Ett svårt fall av påssjuka

Ett inlägg i vilket Tofflan slår rekord. I shopping.

---

 

Missunnsamma kan sluta läsa nu – och se upp för nålar…

Ja jisses anoga! Vad säger du om sex (6)… TIMMAR PÅ STAN??? Det är baske mig rekord för en Toffla! Och inte en enda gång gnällde eller pipplade hon. I stället blev hon ett svårt fall av påssjuka. Jag, som egentligen mest skulle köpa mig en ny jobbväska och kanske, kanske en plånbok, slog på stort idag och satte sprätt på ett par tusenlappar. Minst! Och nu vet jag att vissa kärringar (ja, det är bara kärringar som är missunnsamma, aldrig några karlar!) tycker att detta är förskräckligt skrytigt, men faktum är att jag fick en generös födelsedagspeng av min mamma och jag köpte bara nödvändiga saker. Eller i vart fall saker som skulle ersätta andra saker som har varit trasiga i några år eller är slut. Så du som läser och bara känner dig negativt inställd – sluta genast läsa. Och passa dig så inte en och annan nål hamnar i min voodoodocka, den som numera sitter på min nya jobbväska!

Ett svårt fall av påssjuka var det… Eller vad tycks om detta slutresultat:

Påssjuka…

Men vi börjar från början… Fästmön och jag tog bussarna in till stan där vi strålade samman i en korsning. Min resa gick bra, jag blev bara irriterad på folk som konstant och högt snackar i sina mobiler. Vi inledde med att besöka Sandys på Vaksalagatan. Och detta besök var det flera syften med: dels ta en fika och lägga upp planerna för dagen, dels hälsa på bossen. Rent och fräscht och gott kaffe var det på Sandys. Som en riktigt fin bonus – förutom kramarna från bossen (som kanske inte alla får..?) – kan gästerna ladda sina mobiler – olika laddsladdar erbjöds i en liten laddstation. Utmärkt service! Eftersom vi kom direkt från frukostborden, i princip, mäktade vi inte med nåt tilltugg till kaffet idag, men nästa gång… DÅ!

Detta bildspel kräver JavaScript.

När shoppingplanen så var uppgjord skred vi till verket. Och faktiskt var det inte bara jag som bar hem påsar, även Anna gjorde det. Hon fick bland annat en urban minimizer och det får du googla på. Själv fick jag min allra första Ingmar Bergman/tvåhundralapp på Twilfit när jag köpte svindyra underkläder från Calvin Klein! Jag blev så uppspelt att bilden blev oskarp.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi fortsatte sen till bland annat Lindex där vi tittade på… BabyHattar?! Det är väl det BH står för???

BabyHattar?!

Mellan underklädesbutikerna hoppade jag in lite här och var för att kika på jobbväska och plånbok. Plånbok slog jag till på på fel ställe – lite senare under eftermiddagen hittade vi samma plånbok till 20 procents rabatt… Nåja, en kan inte alltid göra lysande affärer. Och mellan skenandet i affärer behövde vi fylla på med energi. Vi gick till min vän Greken på Storken där vi åt fräscht och gott och så nyttigt att min mage naturligtvis protesterade. (Ja, ja, du ska få ostbågar och öl sen, lille vän!). Men jag kan som vanligt inte räkna och vid bordet undrade jag vem som skulle joina oss och nyttja den tredje gaffeln…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Resten av eftermiddagen sprang vi in och ut i affärer. Medan Anna provade kläder, strosade jag runt… bland underkläder, förstås, och rodnade… På The Body Shop köpte jag mig efterlängtade body butter, men jag vägrade betala för en påse. Den enda affären vi var till idag som skulle ta betalt för en liten jävla påse till min burk. Dåligt, The Body Shop!

The Body Shop ville ta betalt för en påse till den lilla runda burken! HA! Jag betalar inte för att gå runt och göra reklam för den affärskedjan, så det blev påsfritt där. Kanelkaramellerna från Barkleys och tuggummina köpte jag på en livsmedelsaffär. 

Innan vi skildes åt vid Centralen, bjuckade Anna på en sista fika hos Coffeehouse by George. Där hade de varken brickor till fikat eller möbeltassar till fåtöljerna, men OK, mazarinen var god. Före avslutningsfikat hade vi hunnit med en shoppingtur inne på Akademibokhandeln. Där satte jag sprätt på presentkortet från NK* och Marcus mamma, men faktum är att jag har 41 spänn kvar. Och det räcker ju nästan till ytterligare en pocketbok…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Klockan hade passerat 16 när jag låste upp ytterdörren hemma i New Village. När jag låste den hade klockan inte ens slagit tio. Jag slog helt enkelt världsrekord i shopping idag – eller i alla fall personligt bästa.

Sen vidtog bara roligheter. Jag började med att tömma min trasiga gamla plånbok och fylla den nya. I min gamla hittade jag ett helt plockepinnspel. JA, JAG ÄR TANDPETSFETISCHIST!!!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nästa rolighet bestod i att tömma min trasiga necessär från Lacoste, en röd och grann sak som jag fick en gång när jag köpte parfym. Nu har dess dragkedja varit trasig i några år och jag tyckte att jag kunde kosta på mig en ny necessär med hel och fungerande dragkedja så att alla grejor stannar kvar inuti utan att trilla ut hela tiden. Den nya necessären var liksom plånboken från Björn Borg. Fasen så sportig jag känner mig! (Moahahahahaahaaaaaa, det där var ironi! Jag har aldrig ens hållit i ett tennisracket!)

Den undre necessären ersattes av den övre.

Därefter blev det dags för jobbväskbyte. Då insåg jag att jag inte bara är tandpetsfetischist, jag är rätt mycket pennfetischist också. För varför skulle jag annars ha en gedigen samling pennor, de flesta dessutom icke fungerande, i min gamla jobbväska..? Och vid det här laget kan du säkert gissa vilket märke det blev på jobbväskan…

Jajamens!

som Bosse J. sa, Björn Borg. Precis som den gamla, trasiga…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu känner jag mig rätt trött och ska vila och bläddra lite i min nyinköpta litteratur. Självklart har jag messat NK och tackat för de fyra pocketböckerna. Kanske sätter jag mig och funderar ut vilken bok jag ska köpa för slanten som blev över på presentkortet… Sen blir det Maria Wern klockan 21 – då slipper en tänka så mycket. Hjärnan har fått mycket motion idag och har många intryck att bearbeta…

Om du har orkat läsa ända hit orkar du säkert skriva några rader i en kommentar om vad DU har gjort idag. Tror jag..?

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Torsdagssoppa

Ett inlägg om diverse soppor och andra vätskor.

---

 

Jag vågar inte närma mig denna…

Jag vet inte om jag vågar skutta upp på vågen i kväll. Torsdagar är nämligen min favoritdag på jobbet. Då serverar restaurangen stans godaste vegetariska ärtsoppa. Soppan görs på plats. Till den brukar jag sno åt mig ett par skivor av det där brödet med snorkråkor nyttigheter i och två pannkakor med sylt. Torsdagar är alltså den enda dan jag äter rejäl lunch. Närmaste kollegan, från och med nu kallad NK för det blir så långt och jobbigt annars, och jag piper ner i restaurangen. Jag tar alltid soppa och pannkakor, NK alltid nån annan rätt som serveras. Därefter intar vi ett fönsterbord. Och så babblar vi. Tänk att jag kan inte fatta att människor som för sju veckor sen aldrig hade träffats tidigare kan ha så mycket att prata om! Lunchen avslutas med en kopp go-kaffe och en hård liten kaka. Därefter inträder paltkoma. Nästan.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Dagen har flutit på bra. Jag har mest jobbat med ett och samma dokument. Det var lite mer arbete med det än jag trodde. Utöver det har jag värjt mig mot sarkasmer, druckit kaffe som såg ut som diskvatten och kämpat mot kollegan E i Wordfeud. Människan är baske mig oslagbar!

