Ett svårt fall av påssjuka

Ett inlägg i vilket Tofflan slår rekord. I shopping.

---

 

Missunnsamma kan sluta läsa nu – och se upp för nålar…

Ja jisses anoga! Vad säger du om sex (6)… TIMMAR PÅ STAN??? Det är baske mig rekord för en Toffla! Och inte en enda gång gnällde eller pipplade hon. I stället blev hon ett svårt fall av påssjuka. Jag, som egentligen mest skulle köpa mig en ny jobbväska och kanske, kanske en plånbok, slog på stort idag och satte sprätt på ett par tusenlappar. Minst! Och nu vet jag att vissa kärringar (ja, det är bara kärringar som är missunnsamma, aldrig några karlar!) tycker att detta är förskräckligt skrytigt, men faktum är att jag fick en generös födelsedagspeng av min mamma och jag köpte bara nödvändiga saker. Eller i vart fall saker som skulle ersätta andra saker som har varit trasiga i några år eller är slut. Så du som läser och bara känner dig negativt inställd – sluta genast läsa. Och passa dig så inte en och annan nål hamnar i min voodoodocka, den som numera sitter på min nya jobbväska!

Ett svårt fall av påssjuka var det… Eller vad tycks om detta slutresultat:

Påssjuka…

Men vi börjar från början… Fästmön och jag tog bussarna in till stan där vi strålade samman i en korsning. Min resa gick bra, jag blev bara irriterad på folk som konstant och högt snackar i sina mobiler. Vi inledde med att besöka Sandys på Vaksalagatan. Och detta besök var det flera syften med: dels ta en fika och lägga upp planerna för dagen, dels hälsa på bossen. Rent och fräscht och gott kaffe var det på Sandys. Som en riktigt fin bonus – förutom kramarna från bossen (som kanske inte alla får..?) – kan gästerna ladda sina mobiler – olika laddsladdar erbjöds i en liten laddstation. Utmärkt service! Eftersom vi kom direkt från frukostborden, i princip, mäktade vi inte med nåt tilltugg till kaffet idag, men nästa gång… DÅ!

Detta bildspel kräver JavaScript.

När shoppingplanen så var uppgjord skred vi till verket. Och faktiskt var det inte bara jag som bar hem påsar, även Anna gjorde det. Hon fick bland annat en urban minimizer och det får du googla på. Själv fick jag min allra första Ingmar Bergman/tvåhundralapp på Twilfit när jag köpte svindyra underkläder från Calvin Klein! Jag blev så uppspelt att bilden blev oskarp.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi fortsatte sen till bland annat Lindex där vi tittade på… BabyHattar?! Det är väl det BH står för???

BabyHattar?!

Mellan underklädesbutikerna hoppade jag in lite här och var för att kika på jobbväska och plånbok. Plånbok slog jag till på på fel ställe – lite senare under eftermiddagen hittade vi samma plånbok till 20 procents rabatt… Nåja, en kan inte alltid göra lysande affärer. Och mellan skenandet i affärer behövde vi fylla på med energi. Vi gick till min vän Greken på Storken där vi åt fräscht och gott och så nyttigt att min mage naturligtvis protesterade. (Ja, ja, du ska få ostbågar och öl sen, lille vän!). Men jag kan som vanligt inte räkna och vid bordet undrade jag vem som skulle joina oss och nyttja den tredje gaffeln…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Resten av eftermiddagen sprang vi in och ut i affärer. Medan Anna provade kläder, strosade jag runt… bland underkläder, förstås, och rodnade… På The Body Shop köpte jag mig efterlängtade body butter, men jag vägrade betala för en påse. Den enda affären vi var till idag som skulle ta betalt för en liten jävla påse till min burk. Dåligt, The Body Shop!

The Body Shop ville ta betalt för en påse till den lilla runda burken! HA! Jag betalar inte för att gå runt och göra reklam för den affärskedjan, så det blev påsfritt där. Kanelkaramellerna från Barkleys och tuggummina köpte jag på en livsmedelsaffär. 

