Fröjdefull fredag

Ett gladeligt inlägg.

---

 

Jag vann inte bara min lunch, jag lyckades knacka min pepparkaka i tre delar och fick därmed tre önskningar också.

Jag hetew Bawbwo fwån Mawabo. Glöm inte att hashtagga ewt kwamkalasch!

Den reklamen hör jag på radio varje vardagsmorgon och den är så dålig att den är bra. Jag börjar mina dagar med ett skratt, alltså. Så lättroad är jag! Därför är det inte konstigt att jag kommer till jobbet med garv i kroppen. Inte trodde jag att jag skulle fortsätta skratta denna fredag när jag fick ett akutjobb dumpat i knäet i onsdags eftermiddag, ett jobb som skulle vara klart senast söndag (eller fredag, dårå, eftersom jag jobbar kontorstid). Men det jobbet flöt på så bra. Vi kom snabbt överens om nivå, vem som skulle göra vad och sen var det bara att göra det. Extra roligt var det förstås när den nöjde författaren via e-post uttryckte sin stora uppskattning. Sånt värmer. Sånt ger bränsle att gå vidare och vidare och vidare… Med lite paus för lunch och fika. En lunch som jag för övrigt VANN – det vill säga jag slog tärningarna, fick triss i ettor och kunde äta lunch i restaurangen alldeles gratis. Tur som en tokig! Och som NK* sa:

Nu kan du köpa en flaska vin för lunchpengarna i stället.

Och det gjorde jag… Men först jobbade jag färdigt. Och tog också flera tillfällen i akt att dokumentera så kallad kontorshumor. Just skratt kring kontorshumor började redan häromdan när kollegan E undrade om jag trodde att jag skulle få skorna putsade av Nån eftersom jag hade ställt dem utanför min kontorsdörr. I torsdags höll en av cheferna på att fnittra ihjäl sig i korridoren utanför mitt kontor eftersom h*n tyckte att mina urhoppade skor utanför dörren indikerade att jag eventuellt hade flugit in på kontoret – i hejdlös glädje över mitt arbete. Jodå, jag älskar mitt arbete och tycker att det är nördigt, galet och roligt. Men skorna… Jag tar av dem utanför för att inte skita ner golvet inne hos mig. Sen ställer jag dem på en bit kartong innanför dörren. Fast ibland tar det en stund från själva urhoppandet till inbärandet… Så mina skor dokumenterade jag, lite kontorskonst likaså samt saker som kan vara bra att ha på ett kontor, fotade inne hos kollegan H. H kunde direkt redogöra för varför det var bra med böcker, en liten handduk, vantar, mössor, en solhatt med mera på kontoret.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Paus för att hämta dagens första senapsmugg kaffe.

 

 

Mina nya brillor.

Men dagens riktiga höjdpunkt blev nog ändå… mina nya brillor! Det kom ett sms redan härom kvällen att de var klara för hämtning och igår åkte jag lite tidigare från jobbet för att hämta dem hos Synsam på Stormarknaden (Här finns förresten ett ledigt jobb om du är optiker! Jag trivs jättebra som kund där. Bara som ett tips… Men sista ansökningsdagen är i morgon.). Nu är det inte brillor jag ska ha på mig jämt, för jag har ju linser. Nä, detta är brillor jag ska ha när jag arbetar för att både kunna se vad som står på datorskärmen och även kunna läsa manus bredvid. NK skrattade frustande när han föreställde sig pilsnerbottnar med en tjock skiljelinje i glaset à la Jan-Öjvind Swahn, men så roligt ska h*n inte få ha på jobbet när h*n ser mig. Mina nya brillor är ganska små, har bajsbrun båge och är väldigt, väldigt bra… Jag provade dem hemma vid datorn igår kväll och även om avstånden här inte stämmer till fullo med de uppmätta avstånden på jobbet fungerade brillorna hur bra som helst – jag såg både skärm (när jag lät ögonmusklerna vandra uppåt) och tangenbord (när jag lät ögonmusklerna jobba neråt).

På Stormarknaden nappade jag på NK:s tips. Men jag la till några spänn också för att få med mig ett fint Amarone hem. På ICA Kvantum valde vi ut några goda ostar som skulle göra vinupplevelsen mer komplett. Ja, jag har ju en Fästmö i mitt liv som jag träffar då och då trots att vi jobbar väldigt olika tider och dessutom inte bor i samma stad, som somliga tror. (Stad, förresten… Det finns det väl inget som heter numera? Försök uppdatera vokabulären till vad som gäller det tjugoförsta århundradet! Administrationsskorpionen skrattade nästan läppen av sig.) Godsakerna avnjöts under dialog som inte återges här. Och kvällen avslutades med Shetland. Ingen av oss somnade framför TV:n.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Det blåste visst i natt.

Denna lördag började jag med lite sängläsning innan jag gav mig ut på en kort utflykt. Boken jag läser är uppenbarligen av genren erotic crime, så det passade bra att läsa den i sängen. Det började blåsa hårt igår kväll och detta hade satt sina spår utomhus. Det blåser lite fortfarande, men nu ska jag vara inomhus fram till kvällen. Det står nämligen städning och tvätt på mitt schema idag. Nån i huset har redan börjat – före klockan sju startade tvätteriverksamheten i morse. Jag vet ju sen tidigare att det är svårt att förstå ordet hänsyn, men uppenbarligen kan de som tvättar inte läsa heller. Och nån folkbildare tänker jag inte bli, ärendet ligger fortfarande hos BRF-ordföranden.

Om du har orkat läsa ända hit kanske du orkar skriva en liten kommentar också och berätta vad du håller på med i helgen! Det vore roligt att få veta.

Ha en go lördag!

*NK = Närmaste kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mitt spännande liv: Trettondagen 2015

Ett rapporterande inlägg.

---

 

Nu är vinterns alla storhelger över. Den som går i skolan kan se fram emot februarilov och den som jobbar kontorstid kan längta efter påsken. Vi som befinner oss i tomma intet bara är.

Jag har bara varit i några dar. Det har varit helt rätt för mig. Sen tycker familjen kanske inte att jag är så rolig alla gånger, men jag har inte hört några klagomål öppet. Fästmön får mig att skratta och när jag har gråtit har hon funnits där.

Bajs på fingret? Det fick mig i alla fall att skratta.

Vi tog en gofika igår. Anna köpte fyra riktigt kladdiga chokladkakor, men vi orkade bara äta var sin. ”Barnen” fick inga, förstås. Vi har haft två ”barn” hemma.

Chokladkaka av kladdig sort.

Vi gjorde tabberas på Annas stympade och lemlästade pepparkakor. Vi åt kroppar utan huvuden och armar eller bara huvuden separat.

Lemlästade pepparkakor.

Nog trodde jag att min tomtesamling var stor, men Anna har nog baske mig en större. En del tomtar var söta, andra lite läskiga och den här lite… fjollig.

Fjollig tomte.

Före maten tog vi drink (öl) med tilltugg (torrostade jordnötter).

Torrostade jordnötter.

Som den kycklingexpert jag är ställde jag mig vid spisen och stekte filéer. Anna fixade sallad och gratäng. Jag stekte och stekte och stekte och till sist luktade hela jag stekt. Det blir en dusch och hårtvätt senare.

Jag stekte och stekte och stekte…

Anna dukade med finporslinet.

Annas finporslin.

Det var lite oklart hur många vi skulle bli till middagen, men vi blev alla mätta och magarna lika trinda som en av Annas tomtar.

Så här trinda blev allas magar, ungefär.

Jag pratade alldeles för länge i mobilen med en kompis. Hon ringde aldrig tillbaka sen. (Hon sa att hon skulle göra det, men jag förstår varför hon inte ringde igen.) Pratade en hel del med äldsta bonusdottern som var hemma över helgerna från studier i norr. I skrivande stund är hon på väg mot flyget.

Äldsta bonusdottern.

Vi myste med ljuslyktor. Slumrade lite. Pratade. Såg CSI Miami på FOX.

Ljuslykta som kunde ha blivit en julklapp till ett barn.

Vi blev nästan för trötta för att gå och lägga oss i sängen.

För trötta för att gå och lägga sig i sängen var visst även Marge och Tuppen.

I natt hade det snöat. Jag grät mig till sömns och vaknade med svullna ögon och kände mig som ett utskitet kvarglömt päron på vardagsrumsbordet.

Ett kvarglömt, rätt torrt päron.

Efter frukost grävde jag fram min bil, borstade av den och for till Tokerian för att köpa en liter mjölk och en liter fil. Jag har tittat till husdjuren jag vaktar, jag har sökt ett par jobb och jag ska glo i dagens papperstidningar som jag gratis-prenumererar på ett tag till. I kväll ska jag ringa min mamma för att kolla att hon inte har fått ont efter sitt fall och kanske har jag ork att ringa en av mina läsare också. Annars är jag väldigt, väldigt trött…

Jag är på sätt och vis stolt över att mina ord berör. Men det här inlägget är mest dravel. Till skillnad från den kärlek och omtanke jag kände under dagarna i Himlen.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bäst att göra som det står

Ett frossande inlägg.

---

 

Julen är slut, men det är fortfarande helg. Och då vill i alla fall jag njuta lite extra. Därför läser och gör som det står på Gevaliapaketet… Mamma också.

På Gevaliapaketet.

Det blev en bit saffranskaka och ett par pepparkakor, för övrigt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tomten har nog varit här…

Ett inlägg som först är bitskt och sen blir snällt.

---

 

En syld och suk Anna på väg in på Tempo i Vattholma.

En av dagens utflykter gick till Tempo i Vattholma. Fästmön hade ett ärende dit (juletider, du vet). Det handlar om ett paket från Bokus som inte gick ner i brevlådan och som av nån anledning skickades till en förort till Förorten – i stället för in till stan. Det hade liksom varit lättare. För om inte jag och Clark Kent* hade funnits hade Anna fått ta tåget till Förortens förort. Men hallå, Bokus, nu får ni väl skärpa er och tänka lite?!

Att Anna dessutom fick goddag yxskaftsvar i sina kontakter med Bokus kundservice förvånar mig inte ett smack – det brukar ju jag också få. För att inte tala om idiotin med ett nytt kundnummer för varje svar man skickar på kundservice följdfrågor…

Nä, vill Bokus ha nån som skulle kunna göra ett bra jobb med kundservice är de välkomna att höra av sig i en kommentar här så kan jag förmedla kontakten! Att folk ska behöva ha bil eller ta tåget för att hämta ett rätt litet och platt paket ute på vischan – det köper jag dessutom inte i längden. Då får vi sluta handla av Bokus helt enkelt.

Men… inget dumt som inte har nåt gott med sig! Tempo i Vattholma visade sig vara en välfylld liten butik med väldigt bra priser och supertrevlig personal (Bokus, gör studiebesök!!!)! Så trots att vi var sjuka och eländiga följde en kasse med diverse till jul med mig hem. Bland annat köpte jag en jättefin burk i retrostuk med pepparkakor. Jag har väl nån tanke om att jag ska sätta i mig så att jag blir snäll på riktigt.

Pepparkaksburk i retrostil från Tempo i Vattholma.

Och tänk! Blotta tanken att bli snäll gjorde underverk! För när jag stapplade in efter utflykten hade Tomten varit här och lämnat ett kuvert i en korg i hallen. (Vid närmare påseende var det tomt, men vita kuvert är alltid bra att ha.)

Ett kuvert från Tomten?

Men inte nog med detta… I postboxen hittade jag ett mjukt, avlångt paket från Gislaved och ett grönt, vadderat kuvert från Metropolen Byhålan. Tack snälla Tomten människor! Men ni skulle inte… Jag kan inte matcha, jag kan inte skicka nåt till er – mer än ett futtigt tack på min blogg.

Paket från Metropolen Byhålan och Gislaved.

I mitt hem står det annars rätt stilla just nu. Infektionen tar ut sin rätt, men lite nytta har jag ändå gjort idag. En maskin tvätt är klar och väntar på att bli hängd. Och på tala om att hänga har jag tagit in jullådorna från förrådet vägg i vägg och hängt upp mina sex julfigurer i köksgardinen. Dessutom är det ju Lucia i morgon, så mitt lilla Luciatåg med den finske stjärngossen och lussekatten från Stöllestan tronar nu på en julbricka på en av mina köksbänkar. Månntro det kan bli lite frid nu när Tomten har varit här och Lucia et consortes är på plats..? JAG behöver i alla fall VILA – mansförkylning, du vet…

Lucy in the Sky with Diamonds? Nä, bara mitt Luciatåg med den gigantiske, finske stjärt.. nej, stjärngossen!

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nu har det svängt

Ett förtydligande inlägg om åkommor.

Igår kväll knaprade jag Fisherman’s Friend och pepparkakor och skrev bland annat så här:

Nä, jag blir mer och mer övertygad om att jag har en infektion i kroppen. […] 

Och sen beskrev jag hur det gjorde ont att andas och att snoken var fram och tillbaka vad gäller innehållet. I morse när jag vaknade känner jag inte särskilt mycket av gårdagens symtom. Jag har bara väldigt ont i huvudet och känner mig varm (lite feber?). Mot denna senaste åkomma tog jag en huvudvärkstablett.

Jag tog en tablett mot huvudvärk som den här mannen en gång gjorde rolig och bra reklam för.

Det är faktiskt väldigt sällan jag blir förkyld. Och när jag blir det blir jag oftast väldigt sjuk väldigt fort. Den tänkbara infektion jag har i kroppen är nog inte nån förkylning. Eller också är min kropp en fena på att bekämpa eventuella inkräktare i form av virus.

Så nej. Två förtydliganden:

1. Jag har inte varit på bröllop i helgen, jag var på vigsel, vilket jag skrev konsekvent i det inlägget.
2. Min övertygelse om förkylning är mindre säker idag och jag är inte förkyld.

Tre dar kvar att jobba den här veckan. Idag ska jag puffa för information om årets två val på vår webbplats. I övrigt är det möten och annat diverse, precis som vanligt. Och nu måste jag sätta fart!

Ha en bra och åkommefri dag!

Livet är kort.

Read Full Post »

Fisherman’s friend och pepparkakor

Ett rätt torftigt och gnälligt inlägg.

Nä, jag blir mer och mer övertygad om att jag har en infektion i kroppen. Det gör ondare än vanligt när jag andas och näsan ska vi inte tala om. Den är ful och gigantisk i vanliga fall. Nu känns den dessutom ömsom lite täppt, ömsom lite rinnig. Jag är väldigt bra på att ge andra goda råd när det gäller infektioner, men för egen del är jag sämre på att ta till mig dem.

Kanske blir det lite te med honung i senare. Note to self: Vattnet ska inte koka upp, annars fäller honungen inte ut propolisen. Till dess har jag tagit en Fisherman’s Friend och en bunt pepparkakor. I originalreceptet till pepparkakor ska det nämligen vara ingefära. Ingefära är bra mot mycket.

Ju äckligare desto effektivare…

Jag är av den åsikten att ju äckligare nånting smakar desto effektivare och nyttigare är det. Fisherman’s Friend är inte gott. Det är äckligt. Pepparkakor är visserligen goda, men inte i kombo med Fisherman’s Friend. Så nu avvaktar jag med spänning mitt snabba tillfrisknande.

Nu är jag solokvist ett par timmar medan Fästmön jobbar. Jag ska komplettera kostcirkeln med ett par rostade mackor med ost på. Ost är säkert inte nyttigt, för det är ju gott.

Har du nåt bra recept mot infektioner som förkylning, halsont och hosta??? Dela gärna med dig – helst innan jag avlider i denna svåra åkomma.

Livet är kort.

Read Full Post »

Första advent

Idag har det redan hunnit bli den första advent. En dag i förväg tjuvstartade vi delvis emellertid med ett annat firande – det av en blivande 20-åring. Eftersom jag inte åker ut till Himlen i morgon, fick 19-åringen sina paket från mig idag.

Presenter och en gullig bak som tillhör min kära! (Det är inte hon som fyller 20 i morgon, men hon är väldigt ungdomlig ändå!)

Paketen innehöll ett våningsfat för kakor, doftvärmeljus, en flaska rosa mousserande och två champagneglas.

Anna bakade både igår kväll och idag på förmiddagen. För hembakat ska det vara när det kommer gäster.

Cigarrkakorna bakades igår kväll, men doppades i choklad idag på förmiddagen.

Det blev cigarrkakor, en saffranskaka och en fantastiskt god pepparkakscheesecake, den senare i stället för tårta.

Saffranskakan med stjärna ställde vi ut på ballen* så att det skulle snöa på den! (Skämt!)

Pepparkakscheesecaken kom tyvärr inte med på bild, men jag och födelsedagsbarnet tyckte att den var ljuvligt god, resten var lite mindre entusiastiska.

Mormor och L kom och firade idag, resten av familjen – pappa samt morfar, moster och kanske nån kusin från landet – kommer i morgon kväll. En av presenterna från mormor och L var något… vippig… Men den här staken kan både stå på ett bord och hänga på väggen, för det är en skepparstake!

Den vippade/dippade när den fick syn på mig..?

När vi hade vräkt i oss alldeles för mycket och gästerna hade åkt hem, åkte Anna och jag till ICA Solen för att handla. Idag åt vi inte en enda pepparkaka var. Konstigt… (*rapar diskret fortfarande*) Jag skjutsade hem en fullastad Anna och åkte hem till mitt.

Hade köpt mig två små blåa hyacinter bara för att jag älskar doften. Hittade ett par små söta julkrukor i förrådet som jag tryckte ner satte dem i.

En hyacint med tomtar till vardagsrumsbordet…

…och en hyacint med en ängel till köket.

Termometern kryper nu ner mot -15 grader. Trots det är det några ungar ute och gapar leker på tennisbanan som Nån inte har spolat till skridskobana i år heller. På framsidan lyser gröngölingen riktigt trivsamt mot snön. Den får bli min julgran i år!

”Granen står så grön och grann på gården…”

Jag har telefonerat med mamma och det är fortfarande så att vi ska fira jul på var sitt ställe. Och faktum är att mamma verkar ganska nöjd med det. Jag vet ju att resan hit brukar ta på hennes krafter och jag har ju lite svårt att resa utan att kunna stanna titt som tätt på grund av Aliengänget. Nöjd att fira jul i min ensamhet är jag! Anna och jag ska äta lite sill nästa lördag och till julafton köper jag hem några sillburkar, kanske en laxbit och lite Janssons frestelse. Vidare har jag ju Rippes kålrotslåda att mumsa på. Närå, jag lär inte svälta ihjäl i år heller.

Mitt kök kändes väldigt adventigt idag när jag tände det första adventsljuset i mormors och morfars kopparstake.

Adventskök!

Jag har kört en maskin tvätt som nu ska hängas och jag har ätit söndagsmiddag.

 

Söndagsmiddag = tre kycklingkorvar med räksallad och ett glas mjölk.

Efter tvätthängningen väntar en stund i fåtöljen med snusklitteratur som jag läser just nu. Första delen av två av Arne Dahl: Europa blues ska jag se på klockan 21. Och så kanske det blir ett och annat parti Wordfeud med nån vän där emellan. I skrivande stund har jag visst tre partier igång… Jag har också lirat Quizkampen i helgen (Anna har ju trådlöst nät där jag kan spela gratis, det kan jag inte hemma, så här blir det mindre speland) och så har jag ett parti Ordjakten på gång.

I morgon är en ny arbetsdag och en ny arbetsvecka. Jag är tacksam att ha fått min tidsbegränsade anställning ytterligare förlängd, denna gång till den sista mars nästa år. Det känns… långt…

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Kväller i stugan

Så vart det kväller i stugan. Det är inte många timmar det är ljust så här års! Och här sitter jag och knaprar på middagen framför datorn. En middag som består av en näve pepparkakor av billighetsmärke från Tokerian. Smular gör jag som f*n i tangentbordet. Kanske tangentbordet är nästa datorpryl att paja, nu när skärmen och den trådlösa musen har gett upp? För övrigt spelar det ingen roll hur många pepparkakor jag äter. Jag blir inte snäll ändå. Fråga Di Humorlöse som blänger på mig varje gång vi ses. Och några till.

Annas pepparkakor äter jag tyvärr inte, men den mikroskopiska bildtexten säger ungefär att det är dessa pepparkakor man ska ta till när inga vanliga hjälper. Så jag äter fel sort, alltså.

                                                                                                                                                              Jag fick en kallelse till vården idag. Varför skickar de ut såna, egentligen? Tiderna passar ju ändå inte. Och dessutom har jag inte råd att gå. Det får räcka med tandläkarbesöket. Nån måtta får det vara på hälseriet. Fast jag borde kanske kontakta doktor Anders om en axelspruta igen, det borde jag nog. Det är ju så skönt när han sticker in en lång ¤%&/# sprutnål där det gör som mest ont i axelleden… Men han gör det fort och bra. Det har hållit i två år inklusive en husrensning och en flytt – det är inte dåligt!

Här ska jag inte bli långrandig. Jag har en strykhög att ta tag i. Och jag orkar inte höra fler kommentarer om varför jag stryker. För mig är det lika viktigt som att tvätta kläderna. Få mig inte att känna dåligt samvete för att jag pressar ner fibrerna i tygerna så att kläderna håller sig rena längre – samtidigt som de blir släta och fina! Jag gör som jag vill och du gör som du vill. För övrigt gillar jag ganska mycket att stryka, för jag brukar stå och tänka så bra då eller glo på nåt intressant program på TV eller så. Musik går inte alls längre, jag har blivit allergisk. Det funkar bara i bilen, men där är jag ju redan galen, så…

Äh, bäst att sätta fart så jag hinner med det jag ska innan det är dags att hämta hem Fästmön från jobbet klockan 20. I morgon bär det av till Himlen även för min del, men först till kvällen eftersom jag jobbar på dan.

PS Jag fick äntligen publicera majoriteten av de forskarsidor på svenska och engelska som jag har jobbat med sen i september. Ett sextiotal sidor är klara av cirka 70 totalt. Synd att jag inte ska vara kvar på jobbet, för då hade jag kunnat lägga en länk från min välbesökta blogg till jobbets hemsida.

Read Full Post »

Nu är det slut på veckan…

Klockan hade knappt passerat 16 när jag styrde kosan hem till New Village. Det var mörkt ute och små regndroppar trillade mot kinderna som tårar. Nej, jag ville inte alls åka hem till en kall och ödslig lägenhet. Men så blev det, för jag hade lite saker jag behövde göra hemma. Det blev i alla fall en mysig stund vid Fästmöns köksbord med kaffe, pepparkaka och ädelost – fast sen när hon talade om vad ostdoften påminde om, bröts myset av att hon och jag och Linn flabbade som de tokor vi är! Sen glodde vi i reklam från tre olika smyckesaffärer och önskade oss det ena smycket efter det andra – dyra som f*n skulle de vara. Anna toppade med ett diamanthalsband på närmare 125 000. Detta medan Linn knåpade på sin önskelista – hon fyller ju år i början av december.

Nu är en maskin är tvättad och hängd, maskin nummer två kör jeans. Jag har pratat med mamma, som jag visste skulle känna sig ensam idag när det är söndag och trist. Hon var trött och lite hängig och hade gått i morgonrock hela dan.

Det gjorde du rätt i!

sa jag. För jag tycker att mammor ska få göra som de vill när de är gamla och inte bry sig om vad omgivningen tycker och tänker.

Stolt är jag, för jag har kokat kalkonwienerkorv enligt Annas instruktioner och det var lätt, gick fort och blev gott! Det smakade som de där kokta korvarna i prassligt papper jag fick på vinterkvällarna av pappa. Då, när vi gick på Storgatan i den där småländska staden där alla verkligen var fruktansvärt snåla (så där som inte riktigt tror, fast man säger att smålänningar är). Antingen var vi på jakt efter julklappar till mamma eller så var jag med pappa ute på jobb, medan  mamma var på sjukhus. Troligen det senare. Men just den där smaken av kokt korv har jag ett varmt och gott minne av! Den lilla flickan (= jag) skulle ju ha nåt att äta och pappa var inte heller nån mästerkock. Det har jag ärvt, liksom…

En smak av vinterkvällar med pappa…

                                                                                                                                                                 Jag sitter och tänker att veckan snart är slut och att jag ska säkerhetskopiera några filer innan jag slänger mig i fåtöljen för att göra mig trött med nåt trist TV-program. Tungan är full av blåsor och jag undrar vad det är jag inte tål nu eller om jag har fått nån ny brist. Lägenheten är kall och i morgon blir den ännu kallare när värme och varmvatten ska vara avstängt mellan klockan åtta och klockan 22. Men asså, måste de göra fjärrvärmearbeten när det så gott som är vinter??? Jag har förvarnat Anna om att jag kanske kommer flygande i morgon kväll ifall jag snudd på fryser ihjäl här hemma. Det blir några mil att köra till jobbet på tisdagsmorgonen i såna fall, men hellre det än att bli utan röv. För det är ju röven man fryser av sig när det är kallt.

Nya grannarna har satt en lapp på anslagstavlan nere i trapphuset om att de renoverar och hoppas att de inte stör för mycket. Det var omtänksamt! Tänk om somliga hade gjort nåt liknande när de renoverade under mitt sovrum ett antal helgmorgnar. Då var jag väldigt jämn i munnen, så att säga. Jag log inte en enda gång. Jag var skitarg. Jag knackade i elementet när de började spika före klockan nio en söndagsmorgon och puckona knackade tillbaka som om det var nån rolig lek vi lekte. Sen började nån annan i huset knacka också. Det är visst deras sätt att kommunicera med mig. De knackar. Eller springer med listor eller skriver illa stavade brev utan att ha alla fakta och lägger i min postbox. Tröttsamt…

På tal om tröttsamt… Sjukstugan i Backen söker ny chef till en av sina verksamheter. Om man skulle ta att anmäla sitt intresse för tjänsten. Den är vakant sedan ett tag tillbaka eftersom man har mankvinnövrerat ut tidigare befattningshavare. Undras vad man skyllde denna för att ha gjort för tok. Jag menar, det måste vara nåt rejält fantasifullt med tok om man petar bort nån för att tillfälligt återta nån annan som gjort tok på riktigt. Att sen låtsas som om det är tillfälligt är ju bara larvigt. Det här har vi, några stycken, slagit vad om skulle ske så vi klappar oss på knäna och vet inte om vi ska skratta eller gråta. Eller, som sagt, kanske anmäla vårt intresse för tjänsten. Vi börjar ju bli en klunga vi också nu, vi som inte är groupiesar.

Nej, nu ska jag gå och hänga upp blöta jeans. Dra dem rätt form och låtsas att det är nåt annat jag drar i. Hårt och illvilligt. Vem f*n sa att jag är snäll? Det är fel.

Read Full Post »

Läkande kryddor vanliga i jul

Julkryddorna är inte bara stämningshöjande och spridare av underbara dofter. I dagens förträffliga UppsalaTidningen finns en artikel som beskriver en del av kryddornas läkande effekter.

Mandel och kanel, till exempel, har nyligen använts i en studie kring förebyggande kost mot hjärt-kärlsjukdom och diabetes. Kroppen är vid dessa sjukdomar utsatt för inflammationsprocesser och just mandel och kanel är inflammationsdämpande!

Kryddnejlikor, kanel och ingefära har störst koncentration bland kryddorna av antioxidanter. Antioxidanterna skyddar kroppen från skadliga ämnen som uppstår när cellerna i kroppen använder syre för att utvinna energi.

Kryddnejlikor är också bra mot dålig andedräkt och tandvärk. Och enligt en gammal handskrift från 1500-talet skapar den lust till kvinnor!

Kanel har förr i tiden ansetts bra mot hosta och heshet.

Ingefära har använts mot illamående, ledvärk och gaser i magen och den hämmar inflammationer.

Senap användes i gamla tider i grötomslag för att lindra värk eftersom den ger en värmande känsla. Modern vetenskap har visat att senap ökar blodflödet.

Så jag tror att jag tar en pepparkaka till – för den ska ju enligt gamla recept innehålla flera av ovan nämnda kryddor! Och så kanske jag blir snäll dessutom på kuppen..?

Det är visst fler än jag som behöver äta pepparkakor… Annas pepparkakor tillhör favoriterna! Gissningsvis är det därför man firar Pepparkakans dag den 9 december – Anna har namnsdag.

Read Full Post »