Efter jobbet styrde Clark Kent* och jag mot Stormarknaden. Jag ska visserligen dit igen i helgen, men jag kan bara inte ta med mig minstingen, nu visserligen tonåring, till Systemet. Därför for jag dit idag och med mig hem kom tre goa italienare – ett amarone, en ny favorit och en gammal favorit. Systembolaget har för övrigt flyttat till nytt ställe på Stormarknaden. Luftigt och fräscht var det. Sen köpte jag mjölk, yoghurt och tuggummi också innan jag for hem och kånkade in allt samt betalade två räkningar, tjolahopp!

Tre italienska favoriter fick följa med hem från Systemet.

Mina stackars krukväxter skriker med torra halsar åt mig, så jag ska ta en tur med vattenkannan innan jag slår ner röven vid köksbordet för att läsa UppsalaTidningen, lokalblaskans husdjur. Framåt 22-tiden byter jag säte till bästefåtöljen för att glo på 100 Code. Och detta föranlåter mig ju att kommentera gårdagkvällens TV-höjdpunkt – Bonde söker mamma… eh… Paradise Farmen… nä… Ensam pappa söker bonde… MODUS, för bövelen!!! Modus är bland de bästa deckarserier jag har sett på senaste tiden. Modus är lite frifräsande, men bygger på norska deckarförfattaren Anne Holts roman Frukta inte. I centrum står kriminalpsykologen Inger Johanne Vik, lysande spelad av Melinda Kinnaman. Henrik Norlén spelar hennes poliskompis, men det är ännu fler bra skådisar med. Har du missat Modus har du missat mycket! För övrigt gläds jag åt att en ny säsong av serien ska spelas in. Nästa onsdag får jag njuta av nya mord i Sandhamn (nä, TV4 har inte uppdaterat infon på sin webbplats) och det är inte alltid fy skam det heller. Den serien är baserad på Viveca Stens böcker.

Jag lämnar dig med en dekal som jag fotade på jobbet idag och en fråga: har DU sett på Modus eller följer du nån annan spännande serie på TV??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

Fri fart… tillbaka till 1980-talet och Power Macintosh…

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hårresande tisdagsäventyr

Ett inlägg om hår och annat äventyrligt.

---

 

Vad tycks om min nya frilla? Äh, jag bara skojar!

Bland det bästa jag vet är att få krypa upp i skinnstolen som är ett mellanting mellan fåtölj och tandläkarstol, svepas in i en vid särk och bara få lägga huvudet i M:s kompetenta händer. Eftersom jag har en kort frisyr måste jag klippa håret var sjätte veckan. Ja, detta är en lyx jag unnar mig och tänker så göra så länge jag kan. Jag har ett besvärligt hår, med virvlar på fel ställen, tunt på vissa ställen, tjockt på andra. Det måste tuktas. Ofta. Om jag inte gör det ser jag väldigt ovårdad ut. Det senaste året har jag rakat nacke och sidor och haft en ganska tuff frisyr, men förra gången gjorde M på ett lite annat sätt för att jag idag skulle testa en delvis ny frisyr. Se bilden ovan!

Jag med snedseglarfrilla.

Äh jag bara skojar! Personen på bilden såg vi på bussen hem. H*n hade krulligt och tjockt hår… och väldigt rött. Jag har numera flera färger i mitt hår – grått, vitt, brunt, blont – men alla är ==> naturliga. M sa att det ser ut som om jag har en kippa baktill. Konstgjord färg eller slingor är alltså varken nödvändigt eller behövligt just nu – jag har färger i huvet så det räcker, om man säger så.

M rakade sidor och nacke och lämnade längd kvar uppe på huvet. Sen hade hon i en massa klegga, rufsade runt och blåste. Det braiga med min nya frisyr är att jag kan göra håret upptill fluffigt om jag vill, slickat om jag vill eller nånstans mitt emellan. När det var nygjort var det emellertid åt snedseglarhållet. Lite kul och busigt.

Het thaimat och en kall Singah var toppen!

