Att odla sina intressen

Ett inlägg om intressen. MINA intressen, förstås, det är ju MIN blogg.

---

 

Frukost.

Ja nu var det länge sen jag la ut en bild på LINFRÖN, så det börjar jag det här inlägget med. Inte så att linfrön är nåt av mina intressen, snarare har det blivit nånting nödvändigt. Uppblötta i vatten över natten äter jag dem i min frukostfil. Det smakar inte gott, men det gör gott. Tarmen hälsar och tackar, så att säga.

I morse vaknade jag emellertid med lite värk igen. Men jag vaknade inte av värken utan av att nån i huset spikade en halv minut. Hantverksintresse är inget dåligt intresse, men varför måste det alltid odlas tidiga morgnar i huset där jag bor? Jag sover sisådär om nätterna. Det har fått till följd att jag vaknar tidigt, men somnar om. För dagen brukar jag sen vakna runt klockan åtta numera. Tidigare var det sju. Jag har bestämt mig för att inte vara så hård mot mig nu när jag går omkring med en dum mage. Nåt alarm ställer jag inte, jag vaknar av egen maskin – dock inte i morse, alltså.

Kaffe måste jag ha varje morgon och förmiddag. Den här koppen intog jag dessutom igår eftermiddag i Gamla Uppsala.

Förutom linfrön är kaffe nånting jag bara måste ha varje dag. Jag brukar perkolera sex koppar som jag sen dricker under morgonen och förmiddagen. Det är då jag är som mest aktiv med att leta lediga tjänster, skriva ansökningsbrev och såna saker. Då kan jag med ganska gott samvete ägna eftermiddagen åt mina intressen – även om jag alltid är tillgänglig när det handlar om jobbsökeriet!

När kommer hon fram till det där med intressena då? undrar du säkert. (Jag ser hur du nickar.) Nu. Från en dryck till en annan, tänkte jag, så det skulle bli en snygg övergång. Jag älskar vin. ÄLSKAR vin. Men det ska vara rött, fylligt och helst italienskt! Dessvärre kan jag inte odla det intresset så mycket för tillfället. Rödvin påverkar min tarm negativt. Nu dricker jag det inte hinkvis utan det blir ett eller två glas till maten eller ostarna. Om magen sköter sig, kan hon möjligen få ett halvt glas till kvällen. Vinet må vara mindre bra för tarmen, men bra för mitt blod! (Du som läser här fattar varför jag aldrig behöver gå till doktorn, va? Jag ställer mina egna diagnoser och behandlar med egenvård i stället. Det är billigare.)

Orkidén får sitt fredagsvin/sin fredagsfika. (Tänk bort diskhon etc!)

Men kanske följer jag min orkidés exempel och dricker vatten. Orkidén och jag fyller år nästa vecka. Då har den bott hos mig ett år tack vare vännen Agneta. Den första tiden var den lång, vacker och blommade med flera gula blommor. Sen liksom… säckade den ihop – bara för att vakna till liv igen nu i vår!!! Jag är verkligen inte nån orkidéexpert, men jag älskar blommor. När det gäller orkidén har jag därför tagit hjälp av både mamma, som alltid lyckas med sina, och vännen B som kan ”allt” om och som samlar på orkidéer. Det var till exempel B som tipsade mig om att orkidén ska ha vatten

som inte är för kallt och inte för varmt.

Det får den. Varje fredag ställer jag ner den i diskhon efter att ha hällt upp lite vatten som inte är för kallt och inte för varmt.

I mitt hem finns ytterligare 47 krukväxter. När det gäller blommor generellt händer det att jag utnyttjar Belgiska Anna, hon som är ett levande uppslagsverk när det gäller blommor. Sen har jag andra vänner också, som Lucille, på vilka det kliar så mycket i fingrarna av lust att KASTA en och annan av mina växter att de då och då förser mig med nya exemplar för att liksom tränga ut de mindre bra. Försöken lyckas emellertid inte – mitt hem är öppet för ALLA krukväxter. Härom året fick jag flera kraftiga pelargoner av Lucille. Och visst är de vackra nu när de också börjar blomma i morgonsolen i köket?

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Molnen hopar sig och mörkret sänker sig. Vad passar bättre då som sällskap än en riktigt spännande deckare?!

Förutom blommor, som jag gillar att fota också, har det väl inte undgått dig att jag har ett stort intresse av böcker och litteratur? De intressen som tar största delen av min fritid är att skriva och att läsa. Jag hade en intressant diskussion för ett tag sen med Johanna, som bokbloggar, om det här med att ta sig tid för läsning. Vi upplever båda två att vi ibland får försvara oss för att vi gillar att läsa och för att vi läser mycket och ofta. Vi blir till och med kritiserade för att vi har böcker i våra bokhyllor i våra hem… Jag kan bara beklaga dem som inte inte läser och som inte har böcker hemma – deras liv måtte vara ganska… futtiga och torftiga. Böcker för mig är inte bara ett intresse, de är vänner som alltid är tillgängliga och sällskapliga och resor i fantasin till verkliga platser eller fiktiva. Och nu när molnen åter hopar sig på himlen och mörkret sänker sig… tänker jag… läsa…

 

En riktigt go’ fredagskväll önskar jag Dig!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lite kärlek, så här på morgonen…

Ett försök till ett kärleksfullt inlägg, men…

---

 

Lite kärlek mor vi gott av.  (Örngottet som syns p bilden har jag fått av Fästmön.)

Lite kärlek så här på morgonen denna rätt gråa onsdag tror jag vi alla skulle må gott av. Men det är svårt. Det är svårt när en irriterar sig så mycket. Och klagar – på sin egen blogg, framför allt. Däremot tvingar jag ingen att läsa. Det känns faktiskt som om jag numera skriver mest för mig själv. Syftena med bloggen förändras genom åren. Ursprungligen var bloggen en dagbok – och det är den främst idag igen. Samtidigt vill jag skriva om sånt som intresserar mig. Då tycker somliga att jag bara klagar. För att slippa irritera sig på mig behöver en ju inte läsa här, eller hur? Dessutom anser jag själv att jag också hyllar företeelser, företag, personer, produkter med mera när de är bra. Att ha selektiv syn när en läser kan ju göra att en missar sånt… I förra veckan hyllade jag till exempel min tandhygga och min tandläkare, i söndags hyllade jag mina före detta kollegor, i måndags hyllade jag min fyllande Fästmö – och delvis andra Annor… Kanske kan det vara så att de negativt kritiska orden träffar ömma punkter på det egna stället..?

Nu när jag har inlett med alla dessa exempel på hur jag hyllar personer och företeelser måste jag förstås klaga lite också. Till exempel undrar jag varför lokalblaskan inte har skrivit ett ord om poeten Göran Palm, som gick bort igår? Han är faktiskt ganska känd i lyrik-Sverige – och dessutom föddes han i Uppsala. Men det finns väl inga journalister som bor i Uppsala eller Uppsala län kvar på UNT numera – de flesta verkar pendla in från Stockholm. Det lokala har tappats bort, tycker jag, för Stockholmsmänniskor har inte samma känsla för Uppsala och vårt län. Och när de ska ut på stan och göra reportage är det gågatan, en parallellgata till gatan där UNT har sitt kontorskomplex, som gäller, det tycker fler än jag. Det var länge sen journalisterna gjorde sig besväret att besöka andra delar av kommunen och länet än Uppsala city – och Gottsunda, förstås…

Gamla Uppsala finns, till exempel. Det ligger inte på gågatan i city.

 

Jo, jag kan klaga på att Antikrundan är slut för säsongen, men Antik & Auktion, som kom igår, är bra kompensation!

Annars har jag inte mycket att klaga på just för stunden. Jag blev så glad igår för NK:s* sms. Det jag utläste betyder bland annat att vi ses på fredag när det är ett gäng från min förra arbetsplats som ska träffas. I morgon ska jag träffa min handläggare på Arbetsförmedlingen. Henne gillar jag. Och även om jag inte tycker att hon är så tillgänglig för kommunikation som jag anser att hon borde vara kommunicerar vi bra när vi väl gör det, så att säga. En del kärlek ger jag till och med till min a-kassa. Jag ringde dit i måndags, blev bemött som en människa inte som en paria eller en tärande och mitt ärende handlades samma dag. (Med detta menas att jag kan fortsätta få a-kasseersättning i ytterligare 200 dar.)

Lilla mamma behöver mycket kärlek! Vi telefonerade i nästan en timme igår och jag blev så ledsen av det jag fick höra. För jag förstår så väl att mamma känner sig exkluderad och osedd. Om det handlar om att hon är gammal blir jag dessutom riktigt jävla förbannad. Men det sa jag inte. I stället försökte jag diskutera fram till en lösning som vi två är nöjda med.

På TV har det varit ganska dåligt den senaste tiden. Antikrundan har slutat för säsongen, till exempel. Men När livet vänder har tre avsnitt kvar! I kväll träffar Anja Kontor och vi tittare Daniel Mendoza. På lördag blir det ett kärt återseende av manligt slag – Mr Selfridge är tillbaka! Det blir tio avsnitt den här säsongen.

Mr Selfridge är tillbaka tio lördagar från och med nästa!

Men det är bara onsdag förmiddag än så länge. Jag har sökt ett antal jobb och hittat en del intressanta annonser på lediga tjänster och vikariat. Fast mest av allt hoppas jag ju på…

Eftersom mitt bokmål för nästa månad, maj, är att läsa böcker från loppis och second hand behöver jag lite påfyllning i den högen. Där finns för tillfället endast fem böcker – och en av dem har jag dessutom fått av vännen FEM, så jag vet inte om den räknas… Det kanske blir en utflykt idag till Återbruket i Boländerna. De har en ganska stökig och oorganiserad bokavdelning och så har de bara öppet på vardagar. Det var ett tag sen jag var där, med andra ord. Men… lite kärlek: Återbrukets bokavdelning är STOR, de har bra priser och jag har klara favoriter bland dem som jobbar där.

Den här högen böcker från loppis och second hand måste kompletteras så att bokmålet för maj månad kan uppnås.

 

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Solig septembermåndag

Ett inlägg om diverse olika saker som upptar mig just nu.

---

 

I morse vaknade jag till en solig septembermåndag efter att ha tillbringat natten med mina grannar – i drömmen, vill säga. Eller nja, solig… Det var ju inte soligt när jag vaknade, klockan 6.05, mest grått. Men morgonen blev solig sen. Det kändes konstigt att inte skutta ur sängen för att starta datorn och sätta sig framför skärmen. I stället låg jag och läste till klockan var över åtta. Nu tänker jag emellertid inte vara overksam hela den här härliga höstmåndagen!

Det börjar bli höst! (Den här bilden tog jag emellertid för två år sen vid 4H-gården här i Uppsala.)

Dagens första uppgift krävde datorstart. Jag skulle rapportera två veckors arbetslöshet till a-kassan. Själva rapporteringen gick hur bra som helst, men mitt kassakort behandlas visst fortfarande, för jag kan inte spara ner en PDF-kopia än. Antingen har det blivit nåt fel eller också krånglar systemet. Det är tur att det inte är jag som krånglar, för då skulle jag väl straffas direkt av a-kassan. Dessa ständiga hot om utebliven ersättning, de futtiga korvörena det handlar om, har satt sina spår i mig och gjort mig rädd trots min kaxighet i ord.

Jag läste ut den första delen i Maj-trilogin i morse. Egentligen ville jag börja med del två direkt, men en bok för recension trillade ju in hos kulturredaktionen i fredags så den måste gå före. Sen är det alltid extra roligt att få läsa nåt av en lokal författare (Ulf Broberg har bott i Uppsala nästan lika länge som jag – med betoning på nästan!). Recensionen kommer som vanligt hos UppsalaNyheter, men en version av den kan förstås läsas även här på bloggen. Det är fortfarande nio procents utrymme kvar.

Denna är nu påbörjad!

På dagens agenda står, förutom att vänta på att a-kassan ska behandla mitt kassakort, strykning och balleinpackning* för vintern. Visserligen regnade det ju i helgen, men jag tror att trallen är så torr att det funkar. Nu gäller det att få till presenningen, bara. Det var inte det lättaste förra året, minns jag… Strykningen blir nog det första jag tar tag i. På så vis kanske jag kan vänta tills solen kommer runt huset till ballen**. Temperaturen på baksidan är bara tio grader i skrivande stund.

Det har dykt upp en massa intressanta annonser över lediga tjänster, men jag tänkte nog styra mitt jobbsökeri till en dag/kväll i veckan. Under de kommande månaderna tänker jag också bara söka jobb som jag verkligen, VERKLIGEN vill ha och inga andra.

Nu blir det en tur ut i media på webben. Jag har noterat att det bland annat diskuteras en eventuell blockering av tidningsläsare på nätet, läsare som blockerar annonser. Ja, det finns ju inte mer irriterande än annonser som ploppar upp på skärmen när en försöker läsa en artikel. Samtidigt måste ju våra tidningar överleva och journalister få lön. Kanske kan vi läsare emellertid i och med detta ställa lite krav på att journalisterna kan stava och klarar basal grammatik..?

Och alldeles nyss fick jag samtal om att det blir kontraktsskrivning i Stockholm på onsdag och jobbstart på torsdag… Då blir det lite bråttom med en massa saker, så inte lär jag ha tid att sitta här och läsa några webbtidningar, inte…

Kontraktsskrivning på onsdag, jobbstart på torsdag.

*balleinpackning = täckning av balkong och balkongmöbler med presenning
**ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Två intervjuer på en vecka

Ett inlägg i vilket Tofflan framhäver sig själv.

---

 

Två telefonintervjuer på en vecka. Vad månde bliva?

Två intervjuer på en vecka… Eller två intervjuer på sju dar. Eller två intervjuer på fem arbetsdar… Matematik har aldrig varit min grej, jag brukar skylla på dyskalkyli. Fast det lider jag inte av egentligen, jag gillar bara inte matte. Men den här gången har jag räknat rätt: jag har blivit intervjuad två gånger på en vecka, sju dar eller fem arbetsdar, beroende på hur ens vecka ser ut.

