Blindstyre

Ett o-synligt inlägg.

---

 

Nu är jag nästan lika blind snart som den blinde spelemannen på tavlan som inte längre är i min familjs ägo tack vare en lurendrejare. (Men DET är en annan historia!)

Det är kväll. Mörkt ute, mörkt inne. Jag kom nyss hem från Stormarknaden där jag hade turen att få tid för en synundersökning kl. 18.30. Den här gången dissade jag min vanliga optiker. Att som kund sen många år tillbaka (1991) få vänta en vecka på en synundersökning köpte jag inte. Synsam runt hörnet såg till att jag bara fick vänta en halvtimme.

Det var två år sen jag kollade synen. Då blev det en smärre chock och jag fick inte nån bra hjälp hos min ex-optiker. Jag hade inte råd att göra mer än undersökningen, heller. Idag träffade jag en optiker som förstod mig och snackade samma språk. Utan att vare sig skämta eller föreläsa gav hon mig de alternativ som finns.

Chocken blev inte mindre den här gången. Synen har förändrats mycket sen 2013. Till exempel är jag ett sånt blindstyre att jag balanserar på gränsen till att få köra bil med den styrka på linserna jag har idag. Mitt brytningsfel har heller aldrig varit korrigerat, endast närsyntheten. Och nu på äldre dar… långsyntheten. Det här att behöva läsglasögon för att ägna mig åt det jag gillar mest: att läsa.

Jag betalade 550 kronor och fick mitt recept. Tog rulltrappan upp och gick och käkade en supergod Chicken Vindalo, het så att ögonen tårades, medan jag funderade hur jag ska hantera situationen. Tankarna malde på rätt bra. Det går ju inte att jobba som konsult-redaktör om en inte ser. Om en är halvblind.

En halv mygg uppvärmt kaffe och tvättmaskinen som jobbar i bakgrunden. Jag har tänkt. Jag har nätshoppat linser i horribla styrkor, tycker jag själv. När jag får linserna kan jag prova ut läsglasögon, ett antal par av den billiga sorten. Krångligt när en har olika styrka på ögonen, bara. Men så får det bli. Hoppas det funkar…

Det får bli billiga läsglasögon sen.

Ett stort och varmt TACK till Karl-Bertil, vars generositet gjorde att jag kunde betala för både synundersökningen och tre månaders endagslinser! Du är GULD!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det var en gång… lite roligt…

Ett filosoferande inlägg. Och lite roligt.

---

 

Det var en gång en gång…

Vad kan man säga annat än att våren står i blom och att sommaren närmar sig? Det var en gång en vår. Snart blev den en sommar, liksom. Livet lunkar på. Jag går med, än så länge. Men mina steg blir allt tröttare. Lite tomgång, kan jag känna.

Dagens roligaste kom som ett brev på posten från en klok vän vars humor jag tilltalas av.

Dagens näst roligaste 2 var att Elisabeth Ohlson Wallin uppmanade mig att kontakta hennes förlag för ett recensionsexemplar av hennes nya bok Ack Sverige, du sköna! Nu har jag fått svar och boken är på väg!

 

”…slickar alla skålar…” Uppäten chicken vindalo.

Dagens nästnäst roligaste var en lunch på en indisk restaurang. Jag går ju inte till den kinesiska Fyra Små Råttor längre sen jag blev ombedd att byta plats sist. Idag var jag riktigt modig och beställde en chicken vindalo. En sån har jag inte ätit sen… kvällen vi hade avtackning för en kollega som numera är chef vid ett statligt verk. På natten blev jag fruktansvärt dålig. Inte för att det var nåt fel på maten, men den var alldeles för stark. Dagens vindalo var perfekt tillagad! Kycklingen var mör och såsen alldeles lagom stark. (Jag tål ganska stark mat.) Jag åt faktiskt upp allt, bland annat med hjälp av naan.

Grusade drömmar?

Så jag försöker se glädjeämnen. Livet är inte helt svart. Men största utmaningen just nu är framtiden. Grusade drömmar får förbli grusade. Jag kan inte göra nånting åt det som har varit och det som inte kan bli. Jag kan välja att ta en annan gångstig i stället. Om jag orkar. Om jag bara får lite roligt. Också.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

---

Livet är kort.

Read Full Post »