Innan vi skildes åt vid Centralen, bjuckade Anna på en sista fika hos Coffeehouse by George. Där hade de varken brickor till fikat eller möbeltassar till fåtöljerna, men OK, mazarinen var god. Före avslutningsfikat hade vi hunnit med en shoppingtur inne på Akademibokhandeln. Där satte jag sprätt på presentkortet från NK* och Marcus mamma, men faktum är att jag har 41 spänn kvar. Och det räcker ju nästan till ytterligare en pocketbok…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Klockan hade passerat 16 när jag låste upp ytterdörren hemma i New Village. När jag låste den hade klockan inte ens slagit tio. Jag slog helt enkelt världsrekord i shopping idag – eller i alla fall personligt bästa.

Sen vidtog bara roligheter. Jag började med att tömma min trasiga gamla plånbok och fylla den nya. I min gamla hittade jag ett helt plockepinnspel. JA, JAG ÄR TANDPETSFETISCHIST!!!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nästa rolighet bestod i att tömma min trasiga necessär från Lacoste, en röd och grann sak som jag fick en gång när jag köpte parfym. Nu har dess dragkedja varit trasig i några år och jag tyckte att jag kunde kosta på mig en ny necessär med hel och fungerande dragkedja så att alla grejor stannar kvar inuti utan att trilla ut hela tiden. Den nya necessären var liksom plånboken från Björn Borg. Fasen så sportig jag känner mig! (Moahahahahaahaaaaaa, det där var ironi! Jag har aldrig ens hållit i ett tennisracket!)

Den undre necessären ersattes av den övre.

Därefter blev det dags för jobbväskbyte. Då insåg jag att jag inte bara är tandpetsfetischist, jag är rätt mycket pennfetischist också. För varför skulle jag annars ha en gedigen samling pennor, de flesta dessutom icke fungerande, i min gamla jobbväska..? Och vid det här laget kan du säkert gissa vilket märke det blev på jobbväskan…

Jajamens!

som Bosse J. sa, Björn Borg. Precis som den gamla, trasiga…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu känner jag mig rätt trött och ska vila och bläddra lite i min nyinköpta litteratur. Självklart har jag messat NK och tackat för de fyra pocketböckerna. Kanske sätter jag mig och funderar ut vilken bok jag ska köpa för slanten som blev över på presentkortet… Sen blir det Maria Wern klockan 21 – då slipper en tänka så mycket. Hjärnan har fått mycket motion idag och har många intryck att bearbeta…

Om du har orkat läsa ända hit orkar du säkert skriva några rader i en kommentar om vad DU har gjort idag. Tror jag..?

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Maria Wern: De döda tiger

Ett inlägg om en TV-serie/film.

---

 

Anna Jansson är en av mina favoritförfattare av spänningslitteratur. Eller deckare, som jag helst kallar genren. Igår hittade den sjuttonde och senaste boken i serien om polisen Maria Wern på Gotland hem till mig. TV4 visar då och då filmatiseringar av hennes böcker. Nu har ytterligare två avsnitt av Maria Wern gått, denna gång med undertiteln De döda tiger. I kväll var det dags för upplösningen.

Den här gången har en läkare försvunnit. Mannen är inte bara läkare, han arbetar hårt för välgörenhet. Men så hittas han, dumpad vid en vägkant. Han tas in för vård och det visar sig att han är förgiftad. Som så ofta är verkligheten varken svart eller vit. Doktor Helmersson har fler fiender än man kunnat ana, visar det sig. Dessutom hade han en otrohetsaffär med en biomedicinsk analytiker (laboratorieassistent). När hon också försvinner leder spåren till en patient som har sänt hotbrev. När en tredje person försvinner brinner det i knutarna, minst sagt.

På nåt vis blir de här två avsnitten ett försök till samhällsengagemang, ett sätt att diskutera prioriteringar i vården. Tyvärr känns det inte riktigt trovärdigt – många läkare anser nämligen att de verkligen är små gudar. Samtidigt är det spännande och jakten på tiden trappar upp spänningen. Dessvärre trappar relationsdramatiken hos polisen ner den igen. Nä, det här var mindre lyckat. Böckerna ÄR bättre!

Toffelomdömet blir

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Maria Wern: Min lycka är din

Ett inlägg om en TV-serie/film.

---

 

Anna Jansson är en av mina favoritförfattare av spänningslitteratur. Eller deckare, som jag helst kallar genren. TV4 visar då och då filmatiseringar av hennes böcker. Nu har två avsnitt av Maria Wern gått med undertiteln Min lycka är din. I kväll var det dags för upplösningen.

Det är sommar och stockholmarna härjar på Gotland, ön som är Sveriges svar på Midsomer. Maria Wern och en kollega kommer till en fest som är högljudd och på väg att spåra ur. Då hittar de dessutom en död tjej i vattnet. Hon har inte drunknat, hon är ihjälslagen. Under utredningen kommer det fram att det har förekommit droger på festen. Och så dör ytterligare en ung person, även detta ett mord. Samtidigt slåss Hartman för att gruppen ska hållas intakt. Men som på så många andra statliga myndigheter pågår omorganisation. Polisen måste spara och en i gruppen tvingas sluta. Valet är allt annat än lätt för gruppens chef.

Jorå, det är lagom spännande och delvis känns det realistiskt, men… Böckerna ÄR bättre även när det gäller Maria Wern. Ibland känns dialogen krystad och skådespelarinsatserna i säsongens två första avsnitt har högst klass bland ungdomarna, de minst kända, alltså…

Toffelomdömet blir medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Skräpdag med tumsprickor

Ett grinigt inlägg.

---

 

Sprickor i tummen av allt hållande? Nja, jag har en spricka vardera i båda tummarna och en ska ju bara hålla vänstertummen för att få tur.

Det har varit en bedrövlig dag idag. Jag sov kanske tre timmar i natt och det är alldeles för lite. Det gjorde mig trött, illamående och känslosam. Huvudet är tungt och har värkt lite svagt hela dan. Jag har hållit tummen (som synes här intill är den lite sliten och har en ond spricka) för en vän och mig själv – vi skulle få var sina Besked

före påsk. 

Och 

före påsk 

det är idag, det. I morgon inleds påsken med skärtorsdagen. Min vän fick tyvärr ett negativt besked och jag fick inget alls. För min väns del gäller det att ta nya tag alt. fortsätta på nuvarande jobb alt. bli lyxhustru.

För min del gäller det att bita ihop och ta nya tag och ladda inför det stora skämtets dag, den 1 april, när jag ska börja tampas med Arbetsförmedlingen och a-kassan igen. Men jag har också nåt spännande att se fram emot efter påsk. Det gäller bara att inte ge upp innan dess. Jag kämpar och kämpar och kämpar och som så ofta har jag haft ett underbart och gott stöd av NK* idag igen. Vi intog finlunch i restaurangen. Därefter drog NK mig runt kvarteret och de tårar jag hade fällt under förmiddagen och lunchen torkade.

Under förmiddagen fortsatte jag att finputsa på det som ligger i mina mappar. Vidare hade vi ett avstämningsmöte med chefen. Eftermiddagen ägnade jag åt att med bultande huvud kämpa med en hemsk text. Det värsta är att texten är viktig och högprioriterad och ska vara färdig innan jag slutar. Vidare kommer det synpunkter även från GD och dessa ska läggas in. NK och jag har därför bokat in ett överlämningsmöte på tisdag. Det blir nämligen till NK jag får överlämna, sa chefen idag. Själv ska h*n ta påsklov.

Som det här på bilden var min dag.

Sammanfattningsvis har det varit en riktig skräpdag, men om jag ska säga nåt bra är det att jag får två (2) löner den här månaden. Den ena ska jag sätta undan till nästa månad, för då får jag ingen lön alls.

I kväll blir det naturligtvis När livet vänder klockan 20 i SvT2, följt av lite lättsammare spänning i form av Maria Wern klockan 21 på TV4. Om jag nu kan hålla mig vaken… Igår köpte jag TV-tidningen och den läste jag i natt när jag inte kunde sova. Påskhelgen blir ingen större TV-helg för min del, men Det mest förbjudna om Kerstin Thorvall ska jag definitivt se. Nää, i påsk ska jag läsa böcker, äta sill och ägg och dricka snaps och påsköl. Det kanske var dumt av mig att välja ensamheten i år. Samtidigt behöver jag tid att återhämta mig och samla krafter. Helt ensam blir jag inte, för mot slutet av helgen kommer Fästmön hit. Dessutom har jag både en mamma och goda vänner jag kan ringa till om det skulle kännas alltför ensamt.

Vad har DU för dig påsk??? Skriv några rader i en kommentar och berätta! Jag tycker att det är en dålig ursäkt att säga att det är så svårt att kommentera från mobilen, nämligen. Twitter, däremot, har jag inte saknat ett dugg under dan och jag funderar fortfarande på att lägga kontot på is.

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Rörig natt, solig dag

Ett både rörigt och soligt inlägg.

---

 

Tur att jag hittade ett par gamla läsglasögon i jobbväskan. Annars hade jag inte kunnat jobba så bra…

Den gångna natten var jobbig. Eller snarare rörig. Först drömde jag en konstig dröm i vilken jag drog in en kvinna på jobbet. Hon hade en gigantisk och väldigt lynnig son som uppträdde hotfullt mot henne i drömmen. Bara det att han var lika gammal som hon är i verkligheten. Drömmar… Sen vaknade jag flera gånger av att benen krampade. Enligt boken jag började läsa igår har jag troligen diabetes typ 2. Det är i vart fall diagnosen som Wallander får när han är konstant trött och törstig, dricker mycket och har nattliga kramper i benen… Ja, ja, jag vet att jag borde gå och ta lite tester, men… för tillfället laddar jag för tandläkarbesöket på måndag morgon.

En kan inte påstå att morgonen blev mindre rörig än natten. Jag satt och läste alldeles för länge vid köksbordet och kom därför iväg sent till jobbet. Då hamnar en i bilköer och kommer försent. Jag anlände hela fem minuter över åtta till parkeringen utanför jobbet. Inne på kontoret skalade jag av mig ytterkläderna och packade upp jobbväskan med kalender, bok och… eh… nej! Terminalglasögonen låg kvar hemma! Då var det tur att jag hade mina gamla läsbrillor kvar i väskan. Häromdan funderade jag på att plocka ur dem, men så lät jag dem ligga kvar. Reservglasögon är ju aldrig fel att ha med sig. Idag var det helt rätt!

Jag såg solen idag genom några skitiga, men hela, persienner på jobbet…

Natten hade varit kall och det var imma upp på halva fönstren där hemma. Men det är inget fel, påstår männen i BRF-styrelsen och fönsterleverantören. Jag väntar bara på när de ska komma och för tredje eller fjärde gången fixa de irriterande små saker som fortfarande, efter 3,5 år, inte är OK. Det handlar om allt från persienner som har varit trasiga typ hela tiden till ett läckage från en fönsterventil som uppenbarligen gör det kallt i hemmet på vintern och stekande hett på sommaren. Garantin går snart ut…

Morgonen var i vart fall solig och det passade ju bra eftersom jag träffade en riktig Solstråle idag på lunchen! Inte trodde jag till exempel att jag skulle bli glad av att prata om Det Som Hände, men det blev jag. Jag uppfattades nämligen inte som ”fel”. Det var roligt att få nyheter, även om alla nyheter i sig inte var roliga. Livet far inte varsamt fram ens med de unga. Då är det starkt att orka kämpa!

Jag har tragglat med en lay out hela dan idag. Varje gång jag trodde att jag var färdig hittade jag nåt mystiskt fel som jag behövde kolla. Den stackars författaren kände sig nåt lite terroriserad. Samtidigt är det ju viktigt att det blir rätt.

I kväll ska jag se När livet vänder och Maria Wern på TV.

Under eftermiddagen fick jag återigen erfara att livet inte är rättvist, varken för mig själv eller för andra. Tyvärr är det ingen tröst att vi är flera drabbade, det gör det hela bara ännu mer sorgligt. Det är tur att det finns goda arbetskamrater lite varstans här i världen. För goda chefer finns det dessvärre färre av. Jag hade i alla fall glädjen att träffa en av den senare sorten idag. Arbetskamraterna var färre eftersom de var ute på vift.

I kväll missar jag inte När livet vänder klockan 20 i SvT2. Det tycker jag att du som har läst det här inlägget ända till slutet inte heller ska göra. Temat för kvällens program är självmord och det är Sara som berättar. Självmord är nåt vi bara måste våga prata om. Men helst ska vi våga bry oss och agera innan nån tar livet av sig. Efter programmet kan du chatta. Det vill säga mellan klockan 20.30 och 21.30 kan du prata online med både programledaren och producenten Anja Kontor och Caroline, som är volontär på Mind Självmordslinjen. Jag kanske kollar in chatten en stund, men klockan 21 ser jag Maria Wern i Tv4. Mitt liv är lite rörigt just nu och jag behöver koppla av med fiktiva brott.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tjolahopp-tisdag

Ett typiskt tisdagsinlägg – och rätt mycket snack om mat och TV… 

---

 

Ödsliga korridorer på jobbet.

Finns det nåt bra med tisdagar? Jag kan då inte komma på nåt… Kan DU??? Mina tisdagar ser för tillfället ganska lika ut. Jag jobbar på dan, handlar efter jobbet, registrerar mina varor i kundpanelen, äter ett par rostade mackor, läser och ser på Veckans brott på SvT1. Idag har det var en liknande tisdag men med en stor skillnad: det har varit väldigt tomt och ödsligt på jobbet. Korridorerna var tomma på folk och det fanns inte en käft att trängas med i soffan på Café Java. Jag har fått mycket gjort tack vare få avbrott. En rapport är slutlayoutad för min del och en beskrivning är påbörjad. Och däremellan hade jag ett litet arbetsmöte. För alla tillhör ju inte samma avdelning på jobbet.

Till lunch hade jag tack och lov sällskap av en människa, F. Det blev lite mysigt och trevligt att bara äta tillsammans och prata vi två. Vi satt där och slafsade i oss var sin Findus-rätt. Jag åt broccoligratäng. Den har jag tack och lov inte tröttnat på än (men Findus har en för jäkligt dålig sökfunktion på sin webb!!!). Annars börjar jag ledsna ur rejält på frysta färdigrätter. Favoriten just nu är sagda gratäng, men också kycklinglasagnen från Dafgård. Förutom dessa två smakar det mesta ganska lika – det vill säga lite. Inte så konstigt att jag är sugen på att dra till Food courten i Gamlis i helgen! I helgen hittade jag en uppdaterad meny i min postbox och där läste jag om allt möjligt gott.

Denna träffande Marie Tillmanbild hittade jag i gårdagens Metro…

Men… i morgon blir det lunch i restaurangen på jobbet. Jag ska träffa en före detta chef. En flukt på menyn säger att det blir rödbetsbiffar för min del. Den här lunchdejten ser jag fram emot rejält, det var alltför länge sen vi sågs. Åren liksom bara går. Jag försöker till exempel få till en träff med en vän som jag inte har sett sen i höstas. Det verkar… svårt. Möjligen att vi får till nåt i påsk – vi jobbar liksom lite olika tider fram till dess.

Det är bara tisdag än, men jag längtar redan till helgen. Skälet är främst att jag hoppas få umgås med min kära då. Anna snappade för ett tag sen upp att en vän till mig ställer ut sina nattliga bilder från Uppsala. På lördag är det den andra vernissagen och den vill jag inte missa! Sen vill jag också hinna se Hela världen brinner! på Upplandsmuseet, en utställning om Astrid Lindgrens krigsdagböcker. Den hade jag tänkt se för ett tag sen, men tyvärr har det ännu inte blivit av. Den pågår visserligen in till mitten av maj, så det finns ännu tid.

Tills det blir helg och ledigt på riktigt får jag hålla tillgodo med TV. I morgon går andra avsnittet av När livet vänder på SvT 2 klockan 20 och det ska handla om självmord. Det är ett jobbigt, men viktigt ämne att våga prata om! En halvtimme hinner jag smälta programmet innan jag zappar till TV4 klockan 21 för att kolla på Maria Wern. Det ska bli åtta nya avsnitt, uppdelade på fyra fall.

Dags att äta lite middag*, så jag hinner med det jag ska ta mig för i afton innan jag glor på Leffe. Tänk, vilken tjolahopp-tisdag jag har, har DU???

Mitt sällskap till förmiddagskaffet blev ett äpple och gårdagens Metro.

*middag = två rostade mackor med ost

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Alla kan se dig

Ett inlägg om en bok.

---

 

Gotland är, som bekant, Sveriges svar på Englands Midsomer. Men skillnaden är att Gotland faktiskt finns, medan Midsomer är påhittat. I litteraturens värld tas oändligt med människor av daga på den svenska ön. Så sker även i min sjunde lästa julklappsbok från 2015, tillika Anna Janssons sextonde bok om Maria Wern, Alla kan se dig. Tack snälla mamma!

Precis som i TV-serien Shetland försvinner alltså en ung kille på en färja. Den här färjan går emellertid till Gotland, inte Skottland. En äldre dam ser nånting mystiskt och vill kontakta polisen. Problemet är bara att hon är psykiskt sjuk. Samtidigt är det nån galning som ger sig på äldre människor på Gotland och har ihjäl dem. Maria Werns chef Tomas Hartman klarar inte riktigt av utredningen av åldringsmorden – det händer mycket i hans privatliv. Maria Wern tar över när chefen blir suspenderad.

Det händer väldigt mycket på de knappa 300 sidorna som utgör den här boken. Det är, förutom mord, mobbning, äktenskapsproblem, demenssjukdom, pedofili, uthängningar på nätet, sadism med mera. Dessutom finns här en och annan med skyddad identitet. Faktum är att det blir… lite för mycket av det goda onda. Visst är boken spännande.  Och ja, detta med att filma och lägga ut på internet i elakt syfte – att hänga ut nån på nätet för att jävlas – liksom pedofili är hemska saker. Ändå känns det inte helt trovärdigt – verkligheten är så mycket värre och har drivit så många till att ta sina egna liv.

Toffelomdömet blir emellertid högt. Boken är som vanligt välskriven och det är svårt att lägga den ifrån sig.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Klippt och snart stucken

Ett inlägg om en del fobier och om hår.

---

 

Nyklippt Toffla med en del av sina älskade böcker bakom ryggen.

Det blev ingen bra dag idag. Men jag är inte förvånad, det var ju tisdag. Därför var det helt underbart att få åka och lägga huvudet i M:s kapabla händer. Jag var stå trött i skallen att jag höll på att somna medan jag satt och väntade på min tur… Som vanligt blev jag mycket nöjd efteråt. Det känns gott att ha riktigt kort hår i nacken och på sidorna – jag är ju så varm om huvudet eftersom jag så snabbt får en kalufs.

På hemvägen stannade jag till vid Tokerian och köpte kallskuret till middag. Det har vi goffat, Fästmön och jag. Och så hade jag tur att det fanns en bit rabarberpaj kvar till kvällskaffet. Precis vad jag jag behövde idag det också.

Till kaffet pratade vi om vissa fobier. En del gillar inte vatten, andra gillar inte nålar. Jag, till exempel, gillar inte nålar. Ändå kan jag stolt tillkännage att jag ringde min husläkarmottagning i morse och bokade till. På fredag ska jag dit och få ”en spik i armen”, det vill säga en påfyllnadsdos av TBE-vaccin. Sen insåg sköterskan att jag ju fyllt 50. Då räcker det inte att jag kommer vart femte år, utan jag måste få boosterdos vart tredje år… Det går visserligen snabbt att bli stucken i armen, men du skulle se nålen… Den är lång och tjock…

En ny, underbar ledig fredag väntar alltså! Men först ska jag jobba en stund i morgon och därefter vila ut på torsdag, som är en röd dag. Så att jag klarar av mitt möte med sprutan.

Nu försöker jag slappna av till Maria Wern. Mord kan vara riktigt… lättsamma jämfört med nålar… I alla fall fiktiva mord. Verkligheten är ju betydligt grymmare, som vi vet.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Full dag, full postbox och full i magen

Ett inlägg om min tisdag. Tristdag, säger en del.

Vart den här dan tog vägen när den väl hade kommit igång vet jag inte. Bilköerna var som före jul i morse, mörkret kompakt, men jag nådde mitt mål. Det blev en del småplock på morgonen. Därefter hamnade jag i ett möte om nästan två timmar. Och sen var det lunch. Eftermiddagen svischade också förbi. Plötsligt befann jag mig på Tokerian för att köpa TV-tidningen och yoghurt.

Hemma i New Village hade Fästmön tänt stjärnor och stakar och lampor. Tänk så mycket mysigare det är att komma hem då!

Postboxen var full idag, men tack och lov hade brevbäraren inte proppat den så full så att den inte gick att öppna igen. Jag hoppas att mitt klagomål har nåt fram. Kan inte minnas att jag fick nåt svar från Posten… Ett paket med DVD-filmer fick jag sms om att det landat på ICA Heidan, men jag är för trött för att hämta det i kväll. Tar det nog i morgon kväll, på väg till Annas jobb när jag ska hämta hem henne klockan 21. I postboxen låg i alla fall ett paket från Apotea. Som vanligt både korrekt och snabb leverans! Och fraktfri!

Mina varor som jag beställde i helgen från Apotea – som vanligt rätt och snabb leverans.

Jag kan verkligen rekommendera Apotea – och det här skriver jag inte för att jag får betalt för det utan för att jag är en nöjd kund, helt enkelt! Nu har jag beställt apoteksvaror därifrån flera gånger. Det har aldrig blivit fel och varorna levereras snabbt (ibland till och med dan därpå!). Dessutom är det fraktfritt och priserna ligger då och då under dem apoteken har. Tror jag ska testa receptbelagda varor nån gång och se hur det funkar. Tydligen blir man, efter inloggning med e-legitimation, uppringd av en farmaceut. Det är ju lite bökigt för mig just nu såsom min arbetsplats är ”utformad”. Men jag kanske testar ändå.

I övrigt lyckades Posten leverera ett kuvert med värdefullt innehåll i form av presentkort på 150 kronor på Boxholmsost! Jag älskar verkligen deras ostar och hade sån tur att jag blev lycklig vinnare hos Klara. TACK!

Jag hade turen att vinna presentkort från Boxholmsost hos Klara!

Anna och jag lagade mat tillsammans i afton. Det vill säga hon bredde mackor och jag skivade ost, var och en la på makrill från var sin burk. Magarna blev väldigt fulla.

Nu är jag så jäkla trött efter den dåliga sömnen i natt att jag undrar om jag kan hålla mig vaken till klockan 21. Då visar TV4 nämligen det första av två nya Maria Wern-avsnitt… Min TV-tidning har bara gett programmet två insekter. Vi får se hur många tofflor det blir. Om jag orkar skriva nåt om det senare. Mitt brunmärkta finger sitter dock kvar och går att skriva med. Det är inte ondare, bara brunare. Helt klart en ytlig propp, precis som jag har haft mången gång tidigare, dock inte på fingrarna utan på fötterna och smalbenen. Aj still ölajv, alltså.

Ha en go kväll!

Livet är kort.

Read Full Post »

Folkilsk

Idag är jag baske mig folkilsk. Goda råd känns som pekpinnar och folk tjafsar med mig och står i min väg. Dessutom har nån i huset skrikit i ganska precis en timma nu. Mina öron står inte ut, men undrar hur de närmast sörjande pallar…

Jag orkar inte med såna här ljud när jag mår illa och har ont.

Jag mår illa och jag har ont. Försöker att leva normalt, men kanske unna mig och Fästmön nåt extra när det känns som det behövs. Det straffar sig. Såna som jag får inte må bra. Om jag har det gott en dag, slår kroppen tillbaka dan därpå. Om jag skrattar en dag kommer alltid nån som ska trycka till mig och göra mig ledsen eller arg. Det måste vara somligas lott i livet att just trycka till.

På Stormarknaden var det hemskt. Folk överallt, ungar som viftde med ballonger, la sig på golvet och skrek, mammor med megafonröster. Och så en svinigt dyr reklamskylt för min förra arbetsgivare som aviserar dess ankomst i Stormarknaden. Tacka f*n för att man mår illa! 

Folk överallt och massor av tjockisar. Men det är tjockisar med snygga kläder. Jag fattar inte var de shoppar. Anna och jag var på två ställen, främst för att kolla in gympaskor, men också lite kläder. Inte ens byxor med resår passar min trinda mage! Jag har nu insett att det måste ligga en alien i magen min. Varför är den annars så stor och stinn när jag bara spyr? Månntro Den Helige Anders har varit på besök nån natt när jag låg och sov… Nej, jag är bara tjock. Jag är smällfet och det är jag själv som har gjort det. Men varför går jag inte ner i vikt när jag kräks så ofta..? Jaa, det kan man ju fråga sig.

I min mage?

På måndag ska jag på undersökning och det är ju inte direkt nåt jag ser fram emot så där jättemycket. Samtidigt som jag förstås vill veta. Undersökningen i sig har jag gjort miljoner många gånger och det är väl inte världens roligaste. Men det finns värre.

Vi handlade ingenting på Stormarknaden mer än lite saker till kvällens middag. På apoteket var vi och hämtade mediciner. Tre något så när gemensamma bekantingar såg vi och Anna såg en gammal kompis från gymnasiet som bonus! Först såg vi Pelle utan hår svans och jag tänkte gå fram och skrika

Bu!

eftersom jag är så elak. Men jag gjorde det inte av nån anledning. Sen träffade vi L & L och det var kul att få presentera Anna. Slutligen mötte vi H inne på ICA Kvantum. H sprang omkring lika zombieaktig och folkilsk som vi och hittade inte heller nånting. Jädra jobbigt det är när affärer bygger ut och flyttar om varor!

Vofför gör di på detta vise?!

Nä, det var skönt att få komma hem och vila en stund ovanpå gästsängen efter att ha suttit på apoteket och kallsvettats medan personalen plockade fram medikamenter. Jag har ordinerat Arbeterskan att slänga sig framför DVD-inspelningen av måndagens Maria Wern. Själv ska jag försöka svälja min fadda smak i munnen (sköljer bort den med en öl just nu) och ställa mig i köket. Jag har dukat och snott till en skål med grönsaker bestående av gula och röda körsbärstomater, svarta oliver och fetaost blandat med rödvinsvinäger, italiensk salladskrydda och olivolja. Sen blev jag så trött att jag blev tvungen att sätta mig vid datorn en stund.

Efter maten blir det nog nån film, eventuellt nån av de två jag fick i julklapp av Anna. Om jag nu inte står med huvudet i toalettskålen och svär över folk och min mage…

Read Full Post »