Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘InDesign’

Ett inkluderande inlägg.


 

Ämnet som har fastnat i mig för tillfället är exkluderingar. Om det är nåt som gör mig ledsen, arg och besviken så är det exkluderingar. Och med det menar jag att utesluta människor från sammanhang där de faktiskt finns och borde får vara synliga.

Your talents will be recognised

Förhoppningsvis stämmer lyckokakans ord in på nån annan arbetsgivare än den aktuella.

Igår träffade jag en vän som även är en före detta kollega, en arbetskamrat med betoning på kamrat. Vi kom att prata om ämnet exkluderingar eftersom det är högaktuellt. Jag drog mig till minnes ett exempel från den tid när vi var kollegor och jag var på ett sammanträde med ledningsgruppen, i vilken jag ingick. Det var vid jultid och strax innan mötet skulle upplösas delades det ut julgåvor som ett tack för ett gott arbete under året. Alla fick utom jag. Var det för att jag hade gjort ett dåligt arbete under året? Nej. Visserligen satt jag med i ledningsgruppen, men… jag hade inte, som övriga i församlingen, titeln chef. Exkludering! Jämför detta med 2015 när jag jobbat som konsult i lite mer än tre månader och ÄNDÅ fick en fin julklapp, grillpannan, tack vare min dåvarande chef på plats på jobbet… Inkludering!

Jag tycker exkludering är nåt rent för jävligt. Det är kränkande särbehandling om nåt, det är vuxenmobbning och det är inte OK. Att få höra att en inte är välkommen och ange vissa regler/traditioner som skäl, det köper jag inte. Det är inte bara elakt, det är grymt och det har orsakat många tårar. En kan bara hoppas på att det finns arbetsgivare – ja, för det handlar om en sån – som ser till kompetenser och inte till annat. Och ja. Vi diskuterade en aktuell händelse som drabbat en person som jag naturligtvis inte namnger här. Det står emellertid allt mer klart att det finns så många dåliga chefer och bara ett fåtal bra.

Tulpaner

Jag ville nästan inte åka ifrån tulpanerna.

För egen del har jag haft en rätt OK start på arbetsveckan. Jag började lay outa en rapport idag. Eftersom den är ganska omfattande tar det en stund innan jag blir färdig. Dessutom bråkar min högra armbåge med mig när jag jobbar in InDesign, så jag måste ta många mikropauser och stretcha. Min arbetsplats på jobbet är allt annat än ergonomiskt utformad för min person.

Dan har varit ganska grå. Helgens vårsol lyste med sin frånvaro, men det har i alla fall inte regnat. Clark Kent* är nästan lika ren som igår. Hemma i New Village har tulpanerna jag köpte i lördags slagit ut och blivit så vackra att jag nästan inte ville åka ifrån dem i morse. På jobbet hade däremot kardemummablomman fått för mycket sol och hängde som en trasa över skrivbordet.

Öga

Ingen exkluderas i min familj, vi håller ögonen på varandra. (Bilden är en detalj ur omslaget till boken Det som inte dödar oss.)

Min måndagskväll ska jag ägna åt att plåga mig vidare i min bok på gång. Jag har färre än 200 sidor kvar nu och har alltså passerat mitten. Vidare ska jag kolla läget med nån som blev opererad idag. Här exkluderas nämligen ingen i vår familj!

 

 

 

Vad har DU (haft) för dig denna måndag??? Skriv några rader och berätta i en kommentar om du har lust!

 

 

 


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett som vanligt rätt spretigt inlägg.


 

Isrosor på köksfönstret

Det är inte bara is på gång- och vägbanor. Jag har is på mitt köksfönster också. Jag dokumenterar ALLT för att presentera vid nästa kontakt med BRF-styrelsen.

Inte trodde jag att jag skulle säga detta, men… TGIF*! Vi har haft några dar med skitkallt väder och det är inte varmt inomhus heller, vare sig på jobbet eller hemma. I morse var det -22 grader. Jag var lite beredd på det, men ändå. En kan inte säga att jag vänjer mig vid kylan. Glad är jag i vart fall att jag äger en varm dunjacka och att Clark Kent** alltid startar – ta i trä!

I köket var det så kallt i morse att jag hade fått isrosor på fönstret. Spisrosor har en ju hört talas om, men här var det is. Jag fotade eftersom jag dokumenterar ALLT för att sen ha bildbevis att presentera vid nästa kontakt med BRF-styrelsen. Det kan nämligen inte vara möjligt att jag har 21 grader i min lägenhet.

Minus 22 grader

I morse var det -22 grader ute, men det ska visst bli lite varmare redan i helgen. Fast fan tro’t!..

Det är ganska halt ute och på sina håll ren is på såväl gångbanor som vägbanor. De flesta av oss tar det därför försiktigt. Men det finns som vanligt puckon överallt och den här veckan har majoriteten av dessa suttit bakom en ratt. Somliga kanske lever i villfarelsen att de har nio liv. De allra flesta av oss har ett enda. Många av oss är rädda om det.

Min arbetsvecka började segt och långsamt, men slutade desto fullare. Jag känner ändå att jag har uppnått mina egna mål för veckan. Och även om jag avskyr att lay outa och tycker att InDesign är skitsvårt lyckas jag ändå få till nånting. Det är jag trots allt lite nöjd med. Idag gjorde jag det sista på en beskrivning samt gick igenom ett par korrektur som kommit tillbaka från författare.

Vidare fick jag ett samtal från min chef på distans och passade då på att kolla möjligheten till terminalglasögon. Det är nämligen inte bara mina dumma leder (främst armbågar, handleder och ett knä) som har värkt i veckan. Huvudet har gjort sig påmint om att det finns. Och jag har insett att det inte funkar i längden med linser, som jag ser bra med på långt håll, och billiga läsglasögon vid jobbdatorn. Efter lunch fyllde jag sen i en beställning samt ringde och bokade tid. Nästa fredag efter jobbet ska jag till Synsam igen, denna gång för terminalbrillor. Arbetsgivaren står för synundersökningen, glasen samt 390 spänn till bågar. Gentilt, tycker jag.

Något varmare hade det blivit till kvällen, men likväl var det skitkallt när vi tuffade hemåt, jag och Clark. Jag stannade vid Tokerian för att köpa mjölk och smör och yoghurt och en påse parmesanostringar. Kvällens middag blir nog emellertid inte italienska ostringar utan ost och kex och vin, rester från söndagsmiddagen.

Under morgondagen hade jag först tänkt att ta en loppistur, men jag har ingen lust i kylan. Dessutom behöver jag både städa och tvätta. Därför blir det troligen hemkörningspizza till lördagskvällen. Det var verkligen länge sen jag åt pizza! Sen jag började jobba försöker jag att äta lite mindre onyttig mat (vinterns storhelger undantagna!). I veckorna äter jag inte godis, knappt ens på lördag-söndag heller. Och det enda fikabröd jag äter är det som serveras på gofikat på jobbet på fredagarna. Idag fick vi… Kärleksmums. Men du… När jag var barn sa vi minsann inte Kärleksmums utan chokladrutor med kokos, rätt och slätt. Vad kallade/kallar DU dessa kakor? Skriv gärna några rader i en kommentar!

Kärleksmums

Kärleksmums eller bara chokladrutor med kokos på, rätt och slätt?


*TGIF = Thank God It’s Friday (tack, Agneta, för att du har utbildat en obildad!

**Clark Kent = min lille pansarvagn till bil

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett boostande inlägg.


 

Nej, jag har väldigt svårt för den här kylan. Jag fryser ta mig fan hela tiden, både hemma och på jobbet. I kväll när jag kom hem såg jag två personer i två olika lägenheter här i min bostadsrättsförening som befann sig i sina kök – iklädda linnen på överkropparna! Av detta drar jag slutsatsen att det pågår en utfrysning av mig. Min lägenhet är en jävla igloo. Termometern i gästrummet visade alldeles nyss 17,6 grader. Och att klaga hjälper ju inte, det påstås att jag har 21 grader i mitt hem.

Då får en hitta på saker som boostar en. Värmer en. Igår beställde jag sju (7) pocketböcker bara för att jag för tillfället har råd. (Det var också specialpris på tre.) Därmed har jag ett paket att se fram emot. Ett paket som jag hoppas skickas till rätt utlämningsställe och inte till fel. Jag vet inte hur länge informationen på Bokus webbplats är tvivelaktig. Men jag väntar med spänning på dessa:

 


(Ja jag kunde ju ha köpt två till 
så att bildkollaget ovan hade blivit snyggare, men… Som synes är det i alla fall inte bara deckare jag har nätshoppat.)

Nån vidare bra dag på jobbet har det inte direkt varit heller. Jag vill inte göra lay outer, vill inte jobba i InDesign. Jag vill jobba med text och ord. Lay out och InDesign är tråkigt och svårt och… blä. En väldigt tålmodig NK* har emellertid varit både lugn och pedagogisk – som vanligt – så efter lunch kändes det något bättre och jag kunde jobba på.

Nu ska jag hoppa in i duschen och värma upp mig så att jag är redo för Antikrundan kl. 20 på SvT 1. Under den timme programmet pågår är jag inte tillgänglig.


*NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett påfyllt inlägg.


 

Elliot vid köksbordet

Elliot satt med vid köksbordet när vi fikade.

Igår kväll fick jag fint besök. Det blev en rejäl påfyllning av Elliot-kontot, för strax efter halv sju plingade den hårige killen på dörren här. Med sig hade han sin mormor som jag inte har träffat sen… jag vet inte när. Det blev med andra ord lite vänskapspåfyllning också. Jag försökte ta några nya bilder på den söte herrn, men det var höstmörkt i köket. Dessutom hörde han så många ovanliga ljud att han var lite på språng hela tiden. Är man vakthund så är man.

Elliots mormor och jag drack kaffe och åt kletiga kanelbullar. Det fick ju blev veckans go-fika för min del eftersom det inte blir nåt fredagsfika i morgon på jobbet. Fast… sen visade det sig att det bjöds på go-fika idag i stället. Bulle med sylt kunde jag inte låta bli…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Det var intressant
att få en lägesrapport av Elliots mormor. Vi var båda i en liknande tuff situation för ett tag sen, men nu hoppas vi att det har vänt. Inget är klart inför framtiden. Däremot ser den inte lika nattsvart ut som tidigare för nån av oss. Personligen hade jag börjat misströsta lite över över resultatet av ett möte för ett tag sen. Idag kom mejl att det inte fanns nåt resultat att redovisa än. Det är tålamod som gäller, alltså.

Min dag på jobbet har också på sätt och vis inneburit påfyllning. Jag har fyllt på med ord i ett par InDesign-mallar. Det vore att ljuga att säga att påfyllningarna har gått smidigt. Vissa stunder har jag känt mig säker och fått mycket gjort, andra stunder har jag känt mig osäker och gnällig. Framåt seneftermiddagen skulle jag påbörja en ny trycksaks-layout och det strulade så mycket att jag fick springa på toa akut. Då är det inte roligt. Men att gå ifrån ett tag kan hjälpa liksom att slå ihop huvudet med närmaste kollegan. Till sist funkade mallen som den skulle. Och när det funkar är det roligt.

Halloweensak 50 kr afrikansk figur 125 Myrorna Boländerna

Ingen idé att det kommer några ungar till tanten. (Halloweensaken och den afrikanska figuren på bilden kostar 50 respektive 125 kronor på Myrorna i Boländerna i Uppsala.)

Idag fick vi veta att vi inte får vara på jobbet i morgon på eftermiddagen. De anställda jobbar fyra timmar och vi konsulter får inte vara på arbetsplatsen när reception och vaktmästeri är stängda. Kollegan och jag fick därför jaga våra konsultchefer för att informera om detta. Jag fick inte svar från min förrän jag kom hem i kväll. Plötsligt finner jag alltså att jag bara jobbar till klockan 12 i morgon. Eftermiddagen vet jag inte vad jag ska fylla på med – kanske en bunke godis, för det är ju Halloween, trots allt. Inte för att jag tänker ge bort nåt till några utspökade barn utan för att jag vill äta godis själv. Förresten vet nog ungarna på gården att det inte är nån idé att plinga på hos mig. Tanten är snål när det gäller godis.

Jag hoppas få tillbringa helgen med min Fästmö, men inget är bestämt än hur eller var. Det kanske klarnar framåt aftonen. Jag vet inte hur hon jobbar idag, så jag vill inte ringa ifall hon jonglerar med tanter eller farbröder i stället för att vara hemma.

Nu ska jag fylla på min lekamen på utsidan med schampo och duschcreme för att få upp värmen. Sen blir det macka, lite läsning och 100 Code klockan 21.

Vad har DU för dig denna torsdagskväll??? Skriv gärna några rader och berätta, för nyfiken är jag fortfarande.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det var rena natta när jag tittade ut genom fönstret när harpan på Ajfånen väckte mig tio över sex. Jag stack ut näsan genom balledörren* och såg tunna, vita flingor dansa ner. Det var som ett isregn. Önskar jag hade kunnat foto, men som du vet är jag rätt besviken på Ajfånens kamera, så jag försökte inte ens. Strax under nollan var det – och så lär det förbli resten av veckan. Tänkte kolla dammen på jobbets innegård då och då för att se när den klär sig i vinterskrud. Än så länge är det inte ett spår av is.

Inte frusen än!


Igår kväll hämtade jag Fästmön
från jobbet – för att jag var så pussugen! Tro inte att jag gör det för att vara snäll, jag är otroligt självisk. Kanske lite snäll, ändå, för det var blött och kyligt att ta bussen hem skulle ta ganska lång stund för henne. Hon är min guldkant på tillvaron och såna ska man vara rädd om.

Idag jobbar jag en trappa upp, på institution 1. Det är roliga dagar, även om jag inte estimerar att byta kontor. Jag tycker att det är jobbigt att släpa papper och prylar, men jag slipper i alla fall bära dator eftersom jag har en hyfsat fungerande lap top där uppe. Den har Explorer och e-postprogram och Officepaketet, så jag kan arbeta hjälpligt, i alla fall. De större programmen, som Photoshop och InDesign är alltför tunga för den lilla datorn att jobba i, de går med nöd och näppe att öppna.

Kryckan stod lutad mot ytterdörren hemma idag, men den får stå kvar. Jag orkar inte släpa omkring med den också, det räcker med papper, prylar och trådlöst tangentbord som ska forslas en trappa upp. Hälen är inte värre än värst nu på morgonen, vi får se hur den är framåt eftermiddagen. Däremot har jag fått tillbaka mitt eksem på fingret, så det smordes direkt efter morgontvätten med ett tjockt lager kortisonsalva av receptbelagd sort. Just nu kliar och svider det som 17 och är allmänt rött och ilsket.

Dags att stjälpa i sig yoghurten och sätta fart till jobbet nu! Idag väntar institutionsmöte och så ska jag fortsätta jobba med forskningssidorna på webben för institution 1. På fredag får jag namn på kontaktpersoner så att jag kan gå vidare.


*balledörren = balkongdörren


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är mycket nu. Choklad, alltså. Det känns som om folk kastar på mig choklad. Och svag i karaktären som jag är tackar jag förstås inte nej utan tar en bit. Eller två… I morse när jag kom till jobbet hade dekanus placerat en gigantisk chokladask på bordet utanför mitt rum. Varje gång hon passerar uppmanar hon oss i rummen intill att

Snälla, kom igen nu! Ta en bit choklad!

Och det klart att man hörsammar ledningens uppmaning.

L och jag halkade uppför backen till morgonmötet och vad hände på mötet? Tja, det presenterades ytterligare en gigantisk chokladask som under mötets gång hann gå några varv runt bordet. Är det konstigt att man har ont i magen..?

Jag fick också erfara att en av mina nomineringar igår fick utmärkelsen Årets skylt, med tillhörande kommentar:

Vem vill liksom parkera här – bland stora hål och sandberg stora som Toblerone Alperna?


Det är bra att vara tydlig när det gäller skyltning…

                                                                                                                                                                     Och så trodde jag att jag hade lyckats med nyhetsbrevet, men jag har fått två bakläxor. Den ena skyller jag på att jag inte fick information i tid och den andra är oförklarlig. Det står helt korrekt i det Word-dokument vars text jag monterade in i InDesign-dokumentet. Tryckfelsnisse? Spöken? Tomten? Eller mest troligt, Den Toffliga Handen. Hur som helst, fel kräver snabba åtgärder och dels är en nyhet på väg ut på startsidan på webben, dels en rättelse i mejlform. Det bästa jag kan åstadkomma. Nu går jag och tar en bit två bitar choklaaad…

Read Full Post »

Det var länge sen jag tråkade ut dig genom att berätta vad jag gör på jobbet. För trots allt försöker jag hitta kraft att åstadkomma nånting där även om jag naturligtvis inte satsar 200 procent längre – jag blir ju bara kvar januari ut. Mitt vikariat blev förlängt en månad och det är jag tacksam för! Men det löser inte mina problem på lång sikt…

Tills vidare försöker jag njuta av arbetsdagarna – för hur det än är älskar jag det jag gör! Den här veckan har det varit en hel del webberier. Jag har publicerat ytterligare ett par forskarsidor och gjort ett antal finjusteringar av sidorna på webben kring ett av våra större projekt. Vidare har jag jobbat en del i In Design. Jag kan inte förstå att jag har varit så rädd för det programmet, nånstans finns ju mina kunskaper uppenbarligen! Det tog till exempel inte lång tid innan jag kom på ett kortkommando för att snabbt röra mig mellan sidor… Så ärligt talat har det varit brister i självförtroende och självkänsla, inte i kunskaperna. Min hårdaste domare, jag själv, dömer mig hårt och ofta…


Om man ständigt får höra av sin hårdaste domare, sig själv, att man inte kan, så kan man inte heller… 

                                                                                                                                                           Den här veckan jobbar jag också med ett nyhetsbrev som ska vara klart före jul. Det är inte många dar att spela på, eftersom jag går på ledighet från den 22 december. Nu är alla texter skrivna och originalproduktionen är mer än till hälften klar. Bara huvudartikel och ledare ligger för granskning hos fru Chef1.

Det var lite ledsamt igår och i morse, för Fästmön och jag insåg att det lär dröja innan vi ses igen. Jag ska visserligen åka ut med julklappar, men det blir inte förrän den 23:e. Nyåret firar vi inte heller tillsammans – jag har ju mamma på besök och Anna har barnen hos sig. Nej, det är inte roligt att fira storhelgerna på var sitt håll, men sånt är vårt läge och såna är våra liv just nu.

Som vanligt var det bilköer i morse. Jag stod uppe i korsningen i säkert en kvart medan jag väntade på att få köra över vägen och in på området. Idag är det annars fredagsstämning på jobbet. Ett lite bedrägligt lugn före stormen, för de allra flesta har ju saker de behöver bli färdiga med före helgerna. Många är lediga och förmiddagens viktigaste ärende på agendan var husets fredagsfika. Idag bjöds det underbart gott bröd med goda ostar – skinkan dissade jag, förstås.

I kväll efter jobbet ska jag handla lite mat och gott till mammas ankomst i morgon. Därpå blir det städning, förstås. Strykningen sparar jag till i morgon förmiddag, för mammas Riksfärdtjänst – eller Riskflärdtjänst som Jontas  nog skulle uttrycka det – lär inte landa utanför förrän tidigast klockan 16. Det blir lite skönt att få en hel dag för sig själv. Lugnet före stormen… Eller bara ett bedrägligt sånt det också?..


Ett bedrägligt lugn före stormen..? 

Read Full Post »

Older Posts »