Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘talspråk’

Ett inlägg om en bok.


 

En hemlig platsI februari vann jag en bok i en utlottning. Det är så sällan jag vinner nåt, men extra roligt är det när det blir en bok. Ett antal saker har kommit emellan, men nu är det april månad och mitt bokmål är att läsa brittiska deckare. Då passade det alldeles utmärkt att läsa Tana Frenchs* bok En hemlig plats. Tack till Johanna och Bonniers

Ett år har passerat sen en ung kille hittades mördad i gräset utanför ett flickinternat. Killen var elev på en pojkskola intill. Polisens utredning gav ingenting, men så dyker en av tjejerna från flickinternatet upp hos polisen. Hon har hittat ett foto på mordoffret med texten: ”Jag vet vem som dödade honom”. Polisen Stephen Moran får i uppdrag att tillsammans med Antoinette Conway lösa fallet. Inte helt lätt – av flera skäl: Conway är besvärlig och tjejerna på internatet är grupperade i hårt slutna kretsar som inte släpper in nån obehörig.

Tana French var en ny bekantskap för mig och jag måste ärligt säga att jag trodde att hon var yngre. Språket i boken är väldigt ungt. Ibland så ungt att jag undrar om det är författarens avsikt eller översättaren som syns. Jag reagerar på flera språkliga konstigheter och sånt drar ner mitt omdöme rejält. Till exempel har jag svårt att acceptera

[…] jag vart […]

i löpande text när det heter

jag blev.

Inte heller tycker jag att det är OK när det står…

[…] Det här rummet är bättre än de förra gången. […]

Är deT dåligt korrekturläst eller är deT meningen att det ska vara talspråk? Jag har flera exempel på grammatiska fel och annat som i mina ögon är språkliga grodor. Vi böjer till exempel inte orange i plural i svenska till orangea utan vi låter det stå just orange. Med mera.

I övrigt påminner boken en hel del/alltför mycket? om Donna Tartts Den hemliga historien – såväl titel och innehållsmässigt som till omfånget. En del tjocka böcker skulle bli bättre om de hade något färre sidor.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


*Tana French föddes visserligen i USA, men växte upp bland annat på Irland och är bosatt där idag.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett språkligt inlägg.


 

Igår noterade jag vissa… talspråksformuleringar i lokalmedia på webben…

Var ute och promenera

Talspråk på webben. Fy så slarvigt!!!


Idag är troligen samma skribent
igång igen, nu även i rubriken:

Duscha

Ännu mer talspråk, från samma källa, på webben.


Hur svårt kan det vara med imperfekt??? Men…
efter några minuter var talspråket ersatt med korrekt skrifttempus. Min dag är räddad, Radio Uppland! Det finns hopp! Och Sveriges Radio kan med hyfsat gott samvete betala ut lön till denna proffsskribent, medan vi andra, som både kan svensk grammatik och stava sitter sysslolösa och oavlönade och inte har nåt bättre för oss än att anmärka på dem som får lön för sisådär utfört arbete. (<== känga till mig själv)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om kulturella skillnader och språkliga, kort sagt.


 

I förmiddags när jag satt och skrev som bäst lämnade Adam Tensta TV4-studion i programmet Nyhetsmorgon i protest mot en annan gäst. Jag brukar aldrig titta på programmet, det behövs inte, för somliga på Twitter refererar typ hela tiden, gärna i negativa ord. Jag funderar starkt på att avfölja, för TV tittar jag helst på med egna ögon. Sen efteråt kan jag skriva ett blogginlägg om programmet ifall det berörde mig på nåt sätt. Men idag kom ingen rapport på Twitter. Och så mycket mer att säga om detta har jag inte, annat än att jag hade annat för mig. Jag fick nyheten via en pushnotis från kvällsblaskan som länken ovan går till och vad jag förstår handlar det om rasism. Eller? Var var min irriterande Nymo-twittrare när jag som bäst behövde honom/henne?.. Nåja, tur att man kan forska lite själv…

Strax efter jag mobilledes fick en inbjudan till lunch hos min vän Lucille kom en annan pushnotis, från en annan kvällsblaska, om att statsministern var förd akut till sjukhus efter sin Etiopienresa. Jag hoppas att han snart tillfrisknar och att det kanske bara var för mycket berberi i maten, för vi kan verkligen inte ha den vice statsministern vårt land har som vikarierande statsminister nån längre tid. Men självklart önskar jag statsministern snar bättring överhuvudtaget. Vem vill vårdas på sjukhus i sommar, med personalbrist och allt? (<== retorisk fråga)

Innan jag skenade bort på lunch hann jag ta en surfrunda i media. Och förfasa mig ännu en gång över de bristande kunskaper i svenska språket som våra journalister, som får lön för att bland annat vara språkproffs, har. Här har man en bra nyhet om ett ruggigt fynd – och så klarar journalisten inte ens av att välja rätt tempus. I stället väljer h*n… talspråk i skrift på webben… Fy så slarvigt!

Var ute och promenera

Talspråk på webben. Fy så slarvigt!!!

 

Vännen Lucille, som inte är svensk, kan däremot en massa olika språk. Vi brukar dock använda svenska när vi umgås. Men idag ska jag få rysk lunch och efteråt ska vi jaga extrapriser i en livsmedelsbutik. Framförhållningen är inte alltid den bästa när det gäller min vän. Det är BRA för mig att träna på att vara lite spontan. Idag krympte jag ner det till att vara spontan inom två timmar.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett obegripligt inlägg.


 

Den som känner mig vet att jag är en ord- och språkmänniska. Jag visar ofta upp exempel här på bloggen på konstiga och felaktiga stavningar som andra gör. Själv stavar jag aldrig fel – JORÅ! Men vanligen handlar det om korrekturfel, inte att jag inte kan stava eller inte fixar grammatiken.

Ibland händer det att jag roar mig med att svara på undersökningar. Idag kom det en från Userneeds. Men när jag kom till den här frågan blev jag lite ställd. Den innehåller dels talspråk alt. ett grammatikfel, dels innehåller den ett obegripligt ord. Och, som pricken över i, en ful särskrivning:

Hålhålls inköpen

För det första borde det stå:

[…] har deT primära ansvaret […]

För det andra 

Vad är hålshålls ?

För det tredje borde nog detta vara ett sammanskrivet ord – om ordet hade existerat i svenska språket:

hålhålls inköpen

Jag kan inte låta bli att undra hur nån som skriver så här illa kan ha ett jobb där man ska vara proffs på det skrivna ordet. VARFÖR har personen som har skrivit detta ett jobb och inte jag???

Jag behöver väl inte berätta, men gör det ändå, att jag inte slutförde enkäten..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett språklidande inlägg.


Vi har tillbringat
eftermiddagen i centrala Uppsala. Mest i solen. Men då och då gick vi in i en affär. Det orsakade lidande. Språklidande. Se denna skylt, inte bara särskrivning  (prov sittning) utan talspråk (våran). Var ska detta sluta? Ja, jag ska då sluta gå in i den här affären igen.

 

Prov sittning våran

Särskrivning och talspråk… Jag kan nog inte gå till Household igen…


Livet är kort. Jag är språknörd.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok som är så ny att den inte har kommit ut än.


Igår kom den!
Anna Nilsson Spets bok Hållplats Sverige – jag, Almina hittade vägen ner i min postbox. Självklart kunde jag inte låta bli att läsa den bums!

Hållplats Sverige

Hållplats Sverige – om krigets Bosnien och om en återförening.


Eftersom Sverige har varit förskonat från krig
så länge tycker jag att det är bra att det kommer såna här böcker. Böcker som berättar hur det är att leva i krig och fångenskap, med de hemskheter detta innebär. Just den här boken är berättad av femtonåriga Almina.

Boken inleds med en våldtäktsscen som återkommer senare i boken. Den innehåller en hel del otäckheter, boken… Därefter får vi glimtar av hur Almina och hennes familj, som är muslimska bosnier, lever strax före kriget, under kriget och efter kriget. Kriget, som en dag står för dörren. Det börjar med att tant Sauda inte får tag i varor till sin butik…

Det här är den första delen av en planerad trilogi. Boken ska finnas i bokhandeln om ett par dagar, runt mitten av september. Del två är planerad att komma ut våren 2014, del tre till hösten nästa år. Språket i boken är enkelt, men ändå inte torftigt. Det ligger nära talspråket. Jag hittar bara en enda språklig miss i boken, ett ställe där talspråkets tempus står att läsa i verbet som borde ha varit i imperfekt.

Boken, som ju är berättad av en femtonåring, vänder sig förstås till yngre läsare än jag själv. Men jag måste säga att jag läser denna den första delen med stor behållning – särskilt som den slutar med en riktig cliffhanger…

Det kan inte bli annat än högsta Toffelbetyg. Jag är imponerad, Anna ”Sylten”!!!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Läs mer om boken på Uppsalanyheter.se!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Jorå, jag hittade en (1) intressant artikel i dagens lokalblaska. Artikeln är signerad Lisa Irenius, snart den enda på tidningen som jag tycker kan skriva – dels hitta intressanta ämnen, dels formulera sig väl. Ärligt talat undrar jag hur länge hon blir kvar på blaskan. En vacker dag kommer nån och NAPPAR henne till ett betydligt mer spännande uppdrag. Tror jag, dårå.

Lisa Irenius artikel bär titeln Slappt språk blir självmål och finns – hör och häpna! – redan utlagd på nätet. Det är bra, det, får då kan du egentligen sluta läsa det här blogginlägget och läsa Lisas artikel i stället.

böcker1

Här läses böcker! Detta är en bild från mitt eget hem.


I artikeln kopplar Lisa Irenius samman
de fakta att det skrivs sämre, det läses färre böcker och det hatas mer på nätet. Och så berättar hon om tidningens ambition att korrläsa och ändra i läsarkommentarer – för ett antal år sen. Det låter inte klokt i mina öron och det är skönt att veta att journalisterna på lokalblaskan ägnar sig åt annat. Men de borde ägna en liten stund åt att korra sina egna alster, tycker jag. För dessa journalister är ju att anse som proffs, medan vi bloggare och läsare blott är amatörer.

Hur som helst, Lisa Irenius undrar om inte innehåll och vår förmåga att formulera oss hänger ihop. Hon refererar till de mindre rumsrena tillmälen en viss annan kulturredaktör har fått (förskräckligt, enligt min uppfattning, men denna redaktör är inte ensam om att få såna ord kastade på sig). Och så funderar hon över det här inte helt enkla fenomenet att kommunicera…

[…] Men jag undrar om inte allt hänger ihop. Om vi inte kan kommunicera ordentligt och väl formulera våra åsikter sjunker ofrånkomligen nivån på samtalet. I språket är form och innehåll intimt förenade. Se bara de utbredda särskrivningarna. Kan en patient med ryggont ha fullt förtroende för en ”sjuk gymnast”? […] 

Roligt i sammanhanget att hon tar upp just särskrivningar, som jag tycker är ett av de större språkliga irritationsmomenten i dagens texter generellt sett. En del skräckexempel visar jag upp i denna, modesta (!) blogg. Jag undrar varför just detta med särskrivningar har blivit så stort och tänker att det KAN ha att göra med influenser från framför allt engelskan och amerikanskan, där man oftare än i svenskan särskriver ord. Så det behöver inte enbart handla om att vi läser för lite böcker. Eller så har det att göra med att vi läser för lite böcker PÅ SVENSKA..?

Vidare tar hon upp synen på bokläsandet. Att det i vissa kretsar rynkas på näsan åt bättre litteratur. Eller är det inte tvärtom?

[…] Att läsa ”finlitteratur” kan rentav avfärdas som elitism. Men jag skulle vilja påstå att det är precis tvärtom. Det är elitistiskt att inte ha ambitionen att var och en – oavsett bakgrund – ska ha tillgång till kvalitativ kultur. Alla i samhället bör ges möjligheten att ta del av avancerade resonemang, uttrycka sig väl och få tillgång till det offentliga samtalet. Det handlar om att kunna delta till fullo i demokratin och dess diskussioner, ja även på nätet. […]

Tänkvärt som fan, om jag får uttrycka mig på lätt svenska. Men jag skulle också vilja lägga till en sak som jag tycker glöms bort lite. Att kunna formulera sig grundläggande väl i skrift handlar visst om att stava rätt, att hantera grammatiken korrekt etc och utan input blir det ingen bra output. Ett steg längre går man när man har greppet om språket och därmed kan softa lite och göra det… slappt… Bara för att man kan. Man behärskar det. Som på den här bloggen, till exempel, där jag väljer att skriva ganska nära talspråket. Nu är detta inte skryt, jag behärskar inte svenska språket till fullo och jag hävdar inte att jag är ett proffs på språket. Jag är blott en bloggare, som så många andra… En del avlönas till och med av såväl lokalblaska som andra medier.

Men för att överhuvudtaget kunna softa till språket måste man ju ha tillgång till just det Lisa Irenius påpekar: kvalitativ kultur. Har du inte språket kan det bli riktigt jävla illa – du kan inte delta på rätt sätt i demokratin.


Livet är kort. 

Read Full Post »

Older Posts »