Efter klippningen travade jag ner till stan. Jag var så stolt att jag fixade att åka buss på egen hand till frissan, men jag hade tuggummi i käften och en bok i näven som verktyg att klara resan. Inte var det mycket folk på bussen ner heller. Det underlättade för mig. Från frissan är det promenadavstånd till stan och Fästmön och jag möttes mitt i centrum. Anna hade lovat att bjuda på thaimat, så vi gick till Thai Village och åt buffé.

Jag åt som vanligt alldeles för mycket. Det blev två tallrikar fulla av godsaker. Kycklingspetten var goda, men jag tyckte nog att jordnötssåsen saknade en och annan jordnöt. Sesambullarna var väldigt kletiga också, som om de inte hade blivit färdiggräddade.

Anna kollade sin mobil medan jag fipplade med min.

Min iPhone har krånglat lite i ett par dar, så medan vi åt tog jag till det äldsta tricket i världen, typ: omstart. Jag sitter alltid och håller andan lite när jag gör sånt, men allt gick bra och efteråt fungerade den som den skulle. Mitt bundna abonnemang går snart ut och jag hoppas att det för med sig en lägre månadskostnad. Självklart har jag sneglat på en nyare modell, men det är bara att slå bort av ekonomiska skäl. Förresten ska jag ju försöka hitta en mobil till mamma i första hand, i födelsedagspresent.

Att titta på och fota blommor är gratis.

På jobbfronten intet nytt. Det jag hade hoppats på till hösten ser ut att skita sig – som allting annat. Detta innebär att jag måste försöka ta fram nån form av plan C. Hela tillvaron gungar och jag lever från dag dag och får försöka vara tacksam för var dag jag överlever. Det här livet är inget hårresande äventyr på annat sätt än att det är ett äventyr att få det ekonomiska att gå ihop. Hittills har jag lyckats och DET kanske är nåt jag kan sätta upp på mitt CV.

Att titta på och fota blommor är i alla fall gratis. Dessa röda gjorde både mig och Anna glada på hemvägen igår. Vi tog nämligen ett annat bussnummer hem, så vi fick promenera en bit. Det var skönt att inte gå och lägga sig med full mage… Tack, min älskling, för den goda maten!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tvätt är inte alltid lätt

Ett rent inlägg.

---

 

Om det är nåt program på SvT som jag verkligen gillar är det Sveriges städmästare. Dels är programmet roligt, för deltagarna är ena riktiga städnördar (det gäller att se det lite med glimten i ögat om man kan det). Dels får jag en del praktiska tips. Som det här med bananflugefällan. Fällan, som jag sen kompletterade med Agnetas söta. Sen visade det ju sig att det inte var bananflugor utan nåt annat sorts flygfä, men fällan funkar även på dessa.

Oombett råd: Klä upp dig i högklackat och klänning när du ska ner till tvättstugan. Tänk så mycket roligare det blir då!

 

I varje program brukar de tävlande få en fläck att brottas med. Den ena värre än den andra. Själv klarar jag möjligen av färskt blod, tuggummi, stearin… i alla falla sisådär. Häromdan hittade jag i alla fall i Aftonbladet av alla tidningar, nio bra tvättips. Eller misstag man gör när man tvättar… För det är inte alltid lätt att tvätta.

Här kommer åtta av misstagen, som jag har gjort om till positiva tips i stället, i sammandrag:

1. Gnugga inte på en fläck, det gör den bara värre! Dutta hellre på den försiktigt med en ren vit trasa.
2. Använd inte för mycket tvättmedel!
3. Behandla svarta kläder annorlunda än andra – tvätta dem ut och in och torktumla dem inte, så håller de färgen längre.
4. Använd inte sköljmedel till handdukar. Sköljmedel gör att frottén absorberar vatten sämre.
5. Överfyll inte tvättmaskinen! Då tvättar den inte ordentligt och kläderna kan lukta konstigt.
6. Dra upp blixtlås. Då fastnar dessa inte i andra kläder och gör hål i dem.
7. Knäpp inte skjortor! Knäppta skjortknappar kan göra att knapparna ramlar av i tumultet inne i maskinen.
8. Packa inte torktumlaren för hårt. Det tar för lång tid att torka tvätten och den blir mycket skrynklig.

