Här vare både verkstad och snack…

Ett mötande inlägg.

---

 

Den här dagen den 19 april 2016 visade i alla fall i Uppsala upp alla sorters årstider, förutom vinter, tack och lov. Jag vaknade redan klockan sex. Och tänk! Magen var bättre OCH lite senare tittade solen fram. Eftersom jag helst ställer mina egna diagnoser kom jag sent igår kväll fram till att jag har haft nån form av tarmvred eller stillastående tarm efter gallstensanfallet. Det är inte helt ovanligt att en drabbas av det efter gallstensanfall. Igår kväll var det som pingisbollar som studsade i tarmen. Och no output. Idag är smärtan betydligt mindre, men eftersom inputen är dålig är outputen fortfarande noll. (I kväll har jag ätit knäckemacka med leverpastej på. Det var jag så sugen på. Och ännu lever jag, magen krampar inte så mycket.) Däremot kunde jag gå rak idag och inte som en fällkniv. Det såg bra mörkt ut igår kväll. Fast jag är väl envis. En del av mig har finskt sisu, en annan del har det ökända Bergahumöret. Tillsammans gör det att även en halvdöd reser sig, tar sin säng sina däck med vännen Agnetas hjälp och åker till verkstan.

Tillvaron såg rätt mörk ut igår…

En brukar ju säga

Mycket snack och lite verkstad

Det gick ingen nöd på mig under väntetiden. Jag hade mycket att läsa.

För min del har den här dan inneburit ungefärligen lika stora delar snack som verkstad. Förmiddagen var jag ju inställd på att tillbringa på verkstan. Clark Kent* blev vårskodd**, hans bromsar kollades, airbag byttes och fönsterhissar justerades. Klockan nio skulle jag vara där, men eftersom nästa viktiga möte var klockan 13 var jag tvungen att kolla av så allt arbete skulle hinna bli utfört. Den totala arbetstiden var nämligen satt till mellan tre och fyra timmar… Det hanns! Dessutom fick jag flera timmars lugn och ro där jag inte kunde göra annat än ägna mig åt att läsa min bok på gång, lokalblaskan, ett svårt sudoku och spela Wordfeud. En kan tycka att det var bortkastade timmar och tid, men faktum är att jag behövde vila och rensa skallen inför eftermiddagens övningar.

Intressant om äldreomsorgen i Uppsala.

Numera läser jag lokalblaskan ytterst sällan. Det står ju ändå mest bara om sport (ointressant för mig) i den. Och så tycker jag att den har blivit så stockholmifierad. Jag undrar ärligt talat om nån som jobbar på Upsala Nya Tidning faktiskt bor i Uppsala… OM jag läser tidningen gör jag det på nätet, men typ två gånger om året bläddrar jag i pappersutgåvan. Idag blev jag riktigt förvånad för jag hittade en rolig artikel om en musicerande före detta samarbetspartner OCH en intressant insändare, signerad Sören Snygg om äldreomsorg.

Eftermiddagen bjöd på hela TRE positiva möten. För det första mötet gäller att jag har gjort vad jag kan och om det inte går vägen… Möte nummer två blev en konfrontation utan agg, ett möte jag borde ha tagit initiativ till för länge sen. (Nu skedde det rätt spontant.) Men tiden går och ju längre den går, desto svårare blir det. Det som hände går inte att förändra. En får lära sig acceptans och att hitta nya vägar. Sen erkänner jag att jag i mitten av Det som hände var i kris, i chock. Och jag var inte snäll. Det var emellertid gott att så här sju år senare ändå få höra att nån jag delade åtta timmar med varje dag under många år tyckte att Det som hände var fel. Det underlättar. Vidare är jag tacksam för att personen jag träffade idag bjöd in till detta möte. Människor är utvecklingsbara, även jag. Respekt!

