Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘smycken’

Ett nästintill stoppat inlägg.


 

Röd lykta i träd

Mitt liv – en röd stopplykta.

Livet är på stopp just nu. Det är som om det lyser en stor, jävla fet och röd stopplykta i ögonen så snart jag öppnar dem om morgnarna. Ska det vara så här? Hur kan jag göra om, göra bra? Det går inte. Det är bara kört. Jag har inga krafter kvar. Inga. Eller jo. Jag öser ur reservtanken, som vanligt. Men det skrapar i den numera när jag drar den tunga sleven mot dess botten.

Tidigare i livet har jag sagt att när en når botten och befinner sig där i den uttorkade brunnen finns det bara en väg – och den leder uppåt. Jag har slutat tro på min ord. Livet är bara en röd stopplykta. Jag har inte makten över det, inte makten över döden heller. Annika Östberg sa

Livet är en gåva!

och jag ville leva just nu, den hösten jag trodde att jag skulle dö. Tavlan ska finnas kvar långt efter mig. Men längst av alla stannar orden.

Den här dan har börjat som alla andra vardagar. Jag har gjort det jag ska, jag har bäddat min säng, druckit min första mugg kaffe som belöning. Nyss blev jag tvungen att stänga fönstret i arbetsrummet för det drog just på en av de leder som gör ont sen ett par dar tillbaka. Jag vill helst ha kyligt här, för jag blir dåsig annars.

Ett par uppdrag ska jag försöka ro i land. Jag måste, för jag har lovat och en Toffla håller alltid (nåja…) vad honhar lovat. Igår kväll påbörjade jag såväl läsningen av en bok som ska recenseras och förberedelserna inför kvällens intervju. Det svåraste blir nog inte läsningen eller att ställa frågor, det blir det sociala. Jag vill helst springa och gömma mig under en filt och sätta den röda stopplyktan utanför min ytterdörr. Men… inga problem! Ingen ringer på här i alla fall. Jag ska gå ut till vändplanen och bli upplockad av en person, som på sätt och vis är både uppdragsgivare och vän, när det är dags. Inte är jag rädd för den personen! Inte är jag rädd för de andra jag ska träffa heller. Nej, det är svårt att förklara hur det känns. Rädsla är inte ordet. Det är mera åt stopphållet till. Att jag inte ska… räcka till, inte lyckas nå fram… Att jag inte ska… duga. Som vanligt.

blodpenna

Inte räcka till, inte duga… som vanligt…


Om jag kan sparka liv i mig,
hitta den där droppen i reservtanken, räknar jag med att en recension för två ställen blir klar idag, det lilla reportaget i morgon (möjligen alltför hoppfullt eftersom det ska fakta- och citatgranskas), lördagens recension är ju redan klar och därefter tar jag itu med nästa recensionsexemplar, den rosa boken, nyutgåvan av Alice del två. Igår kväll bestämde jag mig för att tillåta kommentarer på inlägg som handlar om böcker. Det känns inte rätt mot författare och förlag om jag inte har det. Det är ju ändå deras alster, fast mina ord om dem… För att kommentarerna ska publiceras måste de handla om böckerna.

Professor Frans och den siste Sturen samt Alice i Spegellandet

Den blå om professor Frans i Uppsala, den rosa om Alice i Spegellandet.


I helgen skulle jag gärna vilja träffa Fästmön
Det var ett tag sen det blev annat än en träff i bilen. Men Anna blev ju mormor igår – på sätt och vis – och kanske inte kan komma ifrån. Om vädret och krafterna vore OK i helgen kunde vi kanske besöka Ulva höstmarknad. Det är alltid givande att titta på fina – eller fula – saker. Få lite input. Bland årets säljare märks såna som säljer blommor, eterneller, skinn, mejerivaror, ullprylar, halmprylar, träslöjd, smycken, sylt, tyger med mera. Men 15 000 besökare under två dagar (öppet kl 10 – 17)… Det sätter nog min röda stopplykta P för…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om loppis, hantverk och underbar grönska.


 

Pinocchio

Idag var vädret långnäsigt! Den lilla Pinocchio fyndade Anna igår hos Emmaus för 25 kronor.