Så! Ner i tvättstugan nu!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ljuset i slutet tunneln?

Ett inlägg om att lunka på.

När jag var sju år tyckte mina föräldrar att det skulle vara gulligt om jag lärde mig spela piano. Själv ville jag lära mig spela gitarr, men det var antagligen för proggigt för mina konservativa föräldrar. Inte konstigt att jag bara kom till att lära mig den här låten på piano och knappt nån mer:

Lunka på, lunka på
Vi har långan väg att gå…

Idag följde jag Fästmön en bit till jobbet. En bit. Jag vände vid moskén, denna byggnad som fascinerar mig. Tyvärr var ljuset inte det bästa, men jag tog en bild i alla fall.

Moskén i Uppsala – en fascinerande byggnad.

Jag gick förbi en annan byggnad där jag var på anställningsintervju för två år sen. Ytterligare ett jobb som gick mig förbi, troligen därför att jag var korkad nog att nämna den som nyss slutat på tjänsten… Men tömt är glömt och jag fokuserade i stället på det faktum att jag gick i en tunnel jag aldrig gått förut. Och jag såg ljuset i slutet av den!

Jag såg ljuset i slutet av tunneln!

I en rondell står en fantastisk lampa som är så ful att den är rolig. Och strax till höger om den här på bilden kan man möjligen se… solen…

En ful, men rolig gatlampa och solen.

På vägen tillbaka stannade jag till vid ICA Heidan. Jag skulle köpa batterier, tuggummi och Pro Viva svartvinbär. Pro Vivan fanns inte, så i stället slog jag till på… en glasstårta! Vadan detta? Jo, dels hette den Anna, dels kostade den bara tio spänn. (Och jag blundade för särskrivningen.)

Glasstårtan Anna. Att det sen är särskrivet nederst på asken blundade jag för.

Nu tänker jag inte smälla i mig glasstårtan idag. Tänkte bara att den kunde vara bra att ha i frysen – om man får oväntat besök. (Det får jag ju så ofta…)

Det var först när jag kom hem och såg vad tillverkaren av glasstårtan heter som jag blev lite tveksam. Insatta personer förstår min fundersamhet!

Tillverkaren heter ÅSE GLASS…

Batterierna ska vara till en av mina telefonlurar som inte håller laddningen så bra. I kassan bad jag uttryckligen om

uppladdningsbara batterier.

Vad fick jag? Ett paket icke uppladdningsbara batterier. När jag påpekade att kassamänniskan hade gett mig fel fick denn* något glasartat i blicken och nickade. Jag stod på mig och upprepade att h*n hade gett mig fel batterier. Till sist gick det in. Kassamänniskan gick bakom kassan och jag hörde att h*n frågade nån där bakom vad uppladdningsbara batterier var för nåt… Sen fick jag rätt batterier – och de kostade betydligt mer… Lite småsur gick jag därifrån, för nog tycker jag att man ska veta vad uppladdningsbara respektive icke uppladdningsbara batterier är när man ska sälja såna varor. Sätter man i icke uppladdningsbara i en bärbar telefon kan telefonen nämligen paja… Vilken tur att jag kollade förpackningen när jag packade mina varor!

Det var ganska kyligt ute, men när man travade på fick man upp värmen. Dessutom var jag ju lite ilsken på vägen hem. För min del blev det nästan 4,9 kilometer idag för promenaden om ungefär 56 minuter.

Vägen var lite annorlunda än den jag brukar gå. Bara vissa delar var bekanta. Tallar brukar vara väldigt raka träd, men jag såg en riktigt krum en, som jag missat på mina tidigare promenader…

En riktigt krum tall, lite svårfångad på bild.

I grannföreningen hade de inte fällt några träd, men gjort väldigt fina höstarrangemang utomhus.

Fina färger i grannföreningens höstarrangemang.

Härliga färger! Rosa och rött går visst ihop!

Alldeles nyss dundrade regnet på mitt tak. Tvättmaskinen dundrar från ett annat håll. Och innan jag började skriva hittade jag två intressanta tjänster till att söka. Det ska jag göra NU!

Vad har du gjort idag??? Har du sett nåt ljus i slutet av nån tunnel? Skriv gärna några rader och berätta!!!

Livet är kort.

Read Full Post »

Omtappat och tappat bakom en vagn, lite grann

Ett inlägg om förmiddagen.

På förmiddagar brukar jag skriva. Jag ägnar en stor del av den halvan av dan åt att skriva jobbansökningar, men också skriva annat.

Note to self: Stäng av notiserna på spel, blogg och Twitter på mobilen! Jag tappar inspiration och tråd och behöver förmiddagarna till allvarligare saker än spel!!! 

Note to friends: Jag spelar hellre mobilspel på eftermiddagar och kvällar!!!

Dessvärre saknades idag på förmiddagen både passande jobbannonser och inspiration idag så jag ägnade mig åt blodtransfusion.

Blodtransfusion? Inte alls!

Närå bara skojar! Jag tappade om min vinsats som jag satte i början av juli. Tappade över till ny damejeanne, tömde ut bottensats och tappade tillbaka till första damenjeannen. Jässtopp tillsattes och nu ska dunken skakas ett par gånger om dan i ungefär en vecka. Därefter väntar vila, helst svalt, för att klarna. Men min lägenhet är ju så varm nu efter fönsterbytet, så vinet får stå kvar i badrummet. Där står det för övrigt minst i vägen.

Det tog jättelång tid och jag blev genomsvettig. Som tur var hade jag snott en nyttig grönsak av Fästmöns uppskurna vid frukosten så att jag orkade.

En halv mini-plommontomat tog jag. Man ska inte överdriva.

Jag har fått ytterligare ett dum-svar från a-kassan. Det är så dumt att jag inte har nån lust att uppdatera gårdagens inlägg en tredje gång. Men det är i alla fall en ny person som har svarat nu. Fast inte på min fråga – h*n tyckte att jag skulle ringa… Varför sätter de människor (upphittades dessa bakom en vagn, eller?) som inte kan svara på en enkel fråga på att besvara mejl när dessa bara hänvisar till att man ska ringa medlemsregistret? Det var dit jag ringde en gång 2011 och blev utskälld – för att jag inte använde meddelandefunktionen till internetkassan…

Strax ska jag in i duschen och så vid 16-tiden tar jag bussen in till frissan i stan. Anna och jag går och äter nånting innan vi sen hämtar våra reserverade biobiljetter till Monica Z. Vi ska gå på föreställningen som börjar 20.15. Det ska bli sååå spännande att se den nästan två timmar långa filmen – och presentkorten räcker nästan precis – det blir en (1) krona över, till och med…

Ryggan är packad med en ny påse tuggummi och en ren pikétröja. Jag vill ju inte gå med en småhårig tröja till middag och bio. Idag blir det luvatröja dessutom, för solen lyser med sin frånvaro. Tror jag ska stoppa ner en chokladbit från förrådet i köket också. Billigare att ta med än köpa på biografen.

Ska du göra nåt kul i kväll?

Livet är kort.

Read Full Post »

Man får vara glad…

Ett rätt tramsigt inlägg med musikaliskt inslag.

Man får vara glad att det inte är ett tuggummi som Nån har lämnat på sängstolpen. Och att det dessutom är nånting orange…

Orange hårsnoj på sängstolpen.

Ett tuggummi kan ju förlora smaken över natten… //Avdelningen för Irriterande Sånger

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrade: Vilket är ditt favoritgodis?

Godis är gott. Därför undrade Tofflan under den gångna veckan vilket ditt favoritgodis är.

Så här fördelade sig de 34 inkomna kommentarerna:

52,94 procent (18 personer) svarade: Choklad, förstås! 

14,71 procent (fem personer) svarade: Salta saker! 

11,76 procent (fyra personer) svarade: Jag äter inte godis.

8,82 procent (tre personer) svarade: Sura prylar! 

8,82 procent (tre personer) svarade: FRUKT är godis!

2,94 procent (en person) svarade: Tuggummi.

Ingen svarade: Sega råttor och sånt.

Inna kommenterade:

Åh så svårt att välja! Jag älskar choklad, helst mörk, men jag är oerhört förtjust i salt lakrits!
Numera undviken jag godis så mycket som möjligt. Låter bli raffinerat socker, men om jag äter godis så blir det en bit mörk choklad. Gärna med smak av havssalt. Det finns en supergod italiensk sort, som är svindyr, men smaken är to die for!

Tofflan kommenterade:

Jag är också en chokladmänniska, men fy f*n för mörk choklad! 😛

Jontas kommenterade:

Sanningen är den att jag inte äter godis. Åtminstone inte särskilt ofta. Det kan gå månader/år. Choklad äter jag, men min definition av godis inkluderar inte choklad. Köper jag godis föredrar jag surt godis (Ahlgrens bilar version surt), vilket jag tror är något man uppskattar med stigande ålder.
Det finns mycket onyttigheter man kan äta som inte inkluderar godis. Kakor, vetebröd, pajer, choklad, glass, chips och annat snacks. Bli därför inte förvånad över mina fettdepåer med tanke på att jag inte äter godis.

Tatiana kommenterade:

1. Tag en geischakaramell.
2. En liten lskritsrulle .
3. Klä av karamellen.
4. Dra ut rullen till en lång strånk.
5. Linda lakritsen runt karamellen.
6. ÄT . Korsikrösamoset så gott .

Cattis kommenterade:

Fazers blå choklad..! Marabous nuvarande vita är inte dum den heller fast kanske mer allmän godiskänsla än choklad?! Jag hör inte till mörk chokladfantasterna heller, dessutom nyser jag som ett annat stoll så fort jag äter choklad med mer än 50-60% kakao märkligt nog. Ska nån gång prova att göra varm (drick-) choklad på gräddmjölk och mörk choklad, lär vara något alldeles särdeles påstås det.

Tofflan kommenterade igen:

Jag måste bara kommentera era kommentarer Jontas, Tatiana och Cattis, eftersom jag kommenterade Innas!
Jontas: Du äter inte godis? HA! Jag läste nog att du var ute och jagade choklad häromkvällen!
Tatiana: Detta låter MÄRKLIGT, nästan så äckligt att jag måste testa!
Cattis: Fazers blå är Fästmöns favorit, Marabous vita choklad är min! Lustigt med nysningarna, men lite gulligt också!
Förresten, som god tvåa efter choklad kommer, för min del salt godis, typ turkisk peppar, salta grodor och sånt!

Stort TACK för såväl klick som kommentarer! Hoppas du kollar in den nya frågan, som vanligt i högerspalten under rubriken Tofflan undrar!

Livet är kort.

Read Full Post »

Källsortering – en källa till irritation eller samarbete..?

I eftermiddags har vi påbörjat ett litet projekt kring information om källsortering på jobbet. Källsortering är verkligen nåt som kan leda till irritation. Eller som på min arbetsplats, till samarbete. Så småningom, i alla fall…

Varken elektronisk post eller snigelpost utan kompost.

Privat har jag källsorterat i nästan tio år, tror jag. Jag tycker inte att det är särskilt svårt eller jobbigt, men jag blir förvånad när andra tycker det. Att sen irritera sig på sakfrågan, huruvida det lönar sig eller inte, eller gagnar miljön eller inte, är det ju egentligen ingen idé att ge sig in på. Min bostadsrättsförening bestämde för länge sen att vi ska källsortera. Styrelsens primära syfte var att få ner kostnaderna för sophanteringen. Jag är lite osäker på om det blev så, men jag känner mig i alla fall nöjd med att källsortera.

Hemma sorterar jag massor:

• plastförpackningar
• kompost
• metall
• pappersförpackningar
• tidningar
• färgat glas
• ofärgat glas
• batterier
• glödlampor och lysrör
• elektronikskrot
• brännbart
• grovsopor

På jobbet källsorterar vi inte lika mycket, men ändå

• tidningar
• papper
• kompost
• plastförpackningar
• pappersförpackningar
• brännbart

Det finns gott om plats för alla kärl eller hinkar eller vad vi nu har både hemma och på jobbet. Hemma har jag ett lock till komposthinken. Inte behöver jag gå till soprummet särskilt ofta heller, men när jag går blir det med flera påsar. På jobbet kommer det en snäll farbror och tömmer kärlen. Varken hemma eller på jobbet luktar det illa heller – om man inte har diskat ur vissa förpackningar dåligt. Så i soprummet kan det lukta rätt läbbigt.

Nej, för min del är det inget problem att källsortera. Jag är en sån som kan gå i taket som när det i morse låg ett bananskal i kärlet för plastförpackningar på jobbet. För det var väl ändå rätt klantigt ”sorterat”, eller hur? Men vi försöker samarbeta i stället för att irritera oss. Många kommer från länder där man inte alls källsorterar och då kan man ju inte bli arg om en sån person gör fel. Då får man samarbeta och informera i stället för att krevera.

Detta hör hemma i komposten och ingen annanstans!

Den information vi ska ta fram nu ska ge massor av exempel i bild. För en del saker – dock inte bananskal – kan vara svåra att avgöra var man ska slänga när man källsorterar. Det handlar om sånt som hushållspapper, diskborstar, tuggummi, för att nämna några saker.

Källsorterar du hemma hos dig och på jobbet? Vad tycker du om det???

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens lilla utflykt – och en blivande skofetischist..?

Jorå, idag var det ju skitvarmt igen. Alltså var vi en trio plus mammas rollator som packade in oss i bilen och for till klädvaruhuset på landet. Och faktum är att det var bra att åka dit, för trots att det var lönedag för många och kvällsöppet var där väldigt lite folk. Kan tänka mig att de flesta låg vid nåt vatten eller så…

Egentligen hade jag inte tänkt köpa nånting, bara vara chaufför, men så funderade jag på detta med skor… Jag såg genast ett par skitsnigga!

Men rosa… Är det min färg, verkligen..?

Jag strosade vidare och fann en söt gul sko. Alla ska ju ha converse nu för tiden, så jag tänkte på min lille man* och inhandlade denna:

Visst är den söt? Den ska hänga från backspegeln, för det är faktiskt en doftgrunka!

Annars gillade jag skor som denne man saluförde, men inga skor hamnade i min påse, trots allt.

Sneaky Steve hade mycket snyggt, bland annat typ ökenkängor, som tycks vara inne nu. 

Mitt sällskap shoppade så det stod härliga till, även om alla storlekar inte var rätt. Mamma kunde inte ha en rosarutig blus upptäckte hon när hon kom hem, men tyvärr kan vi ju inte byta den nu.

Vi svalkade oss med var sin liten glass innan vi hoppade in i den varma och sköna bilen och for till vårt stamlokus på bygden, Olandsbaren.

Den här boken innehåller mycket gott. 

Mitt sällskap åt pizza respektive lax och själv avnjöt jag ljuvliga kycklingspett med både pepparsås och tzatziki samt massor av goda och fräscha grönsaker. Och så en och annan potatisklyfta också, förstås.

Jättegott!

Till maten svepte jag isvatten med citron, underbart svalkande när man är svettig efter en shoppingtur.

Underbart svalkande.

Jag skrattade lite åt den lilla tomten på min tallrik, en pepperoni som fått foliehatt.

En grön tomte med foliehatt bland grönsakerna. 

Om jag kom hem med nånting i min påse? Jorå! Inte några skor, men en jättefin Lyle & Scott-tröja, en Fred Perry-t-shirt, underkläder, strumpor, tuggummi och choklad, förstås…

I dagens shoppingpåse. Underkläderna ligger diskret underst. Strumporna var som vanligt av kategorin roliga och hade tassavtryck påtryckta.

Kvällen rundades av med ett antal åkturer och äntligen en puss av min älskade som jag mötte med sitt sällskap vid tåget.  Fräsch och solbränd och mycket trött var hon.

*min lille man = Clark Kent, min bil
Livet är kort.

Read Full Post »