Idag stod jag och fick dammsugaren över mig när mobilen, djupt nere i dragkedjad mjukisbraxficka, ringde. Jag hann svara och sen rullade bollen. Naturligtvis tycker jag att det är väldigt smart av företag att telefonintervjua en sån fantastisk tillgång som jag borde vara är för deras företag/organisation (<== ironi). Men smartast av allt tycker jag att det är att rekryterarna gör en telefonintervju först av allt när de har valt ut tänkbara kandidater för lediga tjänster. Det ger såväl rekryterare som sökande chansen att känna lite på varandra verbalt.

Känna på varandra verbalt kan en göra i Wordfeud också. Här tog jag 274 poäng, bara…

Förra veckan blev jag intervjuad av en manlig rekryterare för ett konsultuppdrag vid en myndighet här i Uppsala. Idag blev jag intervjuad av en kvinnlig rekryterare för en tillsvidaretjänst vid en högskola på annan ort. Båda tjänsterna är intressanta, men den som är tillsvidare är ju mer varaktig. Samtidigt vore det optimala förstås bäst för alla parter med ett jobb på min bostadsort. För- och nackdelar… Men… jag är inte framme vid nåt målsnöre än. Det bara hjälper upp självkänslan lite att få veta att en har ett intressant och gediget CV. Roligt också att få användning av ens LinkedIn-sida (logga in för full profil), där det finns allt från arbetsprover till rekommendationer från före detta kollegor, samarbetspartners och chefer.

Uppspelt bjöd jag sen upp snabeldraken till dans här i lägenheten. Och i skrivande stund väntar jag på att mitt våttorkade köksgolv – det behövdes! – ska bli torrt så jag slipper ta simborgarmärket för att komma till badrummet.

To be continued…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Attraktiva arbetsgivare – och andra…

Ett inlägg om arbetsgivare.

---

 

Bus eller godis? Attraktiv arbetsgivare eller… annan?

Det finns trender som visar att det kanske vänder nu. Att det kanske går från arbetsgivarnas marknad till arbetstagarnas. Jag vet inte. Det beror väl på vilket yrkesområde man talar om. Antalet arbetslösa journalister och kommunikatörer är ju till exempel högre än motsvarande lediga tjänster.

Men ändå. Enligt vissa bemannings-företag, framför allt, börjar arbets-tagarna ta över rollen som kravställare från arbetsgivarna. Det vore onekligen en intressant vändning. Och det kan ju faktiskt ligga nånting i det! Bemanningsföretagen känns betydligt mera på och uppdaterade än vad Arbetsförmedlingen gör… Arbetsförmedlingen förmedlar heller inga jobb, men det gör bemanningsföretagen. Vad Arbetsförmedlingen egentligen gör är höljt i dunkel, förutom att vara kontrollmyndighet åt a-kassorna. Fast frågan är om nån nånsin kontrollerar aktivitetsrapporterna. Det är nästan så jag får lust att göra nåt bus för att testa! Men det vågar jag inte. Arbetsförmedlingen och a-kassan är inga man busar med, då får man säkert nåt straff som ett tvångsmöte med 150 personer eller avdrag för deltidsarbete. Bus kan mycket väl vara ett deltidsarbete, i alla fall kring Halloween (”bus eller godis”, du vet… Det kan ju ge pekuniära inkomster i stället för godis.)

Arbetsgivarna då. Hur är de? Jag skulle kunna göra en lång lista på arbetsgivare som inte ens verkar utföra basala saker i samband med rekryteringar.

Men jag nöjer mig med att göra en lista på vad arbetsgivare kan bli bättre på i stället, så känner sig ingen uthängd:

• Ta bort krångliga ansökningsformulär på webben! Det tar för mycket tid och energi att sitta och fylla i uppgifter som man redan har i sitt CV och/eller sin ansökan/sitt personliga brev.
• Svara gärna via e-post att en ansökan har kommit fram. Vanliga arbetsgivare kan använda autosvar. Arbetsgivare som vill ligga i framkant kan skriva ett lite mer personligt svar (grundat på ett standardsvar).
• Håll de sökande uppdaterade under rekryteringsprocessen! Mejla och tala om varför besked dröjer, om processen drar ut på tiden.
• Lämna aldrig ett nej till en sökande en fredag. Det kan göra lika ont som att få ett cancerbesked inför helgen.
• Ge sökande återkoppling på ansökan. Om du lämnar ett nej, tala om varför. Det ger arbetssökande möjligheter att uppdatera sina kompetenser genom utbildning, till exempel.
• Om du lovar att höra av dig en viss dag och ett visst klockslag – gör det. Även vi arbetslösa har också liv som vi försöker leva, med familjer och olika åtaganden. Och den som redan har ett jobb men söker nytt kanske har svårt att ta telefonsamtal vid andra tider än avtalade.

Några enkla tips och råd till arbetsgivare, helt gratis från mig. Och kanske har nedanstående arbetsgivare redan kommit på själva hur de kan bli bättre. De har nämligen blivit utsedda till de mest attraktiva arbetsgivarna inom sitt område, enligt Karriärbarometern 2014, av Unionen (förra årets placering inom parentes):

Ekonomi:

1. Google (1)
2. IKEA (2)
3. H&M (3)
4. Spotify (4)
5. Nike (5)
6. Ica (7)
7. SEB (11)
8. McKinsey & Company (6)
9. Handelsbanken (9)
10. Volvo Group (12)

Teknik:

1. Google (1)
2. ÅF (2)
3. Sweco (3)
4. IKEA (4)
5. Volvo Group (6)
6. ABB (5)
7. Skanska (15)
8. Volvo Car (12)
9. Spotify (7)
10. SP (32)

IT:

1. Google (1)
2. Spotify (2)
3. Microsoft (3)
4. Apple (4)
5. IKEA (5)
6. Dice (6)
7. Ericsson (9)
8. Volvo Group (12)
9. H&M (7)
10. Saab (20)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Skakigt

Ett skakigt inlägg, kort och gott.

---

 

Sökta jobb-högen den 16 september 2014.

Det känns skakigt i tillvaron lite här och var, tycker jag. Idag har jag, precis som vanligt, inlett min dag med att leta lediga tjänster som är lämpliga att söka samt sökt ett par. Generellt kan sägas att antalet börjar mattas av, men det har jag ju skrivit om tidigare. Det gör ju inte mitt liv mindre skakigt…

Nu har jag varit arbetssökande i över två och en halv månad. Jag har sökt cirka 150 jobb (troligen fler). Visst har jag fått en del nej, men de har faktiskt inte varit så många. Frågan är om jag ska se det som nåt positivt – eller bara som att rekryterarna har många ansökningar att gå igenom… Intervjun i somras, den som blev inställd typ tre gånger, har jag inte fått nåt nytt datum för. Jag har kontaktat bemanningsföretaget, men de har ingen ytterligare information. Jag tror att det bara är att lägga den tjänsten på hyllan, för min del. Dessutom var det ju bara ett uppdrag om cirka fyra månader – och dessa månader har ju börjat ticka på.

När jag ändå är inne på den egna personen kan jag också meddela att jag sen ett tag kör en liten egen bantningsmetod. Jag kallar den 4:3 och den fungerar inte. Den innebär att jag under veckorna (måndag – torsdag) inte äter godis, kakor, snacks och sånt och bara frukost och middag. Under helgen (fredag – söndag) är det fri ätning av sötsaker och snask. Ja, du fattar kanske att jag är helt utsvulten på godsaker när fredagen kommer! Jag äter och äter och äter – in i det sista på söndagen. I söndags kväll, till exempel, satte jag till och med fram en skål chips. Och jag är inte överdrivet förtjust i chips… Nej, 4:3 är ingen fungerande metod. Jag måste ta till nåt annat som skakar loss några kilon.

Egentligen handlar det om betydligt mer än

några kilon

dessutom. Det är väl där skon klämmer om hälsporren: jag behöver äta bättre, mindre och så behöver jag röra på mig. Promenader älskar jag, men inte mina hälsporrar. Nåt simkort har det inte blivit än – den här månaden fick jag lägga pengarna på tandläkaren. Men nästa kanske?

Men det är inte bara min tillvaro som är skakig och min kropp som behöver skakas om. På riksnivå har sosse-Stefan sagt nej till samarbete med vänstern. Hur tänker han då? Samarbete över blockgränserna har ju en tendens att skaka sönder blocken. Det är risk att vi får en väldigt svag regering, som jag ser det. Nog om politik nu!

Inte långt härifrån var det ett jordskalv igår eftermiddag. Skalvet uppmättes till hela 4,1 p Richeterskalan, vilket är kraftigt här i Sverige. Det var norra Dalarna, ungefär, som drabbades, cirka fyra mil söder om Sveg och sju mil norr om Mora. Förhoppningsvis blev det inga större skador på varken hus eller människor – jag har i alla fall inte läst om nåt sånt.

Denna ska recenseras.

Idag skakar jag vidare i min tillvaro, men gör en paus i bokskriveriet. Jag har fått en nyutkommen bok att recensera, så den ska jag fokusera på. Och så är Fästmön ledig idag. Hon skulle ha varit ledig i morgon också, men har anmält sig för extrapass. Det är skakigt på hennes jobb just nu med brist på personal och då måste de som redan arbetar arbeta mer, även på sina lediga dagar. Lite orättvist när det finns såna som jag som inte har nåt jobb och som inget hellre vill än att arbeta… Dessvärre har jag ingen utbildning inom Annas gebit. Vi kanske skakar ut på nån utflykt under dan. Himlen är alldeles blå, men björken utanför mitt arbets-rumsfönster har börjat gulna.

Nån som definitivt kommer att skaka vidare i tillvaron är lokalblaskans chefredaktör och vd Hanna Stjärne. Efter bara tre år här går hon vidare till SvT där hon blir vd. Grattis till nya toppjobbet, Hanna!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det regnar på fönstren på baksidan

Ett inlägg om läget just nu.

