Ett inlägg om en bok.
Två stora och tämligen tunga papperskassar med böcker kom vännen Agneta bärandes över gården till mig en dag i mars – förra året. Jag har plockat ur böckerna, ställt in dem i olika hyllor och läst några av dem. Eftersom mars månad 2016 är en månad när jag enligt mitt bokmål ska läsa svenska författare blev det naturligt att välja Henning Mankells bok Steget efter. Boken var en av dem som kom i papperskassarna. Tack, Agneta!
I den här tegelstenen sker det riktiga otäcka saker. Den inleds med tre försvunna ungdomar. De antas vara på resande fot, men en mamma ställer sig mycket tveksam till detta. Samtidigt hittas en av Kurt Wallenders poliskollegor mördad i sitt hem. Under utredningarnas gång visar det sig att morden hänger ihop. Dessutom finns ett HBTQ-tema. Tyvärr sker det ytterligare mord innan Wallander löser fallet – och själv är nära att få sätta livet till.
Jag är förvånad över att den här boken var så spännande och bra som den är. Dels för att den har ett antal år på nacken, men också för att min uppfattning om författaren troligen färgats av TV:s Wallanderfilmer. Jag blev glatt överraskad samtidigt som jag alltså ännu en gång kunde säga att
Boken är bättre än filmen.
Toffelomdömet blir högt.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Har alla Mankells böcker om Wallander och jag tycker de är jättebra, så pass att jag läst om dem och det är ovanligt då det gäller mig!
Håller tummar och tår för dig, det vet du 😉
Ha dé!/Kram
Jag hade ett par sen tidigare och nu har jag ytterligare ett par, tre till att läsa. Det ser jag fram emot!
Kram!