halkigt och vintrigt ute. Kanske det hänt nån liten olycka? Slutligen skickade jag ett sms till vårdgivaren, tog farväl av receptionisten och åkte hem igen. Jag var glad att jag kom med bil, för annars hade jag fått kuska runt halva stan för att komma hit. Bilvägen till vårdinrättningen är mera lik fågelvägen.

Jag hade varit hemma trekvart när mobilen signalerade sms. Det var från vårdgivaren. H*n bad om ursäkt, men var hemma och vabbade och hade bett sköterskan under gårdagen att avboka alla patientbesök. Jag missades. Uppenbarligen. Nu var det ju inte vårdgivarens fel utan sköterskans, men… Man blir lite… besviken och lite halvsur. Som patient får man nämligen veta att man måste avboka ett besök senast 24 timmar i förväg – annars debiteras man ändå. Vad händer om det är tvärtom, som idag? Ska jag kanske fakturera mottagningen??? Tofflan undrar…

Nu bokades en ny tid per sms, men den är ju inte förrän om två veckor. Jag är GLAD att jag inte är VÄLDIGT sjuk… Men jag kan tyvärr konstatera IGEN att när man är i underläge och redan drabbad av svårigheter straffas man om man råkar glömma, missa eller komma försent. Den som är i överläge kan glömma, missa, komma försent eller helt enkelt utebli utan att nåt händer. Är det inte Arbetsförmedlingen eller a-kassan så är det vården, liksom… och det är inte rättvist. Nu ÄR det emellertid inte hela världen för jag överlever. Men ändå. Varför gäller inte samma regler för underlägesposition som överlägesposition???

NEJ! Det är inte rättvist! (En bild av konsten på vårdinrättningen.)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fönsterkuverten försvinner

I morse läste jag i tidningen att fönsterkuverten är på väg att försvinna. Bakom detta finns ett regeringsbeslut och fru Hatt. Fast inte ”min” fru Hatt utan IT- och energiminister Hatt, (C).

Fru Minister Hatt. (Foto: Regeringskansliet)

I stället för fönsterkuvert ska, till att börja med den som vill få mejl. Men det står väl inte på förrän man inte kan välja, gissar jag. Det handlar om post från kommuner, vårdgivare och andra myndigheter till oss privatpersoner. Även företag ska emellertid kunna anmäla sitt intresse för detta.

Det låter väl bra det här, eller? Men sen kommer förstås några men. Fru Hatt förklarar

För att komma åt brevlådan dit myndighetsposten skickas krävs att man kan logga in med e-legitimation, så att man faktiskt har den högsta säkerhetsnivån. Många privata brevlådor har inte så hög säkerhetsnivå, […]

OK… då försvinner ju det lättillgängliga, för om jag ska läsa myndighetspost via e-legitimation måste jag ha dosa, sladd och kort. Väldigt säkert, förstås, men väldigt många grejor för att läsa post. Så redan där faller snabbheten. Snigelposten tar visserligen nån dag – eller flera, oftast, eftersom myndigheter envisas med att skicka B-post. Men… det går fortare för mig att gå till min postbox i trapphuset, vittja den och sprätta upp kuvertet än att starta datorn, koppla in dosan, logga in, misslyckas (ja för min banks e-legitimation krånglar ALLTID…), försöka igen och igen och slutligen lyckas. Kanske.

Den nya tjänsten ska utvecklas av Skatteverket och heta Mina meddelanden. Och Skatteverket har jag stort förtroende för, så det blir säkert så bra det nu går med e-legitimation.