---

 

Dagarna tickar ner rätt fort…

Idag vaknade jag sent, det vill säga hela 25 minuter över sju. Jag hade lite svårt att somna och komma till ro igår kväll. Dels såg jag på första delen av Undeniable (jag började titta vid 22.40), dels har en klump av oro slagit rot igen i magen. Det går inte att komma undan den klumpen. Eftersom jag hade jobbat sju, nästan åtta månader trodde jag att jag skulle få nya a-kassedagar. Jag trodde att man bara behövde jobba sex månader för detta. Det var uppenbarligen fel. Och dagarna tickar ner eftersom jag ju använde en del av dem förra hösten. De tickar ner rätt fort, dessutom.

Jag borde vara lugn och ha is i magen, för jag har sökt över 100 jobb sen den 1 juli och nåt av dem borde ge resultat. Jag borde kunna få vila en stund i den förhoppningen. Men det kan jag inte. I stället driver jag på mig själv med mitt poängsystem och söker nya jobb varje dag. Idag hittade jag tre riktigt intressanta lediga tjänster. Fast jag ligger ett poäng minus från fredagen, så jag får jaga lite till.

Det regnar hos mig idag. Det regnar på mina fönster på baksidan. På framsidan är fönstren inte prickiga av regndroppar alls. På min att-göra lista står sen länge

Putsa fönster!

Men i sommar har det inte varit nån idé eftersom solen har legat på (man ska inte putsa fönster i solljus, då blir de flammiga!) och nu regnar det varje dag. Jag får se om det är nåt jag kan ta tag i den kommande veckan.

Det regnar på fönstren på baksidan.

Det är många andra saker jag ska ta tag i med start nästa vecka – om inget oförutsett händer. Fönsterputsning är en sak. Men sen behöver jag sköta om mig själv lite. Jag har fortfarande inte skaffat simkortet, till exempel. Det beror på att det billigaste går på 495 spänn och kan bara utnyttjas på vardagar fram till klockan 14.30. Eftersom jag har flera jobb på gång som innebär pendling skulle det kunna innebära att jag kastar pengarna i sjön om jag plötsligt ska börja jobba och pendla. Jag behöver också kontakta tandläkaren. Jag fick en kallelse till undersökning i början av maj, men den fick jag avboka – eftersom jag jobbpendlade. Jag tycker nämligen inte att det är OK att vara borta från jobbet minst en halv dag bara för ett tandläkarbesök som omfattar undersökning och röntgen. Det var så det hade blivit.

Och så är det det här med boken. Den gnaver och skaver. Så nu har jag bestämt mig för att ta nya tag från och med nästa vecka – om det nu inte plötsligt blir så att jag får ett jobb som börjar omgående. Förlaget är intresserat, men vill

[…] se mer.

Förlaget har fått 30 sidor. Jag har skrivit åtskilligt mer sen dess, kanske en tredjedel av hela boken. Det saknas två tredjedelar. Sen kan jag fade away. Alternativt planera del två och del tre. För nu tänker jag mig en trilogi bestående av en självbiografisk del, en absurd roman och en bok om coachning. Visst låter väl det som en lysande idé? KONSTIG framför allt…

Det vore en perfekt dag idag att städa min dammiga lya. Men se idag har jag andra planer, så det får anstå till i morgon eller torsdag! Jag ska simma hasa över till Tokerian när det har slutat regna lite och köpa fisk till middag. Sen åker jag in till stan och går till banken och sätter in mina mynt. Och så ska jag träffa Pe. Jag tror att vi sågs sist förra hösten. Pe har ringt flera gånger, men då har jag jobbat  eller varit upptagen med annat. Jag har sms:at ett par gånger. Jag är skitdålig på att hålla kontakt med människor jag gillar. Det måste jag jobba med så att jag blir bättre!

I morgon har jag tid för klippning. Det har jag lagt undan pengar till. Jag känner mig mycket långhårig, så det ska bli skönt. Därefter blir det familjemiddag med fokus på äldsta bonusdottern som flyttar i helgen – ända till Umeå…

Vad händer hos dig??? Vad gör du om dagarna och kvällarna? Skriv gärna några rader så jag får lite input. Jag behöver det! Tack!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det gäller att inte tappa sugen…

Ett självpeppande inlägg.

---

 

Inte riktigt sommar de senaste dagarna.

Det har inte riktigt varit sommar de senaste dagarna. Igår började många jobba igen efter sina semestrar. Och här sitter jag, fullt kapabel och relativt frisk och gör… allt för att inte tappa nån sug.  Fästmön tillhör sen igår de arbetandes skara. Genom att hon är hos mig just nu är det lättare för mig att hålla ihop mig själv och tillvaron. Struktur, liksom. Dessutom skärper jag mig lite extra för att inte tappa nån sug när Anna är här.

Ingen förstår nog riktigt hur det är – om man inte själv har varit i samma läge. Det känns som om en del aldrig uppskattar den grundtrygghet de faktiskt har. Det gjorde inte jag heller – tills katastrofen kom. Att bara fixa en inkomst är inte alltid så lätt. När tillvaron också just nu omfattar att stångas med a-kassan blir man lätt trött. Det tar på krafterna och energin, sånt jag borde lägga på det väsentliga, nämligen att söka jobb.

I morse klev jag upp 20 minuter över sex. Jag hade lovat att skjutsa Anna till jobbet. Det gör jag så gärna, det är inget Anna ber mig om utan jag erbjuder mig. Det ger mig nånting att göra en stund och det gör att jag känner mig behövd. Och så får jag visa min omtanke om nån som jag älskar. Jag har också lovat att skjutsa Anna till en kurs i eftermiddag. Den ligger på ett lite avsides ställe och på andra sidan stan från hennes jobb sett. Inte är det några problem, jag måste ändå ut och handla.

På seneftermiddagen får jag besök av A som har lovat passera här på vägen hem från jobbet med en bok jag ska få låna. Det är uppföljaren till En man som heter Ove av Fredrik Backman. Uppföljaren, Min mormor hälsar och säger förlåt, har visst inte fått lika bra kritik som Ove-boken, men jag lyssnar inte på sånt utan läser själv och bildar mig en egen uppfattning.

I kväll blir det en tur ut till Förorten. Anna behöver hämta nåt. Även Förorten och ställena där ute ligger lite avsides – åtminstone sommartid, tycker det lokala bussbolaget (det är väl fortfarande sommartidtabell hos UL, tror jag, och vissa bussar går bara en gång i timmen).

Min aktuella att-göra-lista.

Och jag då? Vad gör jag för mig själv idag? Tja, jag har damm-sugit efter intressanta lediga tjänster att söka och inte hittat nån enda idag – hittills. Jag har ju redan sökt de flesta intressanta jobb som finns ute just nu. Det handlar om 70 sökta jobb. I juli. Jag tycker att det inte är särskilt få. Dessutom är det ju lite väntans tider för mig – på flera sätt. Spänningen är snudd på… olidlig.

För att inte tappa sugen har jag för övrigt en att-göra-lista som ligger i köket. Den har emellertid fått väldigt många bockar nu, så jag måste nog skriva rent den för att få bättre överblick och kanske komplettera med nåt. Rent allmänt börjar det redan kännas tradigt att gå och dra. Jag borde ta tag i skrivandet, om inte annat, men jag har en plan för det om saker och ting går i lås. Trots allt är en tredjedel inte så pjåkigt att ha fått till trots gungande tillvaro. (<== jag peppar mig själv).

Men den här dagen har nyss börjat. Jag har skjutsat Anna till jobbet, jag har bäddat, perkolerat kaffe och tryckt i linserna. Dags att ta en dusch och spola av sig känslan av tappad sug.

Och Robin Williams hittades död i natt, svensk tid. Det är synd. Jag gillade en del av hans prestationer, särskilt i filmer som Garp och hans värld, Good morning, Vietnam, Döda poeters sällskap, Uppvaknanden, Fisher King och Välkommen mrs Doubtfire. Tro det eller ej, men jag gillade Robin Williams redan som Mork i Mork & Mindy på TV… Men kändisskapet har ett högt pris. Det sägs att Robin Williams var missbrukare och att han tog sitt eget liv. Fruktansvärt tragiskt, om det är sant. Oavsett dödsorsak, säger jag:

Na-noo, na-noo

Det betyder ungefär

Sov gott, Robin Williams!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En titt runt omkring

Ett tittande inlägg.

---

 

Tro det eller ej, men jag läser lite nyheter ibland. Det som har dominerat svensk media den senaste veckan är förstås den stora skogsbranden som härjar. Det har gjort mig mycket nervös och rädd, för eld är ett förtärande element.

Men det har självklart hänt andra saker i vårt land också. Har du lust, så häng med på en liten titt runt omkring! Som vanligt är det frivilligt.

 

Den här hade nog inte funkat längs kanalen.

På tur med elscooter längs kanalen. Birgitta är hjulburen. Hon har nämligen MS och för att ta sig fram här i livet använder hon bland annat en elscooter. Nu i sommar har hon gjort en riktigt spännande resa med den – hon har farit längs delar av Göta Kanal. Byhålebladet gjorde en artikel om Birgitta och den tycker jag att du ska läsa. Tänk vilket mod att ge sig ut på äventyr med ett fordon som laddar ur efter fyra mil…

Motala kan få ny hamnpir. När vi nu ändå är neråt mina hemtrakter läser jag med intresse om en eventuell ny hamnpir som kan byggas i Metropolen Byhålan. Den skulle ge plats för ytterligare 30 båtar och ligga precis utanför Motormuseet. Häftigt!

 

Beroendeframkallande?

Läkare varnar: Du kan bli solnarkoman. Ja, summan av ens laster är visst konstant. Men narkoman? Av solen? Det handlar om att man kan bli beroende av UV-ljus, helt enkelt. Ett slags kemiskt beroende som kan ge abstinens. Nu kanske en och annan blir rädd. Själv blir jag lite rädd för doktorn…

Kaos på akuten – men på närakuten ekar det tomt. Ja se sjuk ska man inte bli under sommaren, för då går sjukvården ännu mer på knäna än i vanliga fall, har jag hört. Artikeln ovan handlar om läget i Stockholm, men jag tror inte att det är så väldigt stor skillnad mot här. Alla vill ha den bästa vården och rusar till Sjukstugan i Backen när det ”är nåt”. Närakuten kan göra mycket! Vi har dessutom en ortopedakut, om jag inte minns fel…

 

Arbetsförmedlingens rapport skulle jag vilja läsa.

Läget på länets arbetsmarknad ljust. Det säger i alla fall nya siffror från Arbetsförmedlingen. Det anmäldes över 1 320 nya lediga tjänster under juli månad. Här har vi dessutom lägst arbetslöshet i landet, bara 3,4 procent. Den rapporten skulle jag vilja läsa i sin helhet.

Världens äldsta ål är död. Tyvärr, tyvärr blev ålen i Brantevik inte äldre än 155 år. Ålen levde i en brunn. I veckan skulle den visas upp av brunnens ägare, men då var den alltså död. Den ska ha slängts i brunnen 1859 av Samuel Nilsson. Ålen ska nu obduceras på Sötvattenslaboratoriet i Stockholm.

Maskerad naken man jagade kvinna. Men vänta nu… Om han var maskerad, var han väl inte naken..? En liten reflektion…

Jättenäckrosen i Botaniska blommar nu. Victoria blommar! Det vill säga jättenäckrosen i tropiska växthuset i vår Botaniska trädgård här i Uppsala. Den slår ut i skymningen och slår ihop sig i gryningen. Varje blomma blommar bara två gånger. Så skynda, skynda om du vill se den! Tropiska växthuset har extra öppet i kväll fram till klockan 22!

Den blommar nu!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Saknad

Ett saknande inlägg.

---

 

Pappa som jag minns honom. (Foto: Henrik Gedda)

Idag är det åtta år sen min pappa gick bort. En väldigt onödig död, även om han var närmare 80 bast. Pappa var nämligen alltid den friska i familjen. Ändå var det han som lämnade oss först. Jag saknar pappa varje dag. Fortfarande tänker jag ofta att jag ska ringa pappa och berätta… Sen minns jag att det är omöjligt.

Sorgen och saknaden mildras genom åren. Det är inte så att jag gråter varje dag för att jag saknar min pappa, han fanns ju ändå länge i mitt liv. Men han var ju en av dem som fanns imitt liv ursprungligen. Efter mig kommer… ingen. Det är en märklig känsla som har smugit sig in och blandat sig med sorgen och saknaden.

Eftersom min pappa gick bort på ett dramatiskt sätt har händelsen ältats ganska mycket av min mamma som var med. Det är gott att veta att han inte var ensam när han tog, men det gör ont att fortfarande se mammas sorg över att hon inte kunde rädda hans liv. Han var min pappa, men han var också min mammas älskade. De fick 50 år ihop.

Så idag tar jag mig nån gång under dan till Gamla Uppsala kyrka för att tända ett ljus för min pappa. Jag kan inte åka till hans grav, för den finns 30 mil bort. Men jag besökte den nyligen och gladdes åt att griftegårdsförvaltningen i Motala sköter den så fint när jag och mamma inte kan.

Jag försöker göra det jag ska nu på morgonen, men idag saknas inte bara pappa utan intressanta lediga tjänster. Jag hittade en, som jag naturligtvis sökte. Och så har jag uppdaterat mina uppgifter i ytterligare en kandidatbank. Tvättmaskinen har jobbat klart, hör jag, så jag ska gå och hänga tvätt. En sån här dag, när SMHI varnar för extremt höga temperaturer, går det mesta lite trögt. Det får det göra. Jag har ytterligare en sak på agendan och det är att koppla ur min scanner och bära ut den i förrådet. Det finns tyvärr inte drivrutiner till den för det operativsystem jag använder i min nya dator. Lite trist, för det är alltid roligt att scanna in gamla foton.

Jag måste också införskaffa föda av nåt slag under dan. Gårdagens middag bestod av jordgubbar med mjölk, tunna knäckemackor med kaviar och så boken om den vidunderligt spännande Greta Gustafsson, senare Greta Garbo.

Jordgubbar, som sjunger på sista versen i söt mjölk och knäckemackor med salt kaviar på samt Greta Garbo – det blev gårdagens middag.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »