Posted in Personligt, Vänner, tagged Akassan Vision, Amaryllis, arbetsdagar, Arbetsförmedlingen, arbetskamrater, arbetslöshet, arbetsprover, Åland, överlämning, bestämd, chef, Corona, dansa ut påsken, digital kalender, dumt och korkat, effektiv, ensamhet, fil, fråga, fredag, frissa, göra nytta, geolog, Gilla-knapp, glapp, glasskål, godis, Gränby centrum, ha en tid att passa, hagla, handläggare, händer, hår, helg, ICA Kvantum, inbjudningar, jobb, jobba ensam, jobbansökan, kalufs, kanin, klippa, klipptid, knopp, kommentera, komplettera, konstig dag, kort avbrott, kyckling, ledsen, livet är inte rättvist, lugn, lunch, mapp, mardröm, mejl, middag, mjölk, mobiltelefoni, nyklippt, okristlig timma, optiker, pärm, påskägg, rätt töntigt, roligare, rostade mackor med ost, söka jobb, sörja, separationsångest, shopping, skojtjafsa kärvänligt, slå mig i ansiktet, springa vilse, stängel, stressdröm, svängdörr, Synsam, tappa en skruv, töntigt, telefoni, terminalglasögon, tröstäta, TV-veckan, vakna on 29 mars 2016|
2 Comments »
Ett inlägg i vilket Tofflan lämnar över, tappar en skruv, får håret klippt och dansar ut påsken.
En pärm med ett par arbetsprover och några anteckningar följde med hem idag.
Det var en riktigt konstig dag idag. Den började rentav vidrigt med att jag vaknade vid en okristlig timma. När jag sen lyckades somna in om hade jag världens mardröm om att jag var på Åland. Där hade jag lyckats springa vilse samtidigt som jag hade en tid att passa. Ja, du fattar. Stressdröm. Sen kom jag till jobbet och fick träffa mina fina arbetskamrater. Då blev jag lite lugn. Lite… konstigt lugn. Det är som om jag tog ut nästan all separationsångest i helgen. I helgen hade jag behövt en vän eller två, men, som sagt, inbjudningarna haglade inte över mig och telefonerna var tysta.
Idag kände jag mig inte alls ledsen, snarare bestämd och effektiv. En del vettigt blev gjort – och det lär vara det sista jag gör. En av de trevligaste geologerna drog iväg med mig på lunch utanför byggnaden. Det var skönt, för sen skulle jag ha överlämning med NK*. Självklart fick vi inte göra det ifred (hur svårt är det att läsa min digitala kalender?), men avbrottet blev kort. Ändå tog överlämningen nästan en och en halv timme. Och den var inte lätt för nån.
Jag hade tappat en skruv.
Det är bara så jäkla dumt och korkat alltihop – jag går ut i arbetslöshet på fredag och NK får jobba ensam under en månads tid. Nä, livet är inte rättvist. Från och med fredag är det ingen som frågar mig vad jag har gjort i helgen, vad jag gjorde igår kväll och sånt. Ensamheten lär slå mig i ansiktet här hemma som en svängdörr. Jag har två arbetsdagar kvar och ärligt talat undrar jag om jag lär göra nån som helst nytta då. Jag har börjat rensa ut mitt rum och mina saker. En pärm med ett par ynka arbetsprover och några anteckningar följde med hem idag. Det hade jag chefens tillåtelse att göra. Mina fysiska mappar med pågående jobb ville NK inte flytta över till sig förrän jag har slutat.
Jag mejlade min handläggare på Arbetsförmedlingen idag på förmiddagen, men hon har inte svarat. Jag är inte förvånad. Jag längtar inte till fredag när jag tvingas ha kontakt med Arbetsförmedlingen och dessutom Dimsyns a-kassa. Jag vill inte vara i händerna på nån av dem, jag vill bara jobba och klara mig själv.
I påskhelgen märkte jag att mina terminalglasögon bar sig lite konstigt åt. De kändes glappa. Idag såg jag under en av jobblampornas sken att jag faktiskt hade tappat en liten skruv. Vilken tur att jag har en optiker på Stormarknaden, en optiker där det är öppet på kvällarna! För jag hade ju först klipptid nere på stan. Det var oerhört skönt att bli av med kalufsen och min frissa M och jag skojtjafsade kärvänligt med varandra – som vanligt. Hos optikern fick jag en ny skruv till noll kronors kostnad. Jag passade på att handla lite mjölk och fil på Kvantum när jag ändå var i faggorna.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Nu i kväll har jag kompletterat en jobbansökan (sökte också ett jobb), men har även dansat ut påsken. Det var förvånansvärt mycket godis kvar i påskägget jag köpte till mig själv, så jag hällde allt i en fin glasskål av sorten Corona. Jag tror inte att jag klarar av att låta bli det den här veckan. Jag sörjer överlämningar och annat på mitt sätt och då lär jag tröstäta. Men NU ska jag äta lite middag (= två rostade mackor med ost) och under tiden ska jag kolla om den kommande TV-veckan har nåt spännande att erbjuda.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Du behöver inte klicka på gilla-knappen till det här inlägget, för det tycker jag bara är rätt töntigt. Du behöver inte kommentera heller, men det tycker jag är roligare. (Fast jag hade uppskattat kommentarer mer i helgen när jag var så ledsen.)
*NK = Närmaste Kollegan
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Personligt, Puckon, Radio, Trams, TV, tagged administrationsskorpionen, akutjobb, Amarone, arbete, avstånd, ögonmuskel, önskning, bajsbrun båge, Bawbwo fwån Mawabo, blåsa, BRF-ordföranden, brillor, chef, dator, datorskärm, dålig, dörr, det tjugoförsta århundradet, dialog, dokumentera, dumpat i knäet, en bit kartong, erotic crime, ett ledigt jobb, författare, fika, flyga, flyga in, flyta på bra, fnittra, folkbildare, fröjdefull, fredag, frusta, galet, gå vidare, ge bränsle, gladelig, glas, glasögon, goda ostar, godsaker, gratis, Gränby centrum, handduk, hashtag, hänsyn, höjdpunkt, hejdlös glädje, helg, humor, ICA Kvantum, jan-Öjvind Swahn, jobb, kaffe, kan inte läsa, knacka, kollega, kontaktlinser, kontor, kontorshumor, kontorskonst, kontorstid, korridor, Kvinna inför rätta, kwamkalasch, läsa manus, lättroad, lördag, lunch, mössor, nöjd, nördigt, nivå, onsdag, optiker, paus, pepparkaka, pilsnerbottnar, putsa skorna, rödvin, reklam, rolig, roligt, saker som är bra att ha på ett kontor, sängläsning, söndag, senapsmugg, Shetland, skärm, skita ner golvet, skor, skratt, skratta läppen av sig, sms, solhatt, somna, spänn, spår, stad, städning, Synsam, tangentbord, tärning, tjock skiljelinje, tre delar, triss, tur som en tokig, tvätt, tvätteriverksamhet, utomhus, uttrycka sin stora uppskattning, vantar, vardagsmorgon, varma, vinna, vokabulär, whiteboard on 30 januari 2016|
6 Comments »
Ett gladeligt inlägg.
Jag vann inte bara min lunch, jag lyckades knacka min pepparkaka i tre delar och fick därmed tre önskningar också.
Jag hetew Bawbwo fwån Mawabo. Glöm inte att hashtagga ewt kwamkalasch!
Den reklamen hör jag på radio varje vardagsmorgon och den är så dålig att den är bra. Jag börjar mina dagar med ett skratt, alltså. Så lättroad är jag! Därför är det inte konstigt att jag kommer till jobbet med garv i kroppen. Inte trodde jag att jag skulle fortsätta skratta denna fredag när jag fick ett akutjobb dumpat i knäet i onsdags eftermiddag, ett jobb som skulle vara klart senast söndag (eller fredag, dårå, eftersom jag jobbar kontorstid). Men det jobbet flöt på så bra. Vi kom snabbt överens om nivå, vem som skulle göra vad och sen var det bara att göra det. Extra roligt var det förstås när den nöjde författaren via e-post uttryckte sin stora uppskattning. Sånt värmer. Sånt ger bränsle att gå vidare och vidare och vidare… Med lite paus för lunch och fika. En lunch som jag för övrigt VANN – det vill säga jag slog tärningarna, fick triss i ettor och kunde äta lunch i restaurangen alldeles gratis. Tur som en tokig! Och som NK* sa:
Nu kan du köpa en flaska vin för lunchpengarna i stället.
Och det gjorde jag… Men först jobbade jag färdigt. Och tog också flera tillfällen i akt att dokumentera så kallad kontorshumor. Just skratt kring kontorshumor började redan häromdan när kollegan E undrade om jag trodde att jag skulle få skorna putsade av Nån eftersom jag hade ställt dem utanför min kontorsdörr. I torsdags höll en av cheferna på att fnittra ihjäl sig i korridoren utanför mitt kontor eftersom h*n tyckte att mina urhoppade skor utanför dörren indikerade att jag eventuellt hade flugit in på kontoret – i hejdlös glädje över mitt arbete. Jodå, jag älskar mitt arbete och tycker att det är nördigt, galet och roligt. Men skorna… Jag tar av dem utanför för att inte skita ner golvet inne hos mig. Sen ställer jag dem på en bit kartong innanför dörren. Fast ibland tar det en stund från själva urhoppandet till inbärandet… Så mina skor dokumenterade jag, lite kontorskonst likaså samt saker som kan vara bra att ha på ett kontor, fotade inne hos kollegan H. H kunde direkt redogöra för varför det var bra med böcker, en liten handduk, vantar, mössor, en solhatt med mera på kontoret.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Paus för att hämta dagens första senapsmugg kaffe.
Mina nya brillor.
Men dagens riktiga höjdpunkt blev nog ändå… mina nya brillor! Det kom ett sms redan härom kvällen att de var klara för hämtning och igår åkte jag lite tidigare från jobbet för att hämta dem hos Synsam på Stormarknaden (Här finns förresten ett ledigt jobb om du är optiker! Jag trivs jättebra som kund där. Bara som ett tips… Men sista ansökningsdagen är i morgon.). Nu är det inte brillor jag ska ha på mig jämt, för jag har ju linser. Nä, detta är brillor jag ska ha när jag arbetar för att både kunna se vad som står på datorskärmen och även kunna läsa manus bredvid. NK skrattade frustande när han föreställde sig pilsnerbottnar med en tjock skiljelinje i glaset à la Jan-Öjvind Swahn, men så roligt ska h*n inte få ha på jobbet när h*n ser mig. Mina nya brillor är ganska små, har bajsbrun båge och är väldigt, väldigt bra… Jag provade dem hemma vid datorn igår kväll och även om avstånden här inte stämmer till fullo med de uppmätta avstånden på jobbet fungerade brillorna hur bra som helst – jag såg både skärm (när jag lät ögonmusklerna vandra uppåt) och tangenbord (när jag lät ögonmusklerna jobba neråt).
På Stormarknaden nappade jag på NK:s tips. Men jag la till några spänn också för att få med mig ett fint Amarone hem. På ICA Kvantum valde vi ut några goda ostar som skulle göra vinupplevelsen mer komplett. Ja, jag har ju en Fästmö i mitt liv som jag träffar då och då trots att vi jobbar väldigt olika tider och dessutom inte bor i samma stad, som somliga tror. (Stad, förresten… Det finns det väl inget som heter numera? Försök uppdatera vokabulären till vad som gäller det tjugoförsta århundradet! Administrationsskorpionen skrattade nästan läppen av sig.) Godsakerna avnjöts under dialog som inte återges här. Och kvällen avslutades med Shetland. Ingen av oss somnade framför TV:n.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Det blåste visst i natt.
Denna lördag började jag med lite sängläsning innan jag gav mig ut på en kort utflykt. Boken jag läser är uppenbarligen av genren erotic crime, så det passade bra att läsa den i sängen. Det började blåsa hårt igår kväll och detta hade satt sina spår utomhus. Det blåser lite fortfarande, men nu ska jag vara inomhus fram till kvällen. Det står nämligen städning och tvätt på mitt schema idag. Nån i huset har redan börjat – före klockan sju startade tvätteriverksamheten i morse. Jag vet ju sen tidigare att det är svårt att förstå ordet hänsyn, men uppenbarligen kan de som tvättar inte läsa heller. Och nån folkbildare tänker jag inte bli, ärendet ligger fortfarande hos BRF-ordföranden.
Om du har orkat läsa ända hit kanske du orkar skriva en liten kommentar också och berätta vad du håller på med i helgen! Det vore roligt att få veta.
Ha en go lördag!
*NK = Närmaste kollegan
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Personligt, TV, tagged alkohol, arbetsgivare, Östgöta sädes brännvin, ögon, bäst-före-datum, bågar, billiga läsglasögon, brillor, busiga ögon, dator, diskbänk, duka, förra seklet, glas, glasögon, Gränby centrum, helg, huvudvärk, inbjuden gäst, inte konstigt, jobba, jobba hårt, kontaktlinser, kräftknivar, kräftlöpare, kräftljusstakar, kräftor, kräftservetter, kräftskiva, kräfttallrikar, kyl, läsa, manusläsning, nätshopping, optiker, orka, ostar, Partyland, partypåse, plast, prisajsli, röda djur, rostat bröd, sörpla, Shetland, skål, smaklig måltid, sms, snaps, snapsglas, snapsvisor, snödriva, starköl, suga, syn, Synsam, tack, tack och god natt, tenn, terminalglasögon, tillbehör, tina, trött, trist attityd, uppkäftig, varm, varm i hela kroppen, vänja sig, vitt vin, Wordfeud on 23 januari 2016|
Ett smått sugande och sörplande inlägg.
Tänk, nu är det ett dygn sen jag jobbade! Helgerna går så fort… Jag åkte lite tidigare från jobbet igår, för jag hade en dejt med en optiker. I höstas var jag ju hos Synsam på Stormarknaden (tack vare en viss Karl-Bertil!). Jag provade synen och optikern kom fram till att jag behövde betydligt starkare linser än jag hade haft. Och läsglasögon. Linser nätshoppade jag som vanligt för det är billigare. Plötsligt såg jag på långt håll… Men… jag såg inte på nära håll. Jag såg inte att läsa böcker eller sms eller Wordfeud… En bunt billiga läsglasögon inköptes från diverse ställen. Huvudvärken jag hade dragits med ett längre tag försvann så småningom, även om det tog en god stund att vänja sig. Men nu för ett par veckor sen kom den tillbaka. Jag kollade upp möjligheten att få terminalglasögon via jobbet och det var jag berättigad till. Min arbetsgivare betalar glasen samt bågar upp till 390 kronor. Så igår kollade jag synen igen med fokus på datorarbete och manusläsning bredvid. Jag hittade ett par enkla bågar för prick 390 kronor. Om en och en halv vecka, ungefär, får jag sms om att jag kan hämta mina nya brillor. Det ska bli skönt! Ögonen får nämligen jobba hårt om dagarna.
Påsen från Partyland innehöll kräftservetter och en svindyr kräftlöpare i plast.
Och när jag kom ut från optikern, med min partypåse innehållandes kräftservetter och en svindyr kräftlöpare i plast i handen… vem står utanför att väntar på mig om inte Fästmön? Jag blev varm i hela kroppen när jag såg de där busiga ögonen! Vi åkte tillsammans hem till New Village för att ha kräftskiva. Jag hade förberett hemma med kräfttallrikar, kräftljusstakar och kräftknivar samt ställt fram snapsglasen av tenn som jag fick en gång när jag gifte mig. I kylen låg en flarra Östgöta sädes på kylning, medan kräftorna hade tinats där över natten samt på diskbänken under dan.
Nu tycker inte jag att det är särskilt konstigt att ha kräftskiva i januari, men det gör visst ”alla andra”. Ibland har folk en sån trist attityd, bara. Det som passar för mig kanske inte passar för dig. Till min kräftskiva var endast en gäst inbjuden – Anna. Vi sög och sörplade på de röda djuren. Rostade lite bröd till och mumsade på ostar som luktade som om bäst före-datumet var satt nån gång förra seklet. Jag tog en öl och Anna ett glas vitt. Fem snapsvisor och lika många snapsar tog vi. Inte blev vi uppkäftiga för det, bara varma och trötta… Jag orkade gå ut med kräftskalen till soprummet och vi kollade Shetland på TV, men sen var det tack och god natt!
Här är några bilder från igår:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Epikuréiskt, Krämpor, Personligt, Puckon, Vänner, tagged arbetsgivare, arbetsvecka, armbågar, avsky, bakom ratten, bågar, beskrivning, bil, bildbevis, billiga läsglasögon, boka tid, BRF-styrelse, chef på distans, chokladrutor med kokos, dator, dokumentera allt, dunjacka, egna mål, ett enda, författare, försiktigt, fikabröd, fredag, fullare, gångbanor, glas, godis, halt, handleder, helg, hemkörningspizza, hinna med, huvud, InDesign, isrosor, italienska ostringar, jobb, kaka, kärleksmums, kök, köksfönster, kex, knä, kontakt, kontaktlinser, korrektur, kyla, la dolce cheez, lay out, lägenhet, långsam, leder, lite nöjd, loppistur, lunch, middag, mjölk, mobiltelefoni, nio liv, obildad, onyttig mat, ost, pansarvagn, parmesanostringar, pizza, rädd om, söndagsmiddag, seg, shopping, skitsvårt, smör, spisrosor, städa, storhelg, Synsam, synundersökning, terminalglasögon, TGIF, Thank God It's Friday, tvätta, undantag, utbilda, varmare, vägbanor, värka, veckor, vin, vinter, Willys, yoghurt on 15 januari 2016|
2 Comments »
Ett som vanligt rätt spretigt inlägg.
Det är inte bara is på gång- och vägbanor. Jag har is på mitt köksfönster också. Jag dokumenterar ALLT för att presentera vid nästa kontakt med BRF-styrelsen.
Inte trodde jag att jag skulle säga detta, men… TGIF*! Vi har haft några dar med skitkallt väder och det är inte varmt inomhus heller, vare sig på jobbet eller hemma. I morse var det -22 grader. Jag var lite beredd på det, men ändå. En kan inte säga att jag vänjer mig vid kylan. Glad är jag i vart fall att jag äger en varm dunjacka och att Clark Kent** alltid startar – ta i trä!
I köket var det så kallt i morse att jag hade fått isrosor på fönstret. Spisrosor har en ju hört talas om, men här var det is. Jag fotade eftersom jag dokumenterar ALLT för att sen ha bildbevis att presentera vid nästa kontakt med BRF-styrelsen. Det kan nämligen inte vara möjligt att jag har 21 grader i min lägenhet.
I morse var det -22 grader ute, men det ska visst bli lite varmare redan i helgen. Fast fan tro’t!..
Det är ganska halt ute och på sina håll ren is på såväl gångbanor som vägbanor. De flesta av oss tar det därför försiktigt. Men det finns som vanligt puckon överallt och den här veckan har majoriteten av dessa suttit bakom en ratt. Somliga kanske lever i villfarelsen att de har nio liv. De allra flesta av oss har ett enda. Många av oss är rädda om det.
Min arbetsvecka började segt och långsamt, men slutade desto fullare. Jag känner ändå att jag har uppnått mina egna mål för veckan. Och även om jag avskyr att lay outa och tycker att InDesign är skitsvårt lyckas jag ändå få till nånting. Det är jag trots allt lite nöjd med. Idag gjorde jag det sista på en beskrivning samt gick igenom ett par korrektur som kommit tillbaka från författare.
Vidare fick jag ett samtal från min chef på distans och passade då på att kolla möjligheten till terminalglasögon. Det är nämligen inte bara mina dumma leder (främst armbågar, handleder och ett knä) som har värkt i veckan. Huvudet har gjort sig påmint om att det finns. Och jag har insett att det inte funkar i längden med linser, som jag ser bra med på långt håll, och billiga läsglasögon vid jobbdatorn. Efter lunch fyllde jag sen i en beställning samt ringde och bokade tid. Nästa fredag efter jobbet ska jag till Synsam igen, denna gång för terminalbrillor. Arbetsgivaren står för synundersökningen, glasen samt 390 spänn till bågar. Gentilt, tycker jag.
Något varmare hade det blivit till kvällen, men likväl var det skitkallt när vi tuffade hemåt, jag och Clark. Jag stannade vid Tokerian för att köpa mjölk och smör och yoghurt och en påse parmesanostringar. Kvällens middag blir nog emellertid inte italienska ostringar utan ost och kex och vin, rester från söndagsmiddagen.
Under morgondagen hade jag först tänkt att ta en loppistur, men jag har ingen lust i kylan. Dessutom behöver jag både städa och tvätta. Därför blir det troligen hemkörningspizza till lördagskvällen. Det var verkligen länge sen jag åt pizza! Sen jag började jobba försöker jag att äta lite mindre onyttig mat (vinterns storhelger undantagna!). I veckorna äter jag inte godis, knappt ens på lördag-söndag heller. Och det enda fikabröd jag äter är det som serveras på gofikat på jobbet på fredagarna. Idag fick vi… Kärleksmums. Men du… När jag var barn sa vi minsann inte Kärleksmums utan chokladrutor med kokos, rätt och slätt. Vad kallade/kallar DU dessa kakor? Skriv gärna några rader i en kommentar!
Kärleksmums eller bara chokladrutor med kokos på, rätt och slätt?
*TGIF = Thank God It’s Friday (tack, Agneta, för att du har utbildat en obildad!
**Clark Kent = min lille pansarvagn till bil
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Krämpor, Personligt, tagged alternativ, äldre dar, ögonen tårades, balansera på gränsen, betala, billig sort, blindstyre, brytningsfel, chicken vindalo, chock, Den blinde spelemannen, dissa, endagslinser, förändrad syn, föreläsa, förstå, funka, Gränby centrum, guld, halvblind, hantera situationen, het, horribla styrkor, i min familjs ägo, inte ha råd, jobba, köra bil, konsult-redaktör, kontaktlinser, krångligt, kund, läsa, läsglasögon, långsynthet, lurendrejare, mörkt, mugg, närsynthet, nästan blind, nätshopping, olika styrka, optiker, prova ut, recept, rulltrappa, skämta, smärre chock, snacka samma språk, styrka, Synoptik, Synsam, synundersökning, tack, tanka, tankar, tårade ögon, tvättmaskin, uppvärmt kaffe on 21 september 2015|
Ett o-synligt inlägg.
Nu är jag nästan lika blind snart som den blinde spelemannen på tavlan som inte längre är i min familjs ägo tack vare en lurendrejare. (Men DET är en annan historia!)
Det är kväll. Mörkt ute, mörkt inne. Jag kom nyss hem från Stormarknaden där jag hade turen att få tid för en synundersökning kl. 18.30. Den här gången dissade jag min vanliga optiker. Att som kund sen många år tillbaka (1991) få vänta en vecka på en synundersökning köpte jag inte. Synsam runt hörnet såg till att jag bara fick vänta en halvtimme.
Det var två år sen jag kollade synen. Då blev det en smärre chock och jag fick inte nån bra hjälp hos min ex-optiker. Jag hade inte råd att göra mer än undersökningen, heller. Idag träffade jag en optiker som förstod mig och snackade samma språk. Utan att vare sig skämta eller föreläsa gav hon mig de alternativ som finns.
Chocken blev inte mindre den här gången. Synen har förändrats mycket sen 2013. Till exempel är jag ett sånt blindstyre att jag balanserar på gränsen till att få köra bil med den styrka på linserna jag har idag. Mitt brytningsfel har heller aldrig varit korrigerat, endast närsyntheten. Och nu på äldre dar… långsyntheten. Det här att behöva läsglasögon för att ägna mig åt det jag gillar mest: att läsa.
Jag betalade 550 kronor och fick mitt recept. Tog rulltrappan upp och gick och käkade en supergod Chicken Vindalo, het så att ögonen tårades, medan jag funderade hur jag ska hantera situationen. Tankarna malde på rätt bra. Det går ju inte att jobba som konsult-redaktör om en inte ser. Om en är halvblind.
En halv mygg uppvärmt kaffe och tvättmaskinen som jobbar i bakgrunden. Jag har tänkt. Jag har nätshoppat linser i horribla styrkor, tycker jag själv. När jag får linserna kan jag prova ut läsglasögon, ett antal par av den billiga sorten. Krångligt när en har olika styrka på ögonen, bara. Men så får det bli. Hoppas det funkar…
Det får bli billiga läsglasögon sen.
Ett stort och varmt TACK till Karl-Bertil, vars generositet gjorde att jag kunde betala för både synundersökningen och tre månaders endagslinser! Du är GULD!
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 