Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘status’

Ett inlägg om dofter och annat.


 

Först vill jag berätta att här kommer ytterligare ett bildrikt inlägg. Den som inte orkar läsa kan ju glo på bilderna. Jag lägger ut både ord och bild för mig själv, mest. För att jag ska minnas. Men första bilden blir en status av bloggläget. Igår kväll såg jag att jag har förbrukat 98 procent av bloggutrymmet. Sen blir det… FEST..?

98 procents utrymme använt

98 procents utrymme är använt på den här bloggen.

 


 

Idag är det första maj. Den allra första första maj-dagen som mamma tillbringade i sin lägenhet blev vi förskräckta över ett oväsen utanför. Det visade sig vara Metropolen Byhålans första maj-parad. Några unga örnar var det inte precis, snarare gamla gamar. I år hade jag inte en tanke på en repris av det hela. Jag hade just lagt ut en bild på Instagram där jag skrev nåt om att här minsann var det bara de tunga elefanterna som paraderade. Tre minuter senare hördes trummor och cymbaler och strax passerade stans första maj-parad utanför mammas köksfönster. Det väckte mamma. En stund senare passerade tåget baksidan. Inte var det nån tät och folkrik parad 2016 i Metropolen. Men det är ändå lite rörande att det faktiskt finns folk som går i paraden.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Mamma ville varken dansa med elefanter eller gå parad idag. 
Igår var vi och tittade på och köpte läppstift till henne. Idag ville hon komplettera med parfym. Smink och sånt tillhör inte mina intressen, men jag ville ju vara lite snäll mot min lilla mamma och härdade ut.

 Mamma tittar på parfymer

Mamma tittade och sniffade på parfymer idag. En flaska fick följa med hem.


Fast sen åkte vi en tur i bilen. 
Jag svängde ner till Varamon, parkerade Clark Kent* och slet ut rollatorn (mina arma axlar mår INTE bra efter allt ilyftande och urlyftande). Mamma rollade och jag gick ner till sjön.

Mamma på promenad i Varamon

Mamma på promenad i Varamon.


Vid Sjövik har de gjort så fint
och vi kunde sitta en stund på en träbänk längs med en plattlagd stig. Vi kikade ut över vattnet. Blåsten har nu lagt sig, men solen lyste med sin frånvaro fram tills nu i kväll. En och annan bild tog jag i alla fall. Vättern och Varamon är nåt jag alltid saknar och längtar tillbaka till. Och trots att vädret och ljuset inte var de bästa… Visst är här väl vackert?!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Innan vi hoppade in i bilen igen 
plockade jag blommor till min mamma. Det har jag nog inte gjort på 50 år… Vitsipporna står nu i ett glas på köksbordet.

Vitsippor till mamma

Jag plockade blommor till min mamma idag.


På tal om köksbord 
äter vi inte där så ofta. Det är en sån fruktansvärd insyn och folk som går förbi glor in på oss. Inte roligt att ha persiennerna nerfällda, men så får det vara. Vi brukar sitta – jag för min del rätt snett och illa – i mammas TV-rum och äta. Det rummet är nog det mest använda rummet i hela lägenheten. Nu fungerar det också som sovrum för mig. Jag ligger på en madrass på golvet och min rygg tackar mig varje morgon.

För den som oroar sig över min/vår kosthållning kan jag meddela att jag har ätit ganska vettigt. Första kvällen blev det kyckling och pommes, men jag åt inte upp pommesen. På fredagen orkade vi inte äta nåt mer än den smörgåstårta med räkor vi åt på minnesstunden. Igår år jag grillad lax och potatis, idag blev det kallskuret (kyckling och kalkon för min del) och mimosasallad.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Tyvärr är magen inte alls OK. 
Kanske beror det på att jag känner mig lite stressad när jag inte är hemma i mina egna environger. Men i morgon bär det av hemåt igen. (Tråkigt nog hann jag inte träffa varken M eller FEM här.) Jag har en hel del saker jag behöver göra nästa vecka innan jag börjar mitt nya jobb den 9 maj. Förutom att klippa mig ska jag köpa en ny jobbväska och en ny plånbok – nuvarande jobbväska och plånbok är trasiga så de faller i bitar. Eftersom jag fick en peng av mamma i födelsedagspresent blir det presenter från henne.


Jag hoppas att Du har haft en skön och bra helg! 


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om månadens Månpocketböcker.


Den som läser min blogg
vet att jag gillar böcker och att läsa. Den som läser lite noggrannare vet att jag gillar Månpocket, som jag tycker är en seriös och bra utgivare. Idag trillade månadens nyhetsbrev in. Därför serverar jag dig ett urval av september månads Månpocketsläpp. Urvalet står jag för, underlaget Månpocket.


StalloStallo av Stefan Spjut

Det finns en anledning till att vi fruktar mörkret. Till att man i forna tider hotade med det som rörde sig i skogen. Till att folksagor och myter aldrig dör.
Sarek, Lappland, 1987. Naturfotografen Gunnar Myrén upptäcker en oförklarlig detalj i ett av sina flygfoton. Upptäckten lämnar honom ingen ro – vad var det egentligen som rörde sig bland björkarna i den vidsträckta dalgången? Han anar en hemlighet som varit fördold i sekler.
Liksom sin morfar är Susso Myrén besatt av att finna en förklaring till den gåtfulla bilden. När ett barn rövas bort under mystiska omständigheter misstänker hon att det inte är ett dåd av mänskliga händer. Mot sin vilja dras hon in i en våldsam och skräckfylld jakt efter sanningen.


Kajas resaKajas resa av Carin Hjulström
En dag får Helena Åkerström en mystisk låda levererad till sitt hem. Den är fylld av dagböcker, tidningsartiklar, foton och ett brev från en anonym avsändare. Brevskrivaren hävdar att det är ett unikt historiskt material som hon vill ge till Helena i förhoppning om att hon, i egenskap av journalist, kan skriva om det.
Helena är först skeptisk, men blir alltmer fascinerad ju mer hon läser. Innehållet i lådan berättar den glömda historien om de mest brutala politiska mord som ägt rum på svensk mark i modern tid. Snart har hon påbörjat inte bara en artikel utan en hel bok om journalisten Kaja, som av en slump blev indragen i den tsartrogna Ryssligans kallblodiga jakt på bolsjevikanhängare.


Mick JaggerMick Jagger av Philip Norman
Mick Jagger är den oefterhärmliga sångaren i en av väldens mest inflytelserika och kontroversiella rockgrupper genom tiderna, Rolling Stones. Ett musikgeni vars karriär sträcker sig över fem årtionden och än idag fyller gruppen arenor runt om i världen.
I Philip Normans bok får vi följa musiklegenden från de tidiga skolåren och den trygga uppväxten i en medelklassmiljö i efterkrigstidens England. Till när han och Keith Richards träffar den coole och musikaliske Brian Jones och de tillsammans bildar Rolling Stones. Nu börjar ett närmast osannolik liv fyllt av droger, kvinnor, framgång, död och status som världens största rockmaskin.


Kaddish på motorcykelKaddish på motorcykel av Leif Zern
Leif Zern är känd som Sveriges skarpaste och mest kunniga teaterkritiker. Nu skriver han för första gången om sin bakgrund, närmare bestämt sin far, och om hur denne levde ett slags dubbelliv:
”Kaddish på motorcykel är en berättelse om min judiska uppväxt på Söder i Stockholm efter kriget. Om min pappa och hans liv i två världar – en ortodox jude som bejakade den moderna världen och utan att tveka ägnade sig åt nöjen som inte alltid stämde överens med religionens bud. Det är en bok som vandrar mellan olika miljöer – från skrädderier till idrottsarenor, från judiskt helgfirande till skrattfester på premiärbiograferna – och som själv bejakar det positiva i denna livshållning. En lycklig berättelse som slutar olyckligt.”


Främlingens barnFrämlingens barn av Alan Hollinghurst
Sensommaren 1913 kommer den unge adlige poeten Cecil Valance på besök till Two Acres, Cambridgevännen George Sawles familjeställe. Cecil skriver en dikt till Georges lillasyster Daphne, en dikt som kommer att finnas i den engelska litteraturhistorien som ett eko från en förlorad generation. En dikt om kärlek och ett England som redan när dikten skrivs håller på att försvinna.
När första världskriget är slut är poeten död och diktens innebörd och vem den egentligen var riktad till blir till mytiskt stoff som går i arv i decennier, både inom familjen, kritiken och litteraturhistorien. Vi får följa Daphne från tonår till ålderdom och i fonden av hennes liv ser vi ett Storbritannien i ständig förändring.


Livet är kort.

Read Full Post »

I morse kunde jag sova. Sova, sova, sova. Kvart i tio kom Fästmön in och väckte mig. Det var liksom hög tid att kliva ur bingen och äta frukost, somliga skulle ju iväg till jobbet.

Känner mig inte riktigt på topp idag. Magen har krånglat lite sen igår och jag har fått besvär med ena ögat. Jag borde verkligen gå till optikern snart, för jag har problem med att se ut som folk, så att säga. Men frågan är om optikern kan hjälpa. Jag har ju min ögonsjukdom som liksom är som den är. Det vill säga den finns där och gör sig påmind ibland, men det kan gå flera år mellan påminnelserna.

Öga närbild

Den lilla blödningen vid pilen gör fruktansvärt ont. Tänk att det lilla kan vara så besvärligt…


Igår kväll blev det lite Melodifestival,
mest med öronen. Det sved i dem, stundtals, så jag läste mest. Åkte efter en stund för att hämta hem Anna från jobbet, nåt koncentrerat tittande blev det därför inte. Däremot tittade vi på Mr Selfridge, som följde på spektaklet, och det tyckte jag var en toppeninledning på en tio delar lång TV-serie!

Pratade med båda mammorna igår. Den ena har äntligen fått en läkartid nästa vecka, den andra är fortsatt ämlig. To be continued, alltså… Det är svårt när man ingenting kan göra eller hjälpa till med, men båda två vet var jag finns och att jag hjälper om det behövs.

Idag är det åter igen en strålande, solig vinterdag. Jag sitter inne och ugglar, men jag har ju varit ute en sväng. Jag ingen större lust att ge mig ut på nåt, men jag ska faktiskt göra det alldeles strax. Jag tänker nämligen inte låta min tillvaro styras av sånt som aldrig nånsin blir riktigt friskt. Tänk att jag, trots min ålder, är så himla blåögd att jag tror på…

Det trillade in en del jobbmejl både igår och idag och om jag får vaaansinnigt tråkigt senare kan jag ju alltid arbeta hemifrån. Annars brukar jag bara göra det i nödfall. Jag kan också sitta över en del kvällar den kommande veckan, men det är ju inte så roligt när Anna är här. Nån kväll måste jag ägna åt inköp av födelsedagspresenter – vi har ju en födelsedag i familjen som är under uppsegling! Tänk, åren går och alla förändras och blir äldre, bara Tofflan är evigt ung… (Synnerligen ironiskt uttalande, bäst att skriva det, för ironi är ju svårt att begripa för somliga.)

Tårta

Evigt ung… (Bilden är tagen av Jan Algander vid en av mina jämna födelsedagar.)


I morse läste vi
i lokalblaskan om vårt ormens år 2013. Anna visade sig enligt kinesiskt horoskop vara get och det positiva man kan säga om hennes år är att det ska bli stabilt. Själv visade jag mig vara tiger. För tigern gäller i år:

Skvaller rycker tigern i svansen och du tappar lätt humöret. Din hälsa får på skinnet. Du blir djungelns konung, eller får åtminstone bättre status och auktoritet. Låna inte ut pengar.

Vad säger man om detta? För min del gäller fortfarande att pengar och status inte är det viktiga i livet, MEN att jag älskar att arbeta. Tappa humöret gör jag lätt, i alla fall tappar jag MODET lätt just nu, mycket som har sin grund i skvaller och lögner, en del till och med i rent smutsigt förtal. Det är TUR att jag har sparat allt som finns i skrift!

En märklig sak vi också slogs av idag, Anna och jag, var det faktum att vissa saker så ofta poppar flera gånger under en kort tid. Jag nämnde två: dels det fakutm att jag läser Kjell Eriksson nu och att Gräsö har en central plats i hans böcker. Vad läser jag i dagens B-del i lokalblaskan? Jo, ett fotoreportage om färjeresan Öregrund – Gräsö! Dessutom, i spalten bredvid skriver en frilansare, bosatt i USA, bland annat om Julia Childs franska kokbok och Julie Powells dagbok, där hon skriver om hur hon lagar alla Julia Childs rätter. Filmen baserad på detta, Julie & Julia, gick i fredags kväll här… Nu var ju detta två ganska små fall, men ibland sker ju större saker. Tror du att saker och ting hänger ihop medvetet eller är det rena tillfälligheter när det blir såna här saker???

Nej, nu lite kaffe och sen ska jag rulla ut på äventyr! Jag fick så mycket gjort hemma igår, så jag kan verkligen unna mig att slappa idag.


Livet är kort.

Read Full Post »

I min familj har vi TVÅ födelsedagar mitt i sommaren, i juli. Det har inte alltid varit lätt med kalasandet i dessa sammanhang och semestertider, men tack och lov har den ena parten nog vuxit ifrån födelsedagskalas (på nästa tårta står det 76) och den andra parten har inte varit särskilt intresserad (den blivande nioåringen). Det är jag glad för. I ett annat liv, med två andra små barn, skulle det kalasas. Med hela klassen. Hemma. Ja, jag behöver väl inte säga mer än att vi vuxna var som urvridna trasor efteråt???


En sån här tavla kanske vore en fin present? Jag vet inte vad den har med inlägget att göra, men jag skrattade så jag nästan kissade på mig när jag såg den på en marknad.

                                                                                                                                                                   Jag blir varm och glad och skrattar förtjust när jag läser Susanna Lans krönika om födelsedagskalas i dagens lokalblaska (tyvärr finns krönikan inte att läsa på hemsidan!). Här har vi en småbarnsförälder som inte ryggar för sanningen och som skriver med stor (själv)insikt: kalas är jobbiga och barn för ett j***a liv! Hon skriver:

[…] Jag är den första att erkänna att barnkalas är jobbigt! Ett barn kan låta väldigt mycket. Många barn låter inte, dom för ett j-a liv!
Sockerstinna femåringar i flock hemma i en trång lägenhet är inte ett drömscenario för speciellt många föräldrar, det är jag säker på. […]

Det krönikan handlar om är olika sorters kalas och hur man gör det bästa möjliga för barn som fyller år mitt i sommaren. Susanna Lans har full förståelse för de föräldrar som förlägger barnkalasen på bowlinghall, barnlekhus, bondgård och liknande ställen. Man betalar hellre tusenlappar och lever på makaroner en månad –  i stället för att

[…] ta ledigt från kobbet för att hinna baka, handla, pynta, städa och få migrän. Allt för att sedan tillbringa några timmar en ledig lördag i ett kaos som kan vara himlen för en nybliven femåring och som avslutas med sanering av det, för några timmar sedan, nystädade hemmet. […]

Susanna Lans tror inte att det handlar om status när man väljer att ”lägga ut” barnkalaset. Det handlar om bekvämlighet. Men för henne personligen är statusen trots allt högre på ett eget arrangemang hellre än ett köpt. Sen behöver det inte vara

[…] Hawaii-tema hemma i trädgården med paraplysaft och hembakade bullar […]

Det behöver inte ens vara att ta med grillen ut till skridskobanan eller en åktur i pappas brandbil. Det bästa kalaset är

[…] Där barnen får leka – alldeles av sig själva! […]

Och det var väl rätt klokt tänkt??! Jag minns ett fruktansvärt fyraårskalas på en altan nära mig klockan halv tio en söndagsmorgon. Kalaset var regisserat av föräldrarna och det var också födelsedagsbarnets och gästernas föräldrar som hördes  mest och verkade ha roligast. Fyraåringen och dess små kamrater ville inte alls sitt stilla vid barnmöblemanget och ha te-party…


Nästa gång jag fyller år behöver inte jag heller ha nåt kalas, men en tårta vore ju gott…

Read Full Post »

E:s hustru… Jag vill dröja kvar lite vid henne för att du ska förstå vad hon var för ondskefull individ… När äktenskapet började bli en rutintillvaro var E tämligen nöjd, medan hustrun ville ha mera. Hon ville ha mera pengar, framför allt. Status var mycket viktigt för henne. Och så kom det sig att hon knep en chefposition mitt framför ögonen på en väninna! Detta sågs naturligtvis inte med helt blida ögon. Som kompensation anställde då hustrun sin väninna – liksom väninnans make. Ty det är så det går till i arbetslivet – kontakter och förbindelser öppnar möjligheter för många, inte kompetens och erfarenhet.

Men så avled plötsligt VD:n vid företaget där hustrun var anställd varpå hustrun entledigades. Genom SINA kontakter lyckades E hitta en ny tjänst åt hustrun. Det var en position med chefsmöjligheter. Men möjligheterna blev aldrig riktigt konkreta, så hustrun fann en tredje tjänst som skulle bli en sorts mellanlandning på vägen mot toppen. Och det var i och med denna tjänst hon fullt ut kunde ägna sig åt sin otrohet.

När E hade gått bort blev jag kontaktad av hans förra hustru. Jag förstod aldrig riktigt hur det gick till och hur hon hade fått kännedom om min existens, men av någon anledning gick jag med på ett sammanträffande. Det var efter detta möte jag insåg att ytterligare en persons namn skulle nedtecknas på listan över dem jag skulle straffa med den enda värdiga straff som finns: en plågsam död.

Read Full Post »