Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘smidig’

Ett inlägg om lön, försäkringar och fack.


 

Guldpengar

Inkomstförsäkring genom facket som komplement till ersättning från a-kassan gör att du kan betala dina räkningar OCH leva.

Idag är det den 25:e. Herr Uggla är kung i baren, jag känner mig som en miljonär. Jag har nämligen turen att ha ett jobb och jag fick lön idag. Den som har följt mina öden och äventyr vet emellertid att det inte alltid har varit så – att jag har haft jobb och lön, vill säga.

Ända sen jag började jobba på bronsåldern (1986) har jag varit med i facket och i a-kassan. Många är mina synpunkter på dessa tu och jag har ofta skrivit rätt negativt om dem här. Därför behöver jag inte dra det ytterligare en gång att jag tycker att framför allt a-kassans personal har ett bemötande som borde vara mycket bättre.

Men varför är jag med i fack och a-kassa, dårå, om jag tycker att de som jobbar där är så oförskämda? Jo, för trots allt är det en trygghet. Det känns som om jag har betalat dem båda rätt mycket pengar varje månad under de här 30 åren. Jag har betalat samma avgifter när jag har jobbat som när jag har varit utan jobb. Det var naturligtvis tufft och kändes rätt ironiskt att göra som arbetssökande – det blev ju så att a-kassan både gav och tog pengar.

Under större delen av tiden som arbetssökande hade jag en ersättning från a-kassan som netto är mindre än en tredjedel av den nettolön jag får idag. Men en lär sig att leva på det också. Jag har blivit en fena på att leva billigt – och ändå kunna unna mig nånting då och då. Men en stor hjälp var det förstås att ha ytterligare en försäkring om man blir arbetslös.

Genom mitt fack kunde jag ta del av en inkomstförsäkring. Detta innebar att jag under en begränsad tid när jag fick ersättning från a-kassan också kunde ansöka om att få ersättning från inkomstförsäkringen. För min del handlade det om många tusenlappar – varje månad. Det var pengar som jag behövde väl – jag har ju varken karl eller hustru som jobbar och vars inkomst jag skulle ha kunnat leva på! Och till skillnad från a-kassan var försäkringsbolaget smidigt och obyråkratiskt att ha att göra med. Inkomstförsäkringen kompletterade min ersättning från a-kassan så att jag kunde betala mina räkningar och leva på den lilla slant som blev över.

Att mitt fack har inkomstförsäkring för sina medlemmar är viktigt för mig. Jag kan ju aldrig mer känna mig säker på att jag har ett arbete i morgon. Nu har jag bytt sektor och det är lämpligt och dags på alla sätt och vis att jag byter facktillhörighet och a-kassa. Jag kollar upp detta lite då och då när jag får en stund över. Framför allt är det ett fack och det fackets a-kassa som det lutar åt. Dessvärre har jag inte fått nåt svar på mitt mejl som jag skickade till facket för tre dar sen, vilket naturligtvis inte ger dem några pluspoäng. Men deras a-kassa svarade så gott som bums!


Är DU med i nåt fack och nån a-kassa och har DITT fack inkomstförsäkring för sina medlemmar??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om papper, nervositet och glömska, bland annat.


 

Höghus

Jag har redan varit på utflykt och bland annat tittat på detta hus.

Att a-kassan både ger och tar när en är arbetslös det känner jag till sen länge. Trots att en får ersättning från dem måste en betala avgiften varje månad. Tidigare var avgiften åtminstone nedsatt för den som är arbetssökande. Det är den inte längre. I stället höjdes avgiften under hösten, om jag inte minns fel.

Pengar är en sak, papper är en annan. Det senare är nåt som a-kassan uppenbarligen älskar. När en ansöker om a-kassa ska en fylla i en särskild blankett samt skicka in arbetsgivarintyg, också det på en särskild blankett som a-kassan tillhandahåller på sin webb (fungerar bara att fylla i med vissa webbläsare). Jag blev glatt överraskad för ett tag sen när allt verkade gå så smidigt. Tills idag, dårå…

I morse innan jag började mitt jobbsökeri loggade jag in hos a-kassan för att fylla i ett a-kassekort. Förvånad noterade jag att jag hade två olästa meddelanden. Det ena var en specifikation på sex dars utbetalning. Det andra var en anmodan att inom ett visst antal dagar skicka in kopior på anställningsbevis. Eh..? Det räcker alltså plötsligt inte med arbetsgivarintyg på särskild blankett, det ska skickas in ytterligare papper. Eller kopior på. Precis som om en har en kopiator i sitt hem. Det har inte jag. Har du? Intressant är också att a-kassan uppenbarligen tror att en ska kunna gissa/lista ut att det ligger meddelanden och väntar på Mina sidor utan att få nån som helst signal om detta, varken via e-post eller sms. Så dåligt!

Amaryllis

En källa till glädje i dessa väntans nervösa tider.

Det blev lite bråttom eftersom meddelandena hade legat ett tag och jag anmodades att skicka in papper med snigelpost inom en viss tid. I detta läge var jag så tacksam att jag både har bil och snälla kamrater. Med bil tog det mig ändå över en timme att fixa det hela, men utan en snäll kamrat med tillgång till kopiator hade det inte gått. Så jag har redan varit ute en tur i det snöblandade aprilregnet. Det inbjuder inte precis till nån mysig utflykt. Kallt och eländigt var det och jag fick ta både tjocktröja och handskar.

Här hemma har det inte hänt mycket sen igår. Men det är betydligt mer färgglatt än utomhus i alla fall. Amaryllisen är fortfarande väldigt röd och grann och en stor källa till glädje för mig så här i väntans nervösa tider. Jag är så nervös och pirrig att jag glömmer hälften – samtidigt som jag försöker lugna ner min lilla mamma som är ännu mer nervös och dessutom orolig. Jag skulle ha tagit med en liten sak till en vän i morse när jag var på utflykt, men det glömde jag bort i all hast. Morr! Ändå är jag ett år yngre idag än vad jag blir i morgon…

 

Mia och Kockis 1976

M och Kockis för 40 år sen.

Nån som däremot blir ett år äldre idag är min gamla kompis M. I kväll blir det ett sedvanligt telefonsamtal. Vi brukar ringa varandra två gånger om året, ungefär, på våra födelsedagar. Det blir alltså två dar i rad. När bilden här intill togs, för 40 år sen, var vi ett ganska stort kompisgäng. Nästan alla tjejer fyllde på våren. Mjölkis började i slutet av mars, sen kom Brocco, M och jag i april och så C i maj. Det var bara FEM som hade födelsedag i december. Och det var tur för henne, det, för vi hade ju nästan inga pengar kvar på våren att köpa presenter för!

Glass och digestive

Glass och digestivekex – söndagsmiddag.

När en uppnår de åldrar vi nu har kommit till firar vi inte så mycket. För min del kommer delar av familjen i morgon eftermiddag och jag ska försöka ordna nån tårta till dess. För säkerhets skull köper jag en färdiggjord. Nu äter ingen av oss så mycket tårta, så det blir bara en liten en. Jag tror inte att min mage uppskattar alltför mycket grädde och sött, nämligen. Fast den gillar glass. Igår blev det vaniljglass med krossad choklad och tre digestivekex till middag. För tillfället tillåter jag mig att äta vad som helst – bara det går ner och bara det sker utan smärta.

Alldeles nyss fick jag ett sms om ett annat projekt som gått om intet. Det var jag emellertid inställd på, för det utlovade svaret före påsk har alltså dröjt fram till idag, det vill säga över en månad efter påsk. Det svider trots allt lite, men samtidigt ser jag inte detta som

helt kört.

Det är ett givande och tagande genom hela livet och just nu grämer det mig oerhört att jag inte blev en givare idag utan glömde bort.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min braiga dag.


 

Pergola höst med stol i förgrunden

En höstlig pergola utanför mitt kontor.

Kylan var tillbaka i morse igen. Det gäller att köra försiktigt eftersom jag fortfarande har sommardäcken på och 50 procent av dem är sisådär i skicket. Jag träffade Lucille i morse. Hon skulle trampa till jobbet på cykel. Det lät inte så skönt, tyckte jag. Jag blev utlovad ett besök i kväll – med en liten present. Spännande!

Det börjar gå mot slutet av arbetsveckan, men faktiskt känner jag mig inte riktigt lika trött som förra veckan. Kanske beror det på att jag börjar bli lite varm i kläderna på nya jobbet, kanske på att jag har gått ner fyra kilo på de tre veckor jag har jobbat exakt idag. Viktminskningen är inte alls planerad, även om jag inte trivs med den övervikt jag har idag. Det har varit svårt att hitta motivation att ta tag i tjockleken när det är så mycket annat som kräver mer uppmärksamhet. Nu mår jag betydligt bättre rent generellt än vad jag gjorde för en månad sen. Allt har inte med jobb att göra, men visst spelar det stor roll för måendet att ha nåt vettigt att göra om dagarna och att få lön för det. När jag lämnade jobbet i eftermiddags noterade jag sju stycken blåa mappar med korrektur som jag har återsänt till författare. Det kan jag känna mig lite nöjd med.

På förmiddagen kom konsultchefen från närmaste lokalkontoret på besök. Återigen en trevlig person. Förutom att alla är trevliga på företaget är de bra på att ge återkoppling och de hör av sig när de ska eller inom rimlig tid. Uppstår det problem av praktisk natur, som när det gäller min parkering, är de smidiga och hjälpsamma. Förhoppningsvis hittar jag nya uppdrag genom dem framöver, för det jag har nu är ju inte nåt permanent.

Närmaste kollegan och jag lunchade i restaurangen på jobbet idag. Jag njuter av den vegetariska ärtsoppan! Nästa vecka blir jag emellertid utan lunchsällskap de flesta dagar, för kollegan ska ha semester. Där passar finfint att få besök av en före detta kollega på måndag som vill proväta hos mig.

En vänlig följare i sociala medier har postat en bok till mig idag. Den handlar om min mammas sjukdom, en sjukdom som är ganska ovanlig. Än mer ovanligt är det att mamma har levt så länge med sjukdomen. Jag hoppas att jag får svar på en del frågor och funderingar under läsningen och tackar tills vidare Krönikören på förhand!

Men när jag kom hem hittade jag ett paket i postboxen från Adlibris.

Maj gadd, inte kan väl boken ha kommit fram redan, vi hade ju vår första kontakt idag på förmiddagen! Och Krönikören skulle ju skicka boken själv, inte nåt nätföretag,

tänkte jag. Inte heller hade jag beställt nån bok och jag väntar inte på nåt recensionsexemplar…

Paket från Adlibris

Vad var nu detta???


Långsamt tog jag fram en sax 
och klippte av de hårda plastbanden som höll ihop paketet… Och inuti hittade jag denna bok, som en ju inte kan bli allt annat än glad över:

Boken Jag vill vara glad

Boken Jag vill vara glad! gjorde mig glad.


Tusen tack till älskade Fästmön, som skickat boken, för att du gör mig glad och för att jag får älska dig!

Helgen som ligger framför mig är än så länge blank. Jag behöver tvätta, men det kanske jag börjar med redan på fredag kväll. Eventuellt sammanstrålar jag med en vän ELLER en bloggvän nån gång under helgen. Om vädret är fint ska jag ge mig ut och marschera, för foten har fått vila och känns nu hyfsad. Hälsporre är ett segt elände!

Nästa vecka blir det sjukhusvistelse för en i familjen. Självklart går tankarna till personen ifråga, även om jag är övertygad om att allt går bra.

Vad har DU för helgplaner??? Skriv gärna några rader och berätta, än finns det utrymme kvar på bloggen!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett pafft inlägg.


 

USBtumme

Du kan sluta hålla tummarna.

Och nu kan du som höll tummarna sluta att hålla dem. Jag borstade tänderna och var redo för avfärd när jag fick sms om att intervjun är inställd idag igen. För tredje gången. Men sjukdom kan man ju faktiskt inte rå för.

Jag hann precis stoppa min kartläsare från att hoppa på bussen in till stan, men hon hann förstås betala sms-biljett för tre miljoner. Som kompensation blir det skjuts till och från jobbet idag i stället.

Nu har jag kontaktat bemanningsföretaget och sen ska jag leta jobb att söka. Jag ligger på tre minus sen i fredags. Fast minst två poäng borde jag få idag för aktiviteter kring den inställda intervjun samt för att jag fyllde i och skickade in kassakort till a-kassan i morse. Jag lyckades komma in i systemet efter tredje inloggningsförsöket med e-legitimation. Smidigt system, eller hur? NOT!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att få tiden att gå, bland annat. Med kiss- och bajshumorvarning!


 

Bigarråer

En liter smackade jag i mig.

Jorå. Det gick att sitta en liten stund på ballen* igår kväll i alla fall. Jag kunde äta upp mina korvar för 4:75 och jag kunde vräka i mig en hel liter bigarråer samtidigt som jag läste. Fråga mig inte hur min mage blev sen. Även om detta inte är nån luktblogg kan du kanske föreställa dig. Men fy te rackarns så gott det var!

Hemma hos mamma och pappa i trädgården fanns ursprungligen flera fruktträd, bland annat ett bigarråträd. Det brukade ge frukt lagom till min namnsdag, som infaller i morgon. Man kan alltså säga att jag firade lite i förskott. Med bigarråer – och därpå följande… saluter.

Jag hade en bra dag igår. Jag fick det jag föresatt mig att göra gjort. Då blir jag nöjd. Klättrade inte heller på några väggar. Än. Men jag känner att det kryper närmare. Vid lunchtid igår var jag egentligen klar med det jag hade på min att-göra-lista.

Vad gör man resten av dan då för att få tiden att gå? Det finns gränser för hur länge man orkar sitta och slösurfa, städa och så vidare… Därför gäller det att vara lite påhittig. Om detta nuvarande tillstånd visar sig bli långvarigt har jag en liten idé för hösten. Förutom att jobba på min bok, som ju inte är nåt litet, tänkte jag kolla möjligheten att på volontärbasis åka och läsa för dem som bor på äldreboenden. Eller kanske ett specifikt äldreboende skulle räcka till att börja med. Jag har ju, i mitt förrförrförrförra arbetsliv, bland annat jobbat med inläsning av en taltidning för synskadade. Då borde jag kunna högläsa böcker också.

Vidare finns ju barnhemmet i Grankulla i Finland nånstans i bakhuvudet. Hurtigs barnhem, grundat av min pappas farfar och fortfarande fullt av barn som har det tufft… Pappas farfar, vars grav finns i Solna av alla ställen…

Regnbåge

Regnbågen syntes över taken igår kväll. Ovanför den har jag lagt mina drömmar, lite på is…


Den här dagen började
för min del redan före klockan sex. Det tycker jag är liiite tidigt när man inte ska upp, iväg och/eller jobba. För det är lätt att dagen blir för lång och ännu lättare att fastna i funderingar som inte leder nån vart. För ungefär ett år sen la jag mina drömmar på is nånstans ovanför regnbågen. De ligger kvar där, jag orkar inte med fler besvikelser just nu.

Litet bittert kändes det allt när jag igår eftermiddag upptäckte att det hade trillat in ett mejl från mitt förra jobb. Ärendet gällde nånting som jag ofta under de senaste två månaderna påtalat inte har fungerat. Jag hittade i stället en alternativ lösning som funkade hyfsat. Instruktioner för detta finns nedskrivna. Jag har varken tid eller lust att komma och peka var exakt på det första pappret i pärmen det står. Jag hade hur mycket tid som helst, nästan, att visa och demonstrera för någon. Men se överlämningen skulle ske i sista minuten, till nån som inte arbetar operativt. Då blir det problem, det visste jag i förväg. Det bittra då? Tja, att ingen lyssnade på mig medan det fanns tid. Och kanske något att man väljer ut enstaka personer, som inte är fast anställda, att göra tråkjobben. Och alla andra jobb som måste göras när den ordinarie personalen är på semester. Hur tänkte man, egentligen? Inte alls, tror jag.

NU börjar mina tongångar gå mot moll och det kan jag inte tillåta. Jag har sökt dagens tre jobb. Det har gått smidigt, för två av dem hade jag i pipeline, så jag behövde bara leta upp ett till. Värre blir det i morgon. Då har jag inga intressanta lediga tjänster som jag ska söka. Men jag hittar kanske några under dan, för jag sitter ju, som sagt, en hel del av tiden vid datorn. Jag har också uppdaterat min profil i en kandidatbank samt bett om en rekommendation.

Jag har tur idag. Det är nämligen städdag i mitt hem – eller ska bli. Jag har inte börjat än. Dagen började med solsken, men har nu gått över i mulen himmel och kall vind. Perfekt – för mig!


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett nyvaket inlägg.


 

Arbetsförnedringens hus

Den lilla människan i orange cirkel ska besöka Arbetsförnedringens hus idag.

Det känns väldigt, väldigt konstigt att inte åka iväg till jobbet idag. Igår var jag uppe alldeles för länge, för jag visste ju att jag inte skulle behöva kliva upp i ottan idag. Jag gav mig nämligen sovmorgon – ända till klockan sju. Arbetsförmedlingen öppnar inte förrän klockan tio och vis av erfarenhet är det ingen idé att komma dit för tidigt. Det är jobbigt överhuvudtaget att gå dit. Varför hänga på låset?

Igår blev jag så himla glad, mitt i det turbulenta livet. Jag fick ett mejl från Gunilla på Bliwa, försäkrings-bolaget som har hand om min inkomstförsäkring. Det var så vänligt skrivet och rakt på sak och framför allt: underlättande. Nej, nån byråkrati ägnar de sig verkligen inte åt där utan där är de smidiga och serviceinriktade. Kunden sätter de i centrum. Trots att Bliwa är ett försäkringsbolag har jag inte en enda gång i mina kontakter genom åren med dem blivit dåligt bemött eller känt mig ifrågasatt. Man skulle ju kunna tro att ett försäkringsbolag mer än statliga förvaltningar tror att folk försöker luras… Men icke Bliwa!

Fast jag är skittrött, för, som sagt tillvaron är turbulent och jag var uppe lite för länge igår kväll. Det hände ganska mycket som jag behövde ta in och både bearbeta och ventilera. Fästmön och jag telefonerade i en timme. Hon jobbar administrativt ett par veckor till. Dagarna blir långa och UL:s sommartidtabell hjälper ju förstås inte till. Turerna glesas ut, för uppenbarligen tror UL att det bara bor studenter i den här stan eller att ”alla” har semester. Men det är ju faktiskt några som måste jobba. En buss i timmen från Förorten tycker jag är anmärkningsvärt lite, i alla fall!

Jag hade tänkt hänga med minstingen nån stund den här veckan. Han klarar sig, han är ju stor kille nu, men det blir ändå långa och ensamma dar när mamma jobbar. Fast som läget är just nu kan jag inte bestämma nån specifik dag eftersom jag kanske måste ut på vift i jobbärende redan den här veckan.

stadshuset Stockholm

En tur till Stan på lördag, kanske?

Förutom telefonerande ägnade jag gårdagskvällen åt att läsa ut en bok och åt två vänner, den ena via sms, den andra via Wordfeud. Det är så jag umgås med folk just nu. Det har ju varit svårt att hitta tiden och orken under de senaste månaderna för umgänge med vänner. Den sista tiden har jag inte heller mått så bra och då har jag ingen lust alls att träffa nån. Ärligt talat orkar jag knappt umgås med mig själv. Ändå har jag som mål att försöka ta en tur in till Stockholm – ensam – på lördag för att träffa FEM och Finske Pinnen. Men det beror både på mitt mående och lite andra saker.

Min plan för idag är att ta bilen in till stan (idag pallar jag inte buss) och skriva in mig på Arbetsförmedlingen. Om jag orkar tänkte jag göra ett besök på ”vår” Johans jobb – ja, jag hoppas att det från och med idag är ett jobb och inte nåt annat! Det ligger väldigt centralt och på gångavstånd från Arbetsförmedlingen.

Vidare har jag rivit ur dubbelsängen för att bädda rent. Tvätta ska jag också göra, men det gör jag inte förrän jag är hemma igen. Hoppas jag får återkoppling på gårdagskvällens mejlväxling, så att jag kan bestämma om jag ska göra det där jobbärendet redan den här veckan. Misstänker att den här dagen i alla fall blir ganska välfylld.

Jag har ett antal jobb att söka och tänkte börja med det på allvar under onsdagen. Många har skickat mig fina tips på lediga tjänster, men jag har även hittat några själv.

Nu är första muggen kaffe snart tömd och jag ska ut i badrummet för att fräscha till mig. Och nej. Jag tänker inte klä upp mig för att gå till Arbetsförmedlingen. Men ren ska jag vara!

Jag undrar hur de har det på jobbet idag…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett undrande inlägg.


 

För över 14 månader sen avslutade jag min prenumeration på Upsala Nya Tidning, här på bloggen även kallad lokalblaskan. Som vid de flesta skilsmässor var separationen inte helt smidig, men till största delen. Först. Jag hade kommit fram till mitt beslut om att göra slut efter att ha varit trogen i typ 30 år. Skälen var flera:

  • jag hade vid tillfället tillgång till tidningen på jobbet
  • jag ville spara pengar
  • jag tyckte inte att papperstidningen var så bra
  • jag föredrog tidningen på webben
  • jag hade några år tidigare blivit snodd på mitt guldkort eftersom en före detta arbetsgivare under ett par år betalat prenumerationen eftersom jag använde tidningen i tjänsten

Ja typ, några stycken skäl, alltså… Efter ett par månader kom det första samtalet där en säljare försökte kränga på mig en prenumeration igen. Jag sa då att jag nyligen avslutat en sådan och inte var intresserad. Därefter följde liknande samtal – ungefär varannan månad. Jag blev efter ett tag ganska irriterad.

Redan vid första påringningen bad jag att jag skulle avföras som kund att ringa till. Det har jag därefter upprepat varje gång nån säljare ringer. För samtalen har nämligen inte upphört. Och för varje gång det rings blir jag dessutom mer och mer otrevlig. Numret man ringer från påminner om nummerserien/riktnumret som Arbetsförmedlingen har och därför svarar jag. Annars skulle jag ju kunna strunta i att lyfta luren.

Tofflan i tidningen

Den här gången vill Tofflan ut ur tidningen!!!

I måndags, det vill säga över 14 månader efter att jag sa upp min prenumeration, kom det senaste samtalet. Jag anser att det var mer än tillräckligt länge sen jag var kund/prenumerant hos lokalblaskan. Dessutom har jag NIX på min telefon. Men inget hjälper! Efter alla dessa samtal har jag för övrigt blivit ännu mer negativt inställd till lokalblaskan. Nu vill jag verkligen aldrig mer prenumerera på tidningen. Kan du förstå det..?

Ska det vara så jävla svårt, på ren svenska, att stryka mig ”ur rullorna”? Ska jag behöva anmäla lokalblaskan för att få samtalen att upphöra? Eller vad ska jag göra för att få slut på denna oönskade kontakt??? Nån som har nåt förslag???

Lustigt nog finns det företag/organisationer/personer jag vill ha kontakt med – men som jag inte får kontakt med. Eller vad sägs om min handläggare, som ringde mig igår, tisdags morse, och lovade mejla sina kontaktuppgifter. Nu har det ju snart gått ett och ett halvt dygn sen. Vad är det som är så svårt? Varför kan man inte göra det samtidigt som man har kunden i telefon? H*n läste ju liksom upp min e-postadress… Kanske, kanske, ska jag hänvisa handläggaren till Upsala Nya Tidnings säljkår, för där kan man säkerligen lära ut ett och annat. Eftersom man är så extra bra på att höra av sig… (<== ironi)

Slutligen kan jag bara jämföra med en annan stor mediekoncern dit jag vände mig strax före lunch för att be om ett par pressbilder. Japp, jag har en av mina drömintervjuer på gång och förhoppningsvis kommer den i skriftlig form på en blogg nära dig den här veckan! En (1) timme senare hade jag tre (3) bilder att välja mellan i inboxen till min privata webbmejl. Tänk så lätt det är för somliga att förstå vad en kund/motsvarande vill ha…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »