Ett inlägg om en bok.
Nästa brittiska deckarförfattare ur de innehållsrika papperskassarna från vännen Agneta är Ruth Rendell. TACK! Ett par av hennes böcker har jag läst tidigare. Eftersom även hon avled förra året, till och med för nästan exakt ett år sen, blir det inga fler böcker av henne eller Barbara Vine, som hon också skrev som. Jag har även sett ett och annat avsnitt på TV i min dar om hennes kommissarie Wexford. Det jag framför allt minns är den där vårtan han hade på ena kinden… Nåja, spännande var Wexford-avsnitten. Protest till döds var boken jag läste ut idag.
Boken inleds med att en ung, tysk tjej hittas mördad. Den fortsätter sen med protester kring ett motorvägsbygge. Protesterna går så långt att ett gäng människor kidnappas. I detta gäng finns kommissarie Wexfords hustru Dora. Plötsligt släpps en av gisslan med ett krav från kidnapparna att motorvägsbygget ska stoppas helt. Om inte, ska de kidnappade tas av daga. När en annan ur gisslan hittas död trappas spänningen förstås upp. Den mördade tyskan hänger också ihop med fallet, på sätt och vis…
Jag faller direkt för Ruth Rendell! Jag gillar hennes språk, sättet att skriva, men också sättet att skildra de inblandade människorna. Karaktärerna blir verkligen levande varelser – med sina fel och brister såväl som med mer positiva egenskaper. Särskilt rörande tycker jag att Wexfords kärlek till hustrun och den oro han känner för henne är. För Wexford är nåt så ovanligt som en lyckligt gift snut! Slutet är också bra och har en överraskning. Sånt blir det pluspoäng för!
Toffelomdömet blir högt.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
