Rött utan kvistar och orange

Ett rödtonat inlägg, med ett inslag av celadon mot slutet.

---

 

Tomater utan kvist, enligt kollegan J.

Bilden här intill föreställer tomater. Det ser du säkert. Det är emellertid en betydligt viktigare bild än så. En måste precisera: det är en bild av tomater. TOMATER. Utan kvist. UTAN kvist. Faktum är att bilden föreställer ett foto av det kollegan J kallar för tomater. Fotot är ett bevis. Ett bevis i en tvistefråga. Kollegan J skulle köpa tomater, kassörskan tyckte att de var KVISTtomater – till ett högre pris. En tvist pågår där kollegan J har begärt en förhandling med affärschefen och en ursäkt av kassörskan. Det går inte att återge hela historian som kollegan J underhöll oss med vid kaffe-på-lunchen-koppen. Jag vet bara att jag skrattade högt och mycket. Inte tänker jag handla på den aktuella Willys-affären heller. För det är inte bara så att kassörskorna där har egna benämningar på tomater, de är fryspåsepoliser också.

Idag bjuckar jag på en selfie! Jag håller mig till bananer, inte tomater.

Det är tur att vi inte har såna galna kassörskor på Tokerian! Eller så är det tur att Vi Som Alltid Har Rätt <== (ironi), såna som kollegan J, Herman i En misstänkt liten kanelgiffel och jag, är spridda över varierade butiker, så att säga… Jag själv, till exempel, stannade vid den ICA-affär jag handlade i som student, under mina första år i Uppsala, idag efter jobbet… På den tiden Emil i Lönneberga jobbade extra där.

Annars har jag hållit mig till bananer och inte tomater idag. Detta har skett medan jag har dykt djupt ner i magasin av blöt karaktär. Jag har slutgranskat produkter hela dan med rödpennan i högsta hugg. Jag har kastat mig på NK*, på författare, på typ ALLA som så här på fredagen behövde komplettera sina verk. Det har gått bra. Ingen blev arg och jag blev färdig. Det känns fint att nå veckomål på jobbet!

Men min dag inleddes faktiskt med en rejäl krasch i morse. Jag har varit så trött om kvällarna att jag inte har orkat gå ut med soporna. Sopberget anföll mig därför i morse, gjorde mig till en baglady och tvingade ut mig i soprummet innan jag åkte och jobbade. Jag tappade en påse på betonggolvet – gissa vilken av tidningspåse, påsen med pappersförpackningar, kompostpåsen eller påsen med glas… Ja det är inte för inte en kan benämna mig

• Syster Duktig
• Syster Lustig

eller

• Syster Hurtig

(valet är ditt).

Nästa krasch kom i orange förpackning när jag anlänt hem efter avslutad arbetsvecka.

Jajamens!

som Bosse J brukade säga, det var pensionskuvertet som nått min postbox! Asså… det var bra tunt… Men… om jag går i pension om sju år får jag ut mer än jag hittills har fått per månad i a-kassa. Vilket lyxliv jag skulle kunna leva! (<== ironi IGEN!) Nu har jag inga planer på att gå i pension om sju år, fast om framtiden vet vi inget. Det enda jag vet är att jag älskar att jobba. Och orange älskar jag – med vissa undantag…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nä, nu har jag svamlat tillräckligt. Jag ska hälla upp middagen i en celadongrön skål, hälla ner mig själv i bästefåtöljen och lägga Karin Nymans mamma i knäet. Med det sistnämnda menar jag Jens Andersens biografi om Astrid Lindgren. Boken är på cirka 450 sidor, jag har läst ungefär en fjärdedel – och det har nästan bara handlat om Karin Nymans bror Lasse hittills. Hum… (Min mormor, till exempel, nämns inte med ett ord. Hmpfff…)

Ha en riktigt go fredagskväll!

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Is the sky the limit?

Ett småfnulande inlägg.

---

 

Det blev en märklig onsdag. Min ilska la sig, såsom den alltid gör. Men dessvärre gjorde efterforskningar mig lite orolig inför ett kommande möte i stället. Jag vill verkligen inte trampa i nåt getingbo igen. Det jag läser gör mig emellertid fundersam. Mycket fundersam. Det handlar om flytt, förhandlingar under förhandlingar och… har detta förutsättningar att bli bra, verkligen..? Jag fnular lite smått.

Is the sky really the limit..?

Ett och annat blev gjort även igår. En del behåller jag för mig själv. Framåt kvällen gjorde jag en liten utflykt – och fann mig vara eftersökt både per mobil och fast telefoni. Vad gäller mobiltelefonin kan det leda till en trevlig träff nästa vecka med Long Time No See-vän. Det andra samtalet däremot… Jo, det var mamma. Det är bara mamma och försäljare som ringer på fasta telefonen. Med mamma var det bra, däremot är det andra tråkigheter i familjen. Det gör mig så ont om den inblandade. Tyvärr upphör man inte att förvånas över vissa människors… närighet. Baskade människa! 

Nåt längre lyxliv i bästefåtöljen blev det inte. Jag satt där under en halvtimme och då tittade jag på ytterligare ett starkt avsnitt av När livet vänder, denna gång om kvinnomisshandel. Tänk att det är säsongsavslutning nästa onsdag. Vad ska jag sen titta på för att rycka upp mig/lära mig/fatta att jag inte har det värst?! Men mest av allt undrar jag när Anja Kontor får den uppskattning och de priser hon förtjänar för den här programserien…

Idag traskar jag runt här hemma med snabeldraken*. Och så fnular jag lite smått…

*snabeldraken = dammsugaren

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Utanför min vrå…

Nånting händer uppenbarligen där ute. Utanför min vrå. Jag har i alla fall vaskat fram följande guldkorn i media. Och även om allt som står i tidningen inte är sant, är en del ju faktiskt det…

En vrå, inte nödvändigtvis min.

• Sommarpresent från företagsledningen gjorde anställda till miljonärer. Det sägs att smålänningar är snåla. Men syskonparet Inger och Sixten Norhed är det definitivt inte. Deras familjeföretag, Nominit AB, tillverkar nitar och finns i Småland. Inger och Sixten har inte några nära arvingar. Därför bestämde de att företagets ägande ska överföras till en stiftelse. Och samtidigt delar de ut 114 miljoner kronor till sin personal – inklusive pensionärer. Det blir mellan en och två miljoner per skalle, beroende på hur länge man har varit anställd. Snacka om att måna om sin personal!!!
• Julia avslöjar på Twitter vad tränarna skriker. Tyska Julia är döv och som många döva är hon bra på att läsa på läpparna. Nu avslöjar hon på Twitter vad fotbollstränarna skriker till sina spelare. Skulle ju kunna bli… en lukrativ affärsidé…
• Tjänstemän lever lyxliv och partajar – för våra pengar. Dagens Nyheter har upptäckt att tjänstemännen på Fjärde AP-fondens kontor har ett alkoholförråd på jobbet. Ett förråd vars innehåll är betalt av dig och mig. En gång i månaden bjuds de anställda på fri bar. Alkoholinköpen bokförs inte som representation utan som personalvård. Pubkvällar kallas för informationsträffar av fondens vd. Taxin hem betalar förstås jobbet. Eller rättare sagt vi skattebetalare… Tjolahopp… Så nu gäller vissa regler för somliga, andra för andra.
• Tofflan goes sport: Två tuppar. Jan Guillou, som jag läste på Twitter har handikapptillstånd till sin bil (kan det vara möjligt???), tycker att Zlatan-Den-Där-Bollsparkaren dödar stämningen i det svenska landslaget. Zlatan-Den-Där-Bollsparkaren kontrar med att han inte ens vet vem Jan Guillou är. Så var den tuppfajten slut. Jag har inte mycket till övers för nån av tupparna, för övrigt, så låt dem ha ihjäl varandra – verbalt.
• F*n vad alla separerar… Lena och Per, Vanessa och Johnny, Peter Pluntky och Antikrundan med flera med flera. Kanske Berglin har rätt att det finns ett sjätte sinne i äktenskapet om det ska funka..?

Read Full Post »

Röda Kors-chef döms även för mutor

På lite avstånd har jag följt rättegångarna kring den chef vid Röda Korset som lurat till sig miljoner. Miljonerna har han tagit från såväl Röda Korset som Cancerfonden.

Åtta miljoner, har han tagit. Åtta miljoner från verkligt behövande människor gick i stället till lyxliv för den egna familjen. Men skyldig kände han sig inte utan överklagade tingsrättens dom i våras…

Nu har emellertid hovrätten också sagt sitt. Domen på fem års fängelse sänks INTE. Dessutom döms den förre chefen för grovt mutbrott, nåt som tingsrätten faktiskt frikände honom från ursprungligen.

Enligt hovrätten har den förre Röda Korset-chefen

grovt utnyttjat sin ställning [… och] visat stor förslagenhet […] brottsligheten [har] varit av särskilt farlig art.

Fem år för åtta miljoner… Undrar om han tänker betala tillbaka pengarna till de behövande… Fast kanske inte. En del av de behövande har säkert avlidit under tiden. Jag tycker han skulle dömas för ett betydligt värre brott än mutor och miljonsvindlerier… Och straffet skulle bli betydligt högre än fem futtiga år i fängelse…

Läs också vad Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen skriver.

Read Full Post »

Ny rättegång för Röda Kors-chef

I mitten av januari skrev jag här på bloggen om chefen som under tio år lurade Röda Korset och Cancerfonden på cirka åtta miljoner kronor. Nu är det dags för rättegång igen, denna gång i hovrätten. Skälet är att han överklagade tingsrättsdomen på fem års fängelse.

Hur kan man överklaga en dom när man bevisligen har begått ett brott? Jo för den här chefen handlar det om att han känner sig för hårt dömd – eftersom han har försnillat pengar från just Röda Korset och Cancerfonden… Underbar logik, eller hur?!

Jag tycker… så illa om sånt här! Varför inte stå för det man ha gjort och ta sitt straff?! Fem års fängelse är ju en lindrig dom. Tänk på alla de behövande som blev utan de åtta miljonerna, de som kanske dog på kuppen. Pengar som insamlingschefen använde för sin familjs lyxliv. Jag undrar hur familjen känner sig nu…

Det kan ju inte bli nåt annat än en svart bak, eller hur?

En riktigt fet, svart bak till Röda Kors-chefen som försnillade miljoner från behövande för att använda dem till lyxliv för sig själv och familjen.

Read Full Post »