Det regnade i natt. Den här dagen började mulet också. Inte alls som igår. Det kändes lite snopet och långnäsigt. Men hur det än var så tuffade vi iväg till Ulva Kvarn. Jag lider svår brist på ljus och luft – och grönska, insåg jag när jag kom dit.

Ulva Kvarn är ett underbart vattenhål som ligger några kilometer från där jag bor, för den som inte känner till stället. Där finns en liten hantverksby med små bodar där det säljs allt från silversmide och smycken till kryddor och vintagekläder. En och annan badanka (!) såg vi också.

Inne i den gamla kvarnen finns en jättefin diversehandel som säljer antikt. Där strosade vi en lång stund, sen vi gett upp tanken på att kolla vad dagens magra backluckeloppis hade att erbjuda på den leriga åkern. Men man kan väl säga att priserna i diversehandeln ligger på en aningen högre nivå än bakluckeloppisens… Vi såg fina burkar, fint porslin, Lisa Larsson-figurer – och en stor Orreforsskål av sorten jag samlar på för 480 kronor. Den fick stå kvar. Det fick även Rörstrandskruset för 600 kronor. Underbara ting att titta på!

Vi hoppade upp till glashyttan och såg ännu fler vackra saker samt en utställning av glasblåsarna Mikael och Stefan Erlandsson.

Här kan du se några fina och roliga ting vi såg:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Men bäst av allt var nog grönskan!
Roligt nog hade ett gäng konstnärer, Rackarna i strömmen, gjort utomhuskonst, varav det mesta stod i vattnet. Det var en del lustifika saker. Somligt vackert, annat väldoftande och visst bara underligt. Härligt var det att strosa vid vatten, i det gröna. Bara njuta av det jag såg och de dofter jag kände i luften. Och av min älskades sällskap.

Här är några mest gröna bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Jag har telefonerat med mamma 
och försökt få henne att fixa nån middag till sig själv. Och nu ska jag laga söndagsmiddag bestående av stekt kycklingfilé med ädelostsås samt grönsaker i ugnen till Anna och mig. Jag kan om jag vill, typ, men det enda roliga med mat är att äta den.

Jag hoppas att du har haft en fin och bra helg!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett turistigt och vänligt inlägg.


 

Det är alltför sällan man är turist i sin egen stad. Därför blev det extra roligt när tillfälle gavs under lördagen då vi och Uppsala gästades av herr och fru Hatt. Eller Ulf och Tatiana, dårå. Tyvärr visade sig Uppsala inte från sin bästa sida vädermässigt. Vi drabbades av ett par monsunregn som sinkade vår framfart. (Paraplyer är för mesar, remember?) Fast jag tycker nog att Gustavianum borde ha liiite längre öppet än till klockan 16 – det är ju trots allt fortfarande många turister här… Vi kom bara in till entrén där det ända jag hann göra var att ta en selfie… Väktarna ville INTE posera med mig.

Vi mötte ”Hattarna” vid tåget – och innan dess mötte vi två lokala bekanta, B och C! Det blev lite bonus! Första stoppet blev Kafferummet Storken där en stadig lunch intogs. Det vill säga Fästmön och jag delade på en macka, dissade grisskivan på den och jag kompletterade kostcirkeln med en morotskaka. Med grädde. Extra roligt var det förstås att min vän Greken, ägaren själv, var på plats så att vi fick byta några ord om vad som hänt sen sist.

Så småningom upphörde regnet och vi tog oss i sakta mak upp till Uppsala Domkyrka. På vägen fotade vi en hel del. Jag insåg att jag har mött min överman när det gäller att fota – i Ulf. Han tog mer än dubbelt så många bilder som jag! Vi tittade också in i ett par små affärer på vägen upp till Dômen. Ursprungligen hade vi tänkt börja med Gustavianum, men vi kom dit en kvart före stängningsdags och då var det liksom ingen idé – där finns ju massor att se.

Men även i Domkyrkan finns det massor att se. Det var en hel del nytt även för mig sen jag var där sist. Fast roligast av allt var nog att få besöka Skattkammaren, för det hade ingen av oss gjort tidigare! Tyvärr var min ficklampa och ljuset där uppe alltför dåliga för att min iPhones kamera skulle kunna ta några bra bilder. Du får helt enkelt gå dit och titta själv! Det kostar 40 kronor och är en upplevelse som handlar om textilier och smycken, framför allt.