Men… igen! Hur blir det med alla våra äldre som inte har tillgång till dator och kanske än mindre e-legitimation? Min mamma, som är både gammal och handikappad, klarar inte ens av att ta ut pengar på bankomaten. Nån dator har hon inte, inte heller e-legitimation. När hon skulle deklarera hjälpte jag henne att göra det per sms. Det var möjligt för mig eftersom jag var ledig från jobbet och kunde resa till henne i påsk. Men jag kan inte resa till mamma varje gång hon får post från nån myndighet. Så länge det råder valfrihet kring fönsterkuvert är det bra. Det är sen, när det inte blir så fritt att välja längre, som jag oroar mig för…

Men fönsterkuvert är inte särskilt miljövänliga. Eller, inga kuvert är ju det, egentligen – vare sig de har fönster, är förklistrade eller gjorda av papper. Det är limmet som är boven i det hela, men man bör också komma ihåg alla träd som går åt till att göra papper. Så där finns ju en positiv sak med det hela.

Jag vill inte låta som nån bakåtsträvare, men ny teknik måste fungera och vara utbyggd ordentligt innan man anammar den. Annars blir ju ny teknik nåt som bara kan användas av dem som kan, förstår och har råd. För det kostar ju en del också, med dator/surfmobil och internet.

Häromdan läste jag att mindre än en tredjedel av alla ålderspensionärer har tillgång till dator med internetuppkoppling. Det skulle innebära att vi stänger ute mer än 70 procent av de gamla från att läsa sin post från myndigheter. Om det blir tvång, vill säga. Och om det sker idag. Gissningsvis får allt fler tillgång till dator och internet i framtiden, även ålderspensionärer.

Livet är kort.

Read Full Post »

Alla vårdansvariga bryter mot patientlagen

Uppdaterat inlägg! 
Radio Uppland har ett intressant inslag om detta! Läs också gärna kommentarerna till inslaget!

Nä, särskilt förvånad är jag inte! Datainspektionen har granskat alla de myndigheter/motsvarande som är ansvariga för vård vad gäller patienternas rättigheter att spärra sina journaler. Samtliga ansvariga bryter mot lagen. Det är tamejfan horribelt!

Dagens Nyheter har tidigare i år skrivit om ett fall med en kvinna som anmälde Sjukstugan i Backen sen det framkommit att 27 personer, bland annat en tandspecialist, hade läst hennes gynjournal. Detta kunde ske tack vare nånting som kallad sammanhållen journalföring. Genom sammanhållen journalföring kan vårdgivare under vissa förutsättningar kunna få tillgång till uppgifter om en patient via olika journaler. Men att som patient spärra sin journal mot detta fungerar alltså inte. Patientlagen säger att man som patient ska kunna spärra sina journaler helt mellan olika kliniker och vårdgivare.

Ytterligare märkligheter i den här kråksången är att vissa erbjuder sina patienter att spärra journalerna – samtidigt som det inte går att göra rent tekniskt i de flesta journalsystem! Snacka om att lura folk!!!

För egen del vill jag inte att gamla X-flickvänner och X-vänner som jobbar inom vården ska kunna läsa mina journaler. Inte heller vill jag att min tandläkare ska kunna göra det. När det gäller min tandläkare pratar vi ändå alltid hälsa rent allmänt och mediciner vid undersökningarna och det räcker. Däremot vill jag att min allmänläkare ska kunna läsa mina sjukhusjournaler eftersom de tu vårdinstanserna torde samarbeta. Men icke! Doktor Anders berättade för mig att det var MYCKET SVÅRT, närapå OMÖJLIGT för honom att få läsa min journal efter den senaste sjukhusvistelsen 2010 – trots att jag hade gett mitt medgivande. Det var den vistelsen när Sjukstugan i Backen inte kom fram till ett skit vad gällde mitt märkliga blod – utan det var doktor Anders som senare samma höst kom på vissa saker.

Nej, nu blir det en rejäl svart och fet bak till ansvariga för detta! Ni får allt lov att vässa era system så att ni kan följa patientlagen. Dessutom bör ni inte låta snokande vårdpersonal, som inte har med en specifik patients vård att göra, jobba kvar. Och, för det tredje: som patient ska jag kunna välja vilka vårdinstanser som får läsa vilka delar av mina journaler. Vad hände med det fina snacket om samarbete mellan den första linjens sjukvård och slutenvården??? Det här är INTE OK! 

Fet bak till Sjukstugan i Backen och andra som inte kan följa den patientlag som har gällt i fyra (4) år nu.

Nu har jag beställt en loggrapport. Den beräknade handläggningstiden är mellan två och tre veckor. Om loggrapporten är lång kan jag få betala.

Read Full Post »

Allt fler kan läsa din journal – känns det OK, eller?

Uppdaterat: Anna Troberg har skrivit ett bra debattinlägg i frågan!

 

Den som tror att pappersjournaler var lättare att komma över än elektroniska journaler får nog nästan tänka om. Allt fler som ansvarar för vård och omsorg inför elektroniska journaler – vilket därmed innebär att också allt fler kommer åt att läsa. Nu visar det sig att allt fler stockholmare spärrar sina journaler på grund av detta.

Tanken med elektroniska journaler var väl att det skulle bli lättare för såväl vårdgivare som patienter att läsa sjukjournaler. Men ärligt, hur kul är det när det gamla X, som jobbar på sjukhuset eller din vårdcentral, kan komma åt att läsa din journal? Jag har inget särskilt att dölja, men jag råkar veta att en del människor är väldigt nyfikna på mig och min sjukdomshistorik (som inte är nåt spännande kapitel det heller, men ändå).

Här en bild på mig i sjuksängen den sista vändan jag var inlagd på Sjukstugan i Backen. 

I Stockholm har det visat sig att så många som nästan 40 000 personer kan läsa en journal. Hur det är här har jag ingen aning om. Om man inför ett sammanhållet journalsystem, som är det det handlar om, det är alltså inte bara elektroniskt, måste man också informera patienterna i förväg om vad det innebär. Varje patient ska få veta hur h*n kan stoppa att uppgifter delas. Men när Datainspektionen har gjort kontroller visar det sig att många patienter inte ens har fått frågan.

Jag kan tänka mig att låta min husläkare se journaluppgifter om mig från Sjukstugan i Backen och tvärtom. Men jag vill varken att min tandläkare eller min gynekolog ska dela eller kunna ta del av journaluppgifter om mig. Hur tänker du kring elektroniska journaler och sammanhållna journalsystem???

Read Full Post »

Information om folks hälsa alltför tillgänglig för alltför många..?

Uppdaterat den 9 september 2011: I dagens nummer av UppsalaTidningen finns en artikel om en tandläkare som olovandes läst en patients journal, bland annat en gynjournal. Hur kunde denne tandläkare få tillgång till kvinnans journal från Sjukstugan i Backen???

 

Information om människors hälsa är allt för tillgänglig för vårdpersonal.

Så inleds en intressant debattartikel i Svenska Dagbladet som tar upp ett viktigt ämne: patientintegritet. Artisten och författaren Alexander Bard (född i Metropolen Byhålan, förstås) samt centerpolitikern Fredrick Federley är två att flera intressanta och kompetenta författare till artikeln.

[…] Vi lever mitt i en stormande informationsrevolution […]

anser artikelförfattarna. Och med det menar de att det samlas information om oss alla, information som sparas i databaser och läggs ut på internet – med dåligt skydd.

Det senaste som är hotat är patientintegriteten. Enligt skribenterna

[…] byggs gigantiska informationsbanker upp med uppgifter om de intimaste detaljerna om enskilda individer. […]

Problemet blir att alltför många vårdpersonal kan läsa om dig i dessa databaser. Vårdpersonal som inte har med din behandling att göra kan läsa om dina tidigare åkommor – som inte har att göra med dem du söker för nu, så att säga.

Idag måste patienter frågas om lov först innan journaler görs tillgängliga. Jag kan ju meddela att för min del, senast förra året, var det ingen från Sjukstugan i Backen som kontaktade mig för att höra om det var OK att min privata husläkare fick del av min journal. Nu hade jag ju gett mitt medgivande om jag fått frågan. Men grejen är att jag inte fick frågan. Och det är här jag är benägen att hålla med debattskribenterna i allra högsta grad: information om min hälsa är verkligen alltför tillgänglig! Och det är vårdgivarna som bryter mot lagen när de inte begär in medgivanden eller ens informerar patienten om att man faktiskt har rätt att spärra vissa uppgifter i journalen.

Jag är för att vårdgivare samarbetar, men jag vill bli tillfrågad först om jag vill låta vårdgivare X, Y eller Z få ta del av min journal, tack så mycket!!

Read Full Post »

Livsviktiga insulinpumpar på väg att bli ekonomisk fråga?

Läser en intressant debattartikel, signerad folkpartisterna Anna Manell och Ismail Kamil, om insulinpumpar i dagens lokalblaska. (Tyvärr finns artikeln inte att läsa på tidningens hemsida.) Insulinpumpar används av över 1 500 personer (både barn och vuxna) i vårt län. Men vad händer när Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket nu har beslutat att dra in den statliga subventionen av pumpar?

Guldöverklädda chokladpengar lär inte kunna betala en insulinpump.

                                                                                                                                                                    En insulinpump kostar idag mellan 30 000 och 40 000 kronor. Var hamnar kostnaden när pumpen inte längre subventioneras? Inte är det svårt att räkna ut att den räkningen hamnar i patientens knä. För även om den först passerar den verksamhet i vårt län vars huvudansvar är vård och som vi betalar skatt till för att den ska fungera, gissar jag att man där inte har några som helst pengar för detta.

Enligt debattartikelns skribenter utreddes frågan redan för sju år sen. Då drog man slutsatsen att ett borttagande av den statliga subventionen skulle innebära större skillnader mellan ansvariga vårdgivare i vårt land. Och att patienterna riskerade att få betala förden livsviktiga utrustningen.

En sån här kostar mellan 30 000 och 40 000 kronor.

                                                                                                                                                             Nu har SKL deklarerat att patienterna inte ska bli lidande av förslaget. Men som både debattartikelskribenterna och jag ser det innebär det ingen som helst garanti. För det klart att ekonomin påverkar. Folkpartisterna skriver:

[…] Bedömningen av en patients behov av insulinpump måste vara medicinsk och inte ekonomisk. Den redan ojämlika diabetsvården […] kommer därför att öka ytterligare. […]

En insulinpump fungerar nämligen ganska likt organ i en frisk kropp. Den pytsar ut lite insulin i en jämn ström hela tiden. Det som skiljer sig mot en icke diabetessjuk kropp är att man när man äter nåt får ”skjutsa på” en viss mängd insulin via pumpen – olika mängd beroende på vad man äter, hur mycket man äter etc.

Som jag ser det har insulinpumpen två fördelar:

1. Den påminner om kroppens naturliga funktion och produktion av insulin.
2. Den höjer livskvaliteten.

Med insulinsprutor får man aldrig denna jämna ström av insulin i kroppen. Sprutor är förstås också mindre lätta att ha med sig. Visserligen måste den som har pump ha med sig en spruta för säkerhets skull, men det räcker ju med en, inte flera.

Amputationer av fötter samt komplikationer på ögon och njurar är vanligt hos diabetiker. En amputation kostar 400 000 kronor, enligt folkpartisterna, och vad dialysvård kostar ska vi inte tala om. Men en insulinpump ihop med förebyggande åtgärder är ett hjälpmedel som helt klart minskar andelen komplikationer eftersom den ju påminner om kroppen och dess funktioner betydligt mer än en spruta…

Ska diabetes bli en sjukdom som bara folk med pengar överlever???

                                                                                                                                                                   PS Så klart den här frågan engagerar mig! Fästmön är diabetiker och använder insulinpump.

Read Full Post »