Det sista mötet för dagen blev med mina kära före detta kollegor. Jag saknar dem så otroligt mycket och jag ser fram emot nästa månad och varmare kvällar så att vi kan återsamlas utanför jobbet. När en har lämnat så många fina arbetskamrater känns det bara självklart att vi ses igen. Och jag har redan hunnit träffat flera av dem privat, trots att det bara har gått lite drygt två veckor sen jag slutade.

En omtumlande dag går mot sitt slut. Det har varit en av de bästa dagarna på länge. Jag önskar att De sju svåra åren vore över så att jag kan lägga Det som hände helt bakom mig. Manuset finns emellertid kvar…

Och en av de riktigt braiga sakerna var förstås verkstadsräkningen – 250 spänn inklusive moms. Toyota rules!

Dagens bästa: verkstadsräkningen!

*Clark Kent = min lille bilman
**vårskodd = fått sommardäcken på

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lite kärlek, så här på morgonen…

Ett försök till ett kärleksfullt inlägg, men…

---

 

Lite kärlek mor vi gott av.  (Örngottet som syns p bilden har jag fått av Fästmön.)

Lite kärlek så här på morgonen denna rätt gråa onsdag tror jag vi alla skulle må gott av. Men det är svårt. Det är svårt när en irriterar sig så mycket. Och klagar – på sin egen blogg, framför allt. Däremot tvingar jag ingen att läsa. Det känns faktiskt som om jag numera skriver mest för mig själv. Syftena med bloggen förändras genom åren. Ursprungligen var bloggen en dagbok – och det är den främst idag igen. Samtidigt vill jag skriva om sånt som intresserar mig. Då tycker somliga att jag bara klagar. För att slippa irritera sig på mig behöver en ju inte läsa här, eller hur? Dessutom anser jag själv att jag också hyllar företeelser, företag, personer, produkter med mera när de är bra. Att ha selektiv syn när en läser kan ju göra att en missar sånt… I förra veckan hyllade jag till exempel min tandhygga och min tandläkare, i söndags hyllade jag mina före detta kollegor, i måndags hyllade jag min fyllande Fästmö – och delvis andra Annor… Kanske kan det vara så att de negativt kritiska orden träffar ömma punkter på det egna stället..?

Nu när jag har inlett med alla dessa exempel på hur jag hyllar personer och företeelser måste jag förstås klaga lite också. Till exempel undrar jag varför lokalblaskan inte har skrivit ett ord om poeten Göran Palm, som gick bort igår? Han är faktiskt ganska känd i lyrik-Sverige – och dessutom föddes han i Uppsala. Men det finns väl inga journalister som bor i Uppsala eller Uppsala län kvar på UNT numera – de flesta verkar pendla in från Stockholm. Det lokala har tappats bort, tycker jag, för Stockholmsmänniskor har inte samma känsla för Uppsala och vårt län. Och när de ska ut på stan och göra reportage är det gågatan, en parallellgata till gatan där UNT har sitt kontorskomplex, som gäller, det tycker fler än jag. Det var länge sen journalisterna gjorde sig besväret att besöka andra delar av kommunen och länet än Uppsala city – och Gottsunda, förstås…

Gamla Uppsala finns, till exempel. Det ligger inte på gågatan i city.

 

Jo, jag kan klaga på att Antikrundan är slut för säsongen, men Antik & Auktion, som kom igår, är bra kompensation!

Annars har jag inte mycket att klaga på just för stunden. Jag blev så glad igår för NK:s* sms. Det jag utläste betyder bland annat att vi ses på fredag när det är ett gäng från min förra arbetsplats som ska träffas. I morgon ska jag träffa min handläggare på Arbetsförmedlingen. Henne gillar jag. Och även om jag inte tycker att hon är så tillgänglig för kommunikation som jag anser att hon borde vara kommunicerar vi bra när vi väl gör det, så att säga. En del kärlek ger jag till och med till min a-kassa. Jag ringde dit i måndags, blev bemött som en människa inte som en paria eller en tärande och mitt ärende handlades samma dag. (Med detta menas att jag kan fortsätta få a-kasseersättning i ytterligare 200 dar.)

Lilla mamma behöver mycket kärlek! Vi telefonerade i nästan en timme igår och jag blev så ledsen av det jag fick höra. För jag förstår så väl att mamma känner sig exkluderad och osedd. Om det handlar om att hon är gammal blir jag dessutom riktigt jävla förbannad. Men det sa jag inte. I stället försökte jag diskutera fram till en lösning som vi två är nöjda med.

På TV har det varit ganska dåligt den senaste tiden. Antikrundan har slutat för säsongen, till exempel. Men När livet vänder har tre avsnitt kvar! I kväll träffar Anja Kontor och vi tittare Daniel Mendoza. På lördag blir det ett kärt återseende av manligt slag – Mr Selfridge är tillbaka! Det blir tio avsnitt den här säsongen.

Mr Selfridge är tillbaka tio lördagar från och med nästa!

Men det är bara onsdag förmiddag än så länge. Jag har sökt ett antal jobb och hittat en del intressanta annonser på lediga tjänster och vikariat. Fast mest av allt hoppas jag ju på…

Eftersom mitt bokmål för nästa månad, maj, är att läsa böcker från loppis och second hand behöver jag lite påfyllning i den högen. Där finns för tillfället endast fem böcker – och en av dem har jag dessutom fått av vännen FEM, så jag vet inte om den räknas… Det kanske blir en utflykt idag till Återbruket i Boländerna. De har en ganska stökig och oorganiserad bokavdelning och så har de bara öppet på vardagar. Det var ett tag sen jag var där, med andra ord. Men… lite kärlek: Återbrukets bokavdelning är STOR, de har bra priser och jag har klara favoriter bland dem som jobbar där.

Den här högen böcker från loppis och second hand måste kompletteras så att bokmålet för maj månad kan uppnås.

 

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett Litet Under af Effektivitet

Ett tröttkört inlägg.

---

 

Ett Litet Under af Effektivitet i sin fina Leffemössa!

Vilken dag!!! Jag har suttit djupt koncentrerad – nä, ingen överdrift, hjärncellen har fått jobba – med en och samma rapport hela dan. Det var ett akutjobb som hamnade i mitt knä och jag la alla andra jobb åt sidan. Jag är mycket nöjd att jag hann korrekturläsa och lägga över korrekturet till författaren i eftermiddag. Då har h*n i sin tur lite extra tid på sig att läsa igenom mina förslag till ändringar. Senast på söndag ska materialet vara inlämnat och ingen av oss jobbar ju lördagar och söndagar. Innan jag gick hem fixade jag lite lay out på en beskrivning. Jag känner mig kort sagt som ett litet under av effektivitet. Men nu är jag såå trött, framför allt i nacke och ögon.

I morse var det mörkt i bilen när jag öppnade dörren. Ett tag var jag rädd att batteriet hade dött, men det var bara kupébelysningen som avlidit. Jag får väl åka till Bil 3:an vid tillfälle och få den lampan bytt. Annars var det ljusare idag, i vart fall när jag åkte hem. Det var första dan jag märkte stor skillnad, faktiskt. Sen snöade det förstås mitt på dan och temperaturen hade krupit neråt på eftermiddagen så jag fick skrapa framrutan. Men ändå. Ljusare…

I kväll ska jag mest ta det lugnt och läsa. Jag börjar med UppsalaTidningen, som kom i morse. Den levereras inte som nåt under av effektivitet, dock. Visst är det märkligt att trots att det är lokalblaskan som äger denna gratistidning, har UppsalaTidningen, som ges ut en gång i veckan, egna tidningsbud? Dessa tidningsbud kommer senare än de bud som levererar morgontidningar trots att det är samma distributör. Förutom detta lägger UppsalaTidningens bud tidningarna i postboxarna nere i entrén och inte i tidningshållarna utanför ytterdörrarna. Därför blir det inte av att en läser tidningen förrän på kvällen. Eller inte alls. En går liksom inte nerför trappan i morgonrock… Nog borde distributionen kunna rationaliseras..?

Jodå. Jag blev citerad en gång i UppsalaTidningen och jag var arg då också, men det hjälper inte. Rationalisera distributionen!

När jag ändå är igång finns det annat som borde rationaliseras. Jag undrar om BRF-ordföranden tänker skita i mig. Vid 22.30-tiden igår kväll startade tvätteriverksamheten i huset för andra kvällen i rad. Det var liiite sent att ringa ordföranden och klaga då, så jag skrev ett sms. Ingen respons överhuvudtaget varken igår kväll eller idag. Nä, en ska uppenbarligen bara finna sig att det finns grannar som inte fixar det här med hänsyn. Nå, alla som kommer med goda och oombedda råd om att jag måste klaga… Vad ska jag göra nu när jag har klagat förgäves tre gånger totalt???

Antikrundan ska jag inte klaga på utan helt klart se klockan 20, det behöver jag inga goda råd om. Denna vecka är programmet från Västerås. Där känner jag ingen, längre, så jag lär nog inte se nån bekant. Men hur var det med DIG..? Lyckades DU sen nån bekant i Antikrundan från Uppsala? Vänta lite… jag ska hjälpa dig på traven…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tittut!

som jag brukar säga till folk i gångarna på ICA Solen ibland.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag ÄLSKAR böcker, men…

Ett inlägg om skräck, spänning, läsning och sånt jag älskar. (Förutom Fästmön, dårå, förstås!)

---

 

Chucky är en skräckfilmsfigur som en mest skrattar åt.

Idag är det torsdag. Nåt jag länge drömt om att få bevista är den årliga bokmässan i Göteborg. Den kör igång idag. Men inte heller i år är jag där. Det är en aktivitet för min bucket list.

Nä, jag nöjer mig med att läsa böcker och att läsa om böcker. För ett tag sen läste jag i Metro att skräcken är på väg att ta över litteraturen. Svensk skräck petar ner klassiska polisromaner och deckare och klättrar på topplistorna inom såväl litteratur som film och TV. Personligen föredrar jag nog att läsa deckare, men se skräck. På nåt vis är skräckgenren för mig förknippad med film. Men det är intressant att fundera över varför jag – och en del andra, uppenbarligen – gillar skräck och spänning. Genom att uppleva fiktiv skräck får vi uppleva skräck, samtidigt som vi är säkra, enligt Metro-artikeln. När vi blir rädda jobbar våra hjärnor ihop resurser för att förstå var det farliga är och hur vi ska undvika det. Samtidigt samlar hjärnan rädslominnen. Ett skäl till att vi gillar att få igång stresshormon och spara på otäcka minnen blir då att vi får ökad handlingsberedskap, men också att vi lär oss för eventuella framtida händelser. Sen tycker jag att det är fascinerande att i en kriminalroman försöka hitta gåtans lösning – motiv och den skyldige – innan det avslöjas i boken…

Siv Dahlin är till exempel med i Aino Trosells bok Tvångströjan, som jag läste 2011.

Ett TV-program som jag inte tycker är så särskilt spännande är På spåret. Häromdan flaggade lokalblaskan för att en Uppsalaprofil är med som tävlande den här säsongen. Ärligt talat hade jag aldrig hört talas om ”Uppsalaprofilen” Tina Mehrafzoon tidigare. Men det var väl viktigt för UNT att lyfta fram att hon har jobbat på tidningen. Tina Mehrafzoons tävlingspartner känner jag däremot till. Det är Aino Trosell, som också på sätt och vis är en Uppsalaprofil – i alla fall en länsprofil. Aino Trosell har även hon jobbat på lokalblaskan ett kort tag. Hon efterträdde faktiskt mig i den redaktionella bloggen Skrivrummet. Det var ett roligt uppdrag, men ett gratisjobb och sånt ägnar vi oss inte åt längre. Men åter till Aino Trosell… Hon skriver ruggigt bra böcker och hon har bott i länet, i Bålsta, om jag inte minns fel. Fast såna som vi, som inte är typ 30nånting, är visst inte intressanta för lokal media. Har du som läser detta inte läst nåt av Aino Trosell kan jag varmt rekommendera de spännande böckerna om Siv Dahlin, en sorts psykologiska thrillers.

I augusti nästa år återuppstår deckarfestivalen Crimetime Gotland. Mellan den 17 och den 20 augusti intas Visby av deckarfantaster och dito författare. Den allra första festivalen hölls i år och lockade 2 500 besökare och 50 författare från Skandinavien, Storbritannien och USA. Jag var sååå sugen på att åka dit, men… inte heller detta kunde jag göra på grund av den livegenskap som arbetslöshet innebär. Ytterligare ett evenemang som hamnar på min bucket list.

Det blir ett Crimetime Gotland även 2016.

Men… bästa läsare… Idag ska jag faktiskt göra nåt som är ännu bättre än att läsa. Jag ÄLSKAR verkligen böcker, men… idag är det min första arbetsdag på mitt nya jobb. Och att jobba är en förutsättning för att kunna skaffa sig alla underbara böcker en vill ha. Bland annat…

Ha en fin torsdag!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Byhåle-bilder

Vill du titta på bilderna jag skickade in till sommarbildstävlingen nummer två? Kolla in bildspelet här och här! Om det inte blir nån digitalkameravinst för min del så kanske det blir ett tröstpris!  Corren har ju även såna priser i tävlingen, i form av två biobiljetter vardera till dem som kommer på andra till femte plats.

Fast… Hos Corren är nog chanserna att ta hem nåt pris mycket mindre… Förra året deltog ungefär tio så många foton i Correns tävling som i UNT:s sommarbildstävling hittills i år…

Den här bilden är INTE med och tävlar utan bara en färgklick i detta inlägg!

Read Full Post »

Att få tycka som man vill – om reklam och marknadsföring och media

Idag har jag läst lokalblaskan. Två gånger. Det blir så vissa dagar. Kanske handlar det om att jag inte vill missa nåt väsentligt eller att jag läser den på olika sätt de två gångerna. För så här gör jag ofta!

Jag har också förmånen att få vara en av UNT:s ”tyckare” i olika undersökningar på nätet. Till 99,9 procent handlar det om reklam och marknadsföring. Eftersom det är nåt jag har arbetat med under många år besvarar jag frågorna med glädje. Allra helst när jag får tycka som jag vill och till exempel inte behöver försvara nån uppdragsgivares idiotiska kampanj som man inte fattar vitsen med. Alls. Och som man tycker är slöseri med skattebetalarnas pengar – den gång  jag senast får upp i huvudet kom pengarna via staten (men lik förbaskat är det våra pengar, eller hur?).

Är det rätt eller fel att slösa på skattebetalarnas pengar? Det är FEL! är mitt svar.

                                                                                                                                                              UNT är en rätt ensam tidning här i Uppsala med omnejd. Det kommer vissa uppstickare, men man ser knappt till dem. Nämnas bör, emellertid UppsalaTidningen, som i mitt tycke har stigit mycket i graderna sen starten. Jag vet inte hur många gånger jag fick avvisa annonssäljare från tidningen i dess begynnelse. För då var den mest ett annonsblad och kändes inte särskilt seriös. Idag har den ofta flera bra artiklar med intressanta och aktuella ämnen – en utveckling jag hoppas ska fortsätta. För UNT behöver lite mer konkurrens – för att bli bättre.

Vad gäller UNT ser jag fram emot tidningens senaste satsning på den lokala TV-kanalen 24UNT. Där utlovas nyheter dygnet runt varvade med program, information och väder. Spännande!

Vem vet? Kanske det dyker upp en toffla på en TV nära dig..?

Read Full Post »