Efter det spännande sakrala besöket blev vi lite mer profana. Tanken var att vi skulle ta oss ner till Linnéträdgården via Jernbron. Och det gjorde vi. Men även där var det stängt – utom under träden. Det var tur för oss, för himlen öppnade sig åter igen och vi stod tryckta mot en trädstam, under en kraftig trädkrona, en god stund.

Till sist började regnet avta och vi sprang under ballarna* bort till Costas. Han fick den äran att tillreda vår middag åt oss. Det var ett toppenval av oss. God mat, bra priser och roligt med ett vin från norra Grekland, Costas (?) hemtrakter. Dit går vi igen!

Vid Centralen blev avskedet hastigt, men jag tror att vi alla fyra kom hem som vi skulle. Och kanske är det inte bara jag som har lite ont i fötterna idag..? Enda smolket i min bägare var parfymflaskorna som står kvar hemma i badrummet och som skulle ha överräckts till fru Hatt. Minnet är gott men kort.

Här är några bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


*ballarna = balkongerna

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en dagsutflykt med mamma till Skänninge.


Mamma har varit helt exalterad
över en affär. En affär som ligger i Skänninge.

De säljer inte bara kläder där, nej då, där finns massor av pryttlar!

har hon sagt. Flera gånger.

Idag var det väder för en liten tur ut på landet, till en av Sveriges äldsta städer. Jag gillar inte klädaffärer och shopping är inte min grej, men jag kör så gärna min mamma och följer med henne in om hon behöver hjälp. Och OK, Slöjdmagasinet hade inte bara kläder. Där fanns rätt många prylar också. Typ husgeråd, leksaker, smycken och såna där träbokstäver med uttjatade ordstäv. Kort sagt: rätt mycket hemskheter!

Men mamma var nöjd och glad och köpte sig både en blus och en väska. Dessutom erkänner jag att jag köpte sju par strumpor för 100 pix. Eller jag valde ut dem och mamma betalade dem och så fick jag dem i namnsdagspresent. Notera dock att jag redan i morse fick såväl paket som kuvert. Paketet, inslaget i återanvänt papper från Stöllestan (vi skrattade gott, för jag hade inte märkt det!), innehöll två trisslotter. Den ena var en nitlott, den andra ligger till sig. Kuvertet innehöll ett fint kort och en peng. Pengar är synnerligen välkomna nu, eftersom jag får min sista lön den 25:e dennes. Dessutom gick ju min klocka sönder i morse och min bil fick en rejäl repa. Sen måste jag lämna tillbaka tjänstemobilen före månadsskiftet. Utan mobil kan man ju inte vara när man är arbetssökande. Därför måste en ny inhandlas. Tjolahopp!? NOT!

Efter den grymma shoppingen behövde vi en fika. Vi gick till Bok-Caféet, ett kristet ställe mitt emot Vårfrukyrkan. Väldigt gott fikabröd där! Jag fick en räkmacka med handskalade räkor. Den kostade bara 30 pix! Tjejen Tanten som jobbade i kassan hette Eivor och var 38 83.

Vi gick in i Vårfrukyrkan och tittade på allt fint. Verkligen en mäktig kyrka, mycket större än till exempel Gamla Uppsala kyrka. Kyrkan uppfördes i slutet av 1200-talet. Vi tände ljus för pappa, mormor och morfar och farmor och farfar. Jag tände ett för vännen Karin. Sen blev det lite flams mitt i det seriösa, för jag studerade en tavla med namn på kyrkans herdar genom tiderna. En hette… CI Menlös…

Det blev en tur runt stan, vilket gick på en kvart. Jag har fått jätteont i hälen och måste halta igen, men stan är så liten så där behövdes inte många steg. Hoppade in på en liten blomsterhandel vid torget och köpte en betongkruka till mammas två växter på balkongbordet – de blåser ständigt och jämt omkull, nämligen.

Sen åkte vi tillbaka till Metropolen Byhålan. Uppenbarligen var det broöppning, för det var en lååååånga bilköer. Jag har glömt hur det var…

Vi svängde in till Ubbes där jag köpte valnötsbröd och var sin god kaka till kvällskaffet.

ICA Maxi blev nästa stopp, där jag då alltså, som pricken över i, backade ihop med en karl bil. Innan dess hade jag varit inne och handlat lite åt oss samt en rödvinssats till mig själv från Brunneby. Notera att jag naturligtvis inte hade smakat på vinsatsen innan jag satte mig i bilen! Alkohol och bilkörning hör inte ihop.

Kvällens middag blev var sin pizza Milano från pizzeria Rimini. Rimini är en pizzeria som har funnits här sen jag var ung, det vill säga sen stenåldern. Annars har det slagit mig hur många hus som har rivits eller står tomma. Men värst var det nog med tomma hus och affärslokaler i Skänninge. Väldigt ledsamt! När jag växte upp här i Östergyllen var Skänninge känt för främst två saker: sitt fängelse och Skänninge marken. Den senare lever emellertid fortfarande och går av stapeln varje år i början av augusti. Skänninges befolkning uppgår idag till ungefär 3 000 pers. Där kan vi snacka om Byhåla… En skön och trevlig utflykt blev det i alla fall idag, även om den slutade med en krock. Jag är mycket irriterad på mig själv och har putsat och polerat lite på lackskadan. Det gjorde ingen större nytta eller skillnad. Suck…

Här kan du kika på några bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

I morgon är det veckans sista vardag. Jag ska städa åt mamma och handla lite. Kolla läget på kyrkogården. Det blir en sista mathandling på lördag så att mamma har fyllda förråd. På lördag blir det också ytterligare en tur till kyrkogården med fräscha lösa blommor till pappa och till mammakusinen B:s föräldrar. Jag hoppas också att vännen FEM orkar och vill träffas en stund då!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om Elias och Tofflans äventyr en lördag före regnet.


Det var inte helt fel
med sovmorgon i morse. Elias kom väl i säng ganska så sent, men klockan var nog närmare halv två innan jag knoppade in. Medan jag vaknade till med lite kaffe och en stunds läsning, satt Elias… vid datorn, förstås!

Bok o kaffe
Läsning och kaffe för att vakna.


Så småningom åt vi frukost.
Två rostade mackor MED ost knaprade herrn i sig.

2 Elias äter frukost
Frukost.


Dagens mål var Vaksala torg.
Där är det alltid, så gott som, loppis på lördagar. Clark Kent* lämnade vi hemma.

Elias visar vägen till bussen
Elias visade vägen till bussen.


På loppisen kan man verkligen hitta
allt möjligt. Men det här kunde Elias inte lista ut vad det var förrän jag avslöjade det!

Flytväst för hund
En flytväst för en liten hund.


En del saker är mest roliga.

Gapande groda
”Den som gapar efter mycket…”


Andra saker är mest fina.
Elias gillade de här smyckena, mest för färgen, skulle jag tro.

Röda smycken o Elias händer
Rött är sött…” 


Det fanns några vita stenar som var väldigt fina också.

Vita stenar o Elias händer
Fina vita stenar.


Men det som var roligast
och bäst tyckte jag var att gamla kollegan K sprang fram till oss. Det var minsann inte igår! Jag fick höra vad som hänt sen sist i stora drag. Och stora var minsann en del av händelserna i K:s liv… Det är dem väl unt!

Vi mötte också en av städtjejerna från mitt jobb. Till och med på lördagar arbetar hon alltså, men inte med att städa utan hon säljer svamp och hembakat bröd på torget.

Vi köpte var sin glass och Elisa provsmakade en raspberry curd som vi tänkte gå tillbaka och köpa senare. Fast det glömde vi bort… Det var väldigt soligt och varmt och en bra grej med Uppsala Konsert & Kongress-huset är att det gav skön skugga…

 UKK exteriör
UKK-huset gav bra skugga i alla fall.


Men en glass var ju lite för lite
för lunch, så vi traskade neråt stan. Vi såg en enorm lyftkran som vi inte riktigt fattade vad den gjorde där.

Lyftkran i stan
En gigantisk kran inte bara i min feja utan också på stan.


Vi traskade ner till Stora Torget
för att besöka min vän Greken och Kafferummet Storken. Det var självaste Kronprins K som serverade oss! En jättesöt och artig ung man, precis som sina systrar. Tänk, jag minns när han bodde mitt emot här och växte så det knakade. Precis när han syntes ovanför fönsterbrädorna flyttade tyvärr familjen. Fast när de bodde här kallades systrar The Voices av dem på gården, medan Kronprins K var mycket sparsam med sin röst.

Kanelbulle och latte
En skitstor kanelbulle och en latte blev min lunch.


Jag är verkligen inte bra
på det här med mat, så Elias mamma och pappa blir säkert arga när jag berättar att vi fikade till lunch. Jag tog en skitstor kanelbulle och en latte, Elias en chokladboll och en svartvinbärsmer. Men, kära föräldrar, det är myshelg och då får man vara lite extravagant, tycker jag. I vanliga fall äter vi INTE så här!

Elias chokladboll m socker o Mer
Svartvinbär innehåller i alla fall C-vitamin, så lite nyttig lunch var det ändå… 😳


Elias ville inte sitta utomhus
utan hittade en skön soffgrupp där han hade utsikt över busstorget. För bussar och tidtabeller är nåt som den här unge mannen har gillat ett tag – och gör fortfarande!

Tittar på bussar
Här har jag busat lite med bilden i Photoshop så det ser ut som om det är natt ute. Och som Elias håller en handgranat i handen! Det gör han INTE, det är hans dricka!!!


Jag frågade Elias om det var OK
att gå till en affär och det var det. Det var väldigt varmt ute och vi orkade inte pallra oss ner till Svandammen och Stadsträdgården som jag först hade tänkt. I stället gick vi till den berömda tygaffären som alltid brukar vara stängd när Anna och jag kommer dit. Men idag var den öppen! Och jag shoppade loss för många hundralappar…

Därefter räckte det med stan för oss. Vi tog bussen hem från centralen och traskade över till Tokerian.

Willysskylt
Tokerianskylt på ena gaveln.


Vi hade tänkt handla taco till middag,
men det fanns ingen kycklingfärs. Så i stället blir det… rotmos och bajskorv. Närå, grillad kyckling och baguette. Köpte för säkerhets skull lite tomater också. Det ville Elias ha. (Tur att nån av oss tänker nyttigt.)

Elias nådde nästan upp till skylten
Elias växer så det knakar just nu, men upp till skylten nådde han inte riktigt.


På hemvägen tornade mörka moln upp sig
och sen vi kom hem har det kommit några regndroppar på fönstren.

Mörka moln
Mörka moln på hemvägen. 


Det blev en alldeles lagom lördag
med sol och frisk luft före regnet. Man orkar inte göra så mycket när det är så där varmt, så nu softar vi båda två vid var sin dator.

Var sin grej shoppade vi på stan – tyg till kökssoffan för min del, en bok om djur för Elias del.

Tyg och en djurbok
Lagom shopping.


I kväll ska vi eventuellt se
Huset Silfvercronas gåta på DVD. Det var en TV-serie om två barn som reste i historien som gick när jag var i Elias ålder.

I morgon kan det kanske bli nån sorts utflykt med Clark Kent. Destination beror lite på vädret. Annars gillar vi båda två att softa ganska mycket…


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan svingar sig ut i cyberspace och hittar märkligheter i media.


Har det hänt nåt sen sist?
Jorå, ett och annat. Här kommer ett Toffliskt urval:

radioskjortaP1 presenterade sina sommarvärdar idag. Jag jublar när jag ser Sarah Dawn Finer. Martin Shibbye fick prata lite för länge under den direktsända presentationen, men okejrå. I övrigt en och annan jag INTE ska lyssna på (trots att jag tyvärr tvingas betala skatt för det…) och en och annan jag definitivt ska lyssna på (Sarah Dawn Finer definitivt). Här kan du se hela listan! (På bilden Tofflans skjorta med radioapparater på!)

Prinsessan Dianas museum stänger nästa år. Skynda, skynda, den som vill se Prinsessan Dianas museum! Skälet är att Diana lät sin bror förfoga över sina ägodelar till dess att sönerna William och Harry fyllt 30 bast. Och 2014 fyller minstingen Harry just 30. Museum visar, förutom kläder och smycken, även bilder, privata filmer och brev.

morgonsol från jobbets balleSMHI börjar varna för värme. Va? Jo, SMHI inför en varning för värmebölja. Skälet är att värme kan vara farlig för gamla och sjuka. Klass 1-varning för värmebölja blir det när prognoserna visar minst 30 grader tre dagar i rad.

Frankrikes första gaypar vigs idag. Trots protester införde Frankrike en lag den 18 maj i år om att homosexuella har rätt att gifta sig. Idag gifter sig det första paret, Vincent och Bruno. Detta gör Frankrike till det fjortonde landet i världen som tillåter att personer av samma kön får gifta sig.

Kossa närbildFågelskådare attackerades av arga kossor. Man ska ha respekt för djur. Alla djur. Även kossor. Två fågelskådare tog en genväg över en kohage och blev sparkade och jagade av de därstädes boende kossorna. Troligen är korna på gång att kalva. Men man minns väl de arga tanterna när man gick på deras gräsmattor som barn… Inte långt från dessa kossor, alltså…

Tofflan TomtenIKEA slaktar trädgårdstomtar. Ja, du läste rätt! Det handlar om en reklamfilm där ett engelskt par slåss mot trädgårdstomtar som gör revolt när paret kommer med nya trädgårdsmöbler. Skrämmande och opassande, tyckte åtminstone 50 engelsmän och anmälde filmen. Ingen tomte skadade dock vid inspelningen, meddelar IKEA.


Livet är kort.

Read Full Post »

Livet kan vända på ett par sekunder. Det vet vi som har sett Anja Kontors förträffliga intervjuserie med just titeln När livet vänder. I kväll går den sista delen och det här var ett sätt för mig att påminna dig så att du inte missar att glo på SvT2 klockan 20.30.

Jag har varit på en fin lunch med Den Hjärtegoda L. Vi träffade på M, som jobbade i vårt hus, men som lämnade vårt universitet för ett annat universitet, så det blev en glad och tjattrig lunch på tre-kvinna-hand. Inte är jag nån som brukar lägga märke till kläder och smycken hos kvinnor, men Den Hjärtegoda L hade en otroligt söt brosch på sig.

ryska små gummor brosch
Fem photoshoppade små ryska gummor. (Nej, iPhonen är inte bra på närbilder där ljuset faller fel. Inte vet jag om bilden blev bättre, men…)


Lunchen var ju som sagt
ett ynkligt TACK för den otroligt fina middagen Den Hjärtegoda L bjöd mig och Fästmön på den 24 november förra året. Den där lördagen när vi åt så vi nästan både storknade och sprack… Men Den Hjärtegoda L har ju inte fått sitt epitet av mig för intet – L är verkligen Hjärtegod! Du har väl hört läst historien om brödpåsen? Inte ens idag, när det var jag som skulle bjuda Den Hjärtegoda kunde hon låta bli att vara snäll! Jag fick en otroligt söt liten svart korg med påskgodis – och en elefant med texten

Var stark

på. Den elefanten ska jag ha med mig överallt från och med nu!

påskgodis från L m elefant
Den lilla elefanten skymtar på denna återigen photoshoppade bild. (Jävla iPhonekamera!)


På väg upp till institutionen stannade jag till vid lunchrummet där arbetskamraterna på institution 1 hade påsklunch. Jag växlade några ord med en del favoriter som G och I och P och M… Och oj så jag kommer att sakna dem om… Jag fick lite återkoppling av M kring ett viktigt möte igår, men den informationen delar jag med mig av senare i ett låst inlägg.

Och så träffade jag Johan som också hade varit på möte idag. Han får med sig någonting gott härifrån och får till och med en avtackning. Jag önskar så att det hade varit en början till en karriär, men samtidigt har vi vetat vad som gäller i tre månader. Men jag ser också att det är en ung man med en helt ny självkänsla och ett självförtroende som jag hoppas ska lyfta honom till nya höjder nån annanstans. Vi vet så lite om när livet vänder, som sagt…

Lyftkran mot blå himmel
Lyft mot nya höjder.


Ha en bra onsdag!
I morgon inleds påsken – men ingen tycks fortfarande veta vad skär i skärtorsdag står för. Kom igen nu, enlighten me!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »