Brillor och kräftor

Ett smått sugande och sörplande inlägg.

---

 

Jag gick till Synsam i Stormarknaden igen.

Tänk, nu är det ett dygn sen jag jobbade! Helgerna går så fort… Jag åkte lite tidigare från jobbet igår, för jag hade en dejt med en optiker. I höstas var jag ju hos Synsam på Stormarknaden (tack vare en viss Karl-Bertil!). Jag provade synen och optikern kom fram till att jag behövde betydligt starkare linser än jag hade haft. Och läsglasögon. Linser nätshoppade jag som vanligt för det är billigare. Plötsligt såg jag på långt håll… Men… jag såg inte på nära håll. Jag såg inte att läsa böcker eller sms eller Wordfeud… En bunt billiga läsglasögon inköptes från diverse ställen. Huvudvärken jag hade dragits med ett längre tag försvann så småningom, även om det tog en god stund att vänja sig. Men nu för ett par veckor sen kom den tillbaka. Jag kollade upp möjligheten att få terminalglasögon via jobbet och det var jag berättigad till. Min arbetsgivare betalar glasen samt bågar upp till 390 kronor. Så igår kollade jag synen igen med fokus på datorarbete och manusläsning bredvid. Jag hittade ett par enkla bågar för prick 390 kronor. Om en och en halv vecka, ungefär, får jag sms om att jag kan hämta mina nya brillor. Det ska bli skönt! Ögonen får nämligen jobba hårt om dagarna.

Påsen från Partyland innehöll kräftservetter och en svindyr kräftlöpare i plast.

Och när jag kom ut från optikern, med min partypåse innehållandes kräftservetter och en svindyr kräftlöpare i plast i handen… vem står utanför att väntar på mig om inte Fästmön? Jag blev varm i hela kroppen när jag såg de där busiga ögonen! Vi åkte tillsammans hem till New Village för att ha kräftskiva. Jag hade förberett hemma med kräfttallrikar, kräftljusstakar och kräftknivar samt ställt fram snapsglasen av tenn som jag fick en gång när jag gifte mig. I kylen låg en flarra Östgöta sädes på kylning, medan kräftorna hade tinats där över natten samt på diskbänken under dan.

Nu tycker inte jag att det är särskilt konstigt att ha kräftskiva i januari, men det gör visst ”alla andra”. Ibland har folk en sån trist attityd, bara. Det som passar för mig kanske inte passar för dig. Till min kräftskiva var endast en gäst inbjuden – Anna. Vi sög och sörplade på de röda djuren. Rostade lite bröd till och mumsade på ostar som luktade som om bäst före-datumet var satt nån gång förra seklet. Jag tog en öl och Anna ett glas vitt. Fem snapsvisor och lika många snapsar tog vi. Inte blev vi uppkäftiga för det, bara varma och trötta… Jag orkade gå ut med kräftskalen till soprummet och vi kollade Shetland på TV, men sen var det tack och god natt!

Här är några bilder från igår:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lördag igår, midsommarafton idag

Ett till synes dagvillt inlägg.

---

 

Undras om jag är en av dem som avses i den här texten eftersom jag inte har så många blodsband här i stan…

När man är tillsammans med nån som jobbar inom vård och omsorg får man snart lära sig att stuva om bland dagar och helger. Vårdarbetande följer nämligen scheman som struntar i om det är röda dagar eller så. Därför lekte vi lördag igår på onsdagen eftersom Fästmön var ledig. Och eftersom hon är ledig även idag, men jobbar i morgon leker vi midsommarafton idag.

Igår var vädret först ganska OK, det vill säga det var lagom varmt, solen stekte inte och ösregnet höll sig borta. Det var som en dag gjord för att umgås med nära och kära med tillgång till trädgård. Jag har ju inte många såna här i Uppsala blodsbandsmässigt sett, men som bekant snikar jag gärna in mig i Annas familj och släkt. Vi for alltså till hennes snälla mamma och L i Slottet.

På vägen till Slottet stannade vi för Anna hade ett ärende. Jag satt kvar i bilen och läste min post, det vill säga sprättade upp ett kuvert med en räkning samt läste en av mina facktidningar, Journalisten. Faktum är att veckans nummer var så bra att jag läste det en gång till senare OCH sparade det! Jag kunde inte bara konstatera att Jan Gradvall och jag är väldigt lika när jag har mina brillor på mig,  jag läste också ett reportage om ett företag där jag mer än gärna skulle vilja jobba! Att Omni behöver kvinnor framgick av artikeln, så jag sträckte ut en tass via Twitter och funderar nu på att skriva en spontanansökan.

Lika som bär: Jan Gradvall och Tofflan… eller tvärtom. Jag är den som gör en ful min, Jan Gradvall ser normal ut.

 

Några färggranna blommor i Slottsträdgården.

Vi fick ingen kontakt i förväg med Slottsfrun och Slottsherrn, men vi for dit i alla fall. Vi tänkte att vi kunde titta på blommor och gå ner till vattnet och glo om ingen var hemma. Men paret var i Slottet. Det blev ett par fina timmar med kaffe utomhus bland fåglalåt och blomdoft. Jag älskar att bara gå omkring och titta i Slottsträdgården på allt som växer och gror och fota, förstås. Blommor är ungefär som böcker för mig – nåt snällt att fly till – och mycket bra humörhöjare och tröstare!

 

Pionerna hade inte slagit ut än i Slottsträdgården.

Det var väldigt skönt att bara vara utomhus. Jag har numera mina jeansshorts när jag går ut. Jag skiter i att mina håriga, vita smalben, med blåsvarta inslag av åderbråck syns. Om jag aldrig exponerar benen för sol kan de ju aldrig få nån annan färg än sjukligt blåvit. Men himlen mörknade framåt eftermiddagen och vi gav oss iväg hemåt innan regnet kom. För det klart att det regnade igår!

Dagen till ära – det var ju låtsaslördag – plockade jag fram födelsedagsvinet jag fick av Annas snälla mamma till middagen. Jag stekte kalkon och serverade med tillbehör. Till dessert blev det kaffe och så smög sig handen ner i den där julklappschokladasken med belgiska sjöfrukter som jag grävde fram förra veckan.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag leker vi midsommarafton. Det passar bra för det regnar och Anna ska till Sjukstugan i Backen. Ja inte till akuten, dårå, utan som ledsagare. I eftermiddag/kväll serverar köket i New Village matjessill med färskpotatis, gräddfil och gräslök samt Östgöta sädes i snapsglasen av tenn. Jag tror inte jag kan misslyckas med att koka färskpotatis. Anna ska sno ihop några laxrullar med pepparrotsfyllning. Och medan folk tycks jobba halv dag idag och Anna gästspelar i vården pinnar jag väl över till Tokerian för att köpa svindyra jordgubbar. Är det midsommarafton så är det! (Och i morgon, på den riktiga midsommarafton, jobbar Anna. Men nån har förbarmat sig över mig och bjudit hem mig. Så glad för det!)

Vi fick en fin midsommarbukett med lupin och prästkragar med oss hem från Slottsträdgården.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

”Det är TUR att man inte alltid äter så här…”

Ja jisses amalia! Min första tanke när jag slog upp mina rätt blå i morse var

Det är TUR att man inte alltid äter så här…

Fästmön hade skenat till jobbet och tagit bussen för att ge mig sovmorgon. Och det var nog väldigt klokt och omtänksamt eftersom det blev en del alkohol igår… (Ingen bra kombo med bilkörning!!!)

Vin, sherry, skumpa och portvin…

Vi började äta på seneftermiddagen när vi kom hem från vår lilla shoppingtur. Det sista vi intog igår kväll var kaffe och mini-cupcakes framför Downton Abbey. Jag lovar dig att vi RULLADE till sängs sen…

Lena Hjärtegods matlåda till oss är tom…

Om vi hade varit smarta hade vi nöjt oss med EN dessert och sparat den andra till idag. Men det gjorde vi inte… Det enda vi inte tog nånting av var godiset…

Detta var en helt fantastisk kulinarisk upplevelse! Jag skulle önska att alla hade en Lena Hjärtegod i sina liv, för det finns inget bättre än hemlagad mat, tycker jag som så sällan äter det (jag räknar inte min egen, det kallar jag knappt matlagning).

Men vad tyckte vi allra mest om då? Vi gillade jordärtskockssoppan och den gratinerade hummern bäst. Osten och marmeladen gav en underbar smaksensation! Anna blev mycket förtjust i sherryn och jag blev förvånad över att jag gillade riojavinet så som jag gjorde. Jag har haft lite fördomar mot riojaviner och tyckt att de är lite för lättdruckna. Detta passade perfekt till de heta låren, kan jag meddela!

Faktum är att det finns lite kvar till idag. Så det blir en något lättare måltid framåt kvällen…

En halv flaska vin, en halv kantarellpaj, fyra mini-cupcakes och godis blir middag idag.

Gårdagen fick mig också att inse att jag genast behöver inhandla såväl sherryglas som portvinsglas. Pappas punschbägare i tenn fick användas – och det var rätt mysigt ändå. Champagneglasen och rödvinsglasen från i serien Optica från Orrefors kom till heder! Men jag älskar ju och fascineras av glas, så inte mig emot! Däremot tror jag det lär dröja innan vi äter en sån här luccullisk måltid igen… Och det är nog tur, det, för annars skulle man inte uppskatta det såsom vi gjorde. Återigen, stort TACK till Lena Hjärtegod!

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Men vad gjorde vi mer igår än bara åt och drack? Jo, det blev en tur till Ö & B eftersom jag hade sett en annons om svarta adventssjärnor där. Jag, som inte vill eller ska fira jul i år, har nämligen fått för mig att jag vill ha en stor, svart adventsstjärna i mittenfönstret i köket och två svarta smidesstakar i de mindre fönstren på var sida. De svarta stjärnorna var tvärslut, men jag hittade två svarta stakar – inte äkta smide, förstås, men snygga ändå – som blir perfekta! De är lite högre snarare än breda.

Jag skulle också ha två nya lampsladdar med trycken, men det hade varken Ö & B eller Clas Ohlson där vi stannade på hemvägen. Det blev två lampsladdar utan trycken i stället. Dessa ska jag ha till mina två mässingsstjärnor som jag tänkte hänga i de två mindre fönstren i vardagsrummet. I mittenfönstret där blir det en vit stake. Den ena av mässingsstjärnorna är lika gammal som jag, faktiskt…

En säng full av stakar och stjärnor till nästa söndag!

Därför måste jakten på en svart stjärna fortsätta idag. Då passar det bra att Anna slutar klockan 14. Det blir nog en tur till Fullerö och gissningsvis svänger vi in till Himlen med lite prylar också när vi ändå är nära.

Men bäst av allt, om jag får vara riktigt, riktigt självisk är nog att jag gick utan kryckor helt och hållet igår – och jag har inte särskilt ont i hälen idag!!! Tacksam!!!

Livet är kort.

Read Full Post »

Bäst på julbordet

En topp fyra-lista av det jag gillade bäst på julbordet:

1. Mammas kycklingköttbullar:

Tidigare mammas köttbullar, numera mammas KYCKLINGköttbullar. Världsbäst!

                                                                                                                                                                   2. Mammas inlagda sill.

Mammas inlagda sill. Här har det smugit sig in ett och annat senapskorn. Det är fel. Det kommer från senapssillen. Mammas inlagda är bäst!

                                                                                                                                                                     3. Östgöta Sädesbrännvin i snapsglasen.

Östgöta Sädesbrännvin ska det vara – i snapsglas av tenn, helst!

 

4. Julöl. Här får Nisse illustrera, men ärligt talat, mumma var fylligast och bäst!

Nisse är ett ganska OK och mörkt julöl, men mumma var bäst!

Read Full Post »

Antikrundan från Örebro

Kvällens Antikrundan gick från Örebro. Min expertkollega idag var den eminenta skofetischisten Fru Hatt (som enkel Toffla behöver jag ju en sån expert vid min sida!) – Örebro var alltså centrum för skotillverkning i Sverige en gång i tiden. Vår tredje hemmaexpert höll sig undan på kånföööraaaaaans (ja, ja, det brukar heta så!)… utomlands.

Många fina saker fanns i Örebro, så det blev inte så gnälligt som alla tjatar om. Däremot verkade det som om det var tävling i konstiga brillor i kvällens program. Och jag vet ärligt talat inte vem som tog priset…

Ett vackert smycke bestående av ryska briljanter värderades till ett högre pris OM ägaren byter ut glasstenen och tennlegeringarna…

Ett vackert ”Kinaskåp” visade sig vara japanskt, men var lika vackert för det. Dessutom var det otroligt svårt att sätta ihop. Ägaren hade en lustig historia att berätta kring det. Skåpet var egentligen stipendiepengar som hans hustru fått för att studera i USA. Men på väg till resebyrån såg hon skåpet och valde det i stället.

Ett annat vackert skåp var allmogeskåpet från Vaasa i Finland. Ägarinnans morfar hade haft skåpet och de två nedersta lådorna fick INGEN titta i. Fru Hatt och jag gissade att lådorna haft ett innehåll av, låt oss säga, lättfotad litteratur.

Samlaren visade upp en mängd fina kexburkar och man blev verkligen stum av beundran.

Bosse Bildoktorn – den äkta, alltså, inte Nurse Rached – dök upp med ett luffararbete, en liten cykel, som värderades nästan otroligt högt.

Breathtaking var även den otroligt fina samlingen tennstop som naturligtvis fick en hög värdering.

Vår frånvarande kollegas älskling fick äran att värdera en gustaviansk spegel. Vacker sak. Spegeln, alltså. Män intresserar ju inte mig på DET sättet och detta är ju MIN blogg.

(Jag återkommer med värderingarna i kronor när jag får tillgång till ljud. Uppdaterat: Tyvärr verkar problemet ligga i tekniken hos SvT. Värderingarna är utlagda på hemsidan, men ljudet är minst sagt undermåligt.)

Nästa vecka visas prylar i Umeå.

Read Full Post »

Juletid – och speltid!

Så här i juletid, när de flesta av oss så småningom får några dar ledigt (vissa undantag finns ju…), har vi som gammal tradition i familjen att spela spel. Fast nu är vi ju en decimerad skara som ska samlas till den här julen – mamma och jag. Då får det bli nåt av de klassiska spelen för två såsom Othello eller Backgammon. För jag är nog tämligen konservativ och håller mig till de gamla hederliga brädspelen.

Backgammon är ett vackert träspel.

                                                                                                                                                           När jag bodde i England hade familjen jag bodde hos i sin ägo ett utomordentligt vackert spelbord. Ena halvan var utformat som ett backgammonspel, den andra för schack. Det var ett fantastiskt träarbete!

Backgammon är nog för övrigt det spel jag gillar mest och det enda spel jag kan tänka mig att spela via nätet, tror jag.

Bland kortspel har jag en del favoriter som spelas med andra lekar än vanliga kortlekar, till exempel Skipbo eller Uno. Men dessa spel är ju roligast att spela när man är många.

Ett av de första spel jag lärde mig, som inte var kortspel med de klassiska 52 korten (där var morfar läromästaren!), var Monopol. Pappa och jag spelade på ett gammalt spel med spelpjäser av tenn. Jag minns att Chans-korten var aprikosfärgade och Allmänning-korten ljusblåa. Husen och hotellen var av trä och gröna respektive röda. Men nu finns min lilla pappa inte längre i livet och inte heller det kära gamla Monopolspelet – jag har endast nån spelpjäs och en av de två lila trätärningarna kvar i min ägo.

Ett helt klart modernt Monopol-spel.

                                                                                                                                                              Vill du läsa mer om brädspel och kanske lära dig hur man spelar till exempel Backgammon rekommenderar jag att du surfar in på brädspelssajten jag hittade idag! Där lärde jag mig bland annat att Backgammon är det äldsta spelet man känner till. Backgammon är ett sånt där spel som är lätt att lära sig men som kan ta en livstid att bemästra… Härlig utmaning, eller hur? 😉

Read Full Post »

Antikrundan från Grängesberg

Många fina föremål, bland annat ett par Zornverk, värderades i gårdagskvällens Antikrunda från Grängesberg. Eftersom jag tillbringade torsdagskvällen på kalas såg jag programmet på DVDn i afton.

Bland höjdpunkterna var en Nusnäshäst (värderad till 5 000 – 6 000 kronor), ett Zornporträtt (värderat till 5 000 – 7 000 kronor), fajanstallrikar från 1700-talet (värderade till mellan 1 000 0ch 3 000 kronor styck), en fjärdeupplaga av en Cajsa Warg-kokbok (värderad till mellan 6 000 och 10 000 kronor, ett vackert skrivbord (värderat till 100 000 kronor) samt en Zornfigur i brons föreställande Gustav Vasa (värderad till hela 200 000 kronor).

Vidare gjordes ett besök hos en samlare av proggaffischer. Idag betingar affischerna troligen höga värden.

En proggaffisch kan ha ett högt värde idag.

                                                                                                                                                                  I antikskolan fick tittarna tips på hur man sköter om sina tennföremål. De (tennföremålen alltså, inte tittarna…) ska helst rengöras torrt, inte förvaras under 13 grader och man ska absolut inte ha frukt på dem.

Anne Lundberg besökte konstnären Lennart Jirlow i Paris. Jirlow är känd för sina glada och färgrika tavlor. Bland annat har han målat Povel Ramel som i gengäld skrev en sång om honom.

Nästa gång visas Antikrundan från Borås, men det blir tyvärr inte förrän den 4 mars.

Read Full Post »