Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vokabulär’

Fröjdefull fredag

Ett gladeligt inlägg.


 

Pepparkaka i tre delar i hand

Jag vann inte bara min lunch, jag lyckades knacka min pepparkaka i tre delar och fick därmed tre önskningar också.

Jag hetew Bawbwo fwån Mawabo. Glöm inte att hashtagga ewt kwamkalasch!

Den reklamen hör jag på radio varje vardagsmorgon och den är så dålig att den är bra. Jag börjar mina dagar med ett skratt, alltså. Så lättroad är jag! Därför är det inte konstigt att jag kommer till jobbet med garv i kroppen. Inte trodde jag att jag skulle fortsätta skratta denna fredag när jag fick ett akutjobb dumpat i knäet i onsdags eftermiddag, ett jobb som skulle vara klart senast söndag (eller fredag, dårå, eftersom jag jobbar kontorstid). Men det jobbet flöt på så bra. Vi kom snabbt överens om nivå, vem som skulle göra vad och sen var det bara att göra det. Extra roligt var det förstås när den nöjde författaren via e-post uttryckte sin stora uppskattning. Sånt värmer. Sånt ger bränsle att gå vidare och vidare och vidare… Med lite paus för lunch och fika. En lunch som jag för övrigt VANN – det vill säga jag slog tärningarna, fick triss i ettor och kunde äta lunch i restaurangen alldeles gratis. Tur som en tokig! Och som NK* sa:

Nu kan du köpa en flaska vin för lunchpengarna i stället.

Och det gjorde jag… Men först jobbade jag färdigt. Och tog också flera tillfällen i akt att dokumentera så kallad kontorshumor. Just skratt kring kontorshumor började redan häromdan när kollegan E undrade om jag trodde att jag skulle få skorna putsade av Nån eftersom jag hade ställt dem utanför min kontorsdörr. I torsdags höll en av cheferna på att fnittra ihjäl sig i korridoren utanför mitt kontor eftersom h*n tyckte att mina urhoppade skor utanför dörren indikerade att jag eventuellt hade flugit in på kontoret – i hejdlös glädje över mitt arbete. Jodå, jag älskar mitt arbete och tycker att det är nördigt, galet och roligt. Men skorna… Jag tar av dem utanför för att inte skita ner golvet inne hos mig. Sen ställer jag dem på en bit kartong innanför dörren. Fast ibland tar det en stund från själva urhoppandet till inbärandet… Så mina skor dokumenterade jag, lite kontorskonst likaså samt saker som kan vara bra att ha på ett kontor, fotade inne hos kollegan H. H kunde direkt redogöra för varför det var bra med böcker, en liten handduk, vantar, mössor, en solhatt med mera på kontoret.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Paus för att hämta dagens första senapsmugg kaffe.

 

 

Nya brillor

Mina nya brillor.

Men dagens riktiga höjdpunkt blev nog ändå… mina nya brillor! Det kom ett sms redan härom kvällen att de var klara för hämtning och igår åkte jag lite tidigare från jobbet för att hämta dem hos Synsam på Stormarknaden (Här finns förresten ett ledigt jobb om du är optiker! Jag trivs jättebra som kund där. Bara som ett tips… Men sista ansökningsdagen är i morgon.). Nu är det inte brillor jag ska ha på mig jämt, för jag har ju linser. Nä, detta är brillor jag ska ha när jag arbetar för att både kunna se vad som står på datorskärmen och även kunna läsa manus bredvid. NK skrattade frustande när han föreställde sig pilsnerbottnar med en tjock skiljelinje i glaset à la Jan-Öjvind Swahn, men så roligt ska h*n inte få ha på jobbet när h*n ser mig. Mina nya brillor är ganska små, har bajsbrun båge och är väldigt, väldigt bra… Jag provade dem hemma vid datorn igår kväll och även om avstånden här inte stämmer till fullo med de uppmätta avstånden på jobbet fungerade brillorna hur bra som helst – jag såg både skärm (när jag lät ögonmusklerna vandra uppåt) och tangenbord (när jag lät ögonmusklerna jobba neråt).

Stormarknaden nappade jag på NK:s tips. Men jag la till några spänn också för att få med mig ett fint Amarone hem. På ICA Kvantum valde vi ut några goda ostar som skulle göra vinupplevelsen mer komplett. Ja, jag har ju en Fästmö i mitt liv som jag träffar då och då trots att vi jobbar väldigt olika tider och dessutom inte bor i samma stad, som somliga tror. (Stad, förresten… Det finns det väl inget som heter numera? Försök uppdatera vokabulären till vad som gäller det tjugoförsta århundradet! Administrationsskorpionen skrattade nästan läppen av sig.) Godsakerna avnjöts under dialog som inte återges här. Och kvällen avslutades med Shetland. Ingen av oss somnade framför TV:n.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Omkullblåsta cyklar

Det blåste visst i natt.

Denna lördag började jag med lite sängläsning innan jag gav mig ut på en kort utflykt. Boken jag läser är uppenbarligen av genren erotic crime, så det passade bra att läsa den i sängen. Det började blåsa hårt igår kväll och detta hade satt sina spår utomhus. Det blåser lite fortfarande, men nu ska jag vara inomhus fram till kvällen. Det står nämligen städning och tvätt på mitt schema idag. Nån i huset har redan börjat – före klockan sju startade tvätteriverksamheten i morse. Jag vet ju sen tidigare att det är svårt att förstå ordet hänsyn, men uppenbarligen kan de som tvättar inte läsa heller. Och nån folkbildare tänker jag inte bli, ärendet ligger fortfarande hos BRF-ordföranden.

Om du har orkat läsa ända hit kanske du orkar skriva en liten kommentar också och berätta vad du håller på med i helgen! Det vore roligt att få veta.

Ha en go lördag!


*NK = Närmaste kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rustat inlägg.


 

Nu är jag rustad! Tro inte att jag bara har såsat omkring denna lördagsmorgon. Nähä da, jag har minsann grejat för fullt. (Och svurit lite, naturligtvis.) Klockan var sju nånting, nästan åtta, när jag slog upp mina ljusblå. I vanliga fall går jag upp senast halv sju, så en kan räkna det som att jag tog en sovmorgon idag. För att lära mig koppla av och inte rusa upp när jag inte måste fixade jag kaffe och tog med mig in till sovrummet. Jag låg och läste en god stund – och la ett och annat ord i mina pågående Wordfeudmatcher. OBS! För tillfället har jag två pågående matcher och jag har tyvärr inte tid att spela med nån mer. (Jag får ofta invites som jag måste avböja, no offence!)

Vänaste land bok i sängen med kaffemugg

En stunds läsning och kaffe på sängen, denna morgon i blått.


Det var en kylig morgon.
Termometrarna visade neråt fyra grader minus. Därför tog jag det säkra före det osäkra och satte på pälskragen på skinnjackan. Skinnjackan är fodrad och funkar ett tag till. I vart fall tills det blir neråt en åtta, tio grader kallt. Då åker dunjackan fram.

Skinnjacka med pälskrage

Vinterrustad skinnjacka!


Därefter grep jag mig an
ett av dagens måsten: ljusslingan till ballen*. Det måste vara ljust när en håller på med sånt. En måste vara utvilad och helst inte hungrig heller. Ljust var det och utvilad var jag. Hungrig? Nja, när jag tänker efter har jag inte ätit nåt sen halv tolv igår på lunchen – om en inte räknar en mindre skål med ostbågar (VARFÖR SLUTADE OLW MED CHILLIBÅGAR???) som jag åt igår kväll, förstås.

Min balle är typ inplastad nu. Eller den är täckt av presenningar. Blöta presenningar. Presenningar där det blöta frusit till is. En snorhal balle, med andra ord. Så med fara för lårbenshalsarna snodde jag ljusslingan runt räcket. Jorå, jag halkade ett antal gånger. Jag svor ett antal gånger också eftersom den %#¤?@ slingan inte var så… lätt att hantera. Men det gick.

Allting går utom tennsoldater och små barn,

som ett gammalt x sa. (Det var för övrigt det enda vettiga hon sa. Tycker jag. En brukar känna så gentemot en del gamla x. Inte alla, dock! Därmed inte sagt att mina känslor är sanningen för nån annan än för mig själv.)

Ljusslinga på balkongräcket

Nu är den snurrad runt balleräcket!


Naturligtvis ser ljusslingan inte mycket ut för världen 
så länge den är släckt. Jag får ta ett nytt foto senare, när det är kolsvart ute. För övrigt har jag fixat till en timer på den i år. Kan ju vara mysigt att nåt lyser när en kommer hem från jobbet. Och så har jag grejat med förlängningssladdar och dosor kors och tvärs. En får hoppas att jag inte behöver besöka elcentralen senare… (Tack Agneta, för korrekt vokalbulär!)

 Jerry

Dagens födelsedagsbarn fotat på midsommarafton i år. Sen dess har han blivit ännu mindre i omfånget, lillgubben!

De där fejkbarren som slingan delvis består av ligger nu och skräpar överallt. Därför kommer jag inte undan nån promenad med snabeldraken**. Men DÄREFTER (och lite uppfräschning av självet därtill) torde jag vara redo för att uppmärksamma dagens födelsedagsbarn.

Grattis Jerry, 50 bast! Äntligen har du blivit vuxen!!!

Jerka och jag har känt varandra i över åtta år nu. En kan väl säga att vår första tid var… frostig. Faktum är att det tog en del år innan den tinade helt och blev till en varm vänskap. Eller vänskap… Jerry och jag tillhör samma familj, helt enkelt. Därför känns det extra skönt att jag från och med idag slipper vara den enda vuxna i familjen. Men ändå… Han är ju tre år yngre än jag, så det blir ju lite av ett barnkalas när vi strålar samman vid födelsedagsmiddagen i morgon. Idag… sker det lite annat…

Hoppa nu in till Jerrys blogg och skriv ett grattis!
Det är han värd, lillgubben!

Jag ska gå vidare i min dag. Fortsätta rustandet och röjandet i mitt hem. Men en liten frukostrast tror jag att det måste bli först – det tar alla hantverkare.


*ballen = balkongen

**snabeldraken = dammsugaren

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg författat av en som inte vill jobba idag.


Åter en solig och varm dag.
Redan när jag sneglade på termometern i köket strax efter morgonens uppstigning klockan 6.10 ångrade jag att jag inte hade tagit ledigt idag.

Dagens temp 7 juni  2013
Temperaturen utanför och inne i köket hemmavid i morse runt kvart över sex eller nåt.


Eller tagit och tagit… Dessa dumma, idiotiska – ur jobbsynpunkt! – röda dagar som infaller mitt i en arbetsvecka ställer till det! Några av oss följer kalendern och är lediga. Andra jobbar. Och några som jobbar skapar jobb åt dem som är lediga. Direkt när jag steg in på kontoret ringde telefonen. Då hade jag redan innan massor att göra som jag hade tänkt. Min planering föll. Prioritera. Planera om. Utföra. Publicera. HA! Min dator var lika trött som jag…

 Svart skärm
Trött dator.


Huvudvärken molar bakom pannan
precis som igår. Jag dras med ett illamående som enkelt kan gå från lätt till medium. Men några timmar till ska jag väl fixa att vara här! Och jag har ju tagit en tablett.

Himlen är blå utanför. Inte många bilar på parkeringen i morse, men ganska många på institutionen som jobbar idag. Jag har i alla fall sett… sju personer plus mig själv. (Vi är runt 140 som sägs jobba här i vanliga fall…)

Blå himmel o lykta
Lustig lykta på parkeringen mot blå himmel…


Sur och grinig,
ont i huvudet, yr och illamående känner jag mig just nu. Men jag vet vad det handlar om: jag är trött och sliten och skulle behöva vara ledig. Semester är emellertid ett ord som inte existerar för mig just nu. Emellertid hoppas jag att ordet återinförs i min vokabulär nästa vecka då jag väntar besked på nånting intressant.

Tofflan m solbrillor
En som behöver vara ledig.


AC:n i huset verkar fungera
som den ska nu och det känns bra. Jag har en extra tunn tischa på mig idag. Min kollega E, som har kontoret mitt emot i korridoren, kallar den för min

akademiska t-shirt.

Det är Fred Perry-loggan hon tycker ser akademisk ut. Så då passar jag in rätt bra här idag, med andra ord.

Fred Perry-logga
Akademisk look.


E tipsade för övrigt om ett intressant jobb
som jag tänkte söka. Hon är väldigt bra på att se lediga jobb som jag missar. Önskar bara att alla timmar jag la ner på att författa ansökningar kunde ge nån annan utdelning än ordet

Nej.

Modstulen? Jag? En aning… Det är först när man har sett mig jobba som man uppskattar mig, har jag insett. Vad är det för fel på mina ansökningar då??? Jag ska ju vara Skrivandets expert, så kommunikatör jag är. Men jag sållas bort direkt, känns det som.

Till kvällen lovar jag att vara på bättre humör. Jag ser fram emot att Prinskorven kommer till mig. Vi brukar gilla att göra saker tillsammans – allt från att sitta vid datorerna till att göra utflykter. Och äta glass. Måste nog utöka glasskontot lite till helgen…

Fästmön har anlänt på semesterorten med Fritzlan. Känns tryggt att veta, flygturer kan vara lite läskiga. Saknar redan… Det känns som om vi aldrig får tillräckligt med tid för varandra.

Vad händer hos dig då, nu när det snart är helg igen???


Livet är kort.

Read Full Post »

Uppe med tuppen idag. Sov lite rackigt, men det gick ändå bra att vakna och kliva ur sängen när larmet gick på. Det slog mig igår att jag använder iPhonen som väckarklocka. Ytterligare ett argument för att köpa en egen när jag måste lämna ifrån mig statens egendom. Dessutom slog det mig igår att jag har satt mitt jobbmobilnummer på mina ansökningar och mitt privata mobilnummer på mitt CV. Inte så smart. Men vad ska jag göra? Den som vill få tag i mig får nog tag i mig ändå. Jag har för övrigt mobilsvar på min gamla mobil. Jag vill inte säga upp abonnemanget där än eftersom jag funderar på att behålla numret när jag köper en egen iPhone. Eller så tar jag ett nytt. Jag orkar inte tänka på det just nu.

påskkärring på tupp
Uppe med tuppen. 


I morse styrde Clark Kent*
och jag kosan till bilverkstan för att han skulle få hjälp att byta till sommartofflor. Jag har tidigare om vårarna åkt till billigast möjliga ställe. Men efter två dundermisstag (en liten verkstad resp. en bekanting som skulle hjälpa mig) anlitar jag nu min vanliga bilverkstad. Det känns säkrast så. Min bekantings

ingrepp 

på Clark Kent kostade mig för övrigt inte bara pengar för för delarna h*n skulle byta utan dessutom ett antal nya delar plus arbetskostnad vid märkesverkstan. Nej, Clark Kent lämnar jag aldrig mer i händerna på nån klåpare, that’s for sure! Det värsta är att denna klåpare, vad jag vet, jobbar på… en bilverkstad. Stackars kunder!..

Men i morse åkte jag alltså till min vanliga bilverkstad. Jag var där två minuter över sju. Medelåldern var hög. Det var därför jag inte kom före sju. Som 50 år ung i detta fall har man nämligen inte en chans att komma fram då. Bättre att vänta så alla jäktade pensionärer och sega laptopmänniskor (ständigt uppkopplade) fått lämna in sina darling cars. Här kommer ett sammandrag av morgonens upplevelser:

Jag hittar en ledig clubfåtölj i verkstans fikahörna. Vid samma bord sitter en tjej och skriver frenetiskt på sin laptop, vilket jag tycker bådar gott. Jag vill sitta och läsa, nämligen. Vid ett annat bord sitter en tant (tja, hon var typ fem, sex år äldre än jag) som har megafonröst. Uppenbarligen är hon pratsugen. (Jag twittrade lite om detta, men för dig som missade mina tweets/inte finns på Twitter kommer de här med lite kommentarer:)

Tant 1 försöker konversera Tant 2. Tant 2 vill läsa tidningen o säger: Du kan inte prata så där!

Först tror jag att jag hör fel, men nej. Tant 2 vill verkligen läsa tidningen och inte prata! Till sist ger Tant 2 emellertid upp. Tant 1 är uppenbarligen megasocial och kan sina knep för att få folk att svara. Dessutom misstänker jag att hon… går på något…

Tant 1 (den pratsugna) jagar personalen o säger: Har du nåt socker, jag behöver nåt uppåttjack? Tant 2 gömmer sig i tidningen.

Nytt folk strömmar hela tiden till. Fikahörnan blir full – tills en i personalen ropar ut att bussen till stan avgår. Många reser sig, även hon med laptopen (hon sörplade när hon drack kaffe och snorade, för övrigt. Otroligt irriterande!). En man reser sig och går iväg till bussen. Vid hans bord sitter Tant 3 och läser en tidning. Vid ett annat bord sitter en kille vid en laptop. Hans mobil ringer. Han skriker högt när han pratar, så högt att Tant 1 tar en liten promenad för att kolla om det finns nån hon kan prata med som inte pratar högre än hon själv.

Tant 4 kommer in och ska slå sig ner vid samma bord som Tant 3. Hon tar platsen där mannen som rusade till bussen satt. Men attans! Hon vispar till hans kvarglömda kaffemugg! (Tanterna fick fel nummer i mina tweets, nedan har jag korrigerat)

Tant 4 vippar en kvarglömd kaffemugg. Kaffe överallt. Tant 3 hjälper till. Säger: Han fick lite brått han s satt här. Tant 4: Gubbjävel! 

Eh..? Jo, jag hör rätt! Och som du förstår har jag liiite svårt att koncentrera mig på min bok. Jag är på väg att brista ut i gapflabb, helt enkelt. En farbror, som har hållit sig lite i bakgrunden, närmar sig försiktigt mitt bord. Han och jag tittar på de två tanterna som hjälps åt att torka upp. Den ena tanten har rumpan i vädret mot vårt bord. Vi kan liksom inte låta bli att titta.

Tant 4 säger: Det var väl skit att jag skulle spilla just idag när städerskan inte är här!

Tant 3 håller med. Hon springer efter papper och tycker att det ligger jävligt många tidningar på borden… Jag är mållös över tanternas vokabulär. Fan, vad de svär!

Till sist kommer en servicekille och ropar upp Clarks reg.nummer. Han är nyskodd och klar. Jag reser mig, stoppar ner min bok och sätter på mig jackan.

Farbror vid samma bord: Nu får du äntligen lugn och ro!

Och det var ju faktiskt sant! För jag åkte till jobbet och där är det Tysta Leken. Folk på institution 2 är på konferaaaaaaans och jag  går upp på institution 1 för att ha morgonmöte.

Har du fått nån underhållning så här på tisdagsmorgonen???


*Clark Kent = min egen stålman, min lille bil


Livet är kort.

Read Full Post »

Det börjar gå utför – redan vid 45… Skrämmande läsning, men franska och brittiska forskare har nu kommit med nya rön baserade på en studie av 7 000 pers.

Forskarna har gjort studier på folk i åldrarna 45 – 70. Under en period på tio år såg de tydligt att flera funktioner började försämrades redan hos 45-åring. Slutledningsförmågan, till exempel…


Den här Tofflan är visst alldeles slutledd, tror jag.


Forskarna testade också
 minne, vokabulär, syn och hörselförmåga tre gånger under en tioårsperiod. Inom alla dessa områden påvisades försämringar – utom vokabulären. Ju äldre deltagare desto snabbare försämring, men redan bland dem i åldrarna 45 – 49 bast var försämringen av slutförmågan 3,6 procent.

Tja det är väl bara att anmäla sitt intresse för ättestupan, dårå. Jag kan ju inte ta in på äldreboende än, jag är ju ”bara” 49 ett tag till… Men jag börjar nog bli väldigt tjatig… Det är det där med vokabulären…

Read Full Post »

Samtliga barn är nu i Himlen och man kan väl, utan att överdriva, säga att ljudnivån har stigit några decibel. Medan Fästmön lagade till köttbullar, potatis och sås passade Elias och jag på att läsa Bullerbyboken han fick av mig i julklapp. Boken innehåller tre korta Astrid Lindgren-berättelser och vi läste Barnens dag i Bullerbyn, en berättelse jag själv älskade som barn. (Mest för att Kerstin, den dumma ungen, var så trilsk och bara skrek ”nä, nä”, typ…) För att Elias skulle få lite lästräning turades vi om att läsa och läste varannan sida. Det gick hur bra som helst, han läser verkligen bra, grabben!


Barnens dag i Bullerbyn med den trilskande lilla Kerstin, otacksamma unge! 😉

                                                                                                                                                       Till middagen hade även Johan vaknat och vi var fulltaliga – sex personer – vid matbordet. Anna fixade kalkonköttbullar till mig eftersom jag inte äter vanliga och allt smakade gott med lingon, inlagd gurka och ärtor till. Barnen fick också morötter, av nån anledning var dessa placerade vid mig. Gissningsvis för att retas, morötter är inte… min grej… Alltså, jag överlever utan morötter, tack så mycket! 😆

Frida såg helt slut ut och dröp av efter att ha plockat undan tillsammans med mig och Lillan. Misstänker starkt att det är nån som tar sig en lur inne på rummet.

Anna hade skickat efter ett x-box-spel till Elias och just nu pågår ett ivrigt spelande i vardagsrummet, för tillfället håller Lillan i kontrollen. När Elias spelade hörde jag en mängd… ord… som jag inte tidigare hade hört från grabbens lilla mun, men nu när jag lyssnar till storasysters vokabulär inser jag hur det hela hänger ihop, så att säga.

I morgon blir det tidig start, för Elias måste vara på fritids när det öppnar klockan sju. Jag skjutsar som vanligt Anna till jobbet och åker sen hem till mig några timmar tills det är dags att åka och hämta klockan 13.30. Gissningsvis blir det därför tidigt sänggående i afton, för även tjejerna ska upp mitt i natten.

Det har varit en mild dag med en massa slask – och under allt slask och allt smältvatten är det is. Livsfarligt! Hade jag inte varit så fet som jag är så hade jag sett ut som Bambi varje gång jag kliver i och ur Clark Kent*…


Tofflan på hal is? Nja, om hon hade varit.. smäckrare…

                                                                                                                                                         *Clark Kent = my dirty little car man

Read